Man blir inte förkyld av att frysa...

eller ???
Som den sjuksköterska jag är, så vet jag att ett förkylningsvirus hoppar inte på en på grund av att man har klätt sig i fel kläder och är kall, frusen eller blöt. Förkylningsvirus är något man (rent vetenskapligt) blir smittad av. Därför var jag inte särskilt orolig för hälsan i söndags när jag cyklade iskall och genomvåt i 1½ timme under Helsingborgs Triathlon. Jag hann fundera en hel del på det under min ensamna cykling (drafting är ej tillåtet i triathlon, därför får man inte vara nämre någon annan cyklist än 10 meter)  i söndags. Jag tänkte att blir jag inte sjuk av detta så stämmer vetenskapen.
Men...... ingen regel utan undantag......I onsdags gjorde sig nämligen viruset sig till känna och parkerade i min kropp. Skit oxå....
(Jag kan inte låta bli att skämmas över att jag gnäller om såna här struntsaker här.....Det känns det väldigt banalt i det stora sammanhanget..)

JÄKLA SKITVÄDER!

På praktik i Bregottfabriken

Igår var vi med Annelie i stallet och fick hjälpa till med att mjölka kossorna. Annelie som är uppvuxen bland korna skulle kunna göra detta med förbundna ögon, trots att hon egentligen sysslar med något helt annat nu förtiden. Vi fick fodra kalvarna, köra ensilage, ta in kossorna och lära oss om hur mjölkningen går till. Vi hade en jätterolig eftermiddag!



Masserar juverna så att all mjölk ska komma ut innan mjölkkopparna tas av.





Ingen koskräck här inte!
(De argsinta töserna som inte riktigt gick att lita på hade Annelie koll på, så dom gick jag inte nära!)

 


När alla kossorna var mjölkade fick vi alldeles färsk obehandlad mjölk med oss hem.




Den smakade ljuvligt!





Det som inte dödar det härdar...

Golfströmmen var INTE på min sida igår. Det som mötte mig i Helsingborg kl 08:30 i söndagsmorse var regn på tvären, en vind som var bitande hård och kyla (13 grader) som sannerligen inte inbjöd till Triathlonaktiviteter. Jag såg funktionärer som till och med hade stickade mössor och Lovikavantar!

Kolla flaggstängerna!!

Vågorna var höga och jag kände genast att, klarar jag simningen så fixar sig resten. Vid den första informationen från tävlingsledningen fick vi beskedet att de hade kortat ner simningen till 3 varv istället för 4, dvs 1200 m istället för 1500 m. Men när motionsklassen skulle starta gick det ännu högre vågor, så då drog dom ner ytterligare på simdistansen till 800 m. Simningen var inte så farlig som jag hade befarat kanske till viss del pga att lyckades hålla en skaplig kurs mot bojarna. Påföljande cykling var kall, blöt och mentalt tuff med motvind på halva sträckan som var grym. Jag längtade verkligen efter att få springa mig varm. Men när jag hoppade av cykeln var även ryggen stelfrusen och det kändes som den skulle GÅ AV när jag tog dom första löpstegen. Känseln i fötterna återkom efter sisådär 7 km och sedan gick väl löpningen ganska okey.
Sluttiden blev 2,46 (med simningen nerkortad till 800 m). Min tid på en äkta Olympisk distans med förutsättningarna som var igår, borde blivit runt 3 timmar.

Henke Larsson stod och övervakade hela spektaklet. Jag tyckte han såg rätt nöjd ut trots regnet.

Det var synd att det blev ett sådant oväder. Med vackert väder kunde det blivit en riktigt rolig Triathlontävling. Det var en fin cykelrunda upp i Pålsjöskogen mot Sofiero och ut mot Allerum. Löprundan gick längs strandpromenaden från Pålsjöbadet och mot centrum. En varvbana på 2,5 km som betades av i 8 etapper. 4 dubbelvikt i motvinden och 4 med vinden härligt i ryggen!
Efteråt satt vi i bastun i Pålsjöbadets kallbadhusoch skröt för varandra. Med panoramafönster ut mot Danmark och ett vindpiskat Öresund njöööt vi av vår bedrift.
Det känns ganska bra för jag kommer alltid (förmodligen) att kunna "falla" tillbaka till Helsingborgs Triathlon 2011 och tänka; "-Det kan inte bli värre"

Kyligt

Hyyy.... Vad kallt det är idag. 13 Grader! Inte alls något inbjudande väder för triatlon. Men med min vädertur kan det fortfarande bli 25 grader varmt i Helsingborg. Jag får helt enkelt lita på golfströmmen :-D.

Det luktar gott från Mammas bak.....(?)

Jodå...här hemma har det doftat bak..... Nybakt!
Det blev klassiska, goda Kanelbullar och Äppelknyten som jag aldrig gjort förut.

Äppelknytena är fyllda med Äppelmos och lite kanel. Dom blev grymt goda och inte fullt så söta som kanelbullarna.
Nu kan kaffegästerna komma precis när dom vill ;-)

Recept Äppelknyten (dubbel sats ca 40 st)

150 g Smör
1 dl socker
3 dl Kaffegrädde + 1 dl mjölk
50 g jäst
2 ägg
16 dl mjöl

Äppelmos
Kanel

Rör socker och Smör
Värm gräddmjölken till 37 grader
Lös upp jästen i lite av degspadet
Ner med ägg och degspadet i smeten och till sist mjölet.

Jäs i 35 minuter.
Arbeta degen och kavla ut den. Tryck ut rundlar ca 9 cm i diameter med ett glas eller dylikt.
Klicka ca ½ matsked äppelmos i varje och strö lite kanel på. Vik ihop och nyp ihop degen i botten. Jäs i ca 35-40 min. Pensla med uppvispat ägg och strö lite pärlsocker ovanpå.
Grädda mitt i ugnen 250 grader i ca 10 minuter.

AVNJUTES LJUMNA MED ETT GLAS KALLT MJÖLK. Mmmmm....

Randigt vatten?

HM:s höstkatalog damp ner i brevlådan idag. Det är ju lääänge tills det blir höst. Nu njuter jag ju av sol och bad så inga höstkläder för mig, tack! Däremot har rastlösheten slagit sig ner i mig och av en händelse (?) snubblade jag över en Triatlontävling i Helsingborg nu på söndag. Efter ett och annat sms var saken klar och startavgiften betald. Tur man inte har så svårövertalade vänner för nu är vi plötsligt 4 i bilen som kör mot västkusten tidigt söndagmorgon. KUL! Distansen är olympisk dvs 1500/40/10. Cykeln har inte varit ute sedan Vätternrundan men jag tror att jag kommer ihåg hur man gör..... Jag kommer iallafall ihåg simtagen för det har varit 2 km simning i Råbelöfsjön på programet ikväll. Det var härligt men en aning kallt bitvis. För att beskriva det måste jag bara citera Lotta Järnviljan: '-vattnet är liksom randigt'

Jag har träningsvärk!!!

Mina vader värker efter en kväll med massor av dans i högklackade skor. Jag och höga klackar hör nämligen inte ihop särskilt bra. Min mamma har sagt till mig flera gånger att jag har skämt bort mina fötter med att alltid gå i "fotriktiga" skor (kanske många gånger inte så snygga, men guuuud så sköna). Därför får dom en chock när jag stänger in dom i ett par snygga pumps. Men är det bröllop så är det! Då ska man vara uppklädd och mina Converse eller Merrell sandaler passar inte så bra till aftonklänningen. NIX! Högklackat fick det bli! Vill man vara fin får man lida pin.

Bröllopet var väldigt fint och det blev flera överraskningar under både vigselceremonin och festen. En av dom häftigaste var när brudparet stod utanför kyrkan och hälsade och tog emot gratulationer. Plötsligt så hörde vi en lågtflygande helikopter närma sig....Ljudet blev högre och högre och några minuter senare cirkulerade den precis ovanför kyrktornet och landade sedan strax intill. Likt en Hollywoodfilm steg brudparet in i helikoptern som sedan lyfte så att allas damers klänningar och vackra håruppsättningar flög av vingarnas vindar. DET VAR RIKTIGT HÄFTIGT!!

Upp som en sol....

och ner som en pannkaka....
Så brukar det kännas efter man har genomfört en prestation som man har tränat och laddat länge inför. "Postmarathon-känslan" är något som dom flesta marathonlöpare känner igen. Man känner sig lite "nere" och allt det man har haft fokus på har försvunnit. En av dom bästa sakerna med Klassikern har varit att man genast efter varje tävling har fått ladda om batterierna och börjat träna till nästa gren. Det har gjort att man sluppit den tråkiga känslan av  "jaha... nu var det gjort".
Jodå, visst känner jag den känslan nu när Klassikern är färdig men det var nog värst i söndagskväll. Nu har jag fokus på Lidingöloppet där fortfarande silvermedaljen hägrar (dvs springa dom 3 milen på under 2,38.). SKAM den som ger sig. Huuu..... jag blir nervös bara jag tänker på det.

Här är en liten sammanfattning av Klassikern 2010-2011

Lidingöloppet 2010:

Det var en riktig flopp. Jag har aldrig känt mig så dålig under någonting som jag har gjort tidigare. Som vanligt var mitt mål 2,38 men jag förstod efter 15 km att om jag mot förmodan skulle klara 2,38 så skulle det vara med bara sekundrar som marginal. Jag försökte och försökte....i backe efter backe....men vid upploppet tog också min mentala kraft slut och jag stapplade i mål i knappt styrfart på 2,38,36. Hamnade i sjukvårdtältet och några timmar senare i hotellsängen som jag inte lämnade förrän på söndagsmorgonen

.

Öppet Spår 2011:

Med strålande sol och superfina spår fick jag köra detta fantastiska lopp som jag sååå länge velat genomföra. Det var -14 grader kallt på morgonen men när jag fick se soluppgången över myrarna blev man ju alldeles varm inombords. Det var vackert som ett vykort. Tempen steg under dagen och låg väl runt -2 grader. Vallan var helt okey. Jag hade bra fäste men lite sämre glid. Sista 3 milen hade jag ont i höger framsida av låret och så här i efterhand hade jag nog "diagonalat" för mycket och stakat för lite. Men som löpare är det ju benen som man har mest ork i. Min tid i Öppet Spår blev 8,24 och så här i efteråt var nog detta den roligaste utmaningen.

Jag och "Järnviljan" innan starten på Öppet Spår



Vätternrundan 2011:

Med min vanliga tur så regnade det på fredagskvällen men när jag startade kl 01:50 på natten var det klart och månsken. Det var en speciell känska att ge sig av mitt i natten och inte riktigt veta hur länge jag skulle sitta på cykeln. Jag hade huvudvärk och hade inte sovit en blund, men på nåt vis i världen gick den natten väldigt fort och framåt morgonen DÅ började Vätternrundan. När lår, vader, händer, bak, rygg och allt annat började göra ont. När jag cyklade in i Motala efter 11 timmar och 50 minuter var känslan TOTAL LYCKA. Då var det tur att fartvinden torkade tårarna för annars hade jag lipande kört över mållinjen. Jag tog mig runt Vättern på 11 timmar 57 minuter och efter ytterligare en halvtimme öppnade himlen sig och det började regna

Vansbrosimningen:

Väderlyckan höll i sig även på Vansbrosimningen. Det var 20 grader i Västerdalsälven och så varmt hade det inte varit på 20 år! Jag var totalt genomsvett i våtdräkten när jag stod och värmde upp på land. GUUUD vad skönt det var att få hoppa i älven och svalka sig. Det var ganska trångt, framför allt i början och sista kilometern uppför strömmen. Då ville alla simma så långt in mot kanten som möjligt där strömmen är lite "snällare". Men jag blev så irriterad på att komma ur "simtakt" hela tiden och höll mig därför lite längre ut i älven. Nog kostade det mig någon minut alltid, men det hade ingen som helst betydelse. Kraftansträngningen i simningen går inte att jämföra med någon av dom andra grenarna men det är klart att det 3 kilometer simning i en älv låter ju ganska respektingivande. 1 timme och 14 minuter tog det att ta mig fram till målet.



Simningen klar och även Klassikern.

Jag fick jättefina blommor och gratulationer från familjen som hejade och följde mig hela sista kilometern

Nu kan jag titulera mig som EN SVENSK KLASSIKER

Nu är champagnen uppdrucken och våtdräkten hänger på tork. Den svenska klassikern är erövrad och jag är superglad. Det har varit en oförglömlig resa och äventyr att genomföra klassikern. Inte bara dom olika tävlingarna utan all träning som ligger bakom har varit fantastiskt roligt (även om jag har svurit över bland annat löparresultat, dåliga skidspår, fel valla, kallt väder, varmt väder, blåsigt väder och stelfrusna fötter). Enstaka träningar har jag genomfört i grupp men för det mesta har jag harvat på ensam. Men den Svenska klassikern har jag genomfört tillsammans med Lotta 'Järnviljan' Karlsson. Det känns förståss extra roligt att få dela upplevelserna med henne. Vi har haft sååå kul tillsammans. Så givetvis var det vi som skålade i champagne idag när vi hade satt fötterna på land igen. Vansbrosimningen var inte att jämföra med någon av dom andra prestationerna. Det var lätt som en plätt. Jag får väl se om våtdräkten hinner torka innan jag har kommit på någon ny utmaning....

2 dagar kvar

Nu är Champagnen inhandlad och vi är strax i Vansbro. Hoppas nu bara att vi kan korka upp den på söndag så där vid 4-snåret. För om allt går som det ska är jag EN SVENSK KLASSIKER då! OTROLIGT.....

Under Västerbron

Idag har vi varit på Grönan och åkt dom flesta attraktionerna utom fritt fall som är en 'nära döden upplevelse' om ni frågar mig. Inatt bor vi bokstavligen under broarna. Känns lite konstigt att se Västerbron från undersidan men här på Långholmen fanns en praktisk husbilsuppställningsplats. Imorgon blir det lite mer Stockholm innan vi drar vidare norrut mot Vansbro.

Att campa är kul.... så länge det inte regnar!

Grillröken ligger tjock över Västerviks camping. Klockan börjar närma sig 19 och alla förbereder kvällsmaten som består av grillat så klart. Borta är, för länge sen, campingfolkets mycket enhetliga klädsel i träningsoverall. Nej nu för tiden verkar campinglivet vara lite mer sofistikerat och praktiskt. Det finns till och med diskmaskin i servicehusen. Vi lever detta campingliv i en lånad husbil som ska ta oss upp till Vansbro lagom till söndag 14.30 då min start i Vansbrosimningen går. Jag måste erkänna att jag har underskattat denna typen av semester men detta är ju riktigt roligt! Inte konstigt att det kryllar av folk här. Att det just nu råder en löparboom är det ingen tvekan om. Här springs det kors och tvärs hela tiden. HÄRLIGT att se. Man liksom smälter bättre in och känner sig inte riktigt lika träningstokig när man själv ger sig ut medans grannarna sippar på ett glas rött i kvällssolen. Imorgon rullar vi vidare norrut mot huvudstaden.

Vi har fått tillökning....

......  i hönsgården! Ägget har kläckts och idag har vi äntligen fått se den allra sötaste lilla kycklingen (för er som har följt bloggen så är det ju givetvis nya ägg som har ruvats på, för förra omgången blev det inget av)

Det var minst sagt uppståndelse i hönshuset när tupparna hörde kycklingens pip. Men dom fick minsann inte se underverket ännu eftersom den låg kvar i värmen under hönsmamman. För säkerhets skull flyttade den nyblivna mamman och hennes nyfödda och ofödda (det okläckta ägget) in i en egen svit brevid de andras lägenhet. 



Den stolta modern

Simningen i Råbelöfssjön var lite av en utmaning idag. Det gick relativt höga vågor som sköljde över mig ideligen. Det svaldes en hel del vatten kan jag berätta, men jag klarade mig från kallsupar. Idag simmade jag i 1 timme och 11 minuter och det känns som att det börjar närma sig den tid jag förväntar mig att ligga i blöt i på söndag.

Morgondopp

Nu är jag på väg till Råbelöfsjön för ett simpass med Lotta 'järnviljan' Karlsson. Det är varmt i luften men regnigt och lite vind så det är inte riktigt lika inbjudande att hoppa i idag. Men det är bra. Vi måste känna på lite motstånd i vattnet. Vattentemperaturen i Västerdalsälven är idag 18,9 och med min ihållande väderlycka under årets utmaningar så bör det bli ytterligare nån grad varmare om en vecka.