Alla som har gjort en Ironman eller något annat stort vet att man ofta efteråt drabbas av nedstämdhet och mållöshet. Det man har tränat för i många månader har plötsligt försvunnit och festen är slut. Vi som håller på med triathlon kallar det för Ironmanblues.....(motvarigheten till "babyblues" hos en nybliven mamma). Det är precis så jag känner mig nu.
Jag hade tänkt att årets stora fest i Kalmar skulle vara min avslutning på en låååång och intensiv träningsperiod. Träningen började nämligen "stå mig upp i halsen" eftersom all vaken tid har i princip handlat om just träning. Och triathlon kan man träna i princip hur mycket som helst.
Nåja nu blev det inte riktigt avslutning på säsongen efter Kalmar...... Den intensiva träningen har gett resultat och jag kvalade till Kona ... Så det är bara att ladda om batterierna. ALOHA Hawaii!
Men först lite samlade minnen ifrån racet i Kalmar
STARTEN och SIMNINGEN
Det hotande oväder som det hade varnats om visade sig komma som en regnskur på natten innan raceday. Så förutsättningarna för ett bra race var perfekta. Det var varmt 20-22 grader, 3-4 sekundmeter och lite molnigt. Dagen innan var det 35 grader och tropisk luftfuktighet och det hade inte varit roligt att köra en IM i. Vi bodde på Hotel Best Western ca 5 minuters promenad från start och transition. Så det var hur smidigt som helst. När jag kom till växlingsområdet på morgonen så stod ungefär 50% av alla triathleter i vanlig ordning och pumpade sina cyklar. Jag har ALDRIG "morgonpumpat" min cykel... Jag fattar inte varför man ska behöva det. Speciellt eftersom ALLA vet att det alltid smäller ett antal punkor när solen går upp och tempen stiger. Det var till och med upprättat ett pumphotel inne i transition där alla pumpar skulle förvaras. Nåja, var och en gör som den tycker är bäst. För mig funkar det bäst att ha allting klart dagen innan. Det är bara energin som jag häller i mitt dryckessystem och lägger i mina påsar samma morgon. Numera häller jag 10 gel blandat med mycket koncentrerad sportdryck i en av flaskorna på cykeln. Detta testade jag på Jönköping 70,3 (halva Ironmandistansen) tidigare i somras och det fungerade toppen! Dock får man stå ut med en djävulsk halsbränna.
När jag lämnade växlingsområdet flr att gå ner till Kattrumpan och starten kom jag på att jag hade glömt att klämma på däcken. Där fick jag, för att jag gjort narr av alla triatleter som har en pumpfetisch...
Jaja inget att göra åt, och varför skulle däcken ha släppt luft denna natten när dom aldrig gör det annars. Väl nere vid havet såg man solen gå upp och det var en magisk lite spänd stämning i startområdet. Jag fick rysningar längs med ryggraden och fick nypa mig i armen. Jag kände en enorm tacksamhet över att få vara delaktig i denna cirkusen ännu en gång.
Jag hann heja och småprata med lite folk man har lärt känna under åren och träffade även flera klubbkompisar från Kristianstads Triathlon. Jag bjöd också på morgonens gapflabb när en klubbkompis undrar varför jag i herrans namn har lånat TP:s tävlingsdräkt? "-Vad menar du" säger jag och tänker att hon är ju knäpp... Varför trodde hon det? Min är ju likadan...
"-DET STÅR JU PETERSON PÅ DEN! " säger hon . Jag tittar ner på magen och bryter ihop i ett hysteriskt NÄÄÄÄÄÄÄ
Jag hade fått med mig fel dräkt hemifrån, och tagit på mig den utan att märka det.. Förbannar mig själv men skrattar mest. Det var inget att göra åt så det var bara att släppa Jag fick helt enkelt tävla som Petersson och i en dräkt med gällivarehäng (vilket senare skulle ge sig till känna i "södra Thailand" för att citera Morgan Pålsson i Hipp Hipp)
Men nu till själva simningen. Jag hade bestämt mig för att starta i 1,10 gruppen (det vill säga med de som har en förväntad sluttid runt 1,10 ). Jag simmar inte 3800 m på 1,10 men jag vet att jag har blivit pyttelite snabbare på simningen. Jag vet också att om man hittar en bra grupp och fötter under simningen så går det fortare. Det är lite som att ligga på rulle på cykeln.
När starten gick så tog det ca 10 minuter tills jag var framme vid startrampen. Det var flera som dök i före mig så jag tog chansen att se lite rutinerad ut och dök med huvudet före...;-)Vattnet var kallare än jag hade förväntat men otroligt skönt. Jag gissar att tempen i vattnet varierade mellan 19 - 23 grader. Simningen kändes väldigt bra. Lite trångt i början men helt okey. Jag lyckades undvika att få på flabben och inte heller några större kallsupar. Det var emellanåt lite svårt att navigera pga att solen bländade men jag litade på de jag hade runt mig. Det var dock lite trångt och stökigt längs med kajkanten och under bron vid båthamnen. Dessutom smakar vattnet bensin och illa där inne. Jag förstår inte varför banan måste dras in där. De sista 200 metrarna in i kanalen så var det sjukt varmt vatten och möjligen lite mindre jordigt än tidigare år. När jag nådde rampen så var jag berudd på kramp baksida lår eftersom jag nästa alltid får det. Men icke.... Det måste ha betytt att min ändrade uppladdningsstrategi hade funkat....
Simningen var över och jag kände mig oförskämt pigg och varm. Drygt tre minuter i T1:an och sedan mot cykeln ....
Fortsättning följer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar