Nu är det avgjort!

Idag är det slutgiltliga testet avklarat. Testet som skulle avgöra start i Vasaloppet på söndag eller inte. Så i förmiddags gav jag mig ut på 23 km rullskidor för att känna hur foten kändes både under och efteråt. Att åka rullskidor på foten är helt klart möjligt. Inte smärtfritt men inget jag inte kan stå ut med. Efter kylning och några timmar senare är foten helt okey, dvs som den var innan passet. Så nu är det avgjort! Jag kommer att stå på startlinjen i Vasaloppet på söndagmorgon klockan 08:00. Och jag ska kämpa och svettas och skratta och plågas ända fram(förhoppningsvis) till Mora. Jag är så glad!!

Slipp ångra det du INTE gjorde!

Visst är det väl betydligt oftare att man ångrar något man inte gjorde, än att man ångrar det man har gjort. Det som man har gjort men kanske inte borde, har man oftast dragit lärdom av eller fått någon form av erfarenhet av.
Det är inte sällan jag hör folk säga att: "-vad jag ångrar att jag inte sprang ett marathon när jag tränade som mest!" eller "-nej, detta året ska jag inte göra det, jag måste träna mer först!". Med dom två meningarna sagda blir tyvärr oftast resultatet det samma, dvs man ställer inte upp i det där supertuffa loppet eller något annat som får fjärilarna i magen att vakna och flyga omkring. Jag tror att detta helt enkelt beror på att målet inte är förutbestämt och ligger för långt fram i tiden.

Jag har bestämt mig för att när jag blir gammal ska sitta i gungstolen (?) och berätta för barnbarnen om mina bravader i vasalopp, tjejmilar, marathon, cykeltävlingar, Ironman och allt annat som jag tar mig för.

Så de klokaste orden jag kan komma på för dagen är så klart:
Ta tag i det du går och tänker på och SLIPP ångra dig när du blir gammal för något du INTE gjorde!

Rapport från surdegsträsket

Min lilla surdeg lever fortfarande! Den förvaras i en glasburk i kylen och jag "matar" den ca 1 gång per vecka med 2 msk ekologiskt rågmjöl, och 2 msk ljummet vatten. Sedan låter jag den stå några timmar i rumsvärme för att få igång processen. Då blir den så här bubblig och fin. Den luktar lite som öl faktiskt vilket är helt i sin ordning enligt specialisten "Pain de Martin". Så om det är någon som är sugen på att baka ett surdegsbröd på rågsur så delar jag gärna med mig av min "Häxan surtant". Det är bara att höra av sig!

Min 2 månader gamla rågsur

Nu är det VÅR

7 dagar i rad med plusgrader är lika med VÅR enligt SMHI. All snö är som bortblåst och mina löparskor har aldrig varit så snustorra som dom är nu. I normala fall vid denna tiden är dom leriga och skitiga efter löpning på blöta skogsvägar. Foten är, som ni förstår INTE bra! Efter helgens positiva känsla var jag ute i måndags och provade på några löparsteg. Men NIX, Det gick inte. Kan inte belasta fullt utan att det sticker som knivar på utsidan av ankeln. Men jag kan åtminstone gå utan att det gör ont, och det är ju ett framsteg! Har börjat fundera på om det kan vara en spricka i benet. Det finns en så väldigt tydlig punkt på skelettet som ömmar vid tryck. Om det nu skulle vara en liten fraktur så är det inget att mer att göra än alternativ träning och vänta tills det har läkt. Som grädde på moset så har jag även ont i halsen och när jag vaknade i morse så var jag sängliggande.......;-). 

Och Nu till lite positivt tänkande:

Mina barn och familjen är friska och krya!

Min kära syster har hittat ett fint hus som hon ska hyra. Är så glad för hennes skull!

Pappas nya knä börjar bli bättre efter en del strul.

Om en månad letar vi efter dom första blåsipporna!

Snart är grönskan här. Detta är utsikten uppe från toppen på Bökestorp.

PÅ lördag bär det av till Lund med ett par goda vänner för att se föreställninen "Köp Mjölk". Efter det blir det övernattning på hotell och sist men absolut inte minst HOTELLFRUKOST!

Jag är glad trots allt!

CARPE DIEM!

Magi...

Idag är min fot nästan helt bra. Det är faktiskt lite magiskt att laserbehandlingen kan vara så otroligt effektiv. 3 behandlingar och nästan helt bra. Ja, jag har ju förståss inte testat att utsätta den för hårt arbete ännu och det har jag bestämt mig för att INTE göra för tidigt. Även om jag är SJUUUKT sugen på att trötta ut mig så får jag bara bita ihop. Om inte annat så får det bli lite skidåkning i hemmagymmet imorgon. Hur? Jo, man fäster repet med tyngder på ett ben i taget och gör benspark bakåt (frånskjut). Och drar i handtaget på ungefär samma sätt för att simulera stakning.

Om det är någon som är nyfiken på trollkarlen, eller jag menar Lasermannen :-) så finns han på C4 Friskvård
Deras hemsida hittar du HÄR, C4 Friskvård

Normalpuckad.....?

Jag VILL ut och köra skidor! Eller åtminstone ut och springa! Foten har fått sin andra laserbehandling idag och ikväll har jag mer ont. "Lasermannen" säger dock att det är ett gott tecken till att behandlingen gör nytta. Sedan första behandlingen har faktiskt svullnaden minskat något men annars är det lika eländigt som innan. Sådär ja, nu är dagens gnäll nedplitat.
Om någon är vaken på en tidig söndagmorgon vill jag tipsa om att slå på radio P4. Då går ett program som heter Mifforadio. Det produceras av ett gäng utvecklingsstörda killar och tjejer från Malmö och är ett riktigt bra program även för oss som är "normalpuckade" (radiopratarnas smeknamn på alla som inte är utvecklinsstörda)

480 kronor fattigare

Igår var det en fantastisk vinterdag och foten kändes bättre så jag bestämde mig för att testa skidorna. Kanske lite dumdristigt men jag var helt enkelt tvungen att testa hur foten klarade skidorna. Dom första kilometrarna kändes så pass bra att jag tänkte att 'idag ska jag skrapa ihop 3 mil här'. Några kilometrar senare var detta bara en önsketanke och det var tur att det var lite avstånd till de andra skidlöparna för de ramsorna jag svor var nämligen inte lämpliga till någon annans öron. Efter 10 kilometer var det slut. Ledsen och uppgiven gav jag mig hemåt och tyckte allmänt synd om mig själv....Men efter några timmar hade jag bestämt mig för att söka hjälp en gång till. Jag vet ju andra som har haft god effekt av laserbehandling, så jag tänkte ge det en chans (ja, inte bara chans utan även mina pengar). Ett telefonsamtal senare hade hoppet tänts igen! När jag sa att han hade 3 veckor på sig, så sa han nämligen: 'ja, men det ska nog inte vara några problem, kom hit imorgon så ska vi testa laserbehandling'. Så idag har jag fått min första behandling. Nästa behandling är på torsdag och jag är hoppfull....

Degebergas alper

Idag har det snöat ymnigt och vi har åkt pulka i Degebergas egna alper, även kallade Zell an snö. Det är ett perfekt ställe för pulkåkning. Där finns det backar för allas smaker och önskemål. Branta, långa, flacka, raviner och backar med eller utan hopp. 

Vem har sagt att skåne är platt?

L

Noa förgyllde vår matsäck med nybakade muffins. Han är en riktig hejare på att baka. Och det han bakar blir onödigt (:-) gott tycker jag. Idag gjorde han Choklad-Havremuffins. De smakade inte som Muffins utan snarare som en blandning av Havrekaka och Chokladboll. Grymt goda!

Receptet hittar ni HÄR.

Min fot har jag behandlat med ytterligare en Voltarenkur fredag, lördag och söndag. Ikväll känns det så pass bra i foten att jag har börjat kolla runt lite på skidspår.se. Men jag vet också att det är lätt att "luras" av att bli smärtfri av Voltaren och göra felet att börja träna för tidigt. Det är dock väldigt frestande att åka till Skepparslövs golfbana och kolla om tekniken från förra året finns någonstans i ryggmärgen. Rullskidtekniken fanns ju där och jag hoppas innerligt att något sitter kvar även när det gäller laggarna.....

Peroneus longus

Trots W-behandling (vila och Voltaren), elastisk binda eller stödstrumpor i nästan 2 veckor så har min onda fot inte gett med sig. Smärtan sitter framförallt på utsidan av ankeln men strålar även upp i vaden. Det känns som att jag har ett stort blåmärke inne i foten. Jag har varit lite ängslig över att det kanske kunde vara en sena som antingen är inflammerad eller i värsta fall kanske halvt rupturerad. Efter viss tvekan så gick jag iallafall till doktorn idag för att se om det kunde tillföra något. En kortisoninjektion kanske. Men NIX PIX. Fabror doktorn trodde att det var en bristning i Peroneus longus muskeln och då skulle det inte stickas någon nål i den. Vila i 6 veckor och sedan rehabträning.160 kronor fattigare och inte ett dugg gladare gick jag därifrån.

Lägg till bildtext

Jag tecknade en "Startklarförsäkring" igår. Det innebär att man får tillbaka startavgiften om man har läkarintyg som styrker en skada som hindrar en från att starta i en redan betald tävling. Jag har en känsla av att jag kommer att behöva den om tre veckor. SKIT SKIT SKIT.....
Men riktigt ännu har jag inte gett upp. Igårkväll glidvallade jag skidorna och drömde mig bort till Smågarna, Mångsbodarna och Evertsberg.......

I skidornas spår

Idag har jag gjort ett försök att spåra för längdåkning ute på åkern men tyvärr är inte foten redo för detta ännu. Men jag åkte ändå så många varv att jag hann få samma känsla som förra vintern. Bakhalt och tvärstopp på skidorna där det är genomslag till jord. Men jag får leva efter mitt eget motto: "Det är på träning man ska utsättas för dom värsta jävligheterna". Då kan det bara bli lättare när det verkligen gäller.
Spårstatus Kyllingaröd : 2/5

Yllehåsor och gällivarehäng

Det är märkligt, för i samma ögonblick som landskapet färgas vitt av snö blir det helt normalt att gå omkring i bara långkalsonger och tjocktröja inomhus. Det liksom tillhör att strosa omkring i yllestrumpor och gällivarehäng. Det är härligt. Synd att man inte kan hålla sig till den bekväma stilen resten av året också.
Ja, som ni förstår så har vi fått lite mer snö i helgen och tanken på att spåra för längdåkning på åkern har väckts. Dock säger min fot fortfarande NEJ till mer aktivitet än gång, så än så länge går jag bara och sneglar surt på skidorna. Men jag är hoppfull. Det är trots allt mycket bättre. I mitten på veckan räknar jag med att kunna vara på banan igen.

Lomhörd?

Gemensam träningsdag för Ryssbergets IK på lördag, spårat i Bockeboda, mer snö på ingång och min fot är en KATASTROF! Jag måste ha översträckt en sena på utsidan av ankeln och sedan överansträngt den med fortsatt träning därför att jag inte lyssnat på kroppen. Dumt av mig, såklart!! Men vi som löptränar är (i ärlighetens namn) lite vana vid att det gör ont lite här och där. Det finns väl inte någon löpare som inte varit med om att under dom första 2-3 kilometrarna ömmar knäna lite, kanske känningar i baksida lår, hälsenor etc som sedan ger med sig när man blivit varm. För skulle JAG lyssna på kroppen (framförallt ryggen) så skulle jag ALDRIG gett mig ut och tränat. Så ibland får man slå "dövörat" till...... dock inte idag och säkert inte imorgon eller övermorgon.........Måtte det bli bra till Vasaloppet!