Intervaller i kombination med svampplockning??

Vilken lycka att få sällskap till min intervallträning idag och tillika få ett extra kvällsmål i form av nystekta nyplockade kantareller på en rostad macka!
JAG är en urusel svampplockare men idag kunde till och med jag se skogens gula guld. Dock tvekade jag på mina svampkunskaper ända till löpoarpassionen kunde bekräfta att det VAR kantareller och inga Falska kantareller som jag vid ett tidigare tillfälle plockat flera liter av, i tron att det var just skogens Guld!
En annan viktig del av vår skogsrunda var faktiskt intervallerna. Som jag sagt innan så var det längesedan sist och steget var nog inte det piggaste men jag skrapade ihop det jag hade planerat, dvs 10 X 400 m med 1 minuts ståvila. Tempot??? Ja, det var inte mycket att skryta med. 3,44 -3,59. Men.....all träning är bättre än ingen träning!!

Foto: LöparLotta

Igårkväll när jag var på väg hem från simträningen i Ystad lyckades jag fånga det typiska skånska landskapet på bild. Det är ett "lapptäcke" någonstans mellan Löderup och Tomelilla på Österlen. Vackert så det förslår!

Jag är så glad över att ha träffat Ystadstjejerna och speciellt AnnaPanna eftersom vi "talar samma språk". Nästa år 2013 kommer vi att stå på startlinjen i Ironman Kalmar tillsammans och jag vet att vi kommer att ha superroligt på vår resa dit!! Förhoppningsvis kommer vi att få några fler med oss. Några från Ystad och troligen även en annan kämpinna från K-stad!

Förresten är det en ny kyckling på väg till jordelivet.......och en höna har lämnat jordelivet......

Värdefulla tekniktips

Eftersom jag ännu inte knäckt koden "crawla-andas rätt-till minsta möjliga ansträngning" så har jag idag tacksamt tagit emot flera bra tips under min simträning vid Ystads saltsjöbad. Nu är det nära. Snart HAR JAG DET!! Ikväll fick jag nämligen lära mig att rotera kroppen MYCKET mer och att andas mer lugnt och sansat. Och orden från AnnaPanna ekar fortfarande i huvudet blandat med vågbrus och min egen kaffekokande andning: "-GE DIG INTE, DU KOMMER ATT FIXA DET!"
Jag fick även tips om en bra SIDA om simteknik.

Inga intervaller idag heller...

Idag hade jag nämligen tänkt springa intervaller eftersom jag inte har gjort det på eviiiiigheter. Men eftersom jag vaknade med halsont och fick ett väldigt bra erbjudande om att träna siming i Ystadshavet, så struntar jag i intervallerna idag med!! Så nu styr jag kosan till södern!
Otroligt enkelt det känns att välja bort just intervaller......?

Men tyvärr...... No Pain no gain!!!

Bladerunner

Nu är OS igång och vissa saker kommer jag absolut inte att missa. Som bla a annat Lisa Nordén i Triathlon och Bladerunner som ska springa 400 m individuellt och stafett 4 x 400 m. Oscar Pistorius som han egentligen heter, kommer att skriva historia genom att vara den första dubbelamputerade människan som får delta i ett OS.

Vilken otrolig vilja och kämparglöd att komma så långt som till OS med tanke på att han säkert har blivit ifrågasatt otaliga gånger
Sedan ska jag ju givetvis inte heller missa Isabella Anderssons marathonlopp!

Resan viktigare än målet?

Efter att ha tittat på SVT:s dokumentär Medaljens Pris igårkväll så är jag inte ett dugg förvånad. Alla som någon gång har tränat någon styrke- eller konditionsidrott förstår ju vilka enorma insatser (läs uppoffringar) som kravs för att nå elitnivå. Men det är Otroligt att man vill betala ett så högt pris för segerns sötma, och pressa sig igenom prestationer med stressfrakturer och andra fruktansvärda smärttillstånd. Men å andra sidan är väl dessa människor fullproppade med diverse smärtstillande droger. Intressant, med tanke på alla allvarliga biverkningar i samband med fysisk ansträngning, speciellt med Voltaren. Jag kan inte låta bli att göra jämförelser med missbruksbeteende. Men jag kan förstå dom, elitidrottarna. När till och med jag, på min medelmåttanivå, kan ta två Alvedon inför Lidingöloppet eller nåt annat stort. Att ha offrat så mycket och sedan gå miste om belöningen är ju svårt även på min blygsamma nivå. Även om jag har en del ambitionsmål så ska resan dit vara inom rimliga gränser. Jag har ju faktiskt tänkt hålla på med löpning så länge jag kan, och helst lika länge som LöparFolke som just nu tävlar i klassen M80! DET kan man kalla en bra förvaltning av en kropp som tränat på hög nivå i nära 70 år!

I smyg....

Nu har jag testat cykla med det nya superhäftiga (?) tempostyret som min racer TREK numera är utrustad med. Jag gör det lite i smyg på sträckor där ingen ser mig eftersom jag egentligen tycker att det är lite fjantigt på min "medelmåttanivå". Men fjantigt eller ej, fortare går det! OCH roligare är det och betydligt lättare för ryggen! Vilket ju är ytterst väsentligt när järnet ska erövras 2013 (dvs Ironman !).

Sommaren som jag har längtat efter har äntligen kommit och jag önskar jag kunde stoppa tiden och låta de ljuvliga kvällarna stanna länge länge......

Kvällsmaten avnjöts vid havet. Man fick nästan nypa sig i armen efter veckor av regn och kyla....

.

Spökstaden uppe på åsen.....

Under mina cykelpass passerar jag ofta igenom en by där tiden verkar ha stått stilla sedan 70-talet. Det som till synes verkar vara en sovande by visar sig några hundra meter in på den enda väg som går igenom byn vara helt fel. Där finns nämligen ett café kombinerat med Thairestaurang och på andra sidan vägen finns en lanthandel. I denna pyttelilla by finns också, hör och häpna, restaurang med uteservering! Trots detta, är känslan att det är en riktig spökby. Lite som att invånarna tittar lite snett på en när man kommer där igenom. En egen flagga har de också och ett KANNIBALMUSEUM........ Jag undrar just vad de som bor där gör efter mörkrets intrång och var de sover nånstans..........???

Sövde ½ Ironman. Så här var mitt race.

Klockan 07:30 var jag på plats i Sövde. Starten skulle inte gå förrän 09:25 men jag ville vara i god tid för att irra omkring med cykel, hjälm, chip, plastbox, energibars, gel, brillor, nummerlapp och tusen andra saker kändes det som. Tur var nog det, för jag lyckades hämta min nummerlapp innan det bildades en lång ringlande kö som sedan ledde till att starten sköts fram 25 minuter. Jag fick till slut in alla prylarna i min fålla och gick igenom växlingarna i mitt huvud om och om igen för att försäkra mig om att allt var där.

Det fanns även någon som hade ovanliga drycker (åtminstone i detta sammanhanget) i bland materialet i växelfållan! Lådan tillhör en av de som ska med mig och genomföra Ironman 2013. Härliga AnnaGalenPanna!!

När jag hade stängt in kroppen i gummit (våtdräkten) var det dags för nästa kö. Nämligen avprickningen till simningen. Denna avprickning hann dock inte arrangören helt med så vi som stod bland dom sista accepterade de väl helt enkelt att bli av med där i plurret....Sövdesjön var varm, åtminstone med våtdräkt. Det var 19 grader i vattnet. Trots friska vindar så var det inte heller mycket vågor att tala om. När starten gått var det en kort sprint ut till bottenlöst vatten och sedan var det simning två rundor med varvning uppe på stranden. När simfältet spridits ut så var det en skön simtur. Relativt gott om plats och jag klarade mig ifrån sparkar och slag. Men å andra sidan befann jag mig inte i det värsta slagfältet. Efter två varv och 1900 m bröstsim steg Barbamamma upp (dvs JAG) ur sjön och försökte springa med en våtdräkt full med vatten samtidigt som den samma skulle krängas av på ovankroppen. Proffsigt, eller hur ;-). När jag kom fram till växlingssområdet insåg jag snabbt att mina riktmärken för att hitta min cykel bland alla andra, hade varit ganska onödiga. Det fanns nämligen inte så många cyklar KVAR när jag var färdig med min simning!! 

Så var det dags för det oändliga fumlande för ombyte till cykel. Eftersom jag är känslig för att frysa under cykling fick "triathlon imagen" stå till sidan och istället drog jag på mig en långärmad Crafttröja + en cykeljacka. Det var ju synd på min snygga outfit från 2XU!!! Så där blev jag avslöjad! Ingen triatlet! Bara en simpel frusen löpare och "triathlonWannabe" :-) som inte fixar att cykla 3 timmar i bara ett vått linne!!

Nu skulle cyklingen genomföras så fort jag vågade utan att ta slut på mina löparben. De första 5-6 milen kändes bra och jag snittade ungefär 29 km/h. Emellanåt gick det riktigt snabbt i denna "berg och dal bana". Men vinden tilltog och jag stumnade som vanligt. Jag blev även lite less på att cykla i slutet. Inte en människa på närmre avstånd än 10 meter (drafting är ej tillåtet i triathlon så man måste hålla detta avstånd!), och jag började sakna sällskap. Efter 85 kilometer började jag äntligen närma mig växlingsområdet. Detta skulle först passeras ut till en vändpunkt innan de 9 milen var avklarade. Vid passeringen av växlingsområdet var det minst sagt rörigt. Löpare, cyklister, åskadare och bilar i en farlig röra. Konstigt att det inte hände några krascher där! Jag hamnade bakom en bil som låg och puttrade fram i max 25 km/h och jag vågade inte köra om. Det var ju TyPISKT för här skulle man ju  glänsa och cykla snabbt ;-).

Av cyklen och NU!!! NU ÄNTLIGEN skulle jag få springa. Ja, ja.... de tankarna hade jag ju förstås inte i det ögonblick jag klev av cykeln när benen var som spaghetti och ryggen kändes som ett knivställ. Men jag har ju gjort denna övergången några gånger förut så jag vet att hur jävligt det än känns, så går det över efter ett par kilometer. Och så var även fallet denna gången! Och nu fick jag ju sällskap!! Eftersom de 21 kilometrarna var förlagda på en dryga 5 kilometers runda så var det förstås löpare överallt som som hade sprungit olika många varv. Det verkade som att det var fler än jag som hade saknat sällskap undercyklingen för många var lika pratsjuka som jag. Det var ju förstås jättekul! Jag fick även agera draghjälp till några som hade cyklat MYCKET fortare än jag och var ute på sina sista varv. Det var väldigt mycket postiv "pepp" bland deltagarna och man kommenterade varandra med stärkande ord som "du ser pigg ut" eller "vilket löpsteg du har" eller "bit ihop nu" KOM IGEEEEN" !!! Löprundan var rolig och som jag sagt tidigare gillar jag varvbanor. Denna rundan var varierande, med både skog, grusväg, landsväg och gräs. Efter 1 timme och 49 minuters löpning passerade jag mållinjen och då förstod jag att jag hela Ironman hade inte varit omöjlig om en månad (Lätt att säga nu när det är fullt eller hur.....!?). 

Så här såg mina tider ut:

Simning 1930 m: 46:29

Växling: 00:03:21

Cykling 90 km: 03:14:13

Växling: 00:02:25

Löpning 21,1 km: 01:49:13 (inklusive kissepaus)

Totaltid:05:55:39

Halvan i Sövde

Nu kan jag bocka för ½ IronMan på min "Bucket list" (Bucket list = listan på saker jag ska göra innan jag dör).

Eftersom jag inte orkar skriva någon längre tävlingsberättelse just nu låter jag bilderna tala för sig själva . Men kortfattat kan jag beskriva dagen så här:

Simningen: 19 grader i sjön. Ingen större kraftansträngning men å andra sidan simmar jag ju mest för att inte sjunka.

Cyklingen: Blåsigt, men vinden låg på från sidan större delen av cykelmomentet. Det kunde varit värre. Jag ville verkligen kunnat cykla snabbare. Men det gick INTE!

Löpningen: Åh ..... vad glad jag var när jag äntligen fick ställa cykeln och ge mig ut med apostlahästarna. Det bästa av allt var att ryggen inte var helt katastrofal efter cyklingen! Det tog faktiskt bara 1 kilometer sedan kändes det som vanligt i ryggen. Fötterna tog ca 5 kilometer att tina...

Varvning på stranden

Detta är definitivt ingen aerodynamisk cykelställning! Så en sak är säker! Innan nästa triathlonstrapats ska cykeln pimpas med en tempobåge!
Eller för den delen om det är någon som vill donera en liten fin, lätt, snabb tempocykel med lågprofildäck....?
Nehe...Inte det nej....

Äntligen av cykeln! Nu återstår det roligaste!

Ut på löpmomentet. Nu väntar 21 härliga kilometrar. Här synes lite stelt löpsteg (och rygg). 

Glad över att äntligen få springa

Springer i mål efter 4 varvs löpning

I mål (med sluttiden till höger).

Stolleprov på söndag!!

På söndag smäller det.....!!! Kors i jösse namn...hur ska detta sluta??? Kl 09.25 står jag på startlinjen för Sövde ½ Ironman (=simning 1900 m + cykling 90 km + löpning 21 km) och jag börjar inse vad jag har gett mig inpå.......Just nu känns det väldigt konstigt att jag har haft tankar på att genomföra hela distansen Ironman, jag är ju så grymt nervös för HALVA. Jag irrar omkring här hemma och lägger fram våtdräkt, cykelflaskor, löparknark (dvs energikakor), simglasögon m.m. Har även (i smyg) stulit Linns plastbox där hon förvarar barbiedockor för att använda till alla mina prylar som ska ligga i växelområdet. Cykeln måste pumpas!!! Var är cykelpumpen???Ja....ni förstår varför jag börjar packa redan ikväll???

I Wallanders fotspår....

kan man inte vara något annat än RÄDD!! Ja, med tanke på hur ohyggligt många mord det begås i Ystad med omnejd...... :-)

Men...Om nu någon skulle försvinna och hittas mördad efter starten gått i Ystads eget Stadslopp så vet man att Kurt Wallander kommer att finna den skyldige!!!
Ja, efter alla dessa otäcka filmer så var det inte att undra på att man snabbt for runt som en galning runt i mysiga gränder och parker i Ystad i gårkväll. I loppet fanns det både bovar (AnnaPanna, Ystads If) och polis (Carina, Ystads If). Dock hade jag dålig koll på vem som jagade vem. Och varje år är det lika spännande att se vad dessa två galenpannor har hittat på för roliga outfits!
Starten på Wallanderloppet sker ute på en gräsplätt för att sedan smalna av till en cykleväg och jösses vad alla for iväg som gaseller när starten gick. Jag har sprungit detta lopp några gånger innan och jag vet att det kommer en ganska kraftig stigning efter en kilometer och där visar det sig vilka som har rusat för snabbt i början. Så mycket riktigt kunde jag lägga en och annan efter mig i resultatlistan istället för att ha dom framför. Att kuta 6 kilometer är en sån där distans att precis när man börjar tänka tankar som; "FY F-NKEN, jag tror jag döööör" så kommer man på att det är ju bara 2 kilometer kvar och då är det bara att bita ihop och trampa på. Vilket man i dom allra flesta fall klarar av.
För min del blev det den bästa tiden någonsin men den sämsta placeringen. Det känns ju såklart kul men egentligen väldigt ointressant för er stackare som läser denna blogg. Jag kommer på mig själv ideligen att mina texter här känns oftast som inget annat än en självgod historia, en klapp på axeln, eller kolla här så duktig jag är......FLÅT....jag vill inte framstå så, därför hoppas jag att någon kan läsa bortom allt detta och tänka: "KAN HON SÅ KAN JAG"

Rusningstrafik på Kristianstads gågator!

Det var fler än jag som hellre kutade runt utanför alla mysiga uteserveringar än satt PÅ dem igårkväll. Startskottet är nämligen ett riktigt Stadslopp och det är nästan svårt att tro att det är Skogmullar (dvs orienterare) som arrangerar loppet. Men tydligt är, att dom trivs även bland gator och torg. 2-varvsbanan var riktigt rolig och de var väldigt bra på att visa vägen (trots att de är orienterare....;-).
Men jag tycker att det är speciellt (läs nervöst!!!) att springa ett stadslopp, åtminstone på hemmaplan. Det är mycket publik, många kända ansikten både utanför och i startfältet och det finns heller ingen skog att gömma sig i. Inte heller någon tid för att slå av på takten. Helt enkelt så ligger piskan på HELA TIDEN!! Och det ger resultat!

Speakern för kvällen var inte helt oväntat Tvillingen Max Svensson (eller möjligen var det hans bror Mats Svensson). Och det är inte särskilt många som kan lätta upp stämningen och sprida roligheter så mycket som han (eller dom!?) Så lite "Helan går" blandat med skånska leven passade väl alldeles utmärkt en sån kväll som igår.
Trots många glada semesterefirare bredvid banan igår så var helt klart glädjen störst hos alla som hade passerat mållinjen och oavsett tider placeringar och annat trams så var alla VINNARE utifrån sin egen prestation. Jag slår vad om att den som springer på 50 minuter är lika utpumpad och glad som den som springer på 38 minuter och det är DET jag tycker är den största charmen med löpning.

Idag har vi varit på Ystads djurpark. Det visade sig vara en riktigt fin park. Parken var liksom uppbyggd på djurens villkor och inte tvärtom och det kändes som att djuren trivdes med tillvaron trots stängsel. Hagarna var stora, fina och rena viket innebar att det var lite avstånd för oss människor att flytta oss på. Det kändes helt rätt! Det fanns även djur som var helt lösa som Påfågel, Silkesapor och Arapapegojer.
Jag kan varmt rekommendera ett besök i denna fina park på Österlen!

Arorna satt och pu(t)ssade varandra (dom var säkert vingklippta men dom var åtminstone utan bur!)

En sån här utsikt skulle jag vara väldigt nöjd med om jag vore en get (ja annars också för den delen...)

Likheten med piratapan i IceAge 4 är slående!


Apan i Ice Age 4

Linn hade en egen kartläsare i vrålåket

Dagen avslutades med glass och bad vid Ystad Saltsjöbad. 

Även för undertecknad!! (OBS utan våtdräkt!!)

Beach fotboll

                                                                                                          

Efter 12 timmar av svett, sand, tejpade tår och kämparglöd av sällan skådat slag har mitt äldsta livsverk nu knoppat in och sover den allra djupaste Törnrosasömnen. En dag full av Beachfotboll är till ända och sonen var supernöjd trots en hel del blåmärken och blessyrer. Tyvärr kommer han att ha ont på fler ställe imorgon efter all löpning i sanden (men det är han lyckligt ovetande om ännu....).

Fireballs 1 och 2. Två lag med blandade Degeberga- och Åhuskillar

Efter maran i lördags var jag tvungen att göra något som jag annars strängeligen råder alla andra att INTE göra. Nämligen punktera en blåsa. Blåsan under foten gjorde så ont varje gång jag satte ner foten så jag tillslut också fick ont i hela utsidan av vaden. Det fanns inget annat att göra än att sticka hål på den för att "lätta på trycket". Det blev en avsevärd skillnad åtminstonde några timmar tills det var dags att sticka hål igen. Nu verkar det som att inflammationen äntligen börjar lägga sig. Det börjar bli ont om tid för dojjorna ska ju på igen på fredagkväll......



Barbapappa

Nu är dagens utmaning i hamn! 1500 m i Luhrsjöns vatten och 400 kronor fattigare men en erfarenhet rikare. Själva simningen var inte så mycket att orda om men däremot utstyrseln.
Linn: "- Du ser ut som barbapappa, mamma!!"

Det jobbigaste av alltihopa idag var löpningen i det grunda vattnet med mina marathonstumma ben!

Blötläggning av den eländiga kroppen

Nu är jag på väg till Luhrsjön för att lägga min ömma kropp i blöt i en sisådär 1500 m. Det vore ju dumt av mig att inte simma detta Open Water race ifall jag får för mig att göra halvmaran i Malmö senare i sommar. Varför? Jo, för då har jag erövrat en SKÅNSK KLASSIKER. I den ingår nämligen Göingerundan (150 km cykel), S71 Open water (simning 1500 m) och EKO halvmarathon Skanör Falsterbo (löpning 21,150 km). Ja....var ska sleven va om inte i grytan....?