Stopp och belägg!

Ser ni något.....? Inte...? Nej, det gjorde inte jag heller...

Förstora bilden så ser ni att det finns en kedja uppspänd över vägen. Här kom jag nerför när jag tränade med cykelcrossen för två veckor sedan. Ca 2 meter innan upptäcker jag kedjan och det var alldeles för sent för att bromsa. Jag hann tänka att nu går det år h-vete. Och mycket riktigt ...Minns att jag försökte hoppa över kedjan med hela cykeln. Men om jag inte kan hoppa med cykeln någon annan gång så varför i herrans namn skulle jag kunna göra detta nu och dessutom 2 dm högt.... Nädå det blev som jag hann tänka. Det tog tvärstopp och cykeln fastnade i kedjan. Jag slog en frivolt tillsammans med cykeln och hann inte ens släppa styret. För att vara efterklok var det nog väldigt bra att både händer och fötter satt fast på cykeln ända ner i grusen för jag skadade mig minimalt... Jag blev mest rädd och förbannad.... Både på den som hade spänt upp kedjan och på mig själv över att inte ha uppmärksammat den. Jag fick loss cykeln och försökte känna efter om jag var hel. Det verkade okey. Min ena hand var illa sargad och hakan blödde. Satt en stund och tänkte att jag borde kanske ringa efter hämtning men till min stora förvåning funkande ju cykeln så jag trampade hem....

Men varför hänger man upp en kedja utan att märka den så att den syns? Kan väl kanske inte klandra någon ATT det hänger en kedja där, men varför inte hänga den med reflexer eller varningar så att den syns? Jag borde kanske inte heller ha cyklat där då sträckan ingick i Skåneleden och där säger man att man inte bör cykla. Det kan jag förstå men jag kom själv och det var en grusväg.... Det kan väl inte göra något att cykla på en grusväg...

Som grädde på moset säger försäkringsbolaget att glasögonskadan gäller inte om man har cyklat Downhill, MTB, Cykelcross eller BMX .... Jo jag tackar .... Men vad är ett par brillor när är allt annat är okey Så jag tackar någon annan för något mycket större än vad Länsförsäkringar någonsin skulle kunna betala ut 🙏

Love Peace and Cykelskor

Anti eller inte

Nu erbjuder mitt arbete all personal att göra en test för att se om man har antikroppar mot covid. Jag har ännu inte testat mig eftersom jag har haft 3 veckors semester och började jobba igår. Jag tänkte jag skulle göra testen under mitt pass inatt. Kan inte låta bli att tycka det är lite spännande... (är väl en yrkesskada) eftersom jag fick reda på att en av mina sjuksyrrekollegor visade sig ha antikroppar. Hon och jag vårdade samma covidpatient i början av pandemin. Givetvis hade vi all skyddsutrustning enligt konstens alla regler men allt gick så snabbt när kaoset började och det var otroligt rörigt. Vi gjorde vårt bästa utifrån det vi visste just då och med de förutsättningar vi hade. 

Min kollega var sedan hemma och dålig i influensaliknande symtom. Nu har hon antikroppar... Såklart skulle hon kunna blivit smittad utanför jobbet vilket jag alltid har hävdat som en betydligt större risk. Jag däremot har inte haft något annat än möjligen nässprayabstinens... Så tänk om jag har lite antikroppar... Det vore högst osannolikt. Men det skulle kännas lite som en hygglig vinst i detta coronaliv.. Att ha fått en släng av Coronaviruset utan att blivit sjuk. Det vore väl inte mer än rätt att få lite antikroppar, som tack för lång och trogen tjänst i andningskydd, visir, opmössa och skyddsrock. Men det förstås utan att bli sjuk.. För sjuk i Covid19 vill man inte vara, tro mig. 

Nej, man skulle kanske ta och köpa lite aktier i Astra Zeneca... Enligt media leder dom ju vaccinationsrejset. Så håll ut mina vänner. Snart kommer världens räddning. Och sen får någon se till att Kina sköter sina "papper" lite bättre. Både för mänskligheten och inte minst för djurens skull.

Inom sjukvården brukar vi prata om 4 H när det är tragiska krissituationer för patienter och anhöriga. Håll ut, Håll tyst, Häll i, Håll om. I dessa Covidtider har dessa 4 H nu istället blivit Håll ut, Häll i, Håll tyst och Håll avstånd 😊

Ta hand om er. 

Peace, Love and Löparskor 💛

Var ska sleven va....

....om inte i grytan.

Så för några veckor sedan när Mind triathlon utannonserade en triathlonhelg med namnet Skåne Runt var givetvis jag inte sen att anmäla mig. Tänkte inte så mycket på distanser och upplägg utan bara på att det här ska jag vara med på! Helgen skulle innebära fullt med träning där vi skulle förflytta oss från Bjärnum i Norra skåne, ner till Ystad, tillbaka på västkusten genom Landskrona, Helsingborg, Ängelholm innan vi till slut landade i Bjärnum igen. Detta med hjälp av tre grenar i dagarna tre... En äkta triathlonresa med andra ord. Hur skulle denna logistiken funka då, undrade man?? Men känner man Mia och Fredrik behövde man inte oroa sig. Dom är inte kända för att lämna något åt slumpen utan allt var planerat och noga genomgånget flera gånger om.

Så i fredags stod jag tillsammans med 27-28 andra vid sjön i Bjärnum iklädd våtdräkten för att börja denna resa med att simma första etappen i Möllerödssjön.

Det var inget konstigt, inget jobbigt utan bara den obligatoriska smaken av sjövatten som fick en vara säker på att detta skulle bli en triathlonhelg och ingen cykelutflykt. Efter simningen bjöds det på en hejdundrande frukost hemma hos Mia o Fredrik. Inte långt därefter satt vi på cyklarna för att cykla nästan ner till Ystad. Det var en etapp på ca 14 mil (om man valde den långa rutten). De flesta körde tempocyklar vilket jag också gjorde. Vi var överens om att hjälpas åt i klungan och bara ligga ner i tempobågen antingen längst fram eller längst bak efter att lämnat ett litet avstånd till klungan för att hinna bromsa vid behov. Det fanns både olika fartgrupper och två olika rutter att välja på. En lite längre och en som var raka spåret. Det skiljde dock inte så mycket, men var så bra uträknat att alla skulle hamna vid växlingen inför löpningen ungefär samtidigt varje dag.

Eftersom det var första dagen och jag var pigg så tänkte jag att är det någon dag jag ska cykla den långa rutten så är det dag 1... Sagt och gjort lång blev det och fort gick det...

När vi kom fram till växlingsdepån ca 20 km norr om Ystad så stod cirkusföljet där. Dvs det fantastiska supporterteam som transporterade alla våra väskor, cyklar, meckgrejjor mm och såg till att vi fick depåstopp med alla förnödenheter man kan tänka sig. Jag har aldrig varit med om maken till så mycket service.

Där gjorde vi ett snabbt byte till löparskor från våra packade löparpåsar (ungefär som om det hade varit en tävling) och sedan gav vi oss ut på skåneleden i ett böljande vackert landskap.

Det var nästan så man blev tårögd. Och tårarna berodde inte på det skav som höll på att uppenbara sig i " södra thailand " utan över tacksamheten av att fortfarande ha en kropp som håller för såna här spektakel .

Lagom till vi passerade Ystadskylten så började det att regna. Strunt samma tänkte jag. Springa kan man göra i alla väder. Men det var bara det, att det regn som började på fredagskvällen i Ystad slutade inte förrän vi var tillbaka i Bjärnum igen på söndagseftermiddagen.

Vi checkade in på hotellet på fredagskvällen och det var inte mycket mer tid än att äta och sova för att sedan gå på dag II.

På morgonen piskade regnetmot hotellets fönsterruta och vinden ven som om det vore höst. Jag hoppade över simningen och laddade istället för den långa cykelsträckan. Etappen sträckte sig från Ystad till Landskrona på superfina typiska skånska vägar. Tyvärr kom regnet även denna dagen och när vi stannade vid depåstoppet efter ca 10 mil var vi dyngsura och genomfrusna men men ingen hängde läpp. Löpningen på ca 15 km mellan Landskrona och Helsingborg gick på en av Skåneledens vackraste etapper med fantastisk utsikt över Öresund och Glimslövs backar

Löpetappen blev ju mest individuell men jag tror att de flesta hade sällskap av någon. Men trots det försvann en deltagare. Det visade sig att han hade tagit rygg på en löpare. Efter några kilometer när han frågade henne om hon visste var hotellet låg och hon såg ut som en fågelholk förstod han att hon inte alls tillhörde vårt ambulerande cirkusfölje.... Vid det laget var han långt inne i Helsingborg och förbi vårt hotell för natten. Han kunde tillslut göra sig hörd med hjälp av en lånad mobil och blev tillslut återfunnen och hämtad.

Ja det är tydligt att det är mycket som kan hända trots att det är bra planerat.

Dag III ställdes simningen in på grund av stundade regn. Därför gav vi oss iväg på cyklarna en timme tidigare för att kanske slippa någon timmes cykling i regn. Alla väskor packades in i vanlig ordning de två stora pickup:erna innan de sista etapperna skulle avverkas.

Mycket riktigt så kom regnet vid 12-tiden och alla var överens om att det kunde inte bli värre än dagen innan.. Dessutom var vi nog alla ganska tacksamma över att ha sluppit starta i Ironman 70,3 i Jönköping som skulle gått denna helgen. För är det något som är trist så är det att tävla i sådant skitväder.

När vi cyklat drygt 12 mil var vi framme i Göingeskogarna och sista löpetappen på 17,5 km fram till Bjärnum. Det var en fin sträckning på härliga skogsvägar i snapphaneland.

Om det regnade.....? Det spöregnade, men vad gjorde väl det? Mitt ute i skogen stod plötsligt ett äldre par som hejjade på oss och peppade oss till tusen. De hade fått nys om denna cirkusen av en händelse då cirkusdirektören Fredrik snitslade banan några dagar innan. De ville så gärna hejja på oss och hade tagit reda på när och var vi skulle passera förbi. Så där stod dom med tutor och hejjarrop... I ösregn... Vilka människor 💚Det visade sig senare att mannen hade kört vasaloppet 50 gånger och hade haft samma intresse av mjölksyra som oss. 

När vi till slut nådde cirkusmanegen i Bjärnum sprack himlen upp och solens strålar sken på oss.

Det var som om vädergudarna hade velat knäcka oss hela helgen... När detta inte lyckades och när sista triatleten kom till trädgården i Bjärnum så var det inte lönt för vädergudarna att piska på oss längre. Då fick vi belöningen av lite värmande solstrålar. Och belöning ska Cirkusdirektören Fredrik och hans högerhand Mia ha!!! Vilken fantastisk helg. Trodde knappt det var logistiskt möjligt för den lilla löjliga peng som vi betalade att ro ihop detta roliga arrangemang. Det  här är helt klart ett triathlonminne som jag lägger på en alldeles speciell plats i minnesbanken.

TUSEN TACK Mindtriathlon och hela supporterteamet för en galet jobbig och rolig helg precis i mitt tycke och smak.