måndag 10 juni 2013

Banan kan inte bli värre än förra året.....

.......sa jag till en vän igår som skulle delta i Sövde HIM (halv Ironman) för första gången. Jag hade fel!! DEN KUNDE BLI VÄRRE! Men trots detta så kändes det mycket bättre än förra året. Jag föredrar backar före motvind! För backar var det gott om. Både cykel- och löparbanan var omlagd för i år och cyklingen kändes som rena rama berg-och dalbanan. Av den dryga 3 milsrundan som cyklades tre varv upplevde jag bara ca 5 km som flackt och löparbanan, ja.....vad ska man säga...riktigt riktigt rolig!! 5-varvsrundan var  backig, gick på stigar i skogen, och ut på idrottsplatsen i snirklar med mycket publik! Definitivt ingen "vanlig" halvmara (som i själva verket var nära 22 km).
 
Jag hade tänkt att detta loppet skulle jag försöka göra på riktigt "triathlonvis" dvs crawla hela simsträckan, göra så korta växlingar som möjligt (dvs inte fibbla med en massa onödiga klädbyten osv...), och cykla i triathlonstyret så mycket jag kunde! Innan start träffade jag Sara i vanlig ordning och det kändes tryggt eftersom hon kan medel- och långdistans triathlon på sina 5 fingrar. Förra året tyckte hon att Ironman i Kalmar inte var tillräckligt utan klämde in Copenhagen Challenge  (som är en Ironmandistans!) 6 dagar innan starten i Kalmar! Vilken hjältinna!
Jag och SuperSara på väg in i barbamamma outfiten
Simningen 1900 m
Jag startade någonstans i mitten av startfältet. Jag sa till mina vänner att "-här måste man vara med när starten går! Oj! vad det nån som sa till mig, "-är du så duktig på att simma? "-Nej absolut inte....men min bästa simdel är löpningen ut i vattnet innan jag måste börja simma..... ;-)"
Det var det sista jag hörde för sen var det öronpropparna i (som egentligen är såna jag har i öronen när jag har jobbat natt och ska sova), simmössan på och glasögonen på plats. Sen var det igång! Jag ansträngde mig för att ta det lugnt och hitta "flowet" i simningen, istället för att gå ut för hårt och komma i otakt med andningen. Det funkade fint. Men jag kom lite utanför klungan och gick miste om draget från de andra simmarna, men det kvittade för det viktigaste var att jag kunde crawla. Och det gick bra. Men när jag hade ca 50 m kvar så behövde jag ta några bröstsimstag och då jäklar nöp det till i vaden! Vad nu??? Kramp redan? Men det släppte direkt när jag kunde börja crawla igen. Jag använder i princip inte alls benen när jag crawlar så det var väl en reaktion på att jag plötsligt började använda benen igen.
 
När simningen var klar så var det en kort löpsträcka där man ska kränga av sig våtdräkten på ovankroppen samtidigt som man ska försöka undvika att vingla och springa in i stolpar och snitslar. Väl framme vid min växel ser jag 2 av mina bröstsimmande vänner som redan är uppe och det är tydligt att mitt crawl inte var snabbare än deras bröstsim! Men till saken hör att dom är superduktiga simmare båda två och det är klart att vinsten med att kunna hålla en spikrak kurs mot bojarna är stor. Men min fördel var att benen var helt sparade, jag hade för sjutton inte använt dom mer än under 2-3 simtag och då fick jag kramp!
Jag trampade av mig våtdräkten och snabbt på med strumpor, cykelskor, hjälm, brillor och racebelt. Sedan var det nästa svåra moment! Nämligen att springa vid sidan om cykeln utan att få styret att vika sig! Puhhh.... klarade även detta med hedern i behåll. Växel nr 1 tog 1 min och 49 sek.
 
Cyklingen 9 mil (drygt enl. arrangören)
 
Det kändes som jag hade hjärntvättats där i sjön, för när jag kom upp på cykeln kändes det som hela huvudet var fullt med vatten. Jag behövde snyta mig (rakt ut i luften) ideligen. Men det var ju ingen fara eftersom drafting (ligga på rulle) inte är tillåtet i triathlon. Så om någon låg på min rulle så straffade det sig direkt kan man säga ;-). Cyklingen var backig! Långa sega backar tornade upp sig mot horisonten men Meridan skötte sig och jag kunde cykla om många! I själva verket blev jag faktiskt bara omcyklad av en. Jag hade som mål att hålla 30 km/h i snitt och jag tror banne mig att jag klarade det eftersom cyklingen var längre än 9 mil enligt arrangören. Min cykeltid blev 3,05.
 
Löpningen 21,9 km
 
NU äntligen skulle jag få springa! In med cykeln i min fålla, på med löparskorna och ut på banan. Denna växeln tog 1 min och 37 sek. Godkänt med mina mått mätt. Ryggen kändes helt okey men det var någon som gjorde "Tusen nålar" i mina fötter. Men det var bara att stå ut, för jag vet att det går över. Och mycket riktigt, efter 6- 7 km var fötterna som nya.
Glad löpare!
 
Löpningen kändes super! Det var en löparbana helt i mitt tycke och smak! Nya saker hände hela tiden! Backar, svängar, olika underlag, skuggigt, soligt, tyst, stilla, och sedan ut på idrottsplatsen med mycket publik. Man hade hela tiden löpare runt sig och det är den största fördelen med en kort varvbana!
 
Banan skulle som sagt springas 5 varv och när all energi går åt till att flytta benen kan förmågan att räkna till 5 vara nedsatt. För min förvirring var total när jag fick besked av några i publiken att jag skulle ut på mitt sista varv. Jag hade ju bara hade räknat till 3! Jag hade väl 2 varv kvar, eller....?? Efter noga övervägande och att jag lyssnade på mina egna ben som sa: "för fräscha för att ha sprungit 22 km" så gav jag mig ut på ett varv till vilket visade sig vara rätt. På sista varvet plockade jag även en placering! Tänk att en rookie som jag, kunde få springa om SuperSara idag. Så man får inte glömma att så här långa lopp är inte över förrän man har näven i kaklet! Det kan hända mycket under vägens gång!
Jag fick god hjälp under sista varvet av gentlemannen i rött. Och det varvet gick nästsnabbast så när som på 8 sekunder. Kanske fegt....kanske sprang jag och sparade mig? Men det känns som det kvittar för känslan av inte vara helt slutkörd vid målgång är bra för huvudet inför den dubbla distansen på kommande IronMan i Kalmar!
 
 
Slutspurten

Att jag kom 2:a i min klass och totalt 6:a av damerna kom som en total överraskning. Jag är ju bara ett "blåbär" som gillar att svettas i olika skepnader. Det vill säga som barbamamma i vattnet.....som cyklist och som LöparLotta i löpardojjorna...............

Här finns mina tider på Sövde HIM 2013




5 kommentarer:

  1. Roligt som alltid att läsa din berättelse! Och ett jättestort grattis till prestationen :-) Kram Madde

    SvaraRadera
  2. Bra jobbat, du sprang om mig på löpningen! Fredrik Nihlén

    SvaraRadera
  3. Tack Fredrik! Bra jobbat du med!

    SvaraRadera