Inte mycket spår av spåren....

Jag vågar påstå att vara skidåkare i Skåne kräver styrkor utöver de vanliga...!! Om vi för en gång skull har snö i Skåne så har vi antingen för mycket, eller snö som bokstavligen kommer från sidan, eller så ligger det i drivor på fel ställen! Jag beundrar de entusiaster som gör ett "hästjobb" med att spåra för längdåkning till alla andra! De måste "slita sitt hår" många gånger om, eftersom nygjorda spår oftast inte håller mer än några timmar. Antingen blåser de igen eller töar de helt enkelt bort lika snabbt igen......
Men nu har det legat snö här i skåne ett par veckor och jag har gått och sneglat på mina skidor i några dagar, så idag hade jag bestämt mig för att åka. Trots att det snöade och blåste så skulle jag iväg. Jag gillar ju inte riktigt att ändra mina planer utan har jag bestämt mig för nåt så vill jag gärna att det blir så (på gott och ont.....)
Framme i SkåneTranås tänkte jag: "-Jag är en idiot! Vem fanken vill åka skidor i dessa förhållanden" . Men väl framme vid detta väldigt välskötta spår, så fanns det fler än jag som var där! Ja, det är bara att konstatera: Skånska skidåkare är av en helt annan kaliber än de norrländska....Har man bestämt sig för att åka Vasaloppet så är det bara att gilla läget och bita ihop. Man måste ju ta tillfällena att träna på snö!! Dock räknas inte JAG till dessa hårdhudade människor i år! Jag gav upp efter ca 6-7 km idag. Spåren var nästan helt igenblåsta, nysnö gjorde att glidet var uruselt, jag hade fel fästvalla och tekniken..... ja, vad ska man säga....Jag KAN INTE åka skidor!!
Så idag har jag varit väldigt glad över att jag tog beslutet att sälja min startplats i årets Vasalopp.

På söndag hålls det skidtävlingar i SkåneTranås (för den som är intresserad)!

Att arrangera skidtävlingar på våra breddgrader verkar ju totalt hopplöst! Jag hoppas verkligen att dessa entusiaster har "tumme" med Kung Bore, så att de plusgrader som utlovas de närmsta dagarna inte sätter käppar i hjulen....

Tack för att det finns människor som älskar skidåkning och som inte ger upp utan kämpar för att få till fina skidspår i vårt hopplösa skånska vinterklimat!
(Idag kunde man dock inte, av naturliga skäl, göra underverk med spåren)

Snö, mörkt och svinkallt.....

......är ingen ursäkt för att inte löpträna! Med rätt skor och några lager kläder är det inga problem. Antingen köper man en sula med dubbar som man trär på sina löparskor, ett par Icebugs eller liknande vinterlöparskor eller för den delen ett set med BestGrip så slipper man halka runt som Bambi på hal is!

Det finns många fördelar med att träna löpning under vinterns kalla och mörka månader! Den största fördelen är helt klart att förhållanden kan NU bara bli bättre! En annan fördel är att pannbenet blir tjockare när man "stöter på patrull" och det blåser och vinden biter i kinderna och tårna känns som istappar när man är ute. Och ett tjockt pannben är bra att ha i långa svettiga utmaningar. Man kommer också att känna sig lätt som en fjäder när vårvärmen gör att man kan plocka av sig alla 18 (?) underställen och springa i korta tights.
Okey , kylan och vinden är inte så kul men däremot så gillar jag att springa i skenet av pannlampan. Det är lite som att befinna sig i en egen liten bubbla. Man får dock inte ha tendens till åksjuka! Den gungande ljuskäglan framför en kan nämligen lätt göra en lite yr i mössan. I mörkret kan man plötsligt få syn på två ljusprickar som lyser som reflexer och som snabbt försvinner utan att man ser vad prickarna sitter på.....

Det verkar som att snön är är för att stanna. Igår blev jag plötsligt väldigt sugen på att köra lite skidor. Då kom jag på att mina skidor är INTE rengjorda sedan sist....och sist är länge sedan.....!
Så idag har jag anfallit dom med "vallaväck", plastsickel, strykjärn, trasor och en massa slit. Kanske blir det ett pass någon dag. Jag måste bara vänta på lusten att lägga på ny valla igen (puuhh....man skulle kanske testa tejp istället för fästvalla iallafall, nån som har god erfarenhet av tejp??)

Oj oj oj det var tydligen klisterföre sist....

Vi är med!!

Helt otroligt!!! Vi kom med! Av 15 lag drog dom vårt startnummer!! Nr 4 "Helrent i Sverige" !!

"ÖtillÖ vaka"

Ikväll gäller det!! Klockan 19 börjar nämligen dragningen av de ÖtillÖ starter som funkar som Selection Tickets. De som kvalat in på tidigare meriter fick sina starter i måndags. Oj oj oj vilka stora namn där var på den listan.....!!
Ikväll hoppas vi på "turen". 3 lottade starter finns i damklassen och jag tar för givet att procentuellt är dessa tre starter lika många som de 20 lottade platser som finns i herrklassen. Om vi inte kommer med, så finns det en chans kvar. Att placera sig i Utö SwimRun eller Engadin SwimRun!  Men ännu hoppas vi på turen......!
Håll tummarna för oss !

Simma lugnt!

Fasiken vad simning är roligt! Jag har definitivt hittat en ny passion! Min simfilosofi är "Total Immersion". Att ta sig fram i vattnet med minsta möjliga motståndets lag. För varje gång jag simmar så märker jag att saker och ting går lättare och lättare. Små, små justeringar kan gör otroligt stor skillnad. Under hösten har jag tränat mycket på att göra draget mer effektivt och kraftfullt. Och det är lite som att cykla, dvs ju fortare det går desto lättare är det att hålla balansen, det vill säga ett bra läge i vattnet. Men för den delen tänker jag inte på att det ska gå snabbare utan bara på att jag mer kraftfullt flyttar fram kroppen med armdragen. Jag har även börjat använda benen lite mer, mest för att komma upp med kroppen mer vertikalt och jag tänker mer på att INTE titta snett fram utan istället titta NER på kakelplattorna.

Simningen har blivit en form av meditation för mig. Det är lätt att rensa tankarna när man ligger där i vattnet och intrycken är minst sagt minimala! Man bara sjunker ner i vattnet och gör vad man ska. Ingen behöver må dåligt av att jag inte har borstat håret eller hjälpt naturen på alla sätt som jag behöver ;-) , utan det är bara att ta sig dit osminkad med mössan nerdragen över kalufsen och säga ännu mer ajöss till fåfängan när badmössan och simglasögonen krängs på.....

Ivösjön

Nytt år nya mål

Mitt i mörka januari, när det är som allra längst bort ifrån sommaren och när triathlon på våra breddgrader är totalt obefintlig så behövs det lite "flaschbacks" från i somras. För när Kung Bore ryter på utsidan är det lite lättare att sitta på cykeltrainern om man drömmer sig bort till Kalmar, Öland och Ironman....

Men nu är det nytt år, nya tag och nya rynkor! 2014 står jag på startlinjen i Ironman Kalmar igen och jag siktar på att vara ännu bättre tränad, duktigare på att simma, starkare på cykeln och med alla tår i behåll på den avslutande maran....

Men innan det är dags för IM så blir det lite andra svettiga tillställningar. Bland annat Imorns träningsläger på Mallis i början på maj, Köpenhamn Marathon 18/5, Sövde HIM (HalvIronman) 8/6, troligen någon SwimRun som ligger bra i tiden, och kanske... kanske ÖtillÖ 1/9. Startplatserna till ÖtillÖ kommer att utannonseras den 22/1 kl 19:00. 120 lag kommer då få en åtråvärd statplats i detta race.

Vasaloppstarten är såld till någon bättre behövande! Det känns skönt att inte blanda in skidorna i triathlonträningen trots att det äntligen kommer snö här i södern! Men jag vill gärna ha snö! Det är roligare att springa på snö än i regn blåst och lera!

Nej, nu får det banne mig va slut

NU får det bli skärpning för undertecknad! Det går inte för sig, att komfortspringa i skogen längre! Jag måste ändra fördelningen på min träning! Cykling bör ju vara huvuddelen av min träning! Fokus CYKLING CYKLING CYKLING......! Jovisst har jag cyklat de två senaste månaderna, men nästan dagligen tänker jag: "-Nej idag är det alldeles för varmt för att sitta i ett trist förråd och cykla på trainern. Skogen kallar på mig....!" Och det behöver den bara göra en gång så kommer jag! I den by där jag bor har vi inget stort fint träningscenter med all världens olika träningspass och inte heller någon simhall närmre än 3 mil. Men jag har en gigantisk vacker skog precis runt husknuten! Och DET är ett privilegium!

I veckan som gick fick jag iallafall till 2 cykelpass varav ett av dem var ett grymt spinningpass med Åhus Cykelklubb. Jag är en oerfaren spinnare och gick dit med lite hjärtklappning för jag vet ju vilka starka cyklister den klubben har. Men på spinningen skulle jag ju iallafall kunna hålla mig kvar i klungan..... :-)
Den första svårigheten kom redan innan jag satt på cykeln. Nämligen att knappa in min maxpuls på en datorskärm och kalibrera den tillsammans med mitt pulsband. Det var där någonstans all sans och redlighet for ur mig.....
Jag tänkte: "Hmmmm... min maxpuls??? Superlängesedan jag tränade med pulsbälte!! Har aldrig gjort något regelrätt pulstest! Tänk tänk...vad var den högsta pulsen jag kom upp i när jag tränade med pulsbältet på nästan alla mina pass??" 
De sekundrar jag stod och tänkte kändes som hur långa som helst och jag försökte inte visa att jag var i allra högsta grad osäker när jag stod där med mitt finger på väg att knappa in ett tresiffrigt nummer. Jag knappade in 190! Kanske lite högt men det kändes ändå bra att ta i lite i överkant...Men då förstod jag inte att genom att vara "styv i korken" och kanske lägga på några snäpp skulle betala sig på cykeln....

För precis innan passet börjar drar instuktören ner en filmduk framför alla cyklisterna med en mätare för varje pulsbälte. Det såg ut ungefär som en hastighetsmätare med ett vitt, ett grönt, ett gult och ett rött fält. Och en "nål som flyttade sig upp efter min puls. Vid genomgången av passet gjorde instruktören klart för oss att det är det GULA fältet som gäller UNDER HELA passet. Helst även upp och nosa på det RÖDA fältet under intervallerna! Det gula fältet var tröskelpuls och det röda, ja det kan ni ju räkna ut själva....Så hög puls att det snurrar i plymen och en känsla av att spy! Enligt instruktören var det gröna fältet REHAB träning. Aja Baja!!
Passet började och det var tufft!! Jag kämpade och slet för att komma lite högre upp i det gula fältet! Det röda fältet var jag bara uppe och nuddade vid en gång och då höll jag på att ramla av cykeln...."-HÅLL ERA HUVUD UPPE!!" Skrek instruktören och jag fick kämpa upp med mitt huvud som var lika krökt som en hästsko.

Där fanns minsann inte tid eller chans till någon träning i komfortzonen. Kanske tog jag i för lite underpasset eller så tog jag i för mycket när jag knappade in min puls....Eller så var det precis så jobbigt som ett riktigt spinningpass med en bra cykelklubb ska vara !

Det som inte dödar det härdar.....

Ny pannlampa

Jag brukar inte göra reklam här men det här måste jag bara berätta! Jag säger bara Pölders Sport! Jäklar vilken bra service! Jag köpte nämligen en Silva pannlampa i deras Web shop i november 2012. För två veckor sedan slocknade plötsligt samma lampa, mitt ute på den mörka skånska landsvägen!  Jisses vad svart det blev! Pannlampan var totalt död! Det fanns inget annat att göra än att ringa efter skjuts!
Typiskt! Precis när det magiska "garantiåret" passerat, ja då går de tekniska prylarna sönder  (det är nämligen inte första gången!
Senare samma kväll letade jag upp kvittot och bruksanvisningen.  I bruksanvisningen stod det att Silva lämnade 2 års garanti (!) och att man i de fallen skulle vända sig till återförsäljaren.  Sagt och gjort!  Ett mail till Pölders kundservice om en fråga hur jag sjulle göra och vips ett svar med en bifogad returetikett som innebar gratis frakt tillbaka till Pölders. Jag postade paketet på torsdagen och på fredagen fick jag ett mail från Pölders där de undrade om det var okey om de skickade den "nya förbättrade versionen" av samma lampa? Tacka sjutton för att det gick bra! ! Måndagen efter var det trettondagen men på tisdagen hade jag en splitter ny Silva Cross trail II .

 

TACK FÖR DET PÖLDERS SPORT!

Allt du önskar kan du få

Tomten kan kanske inte uppfylla alla önskningar, men för gudskull, sluta aldrig önska.....!

Att ha egna strävansmål och önskningar, som man själv kan styra över, ger åtminstone mig en extra krydda i tillvaron. Men att ha en balans i önskningar och att vara nöjd är nog ännu viktigare. Att inte glömma bort det som egentligen betyder något! Att ge av sin tid till någon annan. Att dela med sig och att faktiskt vara nöjd med vad man faktiskt kan och har! Jag tror att det är väldigt lätt, och tyvärr väldigt dåligt för självkänslan, att alltid sträva till något större, dyrare, längre eller snabbare. 

Den friske har många önskningar men den sjuke har bara EN.....

När jag tittade på ett av TV-programmen "I huvudet på Gunde Svan" i höstas förstod jag plötsligt vad den gemensamma (och lite deprimerande) nämnaren på många elitidrottare är. Det verkar som att alla de som fortfarande är aktiva inom sin idrott är sällan eller aldrig nöjda! Troligtvis är det därför som många av dem blir just BÄST! De sätter sig aldrig tillbaka i gungstolen och tänker "-fy fan vad jag é bra....". Nej, att aldrig vara nöjd är nog tyvärr en nödvändig personlighet för att nå den absoluta toppen! 

Men det är också toppen att vara en glad motionär! Att ha lite blygsamma mål som gärna sätts lite i underkant för att verkligen kunna nå dom! Något är bättre än inget! Oavsett om det handlar om träning, omtanke, pengar eller prylar!

Gott nytt 2014

Peace Love and Löparskor