Cykelformen är som bortblåst! Åtminstone förmågan att hålla den hastighet som jag önskar. För jösses vad det har blåst på mina breddgrader de senaste veckorna. Jag cyklar tusen gånger hellre i uppförsbackar än i blåst. Blåsten tar liksom glädjen ifrån cykelkänslan. Jo, visst..... motvind föder nästan alltid medvind någonstans, men under den stunden räknar jag ut var jag kommer att möta väggen igen, också har jag gått miste om den lilla stunden av njutbar cykling. Men för att omvända denna blåsiga cykelträning till något positivt så är det ju faktiskt under träning man ska möta motgångarna. Att träna i ösregn, i kyla, i motvind och i uppförsbackar ger ju förstås ett väldigt tjockt pannben men just nu behöver jag självförtroende! Liksom få nåt lite kvitto på att jag har gjort NÅT rätt!
Det finns ständigt en känsla av att jag måste träna mer och nu börjar tiden bli "knapp". Samtidigt känner jag mig trött och sliten, men NU kan jag ju inte lägga in någon vila.
Egentligen tror jag inte att det är så mycket jobbigare att träna för en så här lång utmaning men det tar definitivt längre tid. Troligen har också återhämtningen med kost och vila ännu större betydelse. Nu är det 25 dagar kvar till start och dom sista bitarna i min träning ska falla på plats i det stora pusslet....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar