Nya kycklingar

Min fot är fortfarande inte bra men nu kan jag åtminstonde gå på den. Det gör "bara" ont vid belastning. Försöker dra mig till minnes om jag kan ha tappat något på den eller stött i den i något. Det känns precis som att det skulle kunna vara en blödning inne i foten. Har googglat lite och visst, symtomen stämmer på en stressfraktur men det vågar jag inte ens tänka på....Vi får väl se. Det är bara att vänta.

Vi har hämtat hem lite fler kycklingar. Linn har förälskat sig i alla tre och går omkring och bär på dom. Den minsta av dom fick till och med följa med in i soffan och kura i famnen medans Linn tittade på Pettson och Findus.
I förmiddags gick vi ut i vår skog och letade kantareller i det vackra höstvädret, men idag var det rusning till svampskogen så rätt som det var hade vi följe med ett annat par. Fick då en bild framför mig hur det skulle se ut ner den första guldgula Herr Kantarell skulle uppenbara sig. Men vi insåg detta i tid och det föll sig automatiskt att vi gick skilda vägar. Det blev ändå inte många svampar eftersom någon annan hade hunnit före. Imorgon går vi djupare in i skogen....dit bara några få hittar.....

Ajajaj

Ikväll fick jag för första gången i mitt "löpartävlingsliv" avstå från tävling för att jag haft ont. Det känns som knivar i vänster fotrygg i varje steg. Det var efter långpasset igårkväll som det började, som i och för sig inte var särskilt smart med tanke på att det var tävling inplanerad ikväll. Jag trodde att det skulle ge med sig när jag hade värmt upp, så löparkläderna åkte på och vi åkte till Knislinge. Men ack nej, det blev bara värre för varje steg. Det var bara att gå och lämna in nummerlappen. SKIT OXÅ!
Hoppas nu bara att det är någon liten lätt överansträngning så att jag kan träna igen om några dagar. Lidingöloppet börjar ju närma sig och blir det inte under 2,38 denna gången så lägger jag av och börjar virka istället.....

Klubbmästerskap i Barnakälla

I onsdagskväll var det dags för Ryssbergets IK:s klubbmästerskap. Det är distansen 10,5 km i skogarna runt Barnakälla utanför Bromölla som gäller, förutom för de yngsta och de äldsta som springer lite kortare. Banan är minst sagt kuperad. De som brukar springa där säger att; om man står i en vägkorsning i skogen och är osäker på vägen så ska man ta den med den brantaste backen, då är man garanterat rätt.

Äntligen var det Linns tur att stå på startlinjen. Efter alla gånger hon får stå bredvid och heja så var det äntligen hon som skulle vara i fokus. Och det var minsann inte vem som helst som hejade fram henne längs banan. Om ni tittar noga på bilden nedan så kan ni nog förstå vad jag menar. (Klicka på bilden så den förstoras)

Jag vill ägna några rader åt det tragiska som inträffade under Midnattsloppet igår. 2 personer dog under tävlingen. Och vad jag förstår var det en olidlig fuktig värme i Stockholm igårkväll. Men det måste vara mycket ovanligt att 2 stycken människor dör under ett 10 km lopp och där man inte hittar någon annan orsak än "bara" värmen.

/Liselott