Snart dags för årets första nummerlapp på magen

Snart är det dags för årets första löpning med nummerlapp på magen. 28 februari är det nämligen premiär för Åhus Trail, ett alldeles nytt lopp i mina hemmatrakter. Det arrangeras av en orienteringsklubb och då lär det bli "åka av"...... För har arrangörerna döpt det till trail och är tillika orienterare kommer det att bli så nära obanat som det bara kan bli, men ändå med en snitsel att följa. Alltså spännande och KUL!
Men för säkerhets skull var jag med på den provlöpning av banan som erbjöds förra helgen. Allt för att slippa få en massa onödiga överraskningar under det riktiga loppet.

Och, jo visst var det som jag trodde. Upp, ner, ojämnt, stockar, sanddyner och grymt jobbig bana. Men ändå ganska schysst lagd för att vi med vanliga vrister ska kunna behärska stegen utan att vricka fötterna av oss eller syna gräsrötterna på nära håll.

Så här kommer lite "Insideinformation" till er som inte var där:

Banan är en varvbana på 5 km.
Varvet börjar med en kort, lite bredare gångväg uppför, som sedan övergår i en smalare stig. Om man inte är orienterare så kan det vara svårt att springa om andra löpare där banan är stig. Så håll dig långt framme i starten om du inte kan springa om ute i terrängen. Efter ca 1000 m blir det obanat ut på skogsgräs en kort sträcka och sedan ut på stigar igen. Efter ungefär 2,5 km går banan ut i sandynerna och ner på stranden. Det är inte särskilt långt i sanden, kanske 400 m, men det suger musten ur en totalt....Helt omöjligt att få ett frånskjut (alltså om man är som jag, van vid fasta underlag).
Det är två korta strandlöpningar på varvet och efter den sista börjar den jobbigaste delen av banan.  Då har man sprungit ca 3,5 km och banan börjar gå upp och ner för branta backar. Inte så långa men en av dom var så brant att man kunde dra sig upp med hjälp av träd som stod mitt i backen! Sista 200 metrarna innan varvning går nedför.

Det var ca 100 personer som var med på provlöpningen och det tog ca 3 km innan det blev plats för att springa i sitt eget tempo. Så det kommer att vara trångt i början. Så vill man springa snabbt så starta långt fram!
Det var en fantastiskt rolig och utmanande bana. Det krävs mycket löpstyrka för att orka hålla farten på dom olika underlagen och jag tror att det kommer att märkas tydligt vilka som brukar hålla en karta i handen.
Det fanns vitmossa på flera ställen på banan och denna fina mjuka mossa är glashal (oavsett om det är varmt eller kallt ute) och där hjälper dubbar på skorna föga. Men på övriga delar av banan var det nog en fördel att ha trail- eller orienteringsskor. Jag sprang i mina Salomon Speed Cross som funkade helt okey. (Det kan ju bli spännande om det blir snö....)

Under tiden jag sprang banan gjorde jag vissa ljudiakttagelser och kom fram till följande:

Om det låter så här runt dig på banan:
Helt tyst förutom lite knak och brak till höger eller vänster utanför trailen/stigen. Så är det troligen en orienterare som springer om OCH som förmodligen filmar samtidigt!

Helt tyst och emellanåt hörs skrik som till exempel OOOPS, AJJJ, F-N, J-LAR, SHIT . Då är du sannolikt i närheten av en asfaltslöpare som är djupt koncentrerad på varje fotisättning men som misslyckas då och då

Plötsliga höga kommentarer som till exempel "GREN", "HINDER", "GROP" . Då har du en cyklist på banan som varnar efterkommande för hinder på vägen.

Jag kommer med all säkerhet låta som den i mitten.....