Punktlig höna

FÖDDA
Nu är äntligen väntan slut
En "liten" har nämligen tittat ut
En söt krabat helt utan hår
men istället full med fjädrar och med klor till tår

Grattis till Nisse och Black Molly
/Hyresvärdarna

Tiden är ute....

Om jag har räknat rätt så är det imorgon som kycklingen ska titta ut och se dagens ljus för förstå gången. Spännande....

Planen höll.....

och SILVERMEDALJEN är äntligen MIN!!

Men det krävdes 6 lopp, 2 klockor och en respektfull ålder för att springa in på under 2.38 på Lidingöloppet.

När starten hade gått var det ganska trångt fram till Kyrkviken (ca 7 kilometer) men det passade mig bra för då var jag tvungen att "hålla igen". Planen var 52 min - 52 min- 52 min = 5,15 min/km). Allt för att ha krafter kvar på sista milen så att jag kunde bibehålla tempot hela vägen. (ja, jag vet att det låter fegt....jag fick även vibbar hemifrån att utgångstempot var i långsammaste laget). Men med detta upplägget kunde jag njuta av vädret, utsikten, folkfesten, den roliga terrängen och av att mina ben var pigga. Sista milen kändes som en enda lång omkörning ( MÄRKVÄL KÄNDES! Jag säger inte att det var så ;-). Jag trippade upp för Aborrébacken och återhämtade mig snabbt för att sedan även hålla god fart i Karins backe ca 2 kilometer innan mål. Sen kom ljuset i tunneln,det vill säga målet som uppenbarades sig genom träden i skogen. Ni som sprungit Lidingöloppet vet precis vad jag menar.....För plötsligt kommer man bara ut ur skogen till en efterlängtad målraka som är kantad med publik och med ett svagt nedförslut vilket gör att man (oftast!?) kan hålla huvudet högt och spurta in i mål.
Hur gick planen då?? Jodå, 2,36,52. Jag passade tiden med mina 2 (!) klockor så när som på 52 sekunder. Istället för 52 - 52 - 52 blev miltiderna 52,42 - 53,52 - 50,18. Hade jag haft 1 minut och 8 sekunder långsammare tid hade silvret varit rökt detta året också. Men NIX i år visste jag var skåpet skulle stå!! Om jag är nöjd....OjOjOj om ni bara kunde ana....


Klicka HÄR så kan ni se hur mitt Lidingölopp såg ut 2011

Laddade innan start

En medalj som kanske inte är så märkvärdig. Men jäklar vad den har kostat blod, svett (i mängder) och tårar.

Kaj

Vi hade inte varit länge på vårat hotellrum förrän vi hade en objuden gäst som knackade på vår fönsterruta. Måsen döptes genast till Kajan och var väldigt tydligt ute efter min pastasallad som jag hade på kylning på fönsterbläcket. Tidigt på söndagsmorgonen gick han till och med helt sonika in på fönsterkarmen och snodde min nötpåse. Han trodde nog att vi sov men jag kom på honom och kunde sno tillbaka den strax innan han hade hackat sig in i påsen!

Kajan

Gissa var bilden är tagen!

Dalarna? Värmländska skogarna? Småländska höglandet? Motionsslingan i Degeberga?

Jag fick en kommentar på jobbet häromdagen som lät så här : '-Varför i all sin dar ska du springa Lidingöloppet? Du är ju färdig med Klassikern!' Men JÖSSES, det är ju ett privilegium att få vara frisk och träna och varför ska man då inte vara med på det 'roliga'. Och det är ju alla utmaningar man ger sig in i. Det är alla träningspassen bakom som är jobbiga, ibland tråkiga, ofta ensamna och alltid tids- och motivationskrävande. Nu ska jag ju få belöningen för allt slit. Nej, Lidingöloppet är helt frivilligt ;-) och den årliga utdelningen av lång och trogen träningstjänst. Ja, visst ja.... höll på att glömma att ge er svaret: Motionsslingan i Degeberga (såklart!)

Lidingöloppet - inte ett lopp för skoj skull....(?)

Hur kommer det sig att jag springer världens största terränglopp för 6:e året i rad? Vad är det som gör att jag tycker att Lidingöloppet är så kul? Varför tycker jag inte att en mara är en lika stor bedrift?

1. Lidingöloppets prestation kan man BARA jämföra med Lidingöloppet
Det går inte att "översätta" andra tider tex halvmara eller maratonresultat till resultatet på Lidingöloppet.

2. Man måste planera och tänka igenom sin träning så att den blir så lik terrängen på Lidingö som möjligt. Har man helt enkelt inte tränat tillräckligt mycket backar så lär det visa sig på lördag eftermiddag.

3. Lidingöloppet känns "äkta".
Det är inte många som man kan tänka sig startar för "skoj skull". Troligen inte heller många som är där för att  man har "slagit vad" med kompisarna lördagen innan start.

4. Det är 30 kilometer terräng med högst en kilometer på asfalt.
Banan blir aldrig enformig utan det är hela tiden "upp och ner" och "hit och dit".

5. Mina tider förbättras fortfarande.
3,15  -  3,02  -  2,43  -  2,38,47  -  2,38,36
(ja ja....11 sekunder räknas också....)

5. Och sen är det ju så j-a jobbigt!!

Jag har bestämt mig för att ha kul på lördag! Jag har också bestämt mig för att ta det riktigt lugnt i början. Krafterna man har kvar, när man passerar vätskekontrollen vid 20 kilometer och ger sig ut på den sista milen är nämligen helt avgörande för slutresultatet. Personligen tycker jag att Lidingöloppet "börjar" vid 15 kilometer. Då kommer både backarna och tröttheten ge sig till känna.
Jag har också bestämt att jag SKA SOVA gott natten till lördag! Att sova är nämligen min akilleshäl när jag inte sover hemma och när jag har något "stort" framför mig.
Sedan ska jag för första gången lämna vätskebältet hemma. Jag har kommit till det stadiet att jag faktiskt inser att det är jäkligt onödigt att bära 1-2 kg runt midjan när det finns fin servering runt banan (dock finns det en risk att jag ändrar mig på lördagmorgon.....).

To be continued........

Dagens skörd...

från växthus och hönshus:

Vindruvorna har verkligen trivts i sommar och nu är dom som allra godast. Däremot har tomatplantorna inte varit så givmilda i år, troligen därför att omsorgen inte varit tillräckligt god .

Här kommer en liten rapport från hönshuset:

Black Molly ligger pliktskyldigast kvar i redet även om jag idag trodde att hon hade gett upp ruvningen. Hon var nämligen ute och spatserade i höstsolen med dom andra hönsen. Jag skyndade in i hönshuset för att snabbt känna på äggen (som numera har blivit 3!?), och kunde lugnt konstatera att dom var varma och goa. Innan jag hann tänka tanken på hur vi skulle fortsätta ruvningen om hönan inte ville ligga kvar, så var hon på plats i redet igen. DUKTIG HÖNA!

Lille Pingu (sommarkycklingen) är sannolikt en tjej. Hon ser ut som en höna och har provlegat redet idag. Vi får väl se när vantans tider är över om bostaden behöver utökas med fler sittpinnar och reden....



En dag på Balsberget

Igår avverkade jag sista långpasset innan kommande lördags kraftprov (Lidingöloppet). Backar var temat och dom fanns denna dagen på Balsberget. Vi var tre stycken hurtbullar som ställde klockan tidigt på lördagsmorgonen för att börja svettas klockan 09:00. Eftersom jag har bra backar hemomkring så behöver jag vanligtvis inte åka iväg för att få den träningen, men igår behövdes det lite grupptryck för att ge sig ut. Slingan vi sprang på var drygt 4 kilometer och den sprang vi om och om och om igen....Jag gillar varvbanor! Det finns många fördelar som tex ; att det oftast finns någon före eller bakom, det är lätt att i huvudet "beta av" varv efter varv, springer man i grupp behöver man inte nödvändigtvis ha sällskap utan man vet att man ändå träffas någonstans, man kan byta varv, banan blir bekant osv osv. Jag trivdes som fisken i vattnet där i skogen igår. Det blev 6 ½ varv och jag höll på lika länge som jag har tänkt göra på Lidingöloppet på lördag.

Jag har problem....

Jag är nämligen ständigt hungrig. Och jag känner mig mycket sällan riktigt riktigt mätt. Detta gör att jag tänker väldigt ofta på mat.....Jag har läst många kostråd och framförallt de som inriktar sig till dom som tränar en del. Vad säger dom? Jo, genomgående att man ska äta 3 huvudmål och 3 mellanmål så slipper man att gå och vara småhungrig. WHAOO....tänker jag...hurra jag kan få äta lite till (jag äter nämligen sällan 6 mål om dagen)! Men där slutar hurra ropen....för mellanmålen ska bestå av tex en näve nötter eller bär, en frukt eller nåt annat pyttelitet!
För flera år sedan resonerade jag så "att jag kan stoppa i mig hur mycket som helst, jag kommer ändå att springa av mig det". DET har jag slutat med! Tvärtom så verkar det som att min kropp suger åt sig varenda kalori för den har börjat tänka : "-här gäller det att spara för hon ska nog snart ut och galoppera och då behöver vi bränslet". Så för att vågen ska hålla sig i schack så får jag bestämma i förväg att detta ska jag äta och sen får det vara bra! Förfärligt att jag ser obegränsad tillgång till mat som ett problem när människor i 3:e världen svälter ihjäl. Så nu lämnar jag detta inlägget och går och skäms en stund!

Vi väntar smått......

Nu går vi i väntans tider igen. Black Molly har nämligen lagt sig för att ruva. I torsdags bestämde hon sig för att ligga kvar i redet vilket betyder att förväntad "partus"(förlossning :-) blir den 29 september. Spännande.....Tyvärr hade vi ju i vanlig ordning ätit upp dom senaste dagarnas ägg. Men Linn var uppmärksam och stoppade ytterligare ett ägg under henne. Så nu ligger hon på två stycken.

Duktig höna

Vår lille tonåring som kläcktes i början på juli börjar bli stor. Vi hoppas ju så klart att det är en höna men vi har fortfarande inga säkra tecken på det. Kammen och kinderna är ganska små så förhoppningsvis är Pingu en tjej. Det behövs nämligen lite jämnvikt i hönsgården där invånarna består av 3 tuppar, 2 hönor och en kyckling.

Pingu

Höghöjdsträning....(?)

På mitt långpass idag kändes det att det fanns en två dagar gammal halvmara i benen. Kanske inte riktigt smart att springa långt idag också, men tiden börjar bli "knapp" och Lidingöloppet närmar sig med stormande steg. Idag var det branta och många backar som stod på mitt schema och häromkring är motionsslingan i Degebergas hembygdspark perfekt för backträning. 3 varv på denna slingan blir ca 21 kilometer och det är nog så nära Lidingöloppets bana man kan komma. Idag tog det ca 20 minuter längre tid än i lördags att komma runt 21 kilometer! Det kan man kalla stor skillnad!!!


Efter ett par branta backar är man bokstavligen ovanför trädtopparna.

Så här såg rundan ut idag.

Vetebrödsrundan.....eller jag menar Veberödsrundan

Att man ska behöva bli 40 för att lyckas få fart på apostlahästarna....Ja tydligen...Därav blir nu Evy Palm min nya idol och förebild. Hon gjorde sitt livs bästa lopp när hon var hela 49 år!

Varför dessa tankar på fart. Jo, jag har varit och sprungit Veberödsrundan idag (DM och VDM i halvmaraton). Det är en bra tävling för att få lite känsla om hur träningen inför Lidingöloppet har fungerat.
 Jag "gick" ut ganska snabbt efter att ha fått en hel del pepp från min sambo på vägen dit. Han tyckte jag skulle satsa och lägga ribban högt. Dom första kilometrarna gick på strax under 4,30 och vissa av de löpare som brukar ligga framför mig var nu bakom. Benen var lätta och det kändes som att jag "flög" fram utan någon större ansträngning. Jag fick ryggar att följa och jag tänkte "nu får det får bära eller brista, jag stampar på så länge det går". Första milen gick på 45,09. Och det gick LÄTT...Vid 12-13 kilometer hade jag legat jämsides med en Is Göta tjej ett tag. Jag började bli pratsjuk, så vi snackade oss igenom ett par kilometer. En pratstund får en att fokusera på lite andra saker än tröttheten (även om den inte hade slagit till än).
Vid 17 kilometer hade jag "dragit" en stund och jag började bli trött. Is Göta tjejen fick sedan dra det tunga lasset och släpa mig i mål och som tack för det lät jag henne vinna med 6 sekunder............Skämt å sido...jag skulle väl aldrig låta någon gå före om jag har en chans. Nej, jag gjorde allt för att få vinna över henne!! Men NIX, där gick min gräns. Men jag är jätteglad över att få skriva in ett personbästa på Halvmaraton: 1,36,50. Jag är också glad över att träningen verkar ha gett resultat, men jag skulle aldrig få för mig att skriva här på bloggen igen att jag siktar på 2,38 på Lidingöloppet. Det skulle göra mig så nervös....därför så skriver jag inte det ;-)   (?)

Från en...till en annan...

Jag fick ett SMS från "Järnviljan" häromdagen som såg ut så här:

"Hejsan! I morse var det en intervju med vinnarna från Ö till Ö. Vilken galet kul tävling tänkte jag och googlade på den. Men man ska vara två i laget. Då kom jag att tänka på en annan galenpanna ;-) :-). Har du läst om den? Kram"

Det är så härligt med likasinnade......

Tänk om...om inte fanns

Vem vore jag om mina barn inte kommit och förgyllt mitt liv?

 

Vem vore jag om alla de människor runt mig inte hade funnits?

Vem vore jag om jag inte fallit för löparpassionen?

Jag vore definitivt någon helt annan ........

Jämnställt för en gångs skull

Jag vill ge en STOR eloge till Hässleholmsloppet för att dom har TVÅ bergspriser, det vill säga ett till Herr och ett till Dam. Jag har nämligen ännu inte varit på ett enda lopp som har mer än ETT spurt/bergspris, vilket ju då alltid tillfaller en MAN.
Gnällig.....Jag ???? Ja, kanske det...Men rätt ska vara rätt. Tjejer ska tävla mot tjejer PUNKT SLUT!

Jag och "Järnviljan" var där igår och kämpade i backarna på Möllerödsfältet vid Hovdalaslott. Det är en superrolig terrängbana med mycket backar och olika underlag hela tiden. Jag förbättrade min tid med 1 ½ minut från förra året och detta loppet låg på exakt samma tidpunkt i förhållande till Lidingöloppet 2010. Det kanske kanske betyder att jag kan fixa dom där envisa sekundrarna som gör att jag hamnar på rätt sida om 2 timmar och 38 minuter på LL om 3 veckor :-D.
I vilket fall som helst så var jag chanslös mot "Fivefingers" löperskan från Hässleholm. Men jag hade KUL och en alldeles egen hejarklack bestående av Mamma, Pappa, LöparFolke och Karen.

Färskvara.....

Löpning och andra liknande konditionsidrotter är i allra högsta grad en färskvara. Det går definitivt inte att leva på gamla meriter. När någon förbättrar sig, springer fortare eller längre så vet man att det ligger hård träning bakom. Det finns liksom inga genvägar utan det måste nötas grus och asfalt för att nå framgång. När jag började löpträna så gick det ganska snabbt att förbättra sig. NU däremot är det inte lika lätt. 10-15 sekunder per kilometer kan tyckas enkelt i en "ickelöpares" öron men ojojoj det är grymt svårt på distanser under milen. Den långsamma förbättringen som jag har haft genom åren har gjort min löpträning väldigt stimulerande. Den roligaste sporren jag har haft har varit mina egna tider och min egen klocka då jag hela tiden har kunnat göra små förbättringar så har det lett till en personlig "må bra faktor".Den mycket långsamma förbättringen har ju såklart varit anledningen till att kurvan ständigt pekat uppåt. Jag tror inte jag har sprungit en enda meter dom senaste 10 åren utan att skriva upp det i min träningsslogg. .
Vad vill jag säga med detta inlägget......Ja, det har jag ingen aaaaaning om.....
Jo, förresten....Det viktigaste med all träning är att det känns skönt! Spring för att du mår bra av det!Ibland är det skönt att strunta i klockan och tänka att ALL TRÄNING ÄR BÄTTRE ÄN INGEN TRÄNING! Kanske är det därför jag är en sån där medelmåtta......jag plågar mig helt enkelt inte tillräckligt för att plocka sekundrar.