Toppen i toppenväder. Expedition KEB del 2.

Fortsättningen...

Denna morgon behövdes inget alarm. Det var liv och rörelse i vår sovsal tidigt. Väderprognosen stämde och det var säkert 25 grader redan kl 06 på morgonen. Vi intog en stadig frukostbuffe i restaurangen och hämtade ut varsin matpåse som ingick. Klädseln för toppturen var given denna dag. Shorts, T-shirt, Keps, Yllestrumpor och vandrarkängor. I ryggsäcken la jag ändå ner långa vandrarbyxor, en tröja och en överdragsjacka (det kan snabbt bli väderomslag på berget). Mössa och vantar var dock lätt att prioritera bort.

Ryggan för toppturen jag hade var en Haglöfs Airak 24 liter. Den hade många fack och kändes skön att bära. Jag hade också en liten magväska för att lätt komma åt mobil för foto och energi. Om man inte har en mindre ryggsäck med sig kan man hyra det på fjällstationen. Man kan också hyra stegjärn som man kan behöva för att kunna ta sig upp på isiga glaciärer. Guiderna på fjällstationen sa dock att pga värmeböljan som varit skulle vi inte behöva några sådana 

Förutom väderomslag så är höga vattenflöden en annan utmaning. Det finns flera ställen där man behöver passera vattendrag. De är såklart olika stora och tar nya vägar beroende på snösmältning osv. Vi hade fnulat ganska mycket på detta. Hur skulle man kunna gå torrskodd över? Eller skulle man helt enkelt bara vada över och byta strumpor och sen gå i våta kängor? Jag bestämde mig för att ta med sandalerna så kunde man i värsta fall ta på dom och spara kängor och strumpor.

Klockan 07 gav oss iväg. Det var inte alls så mycket folk som jag hade befarat. Vi blev själva ganska snabbt. Vi hade bestämt att vandra i ett moderat tempo men ta paus minst en gång per timme. Eftersom det var varmt så behövdes det en hel del vatten. jag hade med mig ca 2,5 liter. I Kitteldalen ca halvägs till toppen var det sista vattendraget att fylla vattenflaskorna på.

Vandringen började ganska direkt att gå uppför. De 2 första kilometrarna var underlaget blandat gräs och sten. Sedan övergick det i sten. Sten sten sten......överallt sten....

Det var helt magiskt väder och alla var på topp(!)humör! Efter ca 4 km nådde vi Kitteldalen där det rann mycket vatten!! Nu var det dags för första vadningen alternativt chansa att balansera på stenar. M hade stavar och tog sig enkelt över. Vi andra försökte hitta en så enkel väg över som möjligt. Jag och A kastade över våra ryggor till varandra för att åtminstone inte riskera att plumsa i med packningen. Vi tog oss över torrskodda med sandalerna liggande i ryggsäcken....

Efter Kitteldalen kom första snöunderlaget och hör och häpna sedan en en stentrappa som tydligen byggts av sherpor från Nepal. Snön var helt okey och enkel att gå i.

Allt flöt på bra och vi tog vår första energipaus ovanför trappan. Det var absolut inte trångt men en del passerade vi och några hade vänt om utan att nå toppen. Det var absolut tuffare terräng än vad jag hade föreställt mig och det var skönt att ha ett par bra kängor som stod emot alla spetsiga stenar.

Under vandringen går man även ner i något som kallas Kaffedalen. Det är mentalt jobbigt då man förlorar ca 200 hm som man måste ta igen. Man kan även se leden man ska upp för på andra sidan dalen. 

 

Från Kaffedalen och upp var det rejält brant och mycket rullsten.

Efter drygt 5 timmar kom vi äntligen fram till glaciären på Kebnekaises Sydtopp ca 2100 möh! ÄNTLIGEN skulle vi ta de sista stegen upp till toppen! Det var små steg för mänskligheten men gigantiska för oss! TOPPEN IS NÅDD!

Det var helt fantastiskt att stå på Sveriges högsta berg och kunna se hur långt som helst. Dock var "högsta" lite sanning med modifikation eftersom Nordtoppen faktiskt är är högre..... Sydtoppens glaciär är nämligen olika hög varje år och har blivit lägre och lägre ända sedan 2019. Sydtoppen var i år 2088 möh medans nordtoppen är isfri och mäter alltid 2096 m. Snön på glaciären var mjuk så det behövdes inga stegjärn för att ta sig upp. När vi hade skålat, tagit foto, pussats och kramats så tog M fram sin plastskärbräda och åkte stjärtlapp ner från toppen. Ja inte hela vägen ner då alltså ;-). 

Vi stannade och åt vår gourmetmat en liten bit ner och behöver jag säga att det smakade gudomligt. 5 kockmössor av 5 möjliga. Och vilken vy från första parkett!

Nu väntade det tuffaste av allt.... Att ta sig ner. Det är nämligen med muskler som man kanske inte tränar så frekvent som framsida lår. Och dessutom var målet uppnått men halva utmaningen var ju kvar

Men ca 4 timmar senare var vi tillbaka på fjällstationen. Där satte vi oss på terassen, blickade tillbaka på berget och skålade i en välförtjänt Öl. Vilken dag vi hade haft! Att få dessa bästa möjliga förutsättninarna på berget hade ingen av oss vågat hoppas på.

To be continued....