Jag "gick" ut ganska snabbt efter att ha fått en hel del pepp från min sambo på vägen dit. Han tyckte jag skulle satsa och lägga ribban högt. Dom första kilometrarna gick på strax under 4,30 och vissa av de löpare som brukar ligga framför mig var nu bakom. Benen var lätta och det kändes som att jag "flög" fram utan någon större ansträngning. Jag fick ryggar att följa och jag tänkte "nu får det får bära eller brista, jag stampar på så länge det går". Första milen gick på 45,09. Och det gick LÄTT...Vid 12-13 kilometer hade jag legat jämsides med en Is Göta tjej ett tag. Jag började bli pratsjuk, så vi snackade oss igenom ett par kilometer. En pratstund får en att fokusera på lite andra saker än tröttheten (även om den inte hade slagit till än).
Vid 17 kilometer hade jag "dragit" en stund och jag började bli trött. Is Göta tjejen fick sedan dra det tunga lasset och släpa mig i mål och som tack för det lät jag henne vinna med 6 sekunder............Skämt å sido...jag skulle väl aldrig låta någon gå före om jag har en chans. Nej, jag gjorde allt för att få vinna över henne!! Men NIX, där gick min gräns. Men jag är jätteglad över att få skriva in ett personbästa på Halvmaraton: 1,36,50. Jag är också glad över att träningen verkar ha gett resultat, men jag skulle aldrig få för mig att skriva här på bloggen igen att jag siktar på 2,38 på Lidingöloppet. Det skulle göra mig så nervös....därför så skriver jag inte det ;-) (?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar