Nu är skulden betald

Den stulna timmen från i våras är återbetald inatt och tiden är normal igen. Hur mycket jag än skulle vilja ha ljuset kvar på kvällen istället för på morgonen, så får jag väl inse att det kunde varit mycket värre. Med tanke på att det vi kallar för Vintertid  faktiskt är Normaltid . Kvällarna hade varit betydligt mörkare tidigare på året om sommartiden inte hade införts. Sommartiden förlängdes ju faktiskt också för några år sedan och klockan ändras några veckor senare på hösten. Frågan är bara vad man ska göra med denna extra timme man har fått tillbaka. Eftersom jag har blivit genomförkyld så tänker jag inte putta in den i träningskontot, men tro mig.....det finns mååånga andra konto som ligger på minussaldot. Kanske man kan utjämna i något konto idag kanske...Tvättkontot kanske...eller städkontot....undrar hur hur mycket jag hinner på en timme??

Mission Impossible,eller??

Det sägs att simsättet crawl ska vara det enklaste sättet att ta sig fram i vattnet. Det diskuteras till och med att det ska vara det simsättet som barn ska lära sig allra först i simskolan. Jag däremot har aldrig lärt mig detta. Jo, förresten jag kan crawla tills luften tar slut och jag måste andas. Kanske beror det på att jag hela mitt liv har tyckt att det är roligare att vara under vattnet. Antingen bara tills luften är slut eller med lufttuber på ryggen. Det är alltså andningsmomentet som är den svaga länken för mig....Simning står på programmet idag och troligen lyckas jag inte knäcka koden med crawl idag heller.

Förvandlingen

Hur kunde detta ske......
Min lilla ängel förvandlades enkelt och snabbt till ett blodtörstigt litet monster. Med vissa mutor fick denna lilla vampyr MIG till att vara delaktig i förvandlingen.
Vad gör man inte för sina små vampyrer som ibland suger "musten" ur en??
 

Visst var det en söt liten vampyr som kom och hälsade på? Men som tur var försvann det lilla monstret innan John Blund kom,
så hela familjen kunde sova tryggt i sina sängar när mörkrets makter slog till........

Damernas värdelösa rekord (?)

Nu har Internationella Friidrottsförbundet bestämt att kvinnliga rekord på landsvägslöpning inte längre kommer att gälla. Jo då, några viktigpettrar (säkert män...) tycker att det är fusk att kvinnorna har manliga harar i dessa mixade lopp! Troligen innebär detta att det kommer att bli betydligt färre "Women only" lopp. För vilka arrangörer kommer att ha lust och ork att dela på starten för män och kvinnor i stora Marathon- eller Halvmarathontävlingar? För dom kommer väl inte att ta bort Herrklassen, eller......? Nej, fokus kommer troligen att läggas ännu mer (än vad det redan görs) på Herrklassen. Damklassen kommer att bli  "nödvändigt ont" för arrangörerna. På de stora, fina lopp som kommer att tjäna pengar utan att ha ett separat Damlopp kommer de bästa damresultatet, underförstått, att vara en MANS förtjänst eftersom det ALLTID finns Män framför oss. Skrattretande eller hur.....
Sedan finns det en annan sida av detta som jag tycker är positiv. Om bara jämnställdheten hängt med i detta kunde det bli bättre. Vi kvinnor har ju faktiskt bara en ärlig chans mot andra kvinnor! I löpning kommer vi aldrig att bli snabbare än män. Genom att göra fler Damtävlingar (långlopp) så skulle damlöpningen kunna uppmärksammas mer som en egen gren med "egna tider" och prestationer. Folk i allmänhet hade kanske förstått bättre vad som är sanslöst bra tider för tjejer. Som det är nu kommer damvinnare/damtider nästan alltid i skymundan (åtminstonde i lokala medier) på grund av att dom alltid är sämre än männens.
Men i det stora perspektivet tycker jag att den nya regeln, som för övrigt inträder 111101, är dålig. Damerna kommer givetvis att bli förlorarna. Eftersom det är betydligt färre damer som springer kommer att gå miste om den folkfest och löparstämning som råder på de stora loppen som tex Stockholm Marathon etc. Och vad kommer att hända med andra liknande idrotter. Kanske får vi kvinnor inte längre åka Vasaloppet (det fick vi ju inte före 1981 heller!)? För att inte tala om alla rekord som redan finns. Till exempel Paula Radcliffes 2,15 på London Marathon, vad blir det av detta??? Okey, världens snabbaste damtid på Marathon lär det nog vara länge. Men några på IAAF har bestämt att så snabbt gick det bara för att hon hade MÄN att jaga i 42 kilometer........
Men....sista ordet är nog inte sagt. Det har tydligen blivit högljudda protester världen över och beslutet kan dras tillbaka.
To be continued.......

Berlin Marathon

Inspiration.....

Hittade ett klipp på hur det ska se ut.....Ska memorera den till nästa gång rullisarna ska ut....

Konditionskrävande chatt

I en värld är full av Smartphones, laptop:ar, mobilt bredband, fri surf, WiFi, IPad:s osv osv..... är vi ständigt online, uppkopplade och tillgängliga för omvärlden. Världen har liksom krympt och man kan genom några klick ta sig via webben till andra sidan jorden. När jag var liten kommer jag ihåg att jag fantiserade om en "bildtelefon". Tänk att kunna prata i telefon och se personen samtidigt!!!! Detta var ju rena rama Science Fiction! Nu finns till exempel SKYPE med videosamtal som jag fortfarande kan förundras över. När jag var liten var mitt sätt att chatta synnerligen banalt och gick till så här: Bästisen och jag bestämde att istället för att leka skulle vi skicka brev. Vi hade vars en hemmabyggd brevlåda med en speciell vimpel som signalerade att det fanns ett brev levererat i lådan. Den egna cykeln fick funka som postbil och man själv var brevbäraren. Så där kunde vi cykla fram och tillbaka flera gånger under en eftermiddag. Det var varannangångregeln som gällde. Oftast var det mycket små meddelande och det roliga var ju att öppna brevlådan och se vad som låg där i. Ju fortare man levererade, desto snabbare fick man tillbaka ett brev. Gissa om det blev MYCKET slit på cykeln......Tänk vad många moment vi gjorde som idag ryms i ett par klick med musen. Sanslöst när man börjar fundera......Detta inlägget låter ju som att jag är lastgammal vilket jag ju inte alls är ;-) men jag kan inte förneka att jag växte upp i ett annat århundrade.
 1900-talet, de va tider det....

Vila i FRID

Bellman

har lämnat jordelivet hastigt och tragiskt genom olyckshändelse

Han var för god för denna världen och nu finns han i Hönshimlen där inga hönsnät finns, och inte heller rovfåglar, rävar, illrar eller andra hotande faror för en liten kyckling.

RIP

Hönsen

Hyresvärdarna 

Växjö Maraton

Klockan 11:00 idag gick starten för Växjö Maraton och där stod jag i år igen. I perfekt höstlöparväder och med lust att springa långt. När jag hade gett mig iväg började jag tänka "cykeltankar" dvs att jag MÅSTE hitta en "klunga" eller en "rulle att ligga på". Efter några 100 meter hittade jag några Växjölöpare som jag hängde på i 21 kilometer. Dom såg ut att ha koll på läget och så här efteråt kan jag konstatera att DET hade dom. På första och andra milen skiljde det endast 9 sekunder (51,01 och 51,10)! Efter halva sträckan släppte de båda farthållarna på tempot och jag fick kämpa på själv ett tag. Det blev bara sporadiskt utvalda sällskap som inte varade så länge. De flesta höll ett annat tempo än vad jag ville men lagom till dom 7-8 sista kilometrarna kom jag ifatt en löpare som jag höll jämna steg med. Efter den magiska 40-kilometers skylten (som jag sett 7 gånger innan) flög tävlingsdjävulen i mig och det blev två snabba kilometrar till målet. Det var en härlig känsla att ha krafter kvar till detta. Det var verkligen "SuperWomankänsla" att susa förbi många andra som var trötta.  Jag kunde putsa på mitt personbästa med dryga 6 minuter och klockan stannade på 3,42,10

På större delen av varven runt sjön är utsikten så här fin.

Jag gillar Växjö maraton med sina 8 rundor och en höjdskillnad på HELA 9 meter. För mitt huvud passar en varvbana ypperligt. Man blir varvad och kan själv varva en och annan. Trots att det är Sveriges näststörsta maraton är det bara ca 400 startande men de korta varven gör att man hela tiden har löpare runt sig och det känns som betydligt fler. De sista löparna blir inte heller så "utmärkande" förrän deras sista varv.

Nu ska jag ta det lite lugnt några veckor och det blir inte några större (läs längre!) tävlingar på ett bra tag. Nu känns det som att jag kan sätta punkt på ett bra år och jag är supernöjd med mina insatser men framförallt med att jag har haft sjukt roligt på allt jag har tagit mig för.

Uppladdning

Min uppladdning inför Lidingöloppet eller ett Maraton är näst intill obefintlig. Det vill säga jag förändrar inget annat än träning och sömn. Veckan innan tränar jag mindre och försöker få så mycket sömn som möjligt. Kolhydratuppladdningar har jag slutat med, eller egentligen aldrig börjat med. Nämligen har den variant av kolhydratuppladdning jag ägnat mig åt tidigare, inte föregåtts av så kallad "tömning" ( det vill säga 0 intag av kolhydrater och ett hårt träningspass på det, så att musklerna är "tomma" 3-4 dagar innan loppet). Jag har bara försökt stoppa i mig mer Kolhydrater och har även ett par gånger druckit så kallad Carboloader dagen innan loppet. Resultatet, av framför allt de flytande och i allra högsta grad konstgjorda kolhydraterna, har varit att jag känt mig pigg som en mört och legat sömnlös större delen av natten innan loppet. De senaste åren har jag inte förändrat kosten utan bara ätit mer av det jag brukar äta (vilket som ni förstår är väldigt enkelt för mig). Resultatet av detta har varit att jag har känt mig tung i kroppen när man som mest önskar "lätta ben".
Nu däremot äter jag som vanligt, kanske till och med lite mindre veckan innan. Dricker gör jag precis lika mycket som alla andra dagar. Jag har aldrig förstått mig på de uppmaningar om att dricka extra mycket innan ett lopp, helst redan dagen innan. Som den sjuksköterska jag är ;-), vet jag att njurarna har inte förmågan att spara vatten bara för att hjärnan vet att det ska springas ett maraton dagen efter. Nej, resultatet av ökat vattenintag blir bara onödigt spring till Hemlighuset vilket ju också är förödande för den viktiga vilan.....Att ge sig på att dricka väldigt mycket vanligt vatten under kort tid (½-1 timme) kan dessutom vara väldigt farligt och leda till livsfarlig hjärnsvullnad.
HÄR finns en intressant artikel i Läkartidningen om Vattenintoxikation
Tyvärr lever jag inte som jag lär denna gången. Dålig planering gör att nattarbete väntar i veckan och det är inte bra för någo,t och DEFINITIVT INTE för den värdefulla vilan innan Växjö Maraton........

Premiär

Idag har jag varit ute på rullisarna för första gången denna säsongen. Jag blev ganska förvånad över att den lilla teknik som jag övade in förra hösten faktiskt fanns kvar. Det var riktigt kul och jag vågade staka på i en hygglig fart (UTAN att stå på huvudet......) Den skrovliga asfalten som finns här i ungefär 3 kilometer åt varje håll gör att det krävs ett rejält tryck i stakningen och det är ingen "finåkning" precis. Efter ca 3 kilometer kommer det tyst slät asfalt. Benen slutar plötsligt att skaka det känns hur enkelt som helst. Att kunna påbörja rullskidträningen direkt i år och slippa lära sig åka först gör att utgångsläget är ett helt annat i år. Det ska bli KUL att träna skidor igen!!

Inspiration......

Det satt långt inne men nu har jag anmält mig till Växjö maraton nästa lördag. Det ska bli kul, kravlöst och jobbigt såklart. När jag sprang i Växjö förra året var det en otroligt fin höstdag. Det var precis så det ska vara när löpningen är som bäst!
Idag har det varit långpass med "Järnviljan". Det kändes bra och det vore ju dumt att inte uttnyttja tillfället att springa en mara nu när det sitter några långpass i benen.

INSPIRATION (dock inte till Maraton....):

Doris och Bellman

Så här ser dom ut, Bellman och Doris. Doris är idag 6 dagar och lille Bellman har hunnit bli 4. De är två vildingar som är väldigt glada i Havregrynsgröt, kokt kall potatis och bröd. Mamma Höna serverar maten genom att lägga fram den till dom, men dom är så glupska så dom tar helst själva. 

Det tredje och sista ägget gick tyvärr inte att rädda. Den kycklingen har flugit till hönshimlen. RIP.

En annan åtråvärd metall

Nu när silvret är erövrat på Lidingöloppet och Klassikerdiplomet ligger i garderoben så finns det givetvis tankar på nya mål och utmaningar. Under året har träningen tagit sig andra dimensioner och jag har förstått att ingenting är omöjligt (?) bara olika jobbigt (?). Vad ska jag då göra nästa år?? Det har funnits tankar i mitt huvud länge om detta och jag har väl slängt ut en och annan ledtråd men inte riktigt vågat uttala det i klartext. Men NU, tror jag att jag har nött och stött detta tillräckligt länge för att äntligen säga: IRONWOMAN!!  ( Det killar i min mage bara av att säga ordet....) Jag gillar ju att "leka" triathlet så vad kan då passa bättre än denna (i mina ögon) ultimata prestation i Kalmar augusti 2012.

Distanserna är:
3800 m simning i öppet vatten (Kalmarsund)
18 mil cykling
42,195 km löpning
Detta ska klaras av på max 15 timmar. Efter en hel del kalkylering har jag kommit fram till att jag borde klara av det. Inte idag och inte imorgon eller nästa vecka så klart. Men om jag trimmar upp träningen under vintern och våren och lägger fokus på framförallt cyklingen och på att klara av hög ansträngning under många timmar. Men innan dess ska jag åka Vasaloppet......

Tänk först....

....uppdatera sen. I dessa facebook- och bloggtider behövs det en extra eftertanke innan man uppdaterar sina statusrader. Jag har upptäckt att det är väldigt lätt att skriva 'av bara farten' och sedan har man plötsligt delgett läsarna sina innersta tankar och känslor. Vi som är vuxna har väl vett till att inse vad vi gör när vi twittrar, bloggar eller liknande men har tonåringar detta? Tolkningen av det skrivna ordet ligger helt och hållet hos läsaren och när man som skribent har publicerat något så har man inte mycket makt över hur det ska uppfattas. Jag tycker att 'Webbvett' borde vara ett nytt ämne i skolan där det kunde diskuteras vad som är lämpligt eller rättare sagt olämpligt beteende på webben, och vad konsekvenserna kan bli om man inte tänker sig för.

En till....

När vi tittade till hönsen i eftermiddags så var där ett litet hål i det ena ägget och vi kunde höra pip därinifrån. Gissa om vi blev uppspelta. Tillsammans med mamma höna kunde vi hjälpa det lilla livet att komma till världen. Det tog en stund innan det envisa skalet knäcktes och kycklingen kunde ramla ut. Det var en spännande upplevelse.

Kycklingen

Kycklingen har överlevt och den goda modern är en klok mor, fast hon är en höna (?!). 2 okläckta ägg finns kvar i redet och eftersom kycklingen kräver värme och hela tiden ligger under hönan så har de överblivande äggen också fått fortsatt omsorg och ruvning. Vi går och lyssnar på äggen varje dag och jag tycker att jag kan höra lite "pickande" från det ena. Blir det något så borde det kläckas idag, eftersom det andra ägget kom dit 2 dagar efter det första. Detta är fantastiskt roligt! Jag säger bara SKAFFA HÖNS, ni som kan. Det är jättemysiga djur. För att inte tala om äggen som är ljuvligt goda.

Med hönsen (men framförallt med hönsmaten), kommer dock en och annan objuden gäst.

Men är det bara så här söta små varelser och inte blodtörstiga illrar eller hungriga rävar så gör det absolut inget. Så varsågod lilla mus, håll till godo med våra matrester!