Trots att diskbråcket ligger där och lurar så har träningen fungerat riktigt bra sedan i mitten på april. Faktum är att det är just under träning som jag är helt smärtfri i mitt ben. Stillasittande under lång tid är däremot inget bra för disk-nerv förhållandet. Så därför var det ju egentligen inte så konstigt att jag gick och funderade på Sövde Triathlon hela förra veckan.
Men för en triathlontävling har jag egentligen på tok för lite simträning i bagaget och definitivt ingen fart i löpningen men va fasen....Det kan väl kvitta... Jag har ju en rygg som tillåter mig att göra det jag brinner för och lite minutrar hit eller dit kan väl kvitta.
Jag slängde ut frågan till en gammal löparkompis om att hänga med. Allt för att slippa ta beslutet själv om att starta eller inte. På lördagsmorgonen, 24 timmar innan start var det ett faktum. Jag skulle efteranmäla mig och starta i Sövde Triathlon på söndagen. Och håller man på med triathlon så är ju det här med material och prylar ett gissel. Så att packa alla tusentals grejor för mindre än medeldistansen kändes inte lönt. Så de fick det bli. 1900 meter simning, 9 mil cykling och 21 km löpning.
När det gäller triathlon så är värme något man vill ha. I Sverige är annars kyla, regn och blåst ett mycket mer förekommande problem för triathlon men just denna söndag var det hettan som ställde till det. När jag efteranmälde mig sa sekreteriatet att det var 24.4 grader i vattnet. Gränsen för att få använda våtdräkt är 24,6....Som tävlingsarrangör så vill man nog inte gärna förbjuda våtdräkt på en medeldistans där flertalet deltagare är vanliga motionärer … Så jag tror att dom hade stoppat ner den där termometern på "rätt" (läs skuggigt) ställe i sjön.
Men 24,4 grader var jag personligen väldigt glad för eftersom jag fick behålla våtdräkten och därmed lite bättre vattenläge. Jag behöver nämligen alla hjälpmedel jag får lov att ha i simningen..
Sövdesjön var som en spegel på morgonen...Och nytt var också att dom hade en rullande start. 4 stycken släpptes i vattnet typ var 5:e sekund.
Nu var det tyvärr inte jättemånga deltagare i medeldistansen så det var kanske lite överambitiöst att inte släppa hela startfältet samtidigt. Men inte mig emot att slippa störas av andras armbågar och fötter. Och simningen kändes superbra.
Konstigt nog....Jag har ju inte simtränat en enda meter på hela vintern! Simningen i Sövde blev dryga minuten bättre än vad jag nånsin simmat den banan på. Så det är tydligt att simträning för mig är utan betydelse...Jag har bara en växel och i den går det inte särskilt fort
Men faktum var att när jag kom upp ur vattnet och in i växlingsområdet så fanns det ju faktiskt några där som höll på att växla. Med andra ord...Jag var inte sist .. (kan såklart också ha att göra med den rullande start jag precis beskrev fast det låtsas jag inte om :-)
Cyklingen
9 mil cykling i strålande solsken och ingen vind eller njae..nästan ingen vind. För den lilla vind som fanns var emot oss precis där berg- och dalbanan går nerför och där det fanns en chans att snygga till kilometertiderna. Jag fegade också lite på cyklingen. Jag ville så gärna att jag skulle få en bra känsla till löpningen
Jag saknade mitt obligatoriska godis på cykeln. Den otroligt korta uppladdningen och förberedelsetiden på 24 timmar hade gjort att jag totalt glömt bort att packa ner en liten "Goodie Bag" med Ahlgrens Bilar och Gott o Blandat i ryggfickan. Men jag hade iallfall ett dubbel Twisterchoklad som jag hade hittat längst in i skafferiet på morgonen. Det kunde jag typ suga i mig...För det var ju fullständigt flytande i hettan. Försökte att tvätta bort chokladet från mungipor, haka och händer med vattenflaskan. Ville ju se någorlunda anständig ut när jag gav mig ut på mitt favoritmoment, löpningen..
Löpningen
Växlade till löpning på 1 minut och 43 sekunder. Och innan jag lämnade min fålla så tog jag en klunk av den vätskeersättning som jag hade lagt där, mitt i solen. Och jag lovar...jag brände mig nästan . Den var stekhet och smakade skit...
Härifrån var det 21 kilometer löpning kvar på en 4-varvsbana i 35 graders hetta. Och den tuffa skogs- och traillöpningen som irriterat mig tidigare om åren var nu räddningen. I skogen var det fortfarande hett men man kom åtminstone från den gassande solen. Löpningen var verkligen jobbig. Den gick otroligt långsamt, men det gick åtminstone. Och jag var så tacksam! Jag sprang och tänkte på hur glad jag var över att det "bara" var tröttheten som hindrade mig, och inte smärta. Så det var bara att bita ihop och kämpa, meter efter meter, kilometer efter kilometer.
4:e och sista varvet var konstigt nog inte jobbigast. Då var det bara ren och skär glädje över att inse att jag har vunnit över diskbråcket. För 8 månader sedan, när nervsmärtorna var som värst, så trodde jag aldrig att jag skulle komma tillbaka till det jag brinner för.
Så att "komma tillbaka" på Sövde Triathlon och inse att jag får lov att leka triathlet några år till kändes väldigt speciellt. Det var faktiskt på just Sövde Triathlon 2012 allting började. Där gjorde jag min första långa triathlontävling, och det var där jag förstod att en hel Ironman inte skulle vara omöjlig.
Så i söndags var jag tillbaka på brottsplatsen kan man säga... Och i söndags blev jag dömd till att få vara lite lagom kriminell en stund till i livet....
Mina tider på Sövde Medeldistans 2018:
Sim: 41:08
T1:2:57:59
Cykel:2:57:47
T2:1:43
Löpning:1:57:47
Totaltid: 5:42:31
