Trots W-behandling (vila och Voltaren), elastisk binda eller stödstrumpor i nästan 2 veckor så har min onda fot inte gett med sig. Smärtan sitter framförallt på utsidan av ankeln men strålar även upp i vaden. Det känns som att jag har ett stort blåmärke inne i foten. Jag har varit lite ängslig över att det kanske kunde vara en sena som antingen är inflammerad eller i värsta fall kanske halvt rupturerad. Efter viss tvekan så gick jag iallafall till doktorn idag för att se om det kunde tillföra något. En kortisoninjektion kanske. Men NIX PIX. Fabror doktorn trodde att det var en bristning i Peroneus longus muskeln och då skulle det inte stickas någon nål i den. Vila i 6 veckor och sedan rehabträning.160 kronor fattigare och inte ett dugg gladare gick jag därifrån.
 |
| Lägg till bildtext |
Men riktigt ännu har jag inte gett upp. Igårkväll glidvallade jag skidorna och drömde mig bort till Smågarna, Mångsbodarna och Evertsberg.......
Verkar som om jag har åkt på samma skit här :( Hur har det gått för dig?
SvaraRaderaHej Suzan!
SvaraRaderaDet har gått väldigt bra! Det tog lite drygt 6 veckor innan jag kunde börja träna igen. Och nu efter 3½ månad är jag helt bra. Kan ibland känna en brännande känsla på samma ställe men ingen smärta.
Hoppas du repar dig!!