Så i fredags var det dags för mitt livs första DNF (förutom repet i ÖtillÖ då). Jorå så att....är huvudet dumt så får kroppen lida. Jag tänkte ju nämligen putsa på mitt personbästa på milen och Klövernmilen i Båstad skulle vara perfekt för det. Om det bara inte vore för den envisa smärtan som kommer och går i min baksida i höger benet förstås. Men det kunde vara värt ett försök. Jag har ju trots allt kunnat springa utan att det blivit särskilt mycket sämre. I fredags kan jag berätta att smärtan KOM och det med besked. Efter ca 6 km började jag känna att det drog i baksidan av vaden och knävecket och vid 7 km sa det pang och det knöt sig som en käringknut i vaden. Det var stört omöjligt att fortsätta. Benet vek sig och jag var lika bedrövlig som en skadeskjuten kråka....
Idiotiskt....ja jag vet.
Men fy sjutton vad snabbt det hade gått om det inte hade varit för att jag var tvungen att bryta...Säkert en bra bit under 40 minuter. Och ja..... frågar du mig så kan hundar flyga och sommaren 2015 är säkert den varmaste på 10 år....
Skämt å sido, jag var inte i närheten av sub 40,om jag nu hade tagit mig i mål! Men skam den som ger sig. Plötsligt händer det och då jäklar ska jag stå med en ny nummerlapp på magen...Men först ska högerbenet få vila tills på lördag då det blir SwimRun i Kustjagaren Karlskrona
HÄR är tips om en minst sagt annorlunda tävling. Inget för mig dock, men jag kan inte sluta imponeras av alla sanslösa konstiga tävlingar som finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar