Inte kunde väl någon tro att det skulle bli så här.... I januari hörde vi om Wuhan i Kina och om ett virus som spred sig som en löpeld. Men herregud det var ju i Kina.... tänkte jag. Det värsta som kunde hända i min lilla värld just då, var att jag skulle behöva ställa in min efterlängtade Thailandresa i slutet av februari. Inte kunde jag väl tro att hela världen skulle stängas några månader senare....
Coronavirus och Covid19.....
Det här kommer att vara en tid som vi aldrig kommer att glömma och kommer att berätta om till våra barn och barnbarn. Det blev en pandemi av det lilla virus som muterade från djur till människa i de omtalade djurmarknaderna i Wuhan i vintras. Man kan inte annat än att bli ödmjuk och inse att människan är fruktansvärt sårbar.
Vi åkte i alla fall till Thailand den 23 februari... Det var ingen avrådan från UD och det fanns bara 10 registrerade fall i Thailand när vi åkte. Det enda vi märkte under resan dit var att vi scannades för feber när vi gick av planet på flygplatsen i Krabi. Sedan var det inga som helst tecken på att Coronaviruset var i full färd med dödsjakt efter nya värdar att åka runt jordklotet på.
Till frukosten varje morgon på hotellet läste vi WHO:s statistik på nätet. Plötsligt en morgon dök det upp en smittad i Sverige. I Jönköping. Det skrevs att det var en kvinna som hade kommit i från Kina... Ingen fara tänkte vi....
Thailand höll sina 10 fall … Den 2:a veckan när vi var där fick viruset fäste i Europa. Norra Italien blev den plats där viruset verkade få härja fritt... Man såg klipp på internet från intensivvårdsavdelningar. Det låg patienter i bukläge på rad och jag tyckte det hela såg bisarrt ut, trots att jag är van vid den typen av sjukvård.
4 veckor senare stod jag själv i likadan skyddsutrustning och vårdade Covid 19 patienter på mitt jobb hemma. Pandemin var ett faktum och på sjukhuset där jag jobbar blev det plötsligt bråttom. Pandemiplan kom på papper, lokaler upprättades som tillfälliga IVA avdelningar för Covid19 patienter och personal från operation, narkos och andra avdelningar kom till oss för att assistera IVA sjuksköterskor och IVA Undersköterskor. Bara några dagar senare var vi redan uppe i stadium 3 i pandemiplanen.
Det var som en bisarr dröm.... Det kom en virussjukdom som vi inte kan lindra, ej bota och inte veta hur den utvecklas och inte fullt ut heller hur den smittar. Det blev totalt besöksförbud på sjukhuset, tält utanför akutmottagningen sattes upp och alla jobbade massor och var i ovisshet hur långt det här skulle gå.
På Covid19-intensiven jobbar vi i skyddsutrustning såsom opmössa, andningsskydd, visir och långärmad skyddsrock. Det är varmt, det är svårt att se och nästan omöjligt att kommunicera. Och bristen på andningsskydd gör att vi helst ska jobba 4 timmar i sträck i samma skydd utan att byta. Arbetgivaren delar ut vätskeersättning för att vi inte kan dricka på 4 timmar.
Det är en förfärlig arbetssituation men framförallt är det en fruktansvärt sorglig tid. Vi sliter och gör allt vi kan för patienternas tillfrisknande men viruset leder. Viruset slår urskiljningslöst och framförallt så slår det på hela mänskligheten samtidigt. Vi har ännu ingen chans att hinna med att få immunitet för att ha lite kraft i en närkamp.... Därför ska vi inte utsätta oss för närkamper. Det är det enda vi kan göra i nuläget. Låta viruset smyga sakta, sakta i väntan på att ett vaccin är framtaget.
Men trots att jag arbetar mitt ibland smittohärdar så känner jag mig trygg. Jag är ju ordentligt skyddad på jobbet och på fritiden är jag mest hemma.
Jag är otroligt tacksam för att inte ha någon i min närhet som är hårt drabbad. Jag tänker på alla de äldre som inte kan gå ut och träffa sina barn och barnbarn. Och jag tänker på alla de patienter som kämpar för sina liv. På de anhöriga som inte får lov att vara vid sina barns, föräldrars eller mor-och farföräldrars sjukbädd för att trösta och hålla händer. Det här är en JÄVLA sjukdom. Ett JÄVLA virus!
Så snälla ge inte efter än... Vi måste fortsätta att hålla distans. Det är vårt enda vapen mot detta sluga förrädiska coronaskitvirus.
TA HAND OM ER DÄR UTE! MEN GÖR DET PÅ AVSTÅND ;-)
