"Sju rockar kallt"....

....eller åtminstone "tre tröjor och vintertightskallt"....
Går det verkligen att springa när det är så kallt?

Jamen det är väl klart att det gör! Kylan är inget problem för löpning överhuvudtaget! Tvärtom så skulle jag vilja säga att löpning och skidåkning är dom bästa utomhusträningarna när termometern börjar krypa under minus 10 strecket. Det enda problemet med just löpning är underlaget (okej det finns fler problem men dom hör mer ihop med fåfängan...) Det finns en uppsjö av bra skor och dubbar man kan använda för att få säkert fäste i snö och på is. Det svåra är bara att välja rätt skor vid olika temperaturer och underlag.
Jag tycker att trailskor funkar hyfsat på lössnö. Dubbar, antingen dubbade skor typ Icebugs eller lösa dubbar som man skruvar i sina vanliga löparskor, är bäst på hårt packad snö eller is. Men när termometern smyger ner mot 10 minus är halkan oftast inget problem. Då är underlaget så strävt av kylan, att fästet oftast är riktigt bra.

Och om det för en gångs skull är snö och kallt här i södern så är det som balsam för själen att ge sig ut och springa i vinterkvällen i ett snöspritsat landskap där en måne skiner genom trädtopparna och får snön att glittra värre än en askungeklänning...

Kylan är helt klart hanterbar så länge det inte är kallare än minus 15. Det som dock inte håller vad de lovar är de dyra dagkrämerna till ansiktet som man sätter sin tilltro till i min respektingivande ålder.... Ja ni vet, antirynk, antitorr och antiallt.....Nej, löpning i 10 minusgrader kan inte ens den finaste dagkrämen rå på.....Men herre jisses.... en rynka mer eller mindre. Vad gör det? Det ska synas att man lever eller rättare sagt att man har levt ett tag.....

/Peace Love and Löparskor

Det är D som gör det..

Det finns verkligen en djungel av kosttillskott, vitaminer, mineraler, fetter och annat som man tror sig behöva...eller inte behöva...

Visst tror jag att vi behöver en del extra tillskott av vitaminer. Åtminstone om man tränar hårt, inte är dietist, inte odlar sin egen mat eller är otroligt bra på sammansättning av måltiderna. För egen del sållar jag en del och försöker tänka till...inte minst för plånbokens bästa...

Ett av dom viktigaste tillskottet för oss blekfisar här uppe på norra halvklotet är D-Vitamin. Det är en vitamin som kroppen tar upp från huden när vi utsätts för solens strålar. Och då kan man förstå att vi som inte har så många soltimmar per år oftast går med för låga nivåer. D-vitaminet tillsammans med Kalcium är superviktigt för att skelettet ska hålla sig starkt och inte urkalkas. Men även muskler mår bra av D-vitamin och det finns även studier som visar att det kan finnas samband med hjärt-kärl sjukdomar, diabetes, välbefinnande, depressioner och D-vitamin.

Så utövar man löpning (det vill säga belastar skelettet), käkar extra D-vitamin och gillar solen så kommer benen troligen att vara en omöjlig nöt att knäcka...

Ännu en anledning att ut och springa, eller hur.....

 

/ Peace, Love and Löparskor

Nålad och nackad....

Nu har jag äntligen kommit på att jag ska gå till botten med problemet med min vrist och mitt högerben. Eller åtminstone ska jag gå till någon som kan behandla det. Så i tisdags stod jag hos Kiropraktikern för att få laser och kanske lite massage. Men Nähädå...Det fick jag inte...

Istället försökte hon vrida nacken av mig och när inte det gick, så omvandlades jag till en voodoodocka.
Och jag som alltid har undvikit kiropraktiker just av rädslan för att få nacke och rygg knäckt på ett olämpligt sätt. Men under besöket fanns det inte en chans att protestera. Hon sa; "-Jag känner att du har en låsning i nacken, benen är olika långa....slappna av och ta ett djupt andetag..." Och innan jag hann ta hela andetaget så sa det bara PANG! Och jäklar vad det small till i nacken! Det första jag gjorde efter smällen var att vifta på tårna. Det gick tack o lov. Hon hade inte vridit av nacken på mig, jag var inte förlamad...

Äsch...det är väl klart att kiropraktik är ett säkert behandlingssätt. Kiropraktiker är ju både ett legitimerat yrke och väldigt väl accepterat hos den traditionella medicinen.
Men jag måste bara "spetsa" till det lite, annars blir det här blogginlägget alldeles dötradigt att läsa ;-)

Efter mordförsöket ;-) trycktes det på onda punkter och mättes ben och sedan var det då dags för akupunktur. Det däremot, är jag inte alls rädd för. Det är ju ett gammalt, väl beprövat traditionellt kinesiskt behandlingssätt. Och jag menar..... så många kineser kan ju inte ha fel i så många hundratals år som detta har praktiserats.
Jag fick nålar i vaden, djupt in i hamstring och en i vristen. Och det är ju ingen som helst tvekan av att nålarna triggar igång nervsystemet. När hon snurrade på en av nålarna som hon satt i min hamstring kändes som någon klämde åt hela baksidan i ett skruvstäd.

Så nu har jag ett höger ben som funkar ännu sämre...fast då är det som det ska vara. Akupunktur ger lite samma symtom som träningsvärk. Ungefär som laser, som sätter igång en process som gör att området blir lite känsligt.

Men det här kommer att bli bra igen det vet jag. Men just nu är det på tok för roligt att träna för att låta bli. Jajaja... jag vet att det finns dom som tänker....tvångstankar... Men tro mig, det finns värre tvångstankar..... och dom har inte jag, hoppas jag....

Årsbästa listan

Det bästa med att jag inte klarat ett av mina mål 2015 är att jag ju nu har det målet kvar 2016! Man måste ju se saker och ting från den ljusa sidan eller hur...

Sub 40 (under 40 minuter på milen) gick nämligen inte att bocka av 2015 ...Varför? Jo, för att det är alldeles för roligt att träna! Jag har alldeles för dålig disciplin att träna de tillräckligt hårda, inte alltid så roliga pass som krävs. Jag väljer helt enkelt dom roliga passen alldeles för ofta. Men belöningen är ju så kortvarig. En målgång, en siffra i en resultatlista nånstans och sedan var det klart. Nej, det är ju den långvariga träningen som ska vara lustfylld! Det är ju den man vinner med i längden! Och min ytterst långsamma förbättring gör ju att kurvan fortfarande är uppåt trots min respektingivande ålder.....

Men för att ändå göra någon form av årsredovisning av 2015 så är här en Årsbästa- lista på de roligaste svettspektakeln som hände mig 2015:

1: UTÖ SWIMRUN
Äntligen fick Team 2xL8 sin revanch över att vi aldrig kom i mål på ÖtillÖ. Vi sprang nämligen i mål på Utö SwimRun den 30 maj och gjorde det med bravur! Visst, det var inte lika långt eller lika tuff terräng som ÖtillÖ, men vattnet var definitivt lika tufft och kallt! Och som vanligt hade vi en supermysig helg tillsammans och fick ihop all logistik med lång resa från södern ända ut till Stockholm skärgård. Och när vi är tillsammans händer det alltid en massa missöden som av någon konstig anledning jag brukar stå för. När det gäller just Utöäventyret så påminner Lotta Järnviljan gärna mig i tid och otid om när jag rusade in i ett olåst rum på pensionatet i tron att det var damrummet. Ja, ni kan ju bara föreställa er minen på den halvnakna man som låg i sängen när en nödig swimrunner kommer inrusande i hans rum och som kommer på, alldeles för sent, att han nog inte ligger och sover, i en säng, på toaletten. Backar snabbt och ber om ursäkt om och om igen och vips har jag gett Lotta ännu en sak som hon kan påminna mig om till domedag... ;-)



Även Bagaren i Stockholm skrattade åt oss när vi köpte en HEL vetefläta till kaffet kvällen innan UTÖ Swimrun.

 

Det krävdes en hel del ullfett denna majdag. Den kallaste simningen sades hålla en sisådär 8-9 grader

2. IRONMAN BARCELONA OKTOBER

Helt klart på andra plats! Trots punktering på cykeln så gav det mig ett personbästa att skriva in i CV:et. I CV:et kan jag också skriva: Har erfarenhet och kunskap om hur man monterar ner, transporterar och sätter ihop en triathloncykel.
Men det roligaste av allt var ändå att jag lyckades få med mig mitt äldsta livsverk ner till medelhavet. Sonen var med oss virrpannor och styrde upp det hela då och då. Och inte minst hjälpte oss med det 60 kilo bagage som vi transporterade genom halva Europa.

 

 

Fick även en ny erfarenhet som kostade trista minutrar, närmare bestämt 13! Punka på ett tubdäck och ingen extra tub. Så är det någon som vill veta hur jobbigt det är att cykla på en fälg med en platt tub i 7 kilometer så kan man fråga mig...Jag fick nämligen erfara den känslan så länge innan ett efterlängtat servicetält uppenbarade sig.

 

 

3. TJÖRN TRIATHLON

 

I augusti packade Lotta och jag "taikon-bilen" igen och körde upp till Tjörn på västkusten för att tävla på halv Ironman distansen. Där bodde vi i sovsal, simmade rakt igenom maneternas förlossningsavdelning och gick på After-Race bankett. Ja också tävlade vi såklart. Där blev jag varse om att det går att springa snabbt efter att man cyklat 9 mil. 1,37 på halvmaran och det var nästan så jag ville dela ut min egen autograf om det nu bara hade varit någon som velat ha den.....

Cykelmomentet på Tjörn

 

4. Malmö Triathlon

 

Ja vad ska man säga...En helt galen seger med 2 sekunders marginal. Har verkligen aldrig varit med om nåt liknande. Hemmaplan, Malmö, Turning Torso, Västra Hamnen, onda ögat av 2:an, en blomsterkvast och så stort som en väska i förstapris! Ja, det är väl klart att Malmö Tri kommer på 4:e platsen på årsbästalistan

 

Stekarna

Glad 1:a mindre glad 2:a... ;-)

Årsbästalistan skulle kunna vara längre. Och så klart finns det en annan lista på de allra bästa sakerna som verkligen betyder något.....

 

Nu ser jag framemot 2016 och är tacksam för att livet är snällt mot mig.

 

Önskar alla ett riktigt bra och lyckosamt 2016!