Det som inte dödar det härdar...

Golfströmmen var INTE på min sida igår. Det som mötte mig i Helsingborg kl 08:30 i söndagsmorse var regn på tvären, en vind som var bitande hård och kyla (13 grader) som sannerligen inte inbjöd till Triathlonaktiviteter. Jag såg funktionärer som till och med hade stickade mössor och Lovikavantar!

Kolla flaggstängerna!!

Vågorna var höga och jag kände genast att, klarar jag simningen så fixar sig resten. Vid den första informationen från tävlingsledningen fick vi beskedet att de hade kortat ner simningen till 3 varv istället för 4, dvs 1200 m istället för 1500 m. Men när motionsklassen skulle starta gick det ännu högre vågor, så då drog dom ner ytterligare på simdistansen till 800 m. Simningen var inte så farlig som jag hade befarat kanske till viss del pga att lyckades hålla en skaplig kurs mot bojarna. Påföljande cykling var kall, blöt och mentalt tuff med motvind på halva sträckan som var grym. Jag längtade verkligen efter att få springa mig varm. Men när jag hoppade av cykeln var även ryggen stelfrusen och det kändes som den skulle GÅ AV när jag tog dom första löpstegen. Känseln i fötterna återkom efter sisådär 7 km och sedan gick väl löpningen ganska okey.
Sluttiden blev 2,46 (med simningen nerkortad till 800 m). Min tid på en äkta Olympisk distans med förutsättningarna som var igår, borde blivit runt 3 timmar.

Henke Larsson stod och övervakade hela spektaklet. Jag tyckte han såg rätt nöjd ut trots regnet.

Det var synd att det blev ett sådant oväder. Med vackert väder kunde det blivit en riktigt rolig Triathlontävling. Det var en fin cykelrunda upp i Pålsjöskogen mot Sofiero och ut mot Allerum. Löprundan gick längs strandpromenaden från Pålsjöbadet och mot centrum. En varvbana på 2,5 km som betades av i 8 etapper. 4 dubbelvikt i motvinden och 4 med vinden härligt i ryggen!
Efteråt satt vi i bastun i Pålsjöbadets kallbadhusoch skröt för varandra. Med panoramafönster ut mot Danmark och ett vindpiskat Öresund njöööt vi av vår bedrift.
Det känns ganska bra för jag kommer alltid (förmodligen) att kunna "falla" tillbaka till Helsingborgs Triathlon 2011 och tänka; "-Det kan inte bli värre"