För några veckor sedan stod jag inför en halvIronman på Mallorca. Förväntansfull, med medelhavet framför mina fötter, fantastisk stämning och genomförkyld.....! Jag och Lotta hade ju planerat detta länge. Hyrt lägenhet, förberett oss, cyklat delar av banan vid flera tillfällen, simmat salt osv osv.
Men efter en veckas träningsläger på Mallorca, hotellbuffé, mycket folk och florerande virus bland lägerdeltagarna så var det då min tur. På måndagen, 5 dagar innan tävlingen slog det till... Viruset från helvetet. Hosta, snor och andnöd...
Jag höll mig dock på benen, tog lite Panodil och Jägermaister (det var ju ändå måndag, och tisdag och onsdag ....som Lotta lockade med ...;-) . Tog dock inte drogerna samtidigt. Det blev tyvärr inte mycket bättre av det men möjligen lite mindre trist :-) . Vi hade väldigt väldigt roligt och höll humöret uppe med allt möjligt som inte hade med träning att göra.
Till exempel hyrde vi bil och gav oss ut på en roadtrip genom Mallis på fyra hjul istället för två. Besökte bland annat Cala Dor och Cala Mondrago. Och sedan hämtade vi upp vår fanclub på flygplatsen.
 |
| Cala Mondrago |
 |
| Cala Dor |
Men det fanns inget jag kunde göra åt viruset förutom att vila, vänta och ha det bra helt enkelt. Så där jag gick, gick också snytepappret...
Jag gjorde en kortare cykeltest på torsdagen som gjorde att allt självförtroende försvann fortare än en avlöning, och jag bestämde mig för att avvakta till fredagsmorgonen att ta beslut om att deltaga eller inte. Då äntligen kändes det lite bättre och jag hämtade ut startkitet checkade in cykeln och packade min cykel- och löparpåse. Jag tänkte att simma och cykla ska jag åtminstone göra för startavgiften, så får jag väl kasta in handduken på löpmomentet om hostan blir outhärdlig.
På lördagsmorgonen tog vi taxi från vår lägenhet i Puerto Pollenca in till starten i Alcudia. Vädret var superfint och det skulle nog bli alldeles lagom med det mesta. Lagom varmt, lagom blåsigt och lagom vattentemp.
Det var otroligt skönt att inte behöva oroa sig för att frysa under tävlingen. Sanden var förvisso fortfarande kylig så tidigt på morgonen men det var nästan så att man kunde känna temperaturen under fotsulorna stiga i takt med att solen steg högre och högre på den spanska himlen. Simstarten var en så kallad "rullande" start. Det vill säga att man seedar sig i ledet efter förväntad simtid och sedan släpps ett antal ner i vattnet med några sekunders mellanrum. Allt för att det inte ska bli slagsmål om fritt vatten när 3000 triathleter ska simma närmaste vägen mot bojarna. När jag och Lotta sakta flyttades fram i startledet och började närma oss havet var vi som vanligt lite tagna och rörda av stunden. Man känner en enorm ödmjukhet över att ha privilegiet och möjligheten att kunna vara med.
När det äntligen var min tur och jag fick springa i vattnet såg jag fram emot en magisk simning i medelhavet. Det blev tyvärr en besvikelse och inte alls så. Vattnet var tradigt, smakade illa och var helt grumligt. Det var folk som simmade kors och tvärs och jag kände att jag behövde hosta och kom helt i otakt i andning och ansträngning. Men jag visste också att det lätt känns så, när man startar lite för hårt och pulsen rusar upp. Simningen var en kamp. Det var en kamp om att få fritt vatten och en kamp om att hålla pulsen nere för att slippa hosta under vattnet.
Efter 42 min kom jag upp från 1900 m simning och jag stannade några sekunder under sötvattensprinklern för att få bort lite av saltet ifrån havet. Sedan snabbt in i damernas tält, av med våtdräkten, på med cykelskor, hjälm och nummerlapp
Cykelmomenten är förstås det som är det häftigaste med just denna triathlontävlingen på Mallorca. Cykelbanan går upp i bergen från Pollenca till Coll de Sabatia och har drygt 800 höjdmetrar. Därifrån är det sedan en härlig utförskörning i serpentinvägar där den som vågar kan komma upp i riktigt höga hastigheter.
Till Coll de Sabataia har jag cyklat många gånger och vet därför hur det är att trampa trampa trampa utan att knappt förflytta sig. Men jag njöt i fulla drag av att äntligen få vara med i den tävling jag har velat ända sedan första gången jag var på träningsläger på Mallorca. Väl uppe vid macken och toppen på banan så var det en lång återhämtning innan det återstod ca 4,5 mil genom apelsinlundar och spanska landsvägar nedanför berget. Att följa 10-metersregeln var svårt. Det var egentligen inte förrän man kommit ner till Camairi och botten av berget som man kunde anamma den. Det vill säga förbudet att inte ligga närmre någon annan cyklist än 10 m.
Eftersom det fanns en tanke på att jag kanske inte skulle kunna fullfölja löpmomentet pga förkylningen så lät jag bli att spara på nåt krut. Det var lika bra att bränna det medans kroppen orkade. Så cyklingen gick ganska hyfsat faktiskt. När cyklingen var klar och jag var tillbaka i Alcudia och T2 (växlingsområdet) igen så var jag ju såklart väldigt sugen på den där Finishertröjan... 2/3 var ju gjorda och jag bestämde mig för att sikta på målgång oavsett om jag skulle behöva gå en del eller inte.
Löpningen var såklart sjuhelvetes varm, dödens jobbig och inte alls rolig. Med blytunga ben, på strandpromenaden längs med den breda stranden i Alcudia, började jag att beta av 2 ½ varv.
Jag lyckades inte att dela upp den 21 kilometer långa löpningen i mer än 2 kilometers etapper. Det var nämligen så långt det var mellan vätskedepåerna. Det var nog faktiskt en av dom jobbigaste triathlonlöpningarna jag nånsin gjort. Men "fininshertröjan" var nästan som en hägring i hettan. Hade jag nu tagit mig ända till Mallorca, startat, simmat 1900m och cyklat de 9 milen skulle det väl vara själve den om jag inte skulle få korsa mållinjen. Så kilometer för kilometrer kom den där tramsiga tröjan närmare och närmare och med hjälp av alla upplyftande och fantastiska hejarrop jag fick så gick det vägen...Ända in i mål! Tröjan blev min...
Ja, vad ska man säga....Idiotiskt att starta? Ja troligtvis. Borde kanske inte gjort det. Det tog 3½ vecka att bli frisk från förkylningen. Det är lätt att säga åt andra vad man bör och inte bör.... Ända tills det kommer till en själv. Då är det helt andra instruktioner ;-)
Men tävlingen var faktiskt rolig och jag kan varmt (!) rekommendera denna HIM om man inte är rädd för lite höjdmetrar på cykeln
Total tid:
05:54:55
Simning:0:42:27
Cykling: 3:06:05
Löpning1:57:41
