Idag när jag vaknade var det vitt vitt vitt.......Våren har kommit av sig och som väl är, har jag vilodag och arbete idag så jag slipper springa i detta sliriga underlag.
Igår var det Ryssbergsloppet och det var min tur att vara funktionär. Men resten av familjen sprang. Den längsta applåden under prisutdelningen fick vår egen stålfarfar och alias LöparFolke! Det märks tydligt att det är fler än jag som är imponerad över just denna "OldBoy"! Jag är också en stolt Löparmamma som fick stå och heja på mina två Livsverk som kämpade i 2,2 kilometer i klasserna P12 och F12.
 |
| Äldst och yngst på Ryssbergsloppet |
Som vanligt när jag har varit på tävling och fått stå vid sidan om, är jag väldigt taggad på att springa fort. Så när jag kom hem gav jag mig ut i skogen för att springa lite fartlek. Det blev 15-sekunders ruscher med en minuts mellanrum efterson det är ett bra sätt att få fart på apostlahästarna. Men plötsligt, mitt i en rusch hör jag något från vänster och ser något i ögonvrån som kommer snett emot mig. Jag tvärstannar och ca 20-30 meter framför mig kommer två stora vildsvin som korsar min väg och på efterkälken har dom en pytteliten griskulting! Jag liksom nästan fryser fast i marken och håller andan.....den lille griskultingen var lååångt efter och jag ville INTE komma emellan. Efter ytterligare några sekunder, for den lille över vägen och jag kunde tryggt fortsätta. Dessa respektingivande djur som är så många och ändå så ovanliga att se, gav mig en extra adrenalinkick under träningspasset igår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar