Planen höll.....

och SILVERMEDALJEN är äntligen MIN!!

Men det krävdes 6 lopp, 2 klockor och en respektfull ålder för att springa in på under 2.38 på Lidingöloppet.

När starten hade gått var det ganska trångt fram till Kyrkviken (ca 7 kilometer) men det passade mig bra för då var jag tvungen att "hålla igen". Planen var 52 min - 52 min- 52 min = 5,15 min/km). Allt för att ha krafter kvar på sista milen så att jag kunde bibehålla tempot hela vägen. (ja, jag vet att det låter fegt....jag fick även vibbar hemifrån att utgångstempot var i långsammaste laget). Men med detta upplägget kunde jag njuta av vädret, utsikten, folkfesten, den roliga terrängen och av att mina ben var pigga. Sista milen kändes som en enda lång omkörning ( MÄRKVÄL KÄNDES! Jag säger inte att det var så ;-). Jag trippade upp för Aborrébacken och återhämtade mig snabbt för att sedan även hålla god fart i Karins backe ca 2 kilometer innan mål. Sen kom ljuset i tunneln,det vill säga målet som uppenbarades sig genom träden i skogen. Ni som sprungit Lidingöloppet vet precis vad jag menar.....För plötsligt kommer man bara ut ur skogen till en efterlängtad målraka som är kantad med publik och med ett svagt nedförslut vilket gör att man (oftast!?) kan hålla huvudet högt och spurta in i mål.
Hur gick planen då?? Jodå, 2,36,52. Jag passade tiden med mina 2 (!) klockor så när som på 52 sekunder. Istället för 52 - 52 - 52 blev miltiderna 52,42 - 53,52 - 50,18. Hade jag haft 1 minut och 8 sekunder långsammare tid hade silvret varit rökt detta året också. Men NIX i år visste jag var skåpet skulle stå!! Om jag är nöjd....OjOjOj om ni bara kunde ana....


Klicka HÄR så kan ni se hur mitt Lidingölopp såg ut 2011

Laddade innan start

En medalj som kanske inte är så märkvärdig. Men jäklar vad den har kostat blod, svett (i mängder) och tårar.

Kaj

Vi hade inte varit länge på vårat hotellrum förrän vi hade en objuden gäst som knackade på vår fönsterruta. Måsen döptes genast till Kajan och var väldigt tydligt ute efter min pastasallad som jag hade på kylning på fönsterbläcket. Tidigt på söndagsmorgonen gick han till och med helt sonika in på fönsterkarmen och snodde min nötpåse. Han trodde nog att vi sov men jag kom på honom och kunde sno tillbaka den strax innan han hade hackat sig in i påsen!

Kajan