Så länge man "bara" har mjölksyra i benen.....

...och inte ända ut i tänderna så får man vara nöjd! Det var mitt "mantra" under förmiddagens backintervallpass med Petra. För jäklar vad det kan bränna i låren när man försöker trycka på i en backe. Eftersom Petra hade tagit sig ända hit till mig så ville jag ju givetvis hitta en SNÖFRI bra backe, vilket faktiskt inte är helt lätt (otroligt nog) i mina hemtrakter idag den 31:e mars! Men jag kan försäkra er om att här finns många att välja på! Men det fick bli mitt tredje alternativ idag och det funkade fint. Helt snöfritt, vindstilla och gassande vårsol!

Så där sprang vi upp och ner, upp och ner 10 gånger. I en och en halv minut varje gång. Vi svettades, flåsade, peppade varandra och slet som djur. Under dom tio sista stegen i varje intervall kändes det som att jag skulle rasa ihop som ett korthus. Men det gjorde ingen av oss.....sakta jogg nerför och vips fanns det nya krafter för att ge oss iväg uppför igen! Det var ett riktigt bra pass idag och förstås roligt att träna med Petra igen. Så trots att jag är en simpel "Wannabe" och Petra tillhör Sveriges landslag i ultralöpning (och säkert snart också i långdistans) så kunde vi genomföra passet tillsammans med hjälp av lite tanke bakom upplägget. Till exempel sprang vi tidsintervaller istället för sträcka, vilket kan kännas bättre för den som är långsammast. Ett annat sätt är att jag startade lite längre upp i backen vilket resulterade i att Petra fick jaga och pressa sig lite extra och jag fick känna mig starkast i ungefär 20 sekunder..... ;-)

I fredags var det löparsäsongens tävlingspremiär! Ryssbergsloppet i Sölvesborg och hela familjen sprang. Såklart hade det snöat på natten och ca 10 av 13 kilometer gick på sliriga hala skogsvägar. Dum som jag var tog jag mig inte ut på banan innan start för att bilda mig en egen uppfattning om vilka skor jag skulle välja (dubbar eller inte), så jag valde vanliga odubbade skor som dom flesta andra också gjorde. OTROLIGT DUMT! Men jag höll mig på benen och är ändå nöjd! 

Nöjda var också mina barn som sprang till sig vars en seger i ungdomsklassen. Och stolt löparmamma är jag! Min (numera) tonåring här hemma tror inte på mig när jag säger att jag är ytterst tveksam till om jag kan springa 2,2 kom på 7,51, vilket var hans tid i loppet i fredags. Så snart kanske det kommer att bli ett race på tu man hand! Upp till bevis vem är snabbast på 2,2 km. Eller så låter jag honom helt enkelt leva i tron att han har en snabbare mamma än vad jag egentligen är...,,,

Träningsstatus

Hur är då formen så här knappt 5 månader innan Ironman starten? Ärligt talat så har jag ingen aning. Åtminstone inte när det gäller cyklingen. Har den gjort någon nytta överhuvudtaget? Eller är det bara bakdelen som har härdats av nöt ande på sadeln? Passen på cykeln har jag försökt lägga upp för att träna cykelstyrka. Dvs relativt korta pass ( ca 1 timme) men som kompensation istället hårda korta intervaller med ganska högt motstånd. Jag vill ju så gärna kunna trycka på lite hårdare på pedalerna utan att framsida lår dör. Löpningen tror jag eventuellt att jag kan ha förbättrat lite. Iallafall om jag tittar tillbaka på andra vintrars träningstider. Och det är ju hur kul som helst! Kanske blir 1+1 tre? Kan Cykelstyrkan ge mig lite mer klipp i löparbenen. Det konstigaste i allt detta är simningen! För det är det momentet som jag har utvecklat mest under vintern. Och det har jag absolut tränat minst! Högst en gång varannan vecka!Den stora förbättringen beror såklart på att jag i höstas i princip bara kunde crawla så länge som jag kunde hålla andan, så 'bara' genom att lära mig andas var ju en revolution. Just nu klarar jag att crawla 2 km och jag börja längta till jag får kränga på mig våtdräkten och träna i öppet vatten. Nu väntar jag på lite varma vårvindar och snöfria vägar så jag kan ut och trecka med Treken! Och det finns hopp om vår även i mina hemtrakter...

Jag missade starten

Inatt missade jag starten på IronMan. Jag kom för sent... När jag kom till min fålla med alla mina grejer var det helt folktomt och plötsligt hördes ett PANG!! Jag tittade bort mot piren och PLASK....Alla hoppade i plurret och vattnet boktavligen kokade av plaskande triatleter. . Kvar stod jag och hängde läpp med alla kläder, skor, simglasögon, cykeln, energiBars och en nummerlapp. Jag hade tittat fel på klockan och var flera timmar för sen. Men där fanns en funktionär som såg mig och han sa: "-det är okey, du kan starta lite efter". Schysst, då kan jag kanske hinna iallafall. Men då hade jag helt fel byxor på mig och jag var osäker på om mina cykelskor överhuvudtaget fanns med i någon av mina 5 väskor. Jag rafsade runt i väskorna och försökte förtvivlat få ordning på mina prylar till de olika växlingarna men allt var i en enda röra. Där någonstans insåg jag att IRONMAN tävlingen rann igenom mina fingrar. Startfältet såg mindre och mindre ut ju längre ut i Kalmarsund de simmade. Bedrövad gav jag upp utan att ens ha startat......

PIP PIP PIP PIP.......

Sällan har jag varit så glad över att höra ALARM klockans väckningssignal! 

PUUUHHH.......det var en mardröm!

YES!! Jag hann!!

I morse ringde klockan 2 minuter i 8 och upp for jag som skjuten ur en kanon! På med datorn och snabbt surfade jag in på Vasaloppets hemsida! Klockan 3 minuter över 8 var jag anmäld till Vasaloppet 2014! 7 minuter senare var Vasaloppet fulltecknat! På 10 minuter var alltså alla 15 800 platserna fyllda. Helt otroligt!

Visst är det kul att det har blivit så många som vill vara med, men nu är det inte bara en bedrift att genomföra loppet utan även att ha klarat av att hinna anmäla sig.
Hoppas bara inte att detta enorma (nästan hysteriska) intresse gör att så här stora evenemang blir ännu mer kommersiella och dyrare eftersom efterfrågan är så stor.

Men jag är så glad att jag kommer att stå på startlinjen i Berga by på Vasaloppet 2014!

Foto: Öppet Spår 2011

Håller tummarna för att alla de jag känner, som också hade ambitionen att anmäla sig, kommer med i sinom tid!

Erkännande

Nu ska jag erkänna något som säkert många i min närmsta omgivning redan har upptäckt....
Min träning gör mig förbannat egoistisk och jag hatar det. Jag vill inte vara så självcentrerad, men jag kan inte hjälpa det..I hela min planering med jobb, barn etc så finns alltid min egen träning med. Tankar som tex "Kan jag verkligen göra det den kvällen??Jag ska ju springa en halvmara dagen efter??" Eller "Det hinner vi inte för jag ska köra halva Skåne runt för att springa 4 km terräng DM". 
Så är det och jag erkänner....
Barnens aktiviteter och behov hoppas jag verkligen inte att jag "tummar" på, men det finns såååå mycket annat som får stå till sidan. Som tex umgås med vänner och släkt. Men har jag nu gett mig in i IronMan cirkusen så vill jag göra ett uppriktigt försök att fixa det på ett bra sätt. Och det kommer att ta tid! Tid från någon/något annat.....För så är det! Att vara 41 (ja faktiskt! 41 år i 2 månader till !!) innebär att man lever och andas för fler än sig själv.Och det är ju faktiskt det som gör livet värt att leva!

Jag citerar en psykolog som jag var och lyssnade på veckan:  "De som är deprimerade ser världen så som den egentligen ÄR, det är vi andra som har små saker som på nåt vis lyckas få oss att se livet från den ljusa sidan"

Jag vet inte... Kanske är det så. Eller kanske är det mycket mer komplicerat.
Jag vet iallafall vad jag har för extra krydda för att ge mitt liv lite extra sting...Sen får jag väl, och (förhoppningsvis) min omgivning, acceptera att mycket av min tid kommer att tillbringas i svettiga träningskläder det kommande halvåret....

Trevlig Helg på alla!!

Brevlådemysteriet

I lördagsmorse var vår brevlåda borta! Helt väck! Brevlådestolpen stod med två skruvar utan någon funktion. Var va lådan? Vad hade hänt? Hade verkligen vinden kunnat ta med sig brevlådan? Brevlådan har ju suttit helt orörd både genom Gudrun och Per. Vi letade runt på åkrarna utan någon framgång så det kändes inte som att nattens vindar var orsaken till försvinnandet. Morgontidningen levererades i en påse fäst med ett gummiband runt stolpen och vi var övertygade om att det skulle finnas ett erkännande från tidningsbudet i påsen att han hade råkat köra ner lådan. Men nix ingen lapp och ingen låda! På måndagseftermiddagen berättade barnen att chauffören på skolbussen hade sagt att han sett en brevlåda på ett ställe där det inte borde stå en sådan. Men problemet var bara att kom inte ihåg var. Så igår köpte vi en ny låda som nu är monterad på stolpen. Men ikväll när jag körde Linn till ridningen så upptäcker jag plötsligt en brevlåda stående mot ett träd intill en väg ca 6-7 km från vår brevlådestolpe! Och inte alls utmed den väg vi bor på, utan på en helt annan väg!! Och det VAR vår låda! Mest troligt är det ju att någon har kört på vår låda och tagit den med sig och lagt den på ett helt annat ställe. Otroligt att vi ändå hittade den!
Brottet är nu löst och utredningen nerlagd ! Men den skyldiga är fortfarande på fri fot......

Piff och Puff

Vi har haft kärt besök vid fågelbordet hela vintern. Men det tycker förmodligen inte fåglarna....

Vasaloppet Mellan Evertsberg och Mora

Eftersom jag var nöd och tvungen (?) att ta sovmorgon idag, så hoppade jag på cykeln strax efter Evertsberg. Sedan hade jag följe med täten ända in i mål. Jag cyklade inte mycket fortare än vad Aukland åkte skidor. 47,5 km på 1 timme och 34 minuter. Otroligt att man kan åka skidor så fort (eller cykla så söligt :-D ) Spåren såg lite trista ut för motionärerna, så det kanske inte hade varit så kul i år iallafall! För gud vad jag har varit avundsjuk på alla som har fått uppleva resan mellan Berga by och Mora under veckan som gått. Stämningen runt omkring Vasaloppet är oslagbar! Jag tror banne mig att jag ska anmäla mig till 2014!

Om inte TV:n kan komma till cykeln....

......så får cykeln komma till TV:n.

 LapTop:en har nämligen gått sönder och jag döööör av tristess av att sitta och cykla utan att ha något att titta på. Så idag åkte cykeln in framför TV:n och vilken lyx det var!! Slippa stirra på lakan som hänger på tork och stryktvätt som borde ha varit struken för länge sen. Nej det var inte dumt att titta på Vinterstudion och samtidigt få ett bra träningspass. Det är som bäddat för en Vasaloppsspinning imorgon bitti...