Ingen rök utan eld....inget larm utan brandvarnare.....

När det känns tungt eller motigt att ge mig ut och träna så brukar jag tänka att jag mycket, mycket sällan ångrar mig efteråt. Trots att man ibland "tar ut" sig och magen vänder sig ut och in när man kommer hem, så känner man sig ändå nöjd med att ha gjort just DET passet just DEN dagen! Så var INTE fallet idag. Jag ångrade mig....Sen den första snölöpningen i år har jag haft en sträckning på utsidan av ankeln och det slog jag upp idag igen. Surmulen och frusen kom jag hemlinkande med en fot som var bedrövlig. Som vanligt skäms jag när jag skriver om sånt gnälleri här och speciellt idag, när min käre Far, som för övrigt är en rutinerad fd Vasaloppslöpare, legat under kniven på operationsbordet hela förmiddagen. Han har nämligen fått ett nytt knä och kommer att ha några tuffa veckor framför sig. Men efter flera år av smärtor i knät kan det nu bara bli bättre!!
Vill också bara säga att vi blev påminda  igår om att absolut INTE sätta på tvättmaskin, torktumlare eller diskmaskin och sedan köra hemifrån! Vi brukar inte göra det och kommer heller aldrig att göra det. Speciellt inte nu efter att på nära håll (dock inte hemma!) fått reda på att en diskmaskin börjat brinna!

LCHF, diet för soffpotatis?

Jag såg ett debattprogram på TV:n som handlade om LCHF-diet (=lågt kolhydratintag och högt fettintag) för några dagar sedan. Hero, en av dom biffiga killarna i Gladiatorerna, satt som bisittare och nu citerar jag honom:

"-det känns som det är mer för dom som är soffpotatis". 

Ärligt talat tror jag han har en poäng även om det var tillspetsat så klart. Vi som tränar mycket vet hur det känns att gå tom på energi. Och kolhydraterna är den energikälla som kroppen använder sig först av. Och som "järnviljan" sa: "-det bränner i musklerna av att träna på strikt LCHF. Nu är jag absolut inte någon strikt LCHF:are men jag tänker ändå i dom "banorna". Efter att jag snart i ett år ätit mycket mindre kolhydrater och mer fett och kött upplever jag mig själv oftare riktigt mätt och  betydligt mindre sötsugen. Det tog några månader att komma över sockersuget och det kostade en del irritation men när det väl var över så går det bra. Jag äter kolhydrater och skulle inte klara mig varken utan bröd eller potatis så jag är absolut ingen strikt LCHF:are. Däremot tänker jag nog mer LCHQ (low carb high quality) och försöker fördela maten ca 50 % protein, 25 % fett och 25 % kolhydrater (helst långsamma bra kolhydrater)

Nej, fett är verkligen inget problem för mig......men det är det däremot för min galla......

Länk till debattprogrammet om LCHF hittar du HÄR

Snölöpning

Nu har äntligen vintern kommit! Igår eftermiddag blev det snölöpning i skogen och det var mysigt, men jobbigt. Det mycket blygsamma snödjupet ca ½-1 dm gjorde att det kändes lite tyngre än vanligt att lyfta fötterna. 

Nu börjar det kanske bli dags att rengöra längdåkningsskidorna från förra årets Öppet Spår....

När det gäller nyponpulvret kan jag berätta att efter en veckas intag är ryggen precis lika eländig som innan. Däremot var jag lite öm i knäna i början på veckan och det har faktiskt helt försvunnit. Men om pessimisten i mig får tala, så hade det kanske försvunnit även utan pulver. Det är ganska intressant det här med onda ryggar. Det verkar vara väldigt vanligt att gemena man går och har lite ryggont. Om man tar upp ämnet med någon så är det ofta att man får höra samma typ av problem. Ländryggsbesvär, ischias osv. I viss litteratur förknippas ryggproblem med stress. Är det därför vi har så ont....? Hade man lika mycket besvär förr i tiden då man ju egentligen belastade ryggen med mycket tyngre arbeten än vi gör idag? Den ryggläkare jag har haft påstod att anledningen till att vissa människor får förslitningar i leder var inte utrett, men att man ser en klar ärftlighet.

Hallå....Kung Bore...var är du???

Jag har varit lite orolig över Vasaloppsträningen i vinter. Tog mod till mig häromdagen och räknade ut denna vinterns skidmil och jämförde med förra årets sammanlagda skidmängd vid denna tiden. Efteråt kunde jag pusta ut och konstatera att jag har rullat 13,5 mil hittills denna vintern. Samma mängd hade jag fått ihop först när januari var slut 2011. Så det känns förstås, bra men nu börjar jag oroa mig för nedförsbackarna.....Jag behöver ju träna på att köra fort nedför, byta spår fort som attan (när det ligger någon i vägen i mitt spår), och hålla mig stående trots att skidspåren har försvunnit.

Så här fint står höstblommorna fortfarande i lådorna. Dom har inte fått det särskilt kyligt om tassarna denna vintern. Även om det inte är så unikt att det är snöfritt  i december och januari så brukar det ju åtminstone vara kallare än så här.

Ikväll lånade jag sambons orienteringslampa igen och gav mig ut i mörkret. Det är verkligen en speciell känsla att springa med en känsla av att ha ett cyklop på sig. Man har ingen som helst vidvinkelsyn utan det är helt becksvart i ögonvrån. Lampan är så stark att man behöver blända av till halvljus när man får möte. Min egen lilla pannlampa blir plötsligt ganska löjlig i jämförelse med denna strålkastare. Men... man tar vad man har....häromkvällen sprang jag och Madde i skenet av min "ficklampeapp" på mobilen.

Jag är skeptisk...

Trots att jag i grunden är något skeptisk till kosttillskott så ska jag nu göra ett försök och testa strandnyponpulver mot min onda rygg. I det finns ett ämne som förkortas GOPO (galactolipid) som är rikt på C-vitamin och har en antiinflammatorisk effekt på ledvärk. Tydligen är ämnet väldigt populärt att ge till hästar. (Det passar ju bra eftersom jag har två egna apostlahästar.... :-) Faktum är att jag köpte preparatet i en hälsokostaffär för ett par år sedan (dyrt som sjutton var det förståss), men jag tog inte särskilt många kapslar då dom är så stora att jag höll på att klökas av bara åsynen av dom. Nu däremot delar jag kapslarna och sköljer ner pulvret blandat med vatten. 4-6 kapslar om dagen ska ner så det är ju en del...



Om man googlar ämnet så verkar det finnas många som har god effekt av det. Men eftersom jag av naturen är skeptisk så börjar jag fundera på "placeboeffekten" och tron kan försätta berg osv... men den skepsisen spricker ju faktiskt när det gäller den goda effekten på hästarna. Dom har ju inte gärna själva galopperat till stan för att handla något som dom läst om på nätet.....
Vi får väl se...
Fortsättning följer....

Varför tränar du?

Jag har fått frågan från en 9-årig tjej en gång. Men innan jag hade hunnit svara kom följdfrågan som löd:
 "-Bantar du eller?".
Min spontana reaktion på det var givetvis att jag tyckte det var förfärligt tråkigt att vara 9 år och förknippa träning med bantning. Mitt svar till henne var nåt i stil med:
"-Jag tycker det är roligt, också mår jag bra av att röra på mig".
Även om jag är lite av en sekundjägare och vill utmana mig själv så är det ju faktiskt ovanstående rad som är grunden. För några år sedan trodde jag min dåliga rygg skulle hindra mig i både skidstakning och cykling (har haft svårt för att sitta i cykelställning) men med långsam uppbyggnad av varje sak så fixar även ryggen detta. Sedan kommer det perioder av av mer smärta men otroligt nog så har inte träningen varit ett problem utan snarare stillasittande passivitet.
JAG TRÄNAR INTE FÖR ATT BLI YNGRE, JAG TRÄNAR FÖR ATT BLI ÄLDRE!
Det finns förståss många anledningar till att man tränar men om man i grunden har denna inställningen så är man på rätt spår.

Tänkvärt, eller hur......

Förresten, Grattis pappa, på tjugodag KNUT!

Tur att jag inte sålde

Så här lät det när jag skulle ut och rulla på skidorna ikväll:
Linn: -Har du inte sålt rullskidorna än?
Fullt sjå med att få på mig alla attirajler (pannlampa, sladdar, telefon, hörlurar etc...) svarar jag lite frånvarande: -Vadå sälja? Vad menar du?
Linn: - Ja, du sa ju att du skulle sälja dom billigt efter förra gången du var ute och tränade. Har du glömt det Mamma?
Då kom jag plötsligt ihåg hur det låg till. På nyårsafton körde jag nämligen långpass på rullskidorna och var det inte isigt på vägen så var det grusigt. Skidorna rullade hur trögt som helst och min teknik var urusel. Jag var riktigt sur. De första orden jag sa när jag kom hem den eftermiddagen har tydligen Linn lagt på minnet. Om jag minns rätt var det något i stil med; - Nu skiter jag i det här. Jag ska sälja rullskidorna..... BILLIGT.....
Som tur var så var det bara tomma ord för ikväll kändes det riktigt kul att rulla. Jag lånade sambons orienteringslampa och gav mig ut i vinterkvällen. Och efter ett par kilometer när jag hade intalat mig att mörkret inte ÄR farligt och alla psykopater är ju faktiskt ute även på dagtid så var det total meditation. Helt mörkt runtomkring och bara en ljuskägla att följa....HÄRLIGT



Grymt spännande i skogen idag....

Av alla dessa mil och timmar som jag har spenderat i skogen de senaste 10 åren så har jag bara stött på vildsvin två gånger. Men idag efter ca 7 kilometer så stod dom där. En hel flock småkultingar och en gigantisk sugga. Kanske var det alla de jägare som vistades i skogen denna morgon som hade väckt dom ur sin skönhetssömn. Jag som nästan alltid har mobilen med mig när jag tränar hade givetvis inte det idag. Det hade nämligen funnits gott om tid att fota eftersom jag fick tjoa och klappa en lång stund innan suggan uppfattade mig och tog hela flocken tillbaka in i granskogen. Nog klev pulsen upp ett par snäpp av bara åsynen av dessa respektingivande vilddjur. Så idag blev det ca 9-0 till svinen!!

Världens bästa träningsällskap

 Jag är nämligen priviligerad med barn som fortfarande tycker det är roligt att vara med mig. Och att få njuta av sina barns sällskap när man kör träningpass på cykeltrainern gör att tristessfaktorn går från 100 till 0 direkt! Så det som i vanliga fall är väldigt enformigt och uttråkande blev ikväll en förevisning av Linns egen minneslåda. Det blev en kavalkad av hennes första års skolböcker och egenhändigt skrivna berättelser. Sedan fick jag också hjälp med att växla upp och ner på cykeln när jag körde en minuters intervaller med ca 120 kadens. Sedan var hon inte heller sen med att peppa.....Så här lät hon: KÖÖÖÖÖÖR....FORTARE.....FORTARE......KOM IGEN......ÅHHH VAD SAKTA DET GÅR.....KÖÖÖÖR
I vilofaserna torkade hon svetten från min panna och passade även på att stryka en och annan kökshandduk. Hon är hård...men rättvis..min lilla tös

Min fasa

Här är ett kommer ett klipp  som jag hittade på YouTube. Det är från en av backarna i Risberg i Vasaloppet och jag önskade att jag aldrig hade sett det.......

Tillbakablick

Som traditionen är så måste även jag "blicka" tillbaka på året som har gått.

Jag har gjort en egen liten lista över mina personliga minnen av 2011:

Vädret vintern 2011:
Den enorma vintern vi fick under hela decembermånad. Otroligt mycket snö.

Ny erfarenhet:
Jag lärde mig att köra traktor och att ploga snö.

Det jag svor mest över 2011:
Bakhala skidor och folk som gick i skidspåren

Mest stolt över 2011:
Svensk klassiker diplomet

Utmaningen som jag var mest tveksam över om jag skulle klara:

Helsingborg Triathlon Olympisk distans.

Att kasta sig i havet i halv storm och 12-13 grader i luften och sedan cykla 4 mil med våta kläder var givetvis förenat med en stelfrusen kropp. Jag fick inte upp värmen förrän jag hade sprungit 7 kilometer av dom sista 10 kilometrarna i löpmomentet.

Den roligaste utmaningen:

Öppet Spår

Den utmaning som jag faktiskt tyckte blev långtråkig:

Vätternrundan

Det var bara att trampa och trampa och trampa.....I 11 TIMMAT OCH 57 MINUTER!

Det käraste återseendet 2011:

Träffade min bästis Jonna som jag inte har träffat dom senaste 7 åren. Vi hade en helkväll på HLM festivalen och det kändes som det var igår vi sågs!

Upptäckten av ny rolig träningsform:

Simträning i öppet vatten. Det var ett härligt sätt att träna. På med våtdräkten och ner i Råbelöfssjön i solnedgången.

Vackraste träningsupplevelserna:

Cykelträningen på natursköna vägar

Österlen

Uppifrån toppen ner mot Väg 19, Brösarp och Piratens rastplats.

Det mest efterlängade resultatet:

Silvertiden på Lidingöloppet

Sommarvädret 2011:

Regn, regn, regn, och åter regn

Det som betytt mest 2011 (och alla andra år!):

Att mina barn och familj finns hos mig 

GOTT NYTT ÅR! 

Önskar alla lycka, hälsa och framgång 2012. 

Tänk på att INGET är OMÖJLIGT bara olika mycket jobbigt....