Idag har jag åkt 12 km på rullissarna. Det blir roligare och roligare för varje gång. Men idag hamnade jag i diket men som tur är har det inte varit någon som sett mig när jag vurpat. Det måste vara en syn. Sedan är det ju inte det lättaste att ta sig upp igen. Så där ligger man som en nyfödd fölunge och försöker få ordning på allt som sticker ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar