Millopp vs HalvIronman

Förra fredagen sprang jag ett millopp i min hemmastad. Ett millopp.....Den värsta av alla distanser om du frågar mig. Jag var betydligt mer nervös för det än för den HalvIronman tävling i Jönköping som väntar på söndag. Ett millopp är nåt av det värsta man kan springa tycker jag. Det gör så ont och det är så svårt att pressa sig själv att hålla ut och hålla ihop mentalt. Och det är så himla svårt att inte kliva över till andra sidan. Mjölksyrasidan alltså.... Man springer och springer och ligger precis på gränsen till att få för mycket mjölksyra. Och springer man för fort för sin egen förmåga så står man där med fötterna i klistret på andra sidan...Med mjölksyra långt ut i tänderna. Okey, vad gör det om man slårav på farten? Egentligen inte ett dugg. Men om man är som jag och inte har gett upp hoppet att förbättra mina tider så är det nervöst.
Många, oftast icke löpare, blir förvånade när dom ser skräcken av att springa 10 km i mina ögon. "-Du kan ju göra en Ironman, då är väl inte 10 km något problem". Nej det är det inte, men att springa 10 sketna kilometer på sitt yttersta är ett problem!
Fast det var för en vecka sedan.... Nu har jag andra problem...
För nu är så jag sådär infernaliskt dörädd för att jag inte har gjort hemläxan ordentligt. Klarar jag verkligen av att göra en bra HalvIronman på söndag utan att ha gjort ett enda Brickpass (löpning direkt efter cykling) eller utan att riktigt fokusera på hård cykling utan att ta ett mysiga depåstopp på nåt fik efter 6 - 7 mil. Klarar cykeln av det utan att jag har låtit någon cykelmeckare tittat på den och ta bra betalt för att säga att du måste byta kedja och kassett, eller säga, bevare mig väl; "-dom här hjulen är inte bra, du behöver ett par för minst 6000 kronor styck..."
Igår frågade mitt äldsta livsverk mig, som numera har hunnit bli 16 ( konstigt... jag som bara har hunnit bli 37 ;-), hur mycket pengar jag har lagt på min triathlonutövning...? Jag gjorde ett snabbt (MYCKET SNABBT) överslag i huvudet och konstaterade att den frågan var inte riktigt lämplig att svara på till en 16-åring som inte gillar att jag ibland ifrågasätter vissa prislappar (och då menar jag inte prislapparna på triprylarna..) Det har blivit ganska mycket pengar. Men jag intalar mig att det är väl investerade pengar, åtminstone när det gäller hälsa. Och hade jag inte lagt pengar på detta hade jag ju spenderat dom på någon annan fritidssysselsättning. Frimärksamling kanske..... ;-)

Det är ingen överraskning att triathlon är dyrt och att man kan spendera hur mycket pengar som helst på det. Men om man inte är bättre än vad jag är så vore det ju förfärligt om utgifterna skulle överskrida prestationen. För om jag hade haft en supersnabb cykel och hjulen rullat som sören så måste jag ju trots allt själv trampa runt dom och hade jag inte lyckats hålla samma kvalité som materialet hade det varit lite patetiskt...

Nej minsann, nu ska jag gå och packa alla tusentals prylar i taikonbilen och sätta på mig Linns lyckoarmband och intala mig att det är bara hälften av Ironmansträckan....men troligtvis dubbelt så jobbigt.
För om jag lyssnar på mina fjärilar i magen så har dom ett mantra just nu......

"Ju kortare desto fortare, Ju kortare desto fortare"