Ironmandrömmen i kras? Iallafall tån....

Under dagen idag har jag sett mitt mål gå i stöpet! All min träning gå åt pipsvängen och Ironmanmedaljen bli en hägring i öknen.....
Varför???
Jo, det ska jag berätta. I morse slog jag ringtån i ett bordsben så att jag trodde jag skulle svimma! Det gjorde så ont så jag såg stjärnor och jag var helt säker på att jag brutit den. På en sekund såg jag allt mitt slit gå till spillo... Jag kunde ju för sjutton inte gå på foten! Helt omöjligt att ta ett normalt steg!! Jag proppade i mig en värktablett och haltade fram på insidan av foten och försökte tänka positiva tankar :-(
Efter några timmar såg tån ut så här:

 

Det är mycket som kan stjälpa en som man inte riktigt har tänkt på! Samtidigt som man tycker så fruktansvärt synd om sig själv så får man dåligt samvete. För vad är en tå i det stora hela....den kommer att läka.

Att få vara frisk är ett privilegium och nu ikväll när tån redan är mycket bättre så förstår jag att den inte bruten. Så nu är det lätt att vara ödmjuk ;-) för Ironman medaljen har kommit tillbaka som en tydlig målbild. Hade tån varit bruten så hade jag troligen varit sur som en citron!!

Löpningen får ligga på hyllan några dagar framöver också håller jag tummarna för att tån är "fit for fight" till den 29:e när jag och Lotta Järnviljan ska jaga längs Blekingekusten!!

Har jag tagit mig vatten över huvudet??

Nu är det 2 veckor tills jag och Lotta Järnviljan ska starta i Kustjagaren. Vilket lag vi kommer att ha! Lotta i dubbel bemärkelse!
Men nu är det mycket att tänka på! Vi måste ha vars en camelback (ryggsäck) med vätska, visselpipor och vattentätt fodral till förband etc. Och vi ska kunna simma med allt vi har med oss. Vilka skor kan man simma med? Känns inte som FiveFingers är något alternativ för mig eftersom jag aldrig har tränat med såna! Det är ju trots allt 26 km som vi ska förflytta oss på land. Men annars hade nog ett par FiveFingers för terränglöpning varit perfekta att simma och springa i om jag bara visste att benen tålde det. Det är tillåtet att ha olika hjälpmedel vid simningen som till exempel paddlar, dolme och snorkel men allt ska bäras under löpningen och det känns som att den obligatoriska våtdräkten kommer att vara tillräckligt jobbig att springa i. Vi ska ut och testsimma med skor och camelback i sjön så får vi väl bestämma vilken utrustning vi ska ha efter det.
Sen är det ju det här med karta och kompass..... Banan ska vara snitslad men man ska ändå ha karta??! Jag gissar att man kanske ganska lätt kan simma "ur kurs" och komma upp på andra ställen än där den tänkta banan är lagd. Så karta och kompass är väl till för att hitta rutten igen gissar jag. Jag är inte särskilt bra på att orientera men det kan väl inte va så svårt... Vi är ju två lottor som får slå våra kloka huvuden ihop......

Vila? Ja men när??

Att träna MYCKET är inga större svårigheter, men att få balans i livet i övrigt är minsann ingen barnlek. När jag gav mig in på att genomföra en IronMan visste jag ju att det skulle gå åt mycket tid till träning, men vad jag inte riktigt att kalkylerat med, var att mer träning kräver mer vila. Var sjutton ska man peta in den extra vilan? För visst är det väl så för oss som har kommit upp i denna respektingivande ålder att livet snurrar i 190 ibland (läs ofta). Det är barn som ska skjutsas, läxläsning, aktiviteter, städning, tvättning, trädgård, mat, samtidigt som jobbet ska skötas osv osv.....

Jag har kommit till den insikten att jag får ta tid ifrån det som familjen minst märker om det är gjort eller inte. Och det är städning, fönsterputsning och ogräsrensning! Jag har helt enkelt flyttat ner ribban på när man måste ta fram dammsugaren! För om det nu inte är någon mer än jag i familjen som märker om det är grus i hallen eller inte så är det ju struntsamma om det är lite skit i hörnen.
Bättre med lite skit i hörnen än ett rent helvete......Jag lägger helt enkelt överbliven tid (den lilla som faktiskt blir över) på kvalitetstid där jag gör saker som har större betydelse för resten av familjen.
Min vila blir också när jag jobbar (hoppas inte chefen läser detta....). Och det är ju såklart ingen optimal vila, det förstår ju vem som helst, men det är i alla fall dagar som jag inte får in några längre träningspass på. Sedan tar jag mig en och annan sovmorgon då och då. Jag sover ikapp liksom. Det tycker jag fungerar kanon! För nattarbete i kombination med tidiga mornar är ingen succé åtminstone inte för träning och vila. Men jag ska egentligen inte klaga, så glöm att jag har sagt nåt.... ;-)


När jag ändå är inne på ämnet vila och trötthet så har jag varit tuff och förnekat några känningar efter HalvIronMan tävlingen i söndags. Kaxigt har jag sagt: "-Nej jag har ingen träningsvärk, jag känner mig pigg ;-)". Jodå....ända tills idag, när jag skulle ut och löpträna. Och det skulle vara ett lugnt lagom långt pass, men jäklar vad tungt det var! Benen var tunga som bly! Under sådana träningspass så blir man väldigt skeptisk över sin kapacitet (även om förnuftet säger att det beror på urladdningen i söndags). Men trots att det kändes som ett mastodontpass så var det ett pass som jag inte tror påverkar återhämtningen från i söndags negativt. Tvärtom så är det bra att börja återgå till den normala träningen nu. Det börjar ju närma sig 17:e augusti......