Hallå....Kung Bore...var är du???

Jag har varit lite orolig över Vasaloppsträningen i vinter. Tog mod till mig häromdagen och räknade ut denna vinterns skidmil och jämförde med förra årets sammanlagda skidmängd vid denna tiden. Efteråt kunde jag pusta ut och konstatera att jag har rullat 13,5 mil hittills denna vintern. Samma mängd hade jag fått ihop först när januari var slut 2011. Så det känns förstås, bra men nu börjar jag oroa mig för nedförsbackarna.....Jag behöver ju träna på att köra fort nedför, byta spår fort som attan (när det ligger någon i vägen i mitt spår), och hålla mig stående trots att skidspåren har försvunnit.

Så här fint står höstblommorna fortfarande i lådorna. Dom har inte fått det särskilt kyligt om tassarna denna vintern. Även om det inte är så unikt att det är snöfritt  i december och januari så brukar det ju åtminstone vara kallare än så här.

Ikväll lånade jag sambons orienteringslampa igen och gav mig ut i mörkret. Det är verkligen en speciell känsla att springa med en känsla av att ha ett cyklop på sig. Man har ingen som helst vidvinkelsyn utan det är helt becksvart i ögonvrån. Lampan är så stark att man behöver blända av till halvljus när man får möte. Min egen lilla pannlampa blir plötsligt ganska löjlig i jämförelse med denna strålkastare. Men... man tar vad man har....häromkvällen sprang jag och Madde i skenet av min "ficklampeapp" på mobilen.