Lång och trogen (tränings-) tjänst

 

Nu lägger jag snart grovjobbet bakom mig. Det vill säga alla tunga, tuffa, ofta ensamma, svettiga och långa träningstimmar som har genomförts under året. En vecka till, sedan ska räntan betalas ut. Det vill säga "lönen" av lång och trogen tjänst i träningsarbetet. Just nu känns det nämligen som botten är nådd....kroppen är trött, sliten och jag börjar bli lite "less" på känslan av att aldrig vara nöjd. Jag tänker ofta att jag borde hållit på lite längre....jag borde sprungit efter det långa cykelpasset....jag borde cyklat mer intervaller. Nej, nu ska sådana negativa tankar slås bort och kropp och knopp byggas upp och bli starka och jag ska intala mig själv att det är nu det roliga kommer....nämligen att kunna starta i IronMan! Det är ju DET som är det roliga! Den största utmaningen för mig är att klara av att genomföra all träning som har krävts och nu när det snart är gjort är det bara det roliga kvar.....(hoppas jag:-)

Paula

 

 Materialvård

 

 

Under förra cykelpasset fick jag "bannor" för att jag hade en smutsig cykel.....Jo, det var nog sant. Visst var den skitig! Jag tycker nämligen att cykla är det enklaste momentet i cykelsporten. Att tvätta, putsa, smörja, pumpa och alla andra måsten när det gäller cykeln är min akilleshäl. Men NU var det tvunget! Efter en timmes slit och med olja och smuts överallt är det nu klart!

 

 

Jag använde en plastbehållare med borstar i, som jag fyllde med avfettningsmedel och sedan klämde om kedjan. Därefter vevade jag runt kedjan så den borstades inuti behållaren. Ganska smidigt faktiskt. Sedan gick det förstås åt en och annan disktrasa och tandborste också förstås! Men fin som snus blev den!



Tagna på bar gärning

Nu kom jag på dom! Hallontjuvarna! Dom till och med hoppar jämfota för att komma åt dom goda röda bären!
Men okey då.... Jag tar era ägg så tar ni mina hallon!

Jag är blåst.....

Cykelformen är som bortblåst! Åtminstone förmågan att hålla den hastighet som jag önskar. För jösses vad det har blåst på mina breddgrader de senaste veckorna. Jag cyklar tusen gånger hellre i uppförsbackar än i blåst. Blåsten tar liksom glädjen ifrån cykelkänslan. Jo, visst..... motvind föder nästan alltid medvind någonstans, men under den stunden räknar jag ut var jag kommer att möta väggen igen, också har jag gått miste om den lilla stunden av njutbar cykling. Men för att omvända denna blåsiga cykelträning till något positivt så är det ju faktiskt under träning man ska möta motgångarna. Att träna i ösregn, i kyla, i motvind och i uppförsbackar ger ju förstås ett väldigt tjockt pannben men just nu behöver jag självförtroende! Liksom få nåt lite kvitto på att jag har gjort NÅT rätt!
Det finns ständigt en känsla av att jag måste träna mer och nu börjar tiden bli "knapp". Samtidigt känner jag mig trött och sliten, men NU kan jag ju inte lägga in någon vila. 

Egentligen tror jag inte att det är så mycket jobbigare att träna för en så här lång utmaning men det tar definitivt längre tid. Troligen har också återhämtningen med kost och vila ännu större betydelse. Nu är det 25 dagar kvar till start och dom sista bitarna i min träning ska falla på plats i det stora pusslet....

Ironman, here I come!!

NU, äntligen, vågar jag tro att jag kommer att kunna starta i Ironman den 17:e augusti. Nu ser det nämligen ut som att tån håller även för löpning! Det blev 10 km idag också och jag kunde springa i ett nästan normalt löpsteg! Otroligt vad glad jag är över detta! Nu ska jag begrava min tå och inte nämna den en enda gång mer här. För det var ju väldigt vad det har varit gnälligt över det den sista tiden.....
Nu är det mindre än 5 veckor kvar till IRONMAN och nu ska man få in dom där viktiga passen. Vilka är dom då?
De senaste 4 veckorna har jag kämpat för att "hålla i" träningen på cykeln. Jag har tröstat mig med och försökt tro på de som har sagt till mig att jag kommer att bibehålla löpformen genom att cykelträna. För det är nog just det, som är det mest positiva med triathlon! Att man kan fortsätta träna hårt trots skada. Ja, inte för att man ska jämföra MIG med Lisa Nordén ;-) men se bara på hennes tävlingsresultat! För trots att hon har haft mycket problem med skador och inte kunnat träna löpning i den utsträckningen som hon borde så har hon ändå kunnat prestera på topp!
Du och jag Lisa......... ;-)

Nu när jag äntligen vågar planera de sista veckornas viktiga träning innan Ironman så tror jag att mina "nyckelpass" borde vara löpning långpass, brickpass (löpning direkt efter cykling) och minst ett långt cykelpass till (ca 15-16 mil). Simma kommer jag bara göra för att det är kul så jag kommer inte att ta träningstid från något annat till simningen. Troligtvis blir det även en tävling i Olympisk distans den 4/8 och efter det blir det nedtrappning av träningen. Jösses vad nervös jag blir bara av att skriva det här.....

Om det nu finns något positivt med skador så är det definitivt den eftertänksamhet man får! Man får lite distans och går från att vara sekundjagare och självupptagen till att istället vara tacksam över att man överhuvudtaget KAN träna! För i grund och botten vill jag ju hålla en nivå på min träning som gör att jag kan hålla på och testa mina gränser i många år framöver.....

Tå på kylning

Det gick att springa 10 km! Nu har foten och tån legat på kylning så nu är det bara att vänta och se....

4 veckor av vakuum

 

Nu måste jag komma ut ur bubblan och bli en löpare igen. För jag känner mig som en helt miserabel före detta löpare som inte har kunnat springa på snart 4 veckor! Helt otroligt!! När mitt livs största utmaning står för dörren och semestern, som jag numera har bakom mig, låg framför så har jag inte kunnat löpträna pga att min tå troligen gick av några dagar innan midsommar.
Idag går jag här och har bestämt mig för att testa om den håller för 10 km löpning. Men jag skjuter på det hela tiden liksom.....Det känns som detta är domedagen....Vågar knappt...
Om det inte går att träna idag kommer det då att funka springa ett Marathon på IronMan i Kalmar om 5 veckor??
Återkommer! Kanske................

Quick Fix

Cykla, simma, cykla, simma och cykla lite till.....
Jag börjar bli lite trött på att cykla faktiskt! Men däremot simma tycker jag bara blir roligare och roligare. Har nu simmat flera gånger i havet. Både i spegelblankt kallt hav och i höga vågor. KUL!!

Igår var det tre veckor sedan tåolyckan och jag kom på mig själv flera gånger utan att jag tänkte på hur jag satte ner foten. Det ÄR mycket bättre! I helgen ska jag eventuellt prova springa en runda. Hoppas hoppas...
Frågan är bara om man kan gå på bröllop i gympaskor eller kanske Birkenstock. Det kommer nämligen vara omöjligt att få ner tån i ett par "finskor" på lördag.

När jag kan börja löpträna igen behöver jag något "quick fix" för att komma tillbaks till löpformen. Frågan är bara ska jag tänka? Kort och hårt eller långt och mindre fort.....

3 till 6 veckor

"Prinskorven" som barnen har döpt min högra ringtå till

Om nu någon, mot förmodan, är intresserad av min tå så kan jag berätta att den är fortfarande inte frisk! På onsdag är det tre veckor sedan jag slog i den i ett bordsben och enligt källor på internet tar det tre till sex veckor för en tåfraktur att läka! Att jag kunde genomföra 26 km löpning under kustjagaren för en och en halv vecka sedan är jag fortfarande förundrad över. Och att jag ställde upp i Kustjagaren med en havererad tå, talar jag bara om för folk som är av samma skrot och korn som jag själv. Det vill säga mer eller mindre galna......
Jag har bestämt mig för att INTE springa förrän jag är någorlunda smärtfri för det verkar som att tån svullnar och försämras av just löpning. Det är tur att det är just triathlon som är mitt mål för tillfället för det finns ju definitivt alltid något annat att träna. Så nu är det cykel och simning för hela slanten.
Och jag hoppas, hoppas, hoppas att tån snart är bra igen så att jag kan starta i Ironman Kalmar, mitt livs största svettutmaning hittills!!