söndag 26 september 2010
Önskas köpa: VIRKENÅL
Lidingöloppet gick åt skogen! Jag var riktigt nära att inte ens ta mig i mål. Jag började känna mig dålig vid 25 km. Benen lydde inte och mina händer var så svullna så att jag inte kunde knyta dom. Jag hade koll på klockan och 5 minuters tempo skulle räcka gott o väl till silvertiden. Sista kilometern var den längsta i mitt liv. När jag äntligen kom ut ur skogen och såg målet fanns det ingen kraft kvar. 20-30 m innan målmattan bar inte benen längre. Jag släpade mig fram till första målmattan där jag föll ihop som ett korthus. Fick direkt hjälp av sjukvårdare som försökte få upp mig. De fick hålla mig på vars en sida och släpa mig till sjukvårdstältet. Jag kunde verkligen inte hålla mig upprätt. Det var en fruktansvärd känsla. Blev grymt besviken men samtidigt rädd och tacksam över jag ändå tagit mig i mål. Piggnade till i sjukvårdstältet där min kära svärfar LöparFolke kom och klappade om mig och hjälpte mig med att knyta upp och ta av mig skorna. Hasse I och Monika var oxå där på 2 röda eftersom dom hade sett alltihopa. Vilket stöd jag fick. Är såå glad över alla omtankar jag har fått. TACK ALLA! Efter duschen på hotellet kom utmattningen igen. Frös och svettades om vart annat. Jag fick inte behålla något och det gjorde ju inte saken bättre. Idag är jag mycket piggare. Funderar på min nya karriär, som virkare... Kanske kan jag tävla i det också... Vem virkar grytlappen snabbast?
fredag 24 september 2010
Dessa krämpor...
Nu sitter jag på bussen på väg upp till Stockholm för att springa Lidingöloppet.Funderar på varför jag plötsligt får en släng av hypokondri när ett (för mig) viktigt lopp stundar. Ove undrade igårkväll om jag inte hade ont på nåt mer ställe än dom 5 jag redan hade räknat upp? -JO DÅ, säger jag. - Jag har lite känningar i min vänstra höft oxå. Varför är det så här? För lite mental träning? Eller är det för att ha en ursäkt ifall det inte skulle gå som planerat? Nej NU jäklar! Jag SKA klara 2.38. Bara positiva tankar från o med nu! Tänk på att leva idag, imorgon kan det va försent! /Liselott
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)