Favorit i repris

Nu är det.dags igen. Anmälde mig till Lidingöloppet i våras eftersom jag tycker att just det loppet är så infernaliskt roligt. Det var på nåt sätt där allting började...det var där jag insåg att jag faktiskt kunde  springa långt. Lidingöloppet är en enda lång skogsrunda i höstens fantastiskta färger. Jag tror att detta är 8:e gången jag springer LL och genom åren har det varit allt från ösregn och 30 km lervälling till sensommarvärme. Första gången jag sprang minns jag att det tog 20 minuter längre tid än vad jag hade hoppats på och. Men det ÄR ett svårt lopp att "lägga upp" första gången man springer det. Det är inte så lätt att veta hur mycket man vågar springa i början och hur branta backarna är och om man hinner återhämta sig till nästa backe. Visst kan man plugga banprofilen men det är ändå svårt att få en rättvis bild av verkligheten. Men har man tränat i backar och inser att man kommer att brottas med rejäla pulshöjningar och mjölksyrakänningar så är man bra förberedd. Men ta det lugnt i början och försök hushålla med krafterna tills de värsta backarna kommer efter ca 15 km. Försök att inte bromsa i nedförsbackarna utan låt benen rulla på. Att bromsa är bara onödigt jobbigt och kan göra ont om man inte tränat springa mycket nedför. Tårna kommer att vara mer "utsatta" än vanligt så försök knyt skorna så att foten inte glider fram och tårna stöter i framkanten.
Imorgon ska det bli vackert höstväder och det kommer att bli hur kul som helst! Det kommer att vara skönt att kunna ge sig ut på Koltorps gärde i god tid imorgon och slippa tänka regnkläder och våta skor. (Det är nämligen en ganska lång väg att gå, ca 15 minuter från Lidingövallen till starten, så det är skönt att inte behöva stressa ut till starten). Och apropå blöta skor så håll inte långt ut till höger i högersvängen efter start om du vill springa Lidingöloppet torrskodd resten av de 29,5 kilometrarna. Det finns nämligen en anledning att inte så många springer just där...
LYCKA TILL!

"Stjernelöb"....på cykel??

Min cykelklubb hade ordnat klubbmästerskap i helgen och trots att jag inte cyklat ordentligt sedan Ironman och att ett av mina superduper snabba tubdäck hade exploderat (joråsåatt....punka på första träningsrundan efter IM Kalmar) så var jag väldigt nyfiken på detta "Stjernelöb". Det var alltså inte deltagarna i loppet som fick det att heta Stjernelöb ( vilket man annars lätt hade kunnat tro... ;-) utan det var tävlingsformen. Jag har aldrig cyklat något liknande innan, men vad jag förstod så är syftet med detta linjelopp att klungor ska splittras och taktiska körningar ska vara svåra. Det kändes ju som att jag hade en fördel direkt eftersom jag aldrig haft någon taktik och därmed inte heller kunde få den förstörd....:-)
Men i alla fall... så här går ett Stjernelöb till: Alla cyklisterna ska köra X antal varv på X antal olika lagda slingor. Dessa ska köras i olika följd vilket man får reda på strax innan start. Loppet avslutas med en gemensam spurt som är lika för alla. I vårt fall i söndags så var det två olika varv, 16 km respektive 14 km som skulle köras 4 gånger. Min "lottning" (fast jag tror inte det var lottning utan tävlingsledaren Mr Spinning El Diablo hade nog någon liten baktanke med varvtagningen....) blev VHHV det vill säga vänster varv, höger varv, höger varv, vänster varv och sedan en spurt på 11 kilometer. Hela linjeloppet blev då 71 kilometer.

När starten hade gått gav halva startfältet sig ut på det vänstra varvet och andra halvan på det högra. Då var det att snabbt alliera sig med några bra kämpar. För alla vill vi ju ha en "rulle" ....Jag hamnade i en klunga på 7-8 stycken. Och vi samarbetade bra. Alla drog sitt strå till stacken genom att "dra" dvs ligga först i klungan. Andra varvet blev vi några färre eftersom vissa hade då höger- och andra vänster varv, men jag hade fördelen att ha fått samma lottning som en som jag var ganska jämn med. Han och jag hade såklart insett detta ganska tidigt efter start och vi hade kommit överens om att hålla ihop och dela på jobbet. Ut på tredje varvet blev vi själva och där kom vi ifatt två stycken där den ena cyklisten hängde på vår lilla tvåmannaklunga. Och vi tre höll ihop och hade riktigt bra klungkörning. Alla tre hjälpes åt och det var jämna och fina förningar. Men när vi hade 1 km spurt kvar var det inget samarbete längre.....De tre musketörerna slogs om att korsa målllinjen först. Man hade kunnat tro att det var värsta girot eller för den delen ett riktigt Stjernelöb....

Herre Göta Petter vad roligt det var!!

Ropa inte "det brinner" om det inte gör det....

Vi hamnade i den lokala tidningen häromdagen....Vi fick till slut ge vika för alla paparazzis som jagade oss i tid och otid. Vi fick ju inte en lugn stund, så det var lika bra att gå med på en intervju om vårt deltagande i ÖtillÖ.....
Ehhh.....eller ... kanske inte förresten. Nej "någon" hade förstås tipsat den lokala pressen vilket vi fick reda på nästan innan tårarna hade torkat över att vi inte hade lyckats ta oss hela vägen i mål. Känslorna när vi kom tillbaka med "brytbåten", var att jag ville bara ha ett hål och gräva ner mig i. Eller om någon kunde kasta nåt gammalt över mig och inte ta bort den förrän alla har glömt att vi nånsin varit där och deltagit i ÖtillÖ. Trots att vi lovat varandra att inte "hänga läpp" om vi inte klarade det, så var det svårt att undvika. Vi orkade inte ens stå vid målet och glädjas med dom som kom i mål.....Så prata med pressen var en katastrof som bara skulle strö salt i såren.
Men när våtdräkten hade torkat och vi hade tagit vårt förnuft till fånga så var det ju såklart ingen tvekan om att vi ville prata om vårt äventyr. Vi vill ju bidra med att folk får läsa om nåt annat än fotboll och handboll. Och dessutom är vi ju faktiskt tjejer och DET hör ju inte till vanligheterna att pressen skriver något om kvinnors prestationer. Åtminstone inte i tävlingar eller idrotter där männen alltid är det snabbaste könet. (Tänk på det nästa gång ni läser om någon lokal löptävling...jag kan slå vad om att huvuddelen av artikeln handlar om den som kom först i mål det vill säga en man och kanske ev står det en rad om damvinnaren....). Om någon undrar, så NEJ jag röstade inte på FI... ;-)

Det var roligt att prata med pressen om fenomenet SwimRun. Det är faktiskt fortfarande relativt okänt för gemene man. De första spontana reaktionerna man har fått är att det är konstigt att man inte byter om och att man kan simma med löparskor och ännu konstigare att kunna springa med våta sådana.
SwimRun är garanterat här för att stanna! Så det är bara att lära sig att simma om du inte redan kan det.....

 

Dagens undran:

 

Hur kommer Anna Odell lyckas få vård nästa gång hon drabbas av en äkta psykos.....Kanske tänkte hon inte på det när hon iscensatte en psykos, blev intagen och kallade det för en konstinstallation....?

 

Det är ungefär lika dumt som att ropa att "det brinner" om det inte gör det....