I skidornas spår

Idag har jag gjort ett försök att spåra för längdåkning ute på åkern men tyvärr är inte foten redo för detta ännu. Men jag åkte ändå så många varv att jag hann få samma känsla som förra vintern. Bakhalt och tvärstopp på skidorna där det är genomslag till jord. Men jag får leva efter mitt eget motto: "Det är på träning man ska utsättas för dom värsta jävligheterna". Då kan det bara bli lättare när det verkligen gäller.
Spårstatus Kyllingaröd : 2/5

Yllehåsor och gällivarehäng

Det är märkligt, för i samma ögonblick som landskapet färgas vitt av snö blir det helt normalt att gå omkring i bara långkalsonger och tjocktröja inomhus. Det liksom tillhör att strosa omkring i yllestrumpor och gällivarehäng. Det är härligt. Synd att man inte kan hålla sig till den bekväma stilen resten av året också.
Ja, som ni förstår så har vi fått lite mer snö i helgen och tanken på att spåra för längdåkning på åkern har väckts. Dock säger min fot fortfarande NEJ till mer aktivitet än gång, så än så länge går jag bara och sneglar surt på skidorna. Men jag är hoppfull. Det är trots allt mycket bättre. I mitten på veckan räknar jag med att kunna vara på banan igen.

Lomhörd?

Gemensam träningsdag för Ryssbergets IK på lördag, spårat i Bockeboda, mer snö på ingång och min fot är en KATASTROF! Jag måste ha översträckt en sena på utsidan av ankeln och sedan överansträngt den med fortsatt träning därför att jag inte lyssnat på kroppen. Dumt av mig, såklart!! Men vi som löptränar är (i ärlighetens namn) lite vana vid att det gör ont lite här och där. Det finns väl inte någon löpare som inte varit med om att under dom första 2-3 kilometrarna ömmar knäna lite, kanske känningar i baksida lår, hälsenor etc som sedan ger med sig när man blivit varm. För skulle JAG lyssna på kroppen (framförallt ryggen) så skulle jag ALDRIG gett mig ut och tränat. Så ibland får man slå "dövörat" till...... dock inte idag och säkert inte imorgon eller övermorgon.........Måtte det bli bra till Vasaloppet!