Livet före och efter

Ända sedan jag blev mamma första gången har jag alltid hävdat att människovärlden i vår tid är inte gjord för att ha små barn! Se bara på hur vi möblerar i våra hem. Grejor, pidestaler, lampor och annat pynt har vi i precis lagom höjd för en nyfiken liten bebis som precis har lärt sig att man kan förflytta sig själv från A till B (och till CDEFG och om igen......)?! Det finns mängder med sladdar att dra i som i andra änden kan sitta fast i något jättetungt och som inte alls lämpligt att få i huvudet. För att inte tala om varma kaminer som vi eldar i som är jättemysiga och veden som är god att tugga på och inte alls så passande att svälja en flisa av....
När jag själv blev förälder första gången hade jag under nio månader gett mig sjutton på att JAG skulle minsann inte ändra på något i mitt liv bara för att det skulle komma en bebis i tillvaron. Nej, jag intalade mig OCH min omgivning att allt skulle minsann komma att vara precis som vanligt! Bebisen skulle anpassas in i våra liv och inte tvärtom......
Tji fick jag.................
Hur tänkte jag egentligen................?
Hur kunde jag bara få för mig att allt skulle vara som vanligt..............?
NEJ, LIVET blev helt omtumlande och upp och ner i samma ögonblick som mitt första livsverk såg dagens ljus för 13 år sedan!
INGENTING kommer någonsin att bli som det var innan man blir förälder!
Det var total LYCKA att bli mamma, men också en kamp om det som jag hade bestämt mig för! Livet skulle ju vara som vanligt....Denne lille krabat skulle minsann inte komma här och styra och ställa! Det var ju vi som var föräldrar...Vi visste bäst! (NOT!!!) och vi skulle bestämma! Detta ledde till att jag ofta försökte få honom att sova när JAG hade bestämt att han skulle sova.....Jag vaggade och vyssade timme ut och timme in med en pigg bebis i famnen. Med ett resultat att jag tillslut fick ge mig och tiden som jag hade lagt ner på att försöka få honom att somna var utkastad till ingen nytta. Middagar skulle ätas precis som vanligt. Lite extra fint när det var helg, lite tända ljus och mysigt. Och nog sjutton skulle Noa också ha mat just då! Vilket såklart ledde till middagar som man antingen turades om att äta eller med en fot vaggande på babysittern för att vinna lite tid under tiden man kastade i sig maten innan man skulle amma. Att gå på stan med en bebis i vagnen hade jag föreställt mig vara rena rama "Eriksgatan". Folk skulle hylla mig och titta ner i vagnen och säga "-Åhhh vilken guldklimp"......Jodå, folk sa "-åhhhhh" men också "- hmmm han är kanske lite hungrig" när han högljutt visade att där nere ville han minsann inte ligga. JODÅ Noa gillade visst att gå på stan, det var väl bara det, att antingen var han var för varm, eller hungrig, eller ville han inte ligga i vagnen. Nej mycket hellre sitta på min arm och titta på allt folk som plötsligt fanns runtomkring....Denna lille kille gjorde allt för att ta över våra liv! Mitt hjärta hade han redan tagit över. Men mitt liv....nja det tog lite längre tid!
Jag tror att det tog nog ett år innan jag gav med mig. Eller insåg att allt skulle bli mycket lättare att vara förälder om man rättade in sitt eget liv efter det lilla liv som som hade slagit ner som en bomb i tillvaron. 4 år efter denna lille krabat hade kommit och fullständigt rört om i mitt liv så kom mitt nästa Livsverk! En liten tjej som blev min chef  redan från dag 1och något år fram! (ja....nästan iallafall.....) Det var iallafall mycket lättare att anpassa sig med en insikt att allt går inte enligt regelboken. Varje nyfött liv är en individ och man får anpassa sig som förälderi början. Efter ett par år, lagom till den första trotsåldern, så får man dock vara väldigt noga med att ta tillbaka chefskapet igen!!
Att bli mamma är ett helt omtumlande skeende i livet. Det är som att det finns "ett liv före barnen" och "ett liv efter"! Livet med barn ger mig så otroligt mycket! Jag skulle aldrig någonsin vilja ha "livet före barn" tillbaka! För ett liv med barn är fullt med glädje, kärlek, oro, små problem, stora problem, ständig sysselsättning och lycka!