Löpning = Livskvalité

Istället för att träna ett kvalitetspass (eller rättare sagt ett "spring så att du nästan spyr" pass) igårkväll, så valde jag att kuta 7 kilometer det fortaste jag kunde i Knislinges kvarter på Orderinvestloppet. Och för det fick jag ett glas saft, lite mer stumma ben och en sportbag. Men inte nog med det, jag fick träffa en massa andra löpartokar också.
Jag träffade bland annat en duktig och rutinerad löpare som har gjort, och gör fortfarande, grymma tider på alla distanser. Men han berättade att trots mer träning än på många år så går inte tiderna att hålla längre. Det var med en viss sorg han pratade om detta och man kunde se en uppgivenhet. Men det bästa av allt var när han berättade att han hade börjat tänka om, acceptera läget och kanske inte hela tiden jämföra sig med sina egna personliga rekord. Och DET tycker jag är viktigt att ha i bakhuvudet. Att man accepterar att det kommer en dag som man inte kan springa i det tempo man gör idag, och att man då inte ger upp utan inser att det i grund och botten faktiskt är för hälsan och för välbefinnandets skull man tränar. Och då kvittar det ju faktiskt om det är löpning, Powerwalk, Stavgång eller nåt annat. Bara pulsen är högre än vanligt och svetten lackar!

Backträning i Bregottfabriken
Foto: LöparLotta