Bland lusekoftor, mössor och våtdräkter....på Kustjagaren i Karlskrona

Så här så det ut när jag lämnade hemmet igårmorse för att köra till Karlskrona där jag och SuperSara skulle starta i Kustjagaren. Det var 13 grader och hällregn! Men egentligen spelade det ju ingen roll....Blöt skulle jag ju bli i vilket fall som ;-) Men jag var mest orolig för att det skulle vara kallt i havet och att det då skulle bli lätt att få kramp. Jag slängde till och med ner min långa våtdräkt i packningen. Sedan kom tankar på åskoväder..... Hur skulle dom göra om det skulle börja åska och blixtra....Inte kul att befinna sig i vattnet när det åskar!! (Ja, jag har ett laddat förhållande till Tor, vi drar liksom inte riktigt jämt....).

Väl framme i Karlskorna tyckte jag mer synd om arrangörerna och funktionärerna än om de tävlande. Det hade definitivt varit roligare för funktionärerna och publiken om den där stora runda gula lampan varit framme..

Men så fort vi hade bussats ut till Torhamns Udde och bytt om till våtdräkten och jag hade hängt på mig alla tusen saker så fanns det inte en tanke på att det regnade. Havet skulle hålla en 17-18 grader och det var helt okey. Kort dräkt!

Första sträckan är löpning och den längsta. Vi var faktiskt så frusna att vi bestämde oss för att springa de första 8,2 kilometrarna med våtdräkterna på oss på överkroppen. Men så här med facit i hand så skulle vi "cabbat ner" (det vill säga knutit armarna på våtdräkten runt midjan). Det finns verkligen inte någon naturlig ventilation genom materialet i en våtdräkt. Vi blev kokta!

Vår förutbestämda taktik var att ha så snabba växlingar som möjligt mellan land och vatten. Inga onödiga stopp. Detta gjorde vi genom att hålla simmössan, paddlarna och glasögonen i händerna under löpningarna och sätta på dom i farten innan vi nådde nedstigningarna i havet. Detta ledde till förlust av samtliga öronproppar men även till att ingen onödig tid spilldes.

Första löpsträckan. Fortfarande ganska glamoröst....

När vi steg i vattnet första gången kände jag plötsligt att det finns mycket som kan gå snett med alla attirajler som jag hängt på mig. Jag kände mig för sjutton som en julgran trots att jag hade försökt tänka minimaltistiskt :-). Jag började oroa mig för att magväskan skulle snurra runt och kardborrebanden skulle gå upp och turbogel och vattenflaska skulle försvinna i djupet. Just då var mina vattenfyllda simglasögon det minsta jag bekymrade mig för. Jag kunde skönja SuperSaras gröna sulor under vattnet och det räckte för att jag skulle navigera under de 750 metrarna över till den första lilla skärgårdsön. Sedan var det en mycket kort löpning på ön för att sedan ta sig över till fastlandet igen.

Efter det följde ganska många växlingar under kort tid dvs relativt korta sim- och löpsträckor. Det var ner- och uppstigningar i dyjiga havsbottnar och i vatten som INTE luktade hallon precis.....Här på banan någonstans började man inse vad SwimRun egentligen handlar om. Nämligen helt oglamorös, skitig, tuff och en sanslöst rolig kraftansträngning!

Min GPS klocka hade jag råkat slå i Saras armbåge så remmen gick av. Så den hade jag nedstoppad i magväskan och därför inte så mycket koll på distanser och fart. Men trots att Sara kan terrängen därute ganska bra så hade vi mycket nytta av min lilla, väldigt förenklade (!) loggbok över sträckornas olika längd.

Jag till vänster mitt på bilden. Fixar med dolmen....



Jag försökte verkligen göra mitt yttersta på simningarna för att inte "sinka" SuperSara alltför mycket. Jag hade större paddlar än henne och tänkte att jag kunde kanske kompensera min dåliga teknik med lite extra styrka...Men efter gårdagens tävling fick jag nämligen det bekräftat. Simning handlar sanslöst mycket om teknik....Vinnande damlaget kom totalt trea i hela tävlingen på en sanslöst bra tid (3,24. Vinnande herrlag hade 3,14) !! Är det något en kvinna kan "matcha" en kille i så är det just simning. Tekniken överväger styrkan! På löpning, cykling och andra styrke- och konditionsidrotter så kommer alltid de manliga könet segra mellan två likvärdiga atleter.

Nu menar jag ju inte att det här sanslöst starka damlaget bara vann på sin teknik! Nej de var helt enkelt bäst på allt!

Det hade varit intressant att veta om det vinnande damlaget fick ett pris som matchade herrarnas tredjepris....(eftersom det i informationen innan tävlingen endast var förutbestämt att herrklassen skulle få prispengar.....)

Den sista simningen och nästsista sträckan gick in i hamnen i Karlskrona. Där var det svinkallt. Säkert 2 grader kallare än ute i skärgården. Där var också simningen svårast. Det kändes som vågorna slog emot pirerna och det blev liksom svallvågor på alla håll. Där skulle man också ändra kurs under simningen, det vill säga när man steg i vattnet såg man ett riktmärke och först när man passerat detta skulle man rikta in sig på nästa. Det var svårt! Vågor, stora fartyg och segelbåtar var i vägen!! Men efter några minuters velande såg vi uppstigningen som visade sig vara en mycket hög lodrät stege som var grymt tung att ta sig upp på. Som väl var fick man en hjälpande hand, i BAKEN......! Tack :-)

I mål efter 4 timmar och 16 minuter.

Jag och SuperSara hade ett riktigt roligt race igår. Simningen funkade skapligt för min del. Axlar och överarmar fick jobba på ordentligt med dom stora paddlarna. Det kändes i överarmarna på slutet! Fanken, jag måste lära mig simma... ;-) Vi hade bra koll på varandra i vattnet och navigeringen funkade helt okey. Utrustningen jag hade var bra. Min "egendesignade" våtdräkt var klockren! Vilken skillnad det var att kunna dra ner dragkedjan på framsidan efter simningarna! Det gjorde inte bara skillnad på ventilationen utan även för axlar och bröstkorg som inte kändes så instängda under löpningen. Det jag ska ändra på till nästa gång är att stoppa första förbandet innanför våtdräkten(det tappade jag nämligen i någon av simningarna) Kanske sy in en förvaring på insidan av våtdräkten till gel och energi. Sedan ska jag och Lotta "bara" förbereda oss på 2½ gånger längre sträcka på ÖtillÖ den 1 setember..... Åh herre jisses vad har vi gett oss in på 





HÄR finns länk till resultatet på Kustjagaren 2014

Dressed for success....

Nu är allt på plats inför morgondagens Kustjagaren. Våtdräkten är fixad med avklippta ben och en isydd dragkedja på framsidan. Skäddaren fixade detta för 400 kronor och det känns skönt att kunna få lite ventilation under löpsträckorna. Det är lätt att fläsket blir kokt annars...

 

Nästa pyssel jag har gjort är ett armband med de olika sträckornas längd. Detta gjorde jag av ett gammalt liftkort och dynamoremsor. Vi får väl se om de håller hela vägen. De understrukna siffrorna är simsträckor och de röda prickarna är vätskestationer. Är det inte genialiskt så säg.... ;-)

 

 

 

Jag tänker ha magväska i år. Känns mycket enklare att simma med. Dolmen som jag har borrat hål i och trätt båtlina genom har jag bundit runt låret. Denna snurrar jag sedan in mellan benen vid simningen. Paddlar på händerna. Dessa vet jag inte riktigt var jag ska göra av när jag springer. Troligen håller jag dom i händerna. Två flaskor à 250 ml bär jag med mig och två turbogel. Bogserlinan struntar vi i....

My SwimRun pose.....

Jag tänker precis det jag ser ut att tänka......nämligen "jag ser inte riktigt klok ut"

Men det här är kul! Riktigt kul! SuperSara och jag är redo! Imorgon kör vi Kustjagaren 2014!

Träning- när den är som roligast

I söndags hade UltraFredrik dragit ihop ett gäng till en gemensam träningsdag. Det var lite löst folk som tex triathleter, cyklister, mountaincyklister, löpare och ultralöpare ;-) . Han lyckades få ihop 12 stycken! Ja, det är tydligt det, man är minsann inte ensam om att haka på ...... Planen var att cykla Kristianstad-Hässleholm, springa runt Finjasjön (ca 19 km) och sedan cykla hem till Kristianstad igen. Vi höll oss till planen (utom vissa..... som alltid ska vara värst, enligt UltraFredrik....)

 

Efter ca 2 mil kom den första punkan, efter 3 mil kom den andra och då även ösregnet....När vi kom fram till vårt cykelgarage vid Finjasjön var vi som 12 dränkta katter. Men det gjorde ju inget eftersom vädret har absolut ingen betydelse när man springer!

Ett snabbt ombyte till löparskor och sedan gav vi oss ut på den fina leden runt Finjasjön.

Efter ca 2 kilometer kom det första fallet. Sedan var det väl en tre, fyra till som synade marken på nära håll. Inga skador som tur var! Efter ca 5 kilometer blev jag och en till attackerade av jordgetingar. Jag fick inte mindre än 4 stick runt anklarna. Satan vad ont det gör att bli stucken av jordgetingar! Jag fick slå bort dom små monstren eftersom dom hade satt fast sig i mina strumpor. Otäcka varelser...



Efter 19 km i löparskorna hoppade vi i dom våta cykelskorna igen och trampade över Nävlingeåsen och hem igen.

Tack Fredrik för att du tog initiativet och hade fixat det så bra med cykelgaraget m.m. Och tack till alla som kom och gjorde det till en riktigt rolig söndagsträning!