Önskas köpa: VIRKENÅL

Lidingöloppet gick åt skogen! Jag var riktigt nära att inte ens ta mig i mål. Jag började känna mig dålig vid 25 km. Benen lydde inte och mina händer var så svullna så att jag inte kunde knyta dom. Jag hade koll på klockan och 5 minuters tempo skulle räcka gott o väl till silvertiden. Sista kilometern var den längsta i mitt liv. När jag äntligen kom ut ur skogen och såg målet fanns det ingen kraft kvar. 20-30 m innan målmattan bar inte benen längre. Jag släpade mig fram till första målmattan där jag föll ihop som ett korthus. Fick direkt hjälp av sjukvårdare som försökte få upp mig. De fick hålla mig på vars en sida och släpa mig till sjukvårdstältet. Jag kunde verkligen inte hålla mig upprätt. Det var en fruktansvärd känsla. Blev grymt besviken men samtidigt rädd och tacksam över jag ändå tagit mig i mål. Piggnade till i sjukvårdstältet där min kära svärfar LöparFolke kom och klappade om mig och hjälpte mig med att knyta upp och ta av mig skorna. Hasse I och Monika var oxå där på 2 röda eftersom dom hade sett alltihopa. Vilket stöd jag fick. Är såå glad över alla omtankar jag har fått. TACK ALLA! Efter duschen på hotellet kom utmattningen igen. Frös och svettades om vart annat. Jag fick inte behålla något och det gjorde ju inte saken bättre. Idag är jag mycket piggare. Funderar på min nya karriär, som virkare... Kanske kan jag tävla i det också... Vem virkar grytlappen snabbast?

Sagt av Kjell-Erik Ståhl:

'-Kan man prata under tiden man springer, så springer man för sakta'

Dessa krämpor...

Nu sitter jag på bussen på väg upp till Stockholm för att springa Lidingöloppet.Funderar på varför jag plötsligt får en släng av hypokondri när ett (för mig) viktigt lopp stundar. Ove undrade igårkväll om jag inte hade ont på nåt mer ställe än dom 5 jag redan hade räknat upp? -JO DÅ, säger jag. - Jag har lite känningar i min vänstra höft oxå. Varför är det så här? För lite mental träning? Eller är det för att ha en ursäkt ifall det inte skulle gå som planerat? Nej NU jäklar! Jag SKA klara 2.38. Bara positiva tankar från o med nu! Tänk på att leva idag, imorgon kan det va försent! /Liselott

Jag och rosen letar efter solen...

En solros från fågelfröna i vintras har letat sig upp och söker förgäves efter några värmande strålar....Kanske kommer dom till helgen. Härlige Mille var på besök igår. Linn avgudar honom och vill gärna hålla honom i knät. Det är bara det att Mille fyller 1 år om en dryg månad och är lite för stor för att sitta stilla. Det gör i och för sig inte Linn något, eftersom hon inte heller gärna sitter stilla mer än 5 sekunder...;-)

Charmtrollet

Mille & Mamma Melissa

3 dagar kvar till starten på Lidingö. Har börjat uppladdningen med extra mat och extra vila.

I år är det inte "bara" ett Lidingölopp utan även starten för min kommande titel ; "En svensk klassiker".

/Liselott

Om en vecka ska formen vara på TOPP

Nuuu ÄNTLIGEN, är foten (ja, jag tror jag vågar säga det...) HELT BRA! Det känns hoppfullt. Ingen smärta nu, bara lite stelt. Tränade i K-stad i torsdags och det var precis vad mitt självförtroende behövde. Höll ett behagligt "prattempo" och ändå hamnade klockan på 4,46 min/km.
Nästa lördag, på Lidingö, Då gäller det!

Imorgon är det val.....
Såg Sverigedemokraternas valaffisch som någon hade klottrat på och skrivit :

"ENFALD FÖRE MÅNGFALD"
SverigedUmokraterna!

Jag blev överförtjust och sade till mina barn: "-Kolla vad bra skrivet". Varpå Noa säger: " -Men mamma man får inte klottra......"
Nej, visst ja (hmmmm)....

Kvinnor vs män

En spännande tabell (åtminstonde om man är kvinna :-)
http://www.marathonguide.com/fitnesscalcs/ageequivalent.cfm

Vad är det jag har i foten???

Min fot spelar spratt med mig. Ena dagen kan jag knappt stödja på foten och nästa kan jag springa en tävling utan problem. Idag har jag varit ute på sista långpasset innan Lidingöloppet. Jag var tvungen att se hur foten beter sig... Hade ont i varje stegisättning i ca 22 km och då helt plötsligt släppte det!? Jag fattar ingeting.....Sista 2 kilometrarna kände jag ingen smärta alls. Antingen är det något som är löst eller som ligger i kläm och som slutar göra ont när det kommer i rätt läge igen. Jag har fått en läkare på jobbet att klämma lite på foten men han var lika konfunderad som jag.

Jag fick tyvärr stå över Veberödsrundan i lördags. Vågade inte chansa eftersom foten inte alls kändes bra. Det hade annars varit perfekt att springa en halvmaratävling för att sedan trappa ner och hämta krafter till Lidingö om två veckor. Men fick istället kämpa rejält i premiären av Degebergas Munkarace. Det var några vänner som hade arrangerat ett litet familjelopp på 6 eller 2 km i byn. Efteråt var det grillning och trubadur på Rogersvall. Det var en härlig avslutning på sommaren.

Hässleholmsloppet

Foten håller!!! Idag har jag nämligen utsatt den för ett riktigt terränglopp som nog är det närmaste snitslad orientering man kan komma. Knöt knutar i skosnöret så att det skulle sitta löst över fotryggen men ändå hårt vid den sista knuten. Funkade perfekt!
Hässleholmsloppet med start och mål vid Hovdala slott var en riktig utmaning med många och långa uppförsbackar. Bitvis gick loppet på helt "obanad" terräng. Det var kul men jag tog inga risker. Fattades ju bara en fotvrickning nu när jag äntligen kan springa igen....Var väl ca 7-10 sekunder från 3:e platsen men vinsten för mig idag, var en fot som ser framemot en veckas hårdträning! HÄRLIGT!!

Skogen

Bilden nedan är från den vackra skog där jag tillbringar sååå många träningstimmar. Där är det perfekta träningsförhållanden med hur mycket skogsvägar som helst. Där kan man variera träningen i det oändliga. Backigt, slätt, skuggigt, långpass, raksträckor perfekta för intervall osv osv. Häromdagen visade den sig från sin bästa sida med solsken och lite känsla av höst i luften. Den här skogen har verkligen allt man kan önska sig. Man ser alltid hjortar, som man ofta kommer riktigt nära om vinden ligger på rätt håll. Räven är inte heller så blyg men tack och lov är vildsvinen inte så sociala och håller sig undan för det mesta. Det finns dom i Kristianstads kommun som vill ha en vindkraftspark i denna fantastiska skog. 150 meter höga verk som man inte ska vistas i närheten av pga risker för att något faller ner. Jag kan inte förstå det miljövänliga i att förstöra orörd, tyst och vacker natur. Sätt vindkraftverken i redan bullerförstörda miljöer!

Nu har jag börjat träna lite lätt igen. Foten är inte helt bra men efter några dagars Voltaren blev det bättre. Så nu finns hoppet igen...Kanske kan jag ändå lyckas med en silvertid på Lidingöloppet. Allt annat vore ju förfärligt eftersom det är så förbaskat tråkigt att virka....

Min onda fot får bada i isvatten efter träningen i hopp om att den ska skärpa till sig. ONT SKA MED ONT FÖRGÅS!