Var ska sleven va....

....om inte i grytan.

Så för några veckor sedan när Mind triathlon utannonserade en triathlonhelg med namnet Skåne Runt var givetvis jag inte sen att anmäla mig. Tänkte inte så mycket på distanser och upplägg utan bara på att det här ska jag vara med på! Helgen skulle innebära fullt med träning där vi skulle förflytta oss från Bjärnum i Norra skåne, ner till Ystad, tillbaka på västkusten genom Landskrona, Helsingborg, Ängelholm innan vi till slut landade i Bjärnum igen. Detta med hjälp av tre grenar i dagarna tre... En äkta triathlonresa med andra ord. Hur skulle denna logistiken funka då, undrade man?? Men känner man Mia och Fredrik behövde man inte oroa sig. Dom är inte kända för att lämna något åt slumpen utan allt var planerat och noga genomgånget flera gånger om.

Så i fredags stod jag tillsammans med 27-28 andra vid sjön i Bjärnum iklädd våtdräkten för att börja denna resa med att simma första etappen i Möllerödssjön.

Det var inget konstigt, inget jobbigt utan bara den obligatoriska smaken av sjövatten som fick en vara säker på att detta skulle bli en triathlonhelg och ingen cykelutflykt. Efter simningen bjöds det på en hejdundrande frukost hemma hos Mia o Fredrik. Inte långt därefter satt vi på cyklarna för att cykla nästan ner till Ystad. Det var en etapp på ca 14 mil (om man valde den långa rutten). De flesta körde tempocyklar vilket jag också gjorde. Vi var överens om att hjälpas åt i klungan och bara ligga ner i tempobågen antingen längst fram eller längst bak efter att lämnat ett litet avstånd till klungan för att hinna bromsa vid behov. Det fanns både olika fartgrupper och två olika rutter att välja på. En lite längre och en som var raka spåret. Det skiljde dock inte så mycket, men var så bra uträknat att alla skulle hamna vid växlingen inför löpningen ungefär samtidigt varje dag.

Eftersom det var första dagen och jag var pigg så tänkte jag att är det någon dag jag ska cykla den långa rutten så är det dag 1... Sagt och gjort lång blev det och fort gick det...

När vi kom fram till växlingsdepån ca 20 km norr om Ystad så stod cirkusföljet där. Dvs det fantastiska supporterteam som transporterade alla våra väskor, cyklar, meckgrejjor mm och såg till att vi fick depåstopp med alla förnödenheter man kan tänka sig. Jag har aldrig varit med om maken till så mycket service.

Där gjorde vi ett snabbt byte till löparskor från våra packade löparpåsar (ungefär som om det hade varit en tävling) och sedan gav vi oss ut på skåneleden i ett böljande vackert landskap.

Det var nästan så man blev tårögd. Och tårarna berodde inte på det skav som höll på att uppenbara sig i " södra thailand " utan över tacksamheten av att fortfarande ha en kropp som håller för såna här spektakel .

Lagom till vi passerade Ystadskylten så började det att regna. Strunt samma tänkte jag. Springa kan man göra i alla väder. Men det var bara det, att det regn som började på fredagskvällen i Ystad slutade inte förrän vi var tillbaka i Bjärnum igen på söndagseftermiddagen.

Vi checkade in på hotellet på fredagskvällen och det var inte mycket mer tid än att äta och sova för att sedan gå på dag II.

På morgonen piskade regnetmot hotellets fönsterruta och vinden ven som om det vore höst. Jag hoppade över simningen och laddade istället för den långa cykelsträckan. Etappen sträckte sig från Ystad till Landskrona på superfina typiska skånska vägar. Tyvärr kom regnet även denna dagen och när vi stannade vid depåstoppet efter ca 10 mil var vi dyngsura och genomfrusna men men ingen hängde läpp. Löpningen på ca 15 km mellan Landskrona och Helsingborg gick på en av Skåneledens vackraste etapper med fantastisk utsikt över Öresund och Glimslövs backar

Löpetappen blev ju mest individuell men jag tror att de flesta hade sällskap av någon. Men trots det försvann en deltagare. Det visade sig att han hade tagit rygg på en löpare. Efter några kilometer när han frågade henne om hon visste var hotellet låg och hon såg ut som en fågelholk förstod han att hon inte alls tillhörde vårt ambulerande cirkusfölje.... Vid det laget var han långt inne i Helsingborg och förbi vårt hotell för natten. Han kunde tillslut göra sig hörd med hjälp av en lånad mobil och blev tillslut återfunnen och hämtad.

Ja det är tydligt att det är mycket som kan hända trots att det är bra planerat.

Dag III ställdes simningen in på grund av stundade regn. Därför gav vi oss iväg på cyklarna en timme tidigare för att kanske slippa någon timmes cykling i regn. Alla väskor packades in i vanlig ordning de två stora pickup:erna innan de sista etapperna skulle avverkas.

Mycket riktigt så kom regnet vid 12-tiden och alla var överens om att det kunde inte bli värre än dagen innan.. Dessutom var vi nog alla ganska tacksamma över att ha sluppit starta i Ironman 70,3 i Jönköping som skulle gått denna helgen. För är det något som är trist så är det att tävla i sådant skitväder.

När vi cyklat drygt 12 mil var vi framme i Göingeskogarna och sista löpetappen på 17,5 km fram till Bjärnum. Det var en fin sträckning på härliga skogsvägar i snapphaneland.

Om det regnade.....? Det spöregnade, men vad gjorde väl det? Mitt ute i skogen stod plötsligt ett äldre par som hejjade på oss och peppade oss till tusen. De hade fått nys om denna cirkusen av en händelse då cirkusdirektören Fredrik snitslade banan några dagar innan. De ville så gärna hejja på oss och hade tagit reda på när och var vi skulle passera förbi. Så där stod dom med tutor och hejjarrop... I ösregn... Vilka människor 💚Det visade sig senare att mannen hade kört vasaloppet 50 gånger och hade haft samma intresse av mjölksyra som oss. 

När vi till slut nådde cirkusmanegen i Bjärnum sprack himlen upp och solens strålar sken på oss.

Det var som om vädergudarna hade velat knäcka oss hela helgen... När detta inte lyckades och när sista triatleten kom till trädgården i Bjärnum så var det inte lönt för vädergudarna att piska på oss längre. Då fick vi belöningen av lite värmande solstrålar. Och belöning ska Cirkusdirektören Fredrik och hans högerhand Mia ha!!! Vilken fantastisk helg. Trodde knappt det var logistiskt möjligt för den lilla löjliga peng som vi betalade att ro ihop detta roliga arrangemang. Det  här är helt klart ett triathlonminne som jag lägger på en alldeles speciell plats i minnesbanken.

TUSEN TACK Mindtriathlon och hela supporterteamet för en galet jobbig och rolig helg precis i mitt tycke och smak.

Pandemi- och världen är stängd

Inte kunde väl någon tro att det skulle bli så här.... I januari hörde vi om Wuhan i Kina och om ett virus som spred sig som en löpeld. Men herregud det var ju i Kina.... tänkte jag. Det värsta som kunde hända i min lilla värld just då, var att jag skulle behöva ställa in min efterlängtade Thailandresa i slutet av februari. Inte kunde jag väl tro att hela världen skulle stängas några månader senare....

Coronavirus och Covid19.....

Det här kommer att vara en tid som vi aldrig kommer att glömma och kommer att berätta om till våra barn och barnbarn. Det blev en pandemi av det lilla virus som muterade från djur till människa i de omtalade djurmarknaderna i Wuhan i vintras. Man kan inte annat än att bli ödmjuk och inse att människan är fruktansvärt sårbar.

Vi åkte i alla fall till Thailand den 23 februari... Det var ingen avrådan från UD och det fanns bara 10 registrerade fall i Thailand när vi åkte. Det enda vi märkte under resan dit var att vi scannades för feber när vi gick av planet på flygplatsen i Krabi. Sedan var det inga som helst tecken på att Coronaviruset var i full färd med dödsjakt efter nya värdar att åka runt jordklotet på.

Till frukosten varje morgon på hotellet läste vi WHO:s statistik på nätet. Plötsligt en morgon dök det upp en smittad i Sverige. I Jönköping. Det skrevs att det var en kvinna som hade kommit i från Kina... Ingen fara tänkte vi....

Thailand höll sina 10 fall … Den 2:a veckan när vi var där fick viruset fäste i Europa. Norra Italien blev den plats där viruset verkade få härja fritt... Man såg klipp på internet från intensivvårdsavdelningar. Det låg patienter i bukläge på rad och jag tyckte det hela såg bisarrt ut, trots att jag är van vid den typen av sjukvård.

 4 veckor senare stod jag själv i likadan skyddsutrustning och vårdade Covid 19 patienter på mitt jobb hemma. Pandemin var ett faktum och på sjukhuset där jag jobbar blev det plötsligt bråttom. Pandemiplan kom på papper, lokaler upprättades som tillfälliga IVA avdelningar för Covid19 patienter och personal från operation, narkos och andra avdelningar kom till oss för att assistera IVA sjuksköterskor och IVA Undersköterskor. Bara några dagar senare var vi redan uppe i stadium 3 i pandemiplanen.

Det var som en bisarr dröm.... Det kom en virussjukdom som vi inte kan lindra, ej bota och inte veta hur den utvecklas och inte fullt ut heller hur den smittar. Det blev totalt besöksförbud på sjukhuset, tält utanför akutmottagningen sattes upp och alla jobbade massor och var i ovisshet hur långt det här skulle gå.

På Covid19-intensiven jobbar vi i skyddsutrustning såsom opmössa, andningsskydd, visir och långärmad skyddsrock. Det är varmt, det är svårt att se och nästan omöjligt att kommunicera. Och bristen på andningsskydd gör att vi helst ska jobba 4 timmar i sträck i samma skydd utan att byta. Arbetgivaren delar ut vätskeersättning för att vi inte kan dricka på 4 timmar. 

Det är en förfärlig arbetssituation men framförallt är det en fruktansvärt sorglig tid. Vi sliter och gör allt vi kan för patienternas tillfrisknande men viruset leder. Viruset slår urskiljningslöst och framförallt så slår det på hela mänskligheten samtidigt. Vi har ännu ingen chans att hinna med att få immunitet för att ha lite kraft i en närkamp.... Därför ska vi inte utsätta oss för närkamper. Det är det enda vi kan göra i nuläget. Låta viruset smyga sakta, sakta i väntan på att ett vaccin är framtaget.

Men trots att jag arbetar mitt ibland smittohärdar så känner jag mig trygg. Jag är ju ordentligt skyddad på jobbet och på fritiden är jag mest hemma. 

Jag är otroligt tacksam för att inte ha någon i min närhet som är hårt drabbad. Jag tänker på alla de äldre som inte kan gå ut och träffa sina barn och barnbarn. Och jag tänker på alla de patienter som kämpar för sina liv. På de anhöriga som inte får lov att vara vid sina barns, föräldrars eller mor-och farföräldrars sjukbädd för att trösta och hålla händer. Det här är en JÄVLA sjukdom. Ett JÄVLA virus! 

Så snälla ge inte efter än... Vi måste fortsätta att hålla distans. Det är vårt enda vapen mot detta sluga förrädiska coronaskitvirus.

TA HAND OM ER DÄR UTE! MEN GÖR DET PÅ AVSTÅND ;-)

Finns inga dålig väder....

eller....
Jo men såklart finns det dåliga väder, och i synnerhet dåliga kläder. För ska man hålla på att träna cykling på vintern så är kläder och skor A o O! Denna vintern har varit en katastrof när det gäller vinterväder men suveränt bra för cykelträning utomhus. Jag har inte behövt ställa in en enda gång pga snö eller is. Vad cyklar man på då om man som jag inte vill cykla svåra tekniska MTB spår? Jo cykelcross, Gravelbike eller som jag, på en superlätt MTB med hårt pumpade däck och med bra utväxling. Då kan man hålla sig på grusvägar, skogsvägar, banvallar och asfalt så att farten inte ska bli för hög och därmed också temperaturen inte för låg. Men också för att få motståndet (watten) i pedalerna så att träningen blir likvärdig sommarcyklingen.
Vad cyklar man i då? Jag cyklar i långa vintercykelbyxor, ullstrumpor, vintercykelskor och termo skoöverdrag.
På ovankroppen har jag merinoull längst in. En långärmad funktionströja med lite flossad insida, en vindtålig vinterjacka som jag egentligen köpt för längdåkningsskidor och en reflexväst. Om det är under 5 plusgrader och blåsigt har jag en buff i halsen som jag kan dra upp under hjälmens hakband.
På händerna har jag GribGrabs vintervantar.

Jag fryser i princip aldrig om kroppen men fötterna är en katastrof.....

Temperaturen mellan tårna direkt efter en helt vanlig vintercykling :-o

Kvällscykling på vintern är faktiskt mysigt och beroendeframkallande

Om det nu hade blivit en vinter här i skåne så skulle jag köpt ett par uppvärmda sulor. Det måste ju helt klart vara melodin. Inte billiga men säkert värda varenda krona. Man kan till och med styra dom med en app i telefonen. Det ni... ;-)

/Peace Love and Cykelsulor