På Lidingöloppet 2010 mötte jag den där berömda "väggen" ca 150 meter innan mål. Med stenkoll på klockan och tickande sekundrar gjorde jag ALLT för att hamna under 2,38,00. Det gick ju så klart inte eftersom jag knappt hade styrfart på upploppet och benen lydde mig inte. Jag vinglade in i mål med 36 sekunder över mitt mål och silvret blev till brons (precis som dom fyra andra plaketterna jag har från Lidingöloppet). Jag kommer inte att sluta springa Lidingöloppet förrän min plakett är silvrig!! Kosta vad det kosta vill!
Så här ynklig var jag i sjukvårdstältet efter målgång |
Sedan kan jag också berätta att det går alldeles utmärkt att tvätta löparskor i tvättmaskinen! Kolla så fina dom blev!! Man måste ju glänsa lite nu när man ska ut och finspringa i Portugal....Jag som är en ensamlöpare (för det mesta) och kan snora, spotta och fräsa utan att det är någon som ser mig får väl skärpa till mig nästa vecka. För visst är det väl så att vi som löptränar (framför allt på vintern) har ofta siffran 11 under näsan och vi snyter oss gärna och ofta rakt ut i luften under tiden vi springer....Det är verkligen inte den mest glamourösa idrott man håller på med..
Elva under näsan...näpp....fixar inte när snoret det rinner...spottande....japp....det ängnar jag mig åt ;)
SvaraRaderaHoppas du får en toppenvecka!!!
Kram Madde