Växjö Maraton

Klockan 11:00 idag gick starten för Växjö Maraton och där stod jag i år igen. I perfekt höstlöparväder och med lust att springa långt. När jag hade gett mig iväg började jag tänka "cykeltankar" dvs att jag MÅSTE hitta en "klunga" eller en "rulle att ligga på". Efter några 100 meter hittade jag några Växjölöpare som jag hängde på i 21 kilometer. Dom såg ut att ha koll på läget och så här efteråt kan jag konstatera att DET hade dom. På första och andra milen skiljde det endast 9 sekunder (51,01 och 51,10)! Efter halva sträckan släppte de båda farthållarna på tempot och jag fick kämpa på själv ett tag. Det blev bara sporadiskt utvalda sällskap som inte varade så länge. De flesta höll ett annat tempo än vad jag ville men lagom till dom 7-8 sista kilometrarna kom jag ifatt en löpare som jag höll jämna steg med. Efter den magiska 40-kilometers skylten (som jag sett 7 gånger innan) flög tävlingsdjävulen i mig och det blev två snabba kilometrar till målet. Det var en härlig känsla att ha krafter kvar till detta. Det var verkligen "SuperWomankänsla" att susa förbi många andra som var trötta.  Jag kunde putsa på mitt personbästa med dryga 6 minuter och klockan stannade på 3,42,10

På större delen av varven runt sjön är utsikten så här fin.

Jag gillar Växjö maraton med sina 8 rundor och en höjdskillnad på HELA 9 meter. För mitt huvud passar en varvbana ypperligt. Man blir varvad och kan själv varva en och annan. Trots att det är Sveriges näststörsta maraton är det bara ca 400 startande men de korta varven gör att man hela tiden har löpare runt sig och det känns som betydligt fler. De sista löparna blir inte heller så "utmärkande" förrän deras sista varv.

Nu ska jag ta det lite lugnt några veckor och det blir inte några större (läs längre!) tävlingar på ett bra tag. Nu känns det som att jag kan sätta punkt på ett bra år och jag är supernöjd med mina insatser men framförallt med att jag har haft sjukt roligt på allt jag har tagit mig för.