Imorns träningsläger 2017

Träningsläger på Mallorca står för dörren och jag har förmånen att få vara en av fyra ledare även i år. Det ska såklart bli jätteroligt, men som vanligt står jag här och har hemlängtan redan innan jag har kommit iväg. Det som tycktes vara en kanonidé i höstas känns nu som helt vansinnigt....Att vara ifrån barnen i 15 dagar....Hur tänkte jag egentligen? Jo men jag tänkte ju först träningsläger en vecka sedan stanna kvar för att slappa och göra allt det där som man aldrig hinner när man är ledare och sedan avsluta vistelsen med den tävling jag alltid velat köra. Det vill säga Ironman 70.3 Mallorca (1900 m sim, 9 mil cykling och 21 km löpning).
Men jag kommer att längta ihjäl mig...Får helt enkelt sitta på SKYPE varenda kväll. Får väl se om dom svarar... Livsverken börjar ju bli stora och vill inte längre umgås med mig lika mycket som jag vill med dom. ;-)

Eftersom det blir en lång vistelse i år och även ovan nämnda tävling så får tempocykeln hänga med i år. Har våndats även över det beslut... Frågor surrar i huvudet som tex "Hur kommer jag att kunna köra nerför med en tempocykel som är gjord för att gå platt...? Cykelbanan på tävlingen går upp i bergen och kommer tidsvinsten vara värt besväret med sämre växlar och sämre bromsar??

Eller kommer jag överhuvudtaget att få stopp på "lokomotivet" när carbonfälgarna är stekheta av att man har bromsat konstant i 9 kilometer i utförskörningen till Sa Calobra? "
Det återstår att se. Kassetten bak är i alla fall bytt till 12-28 så att jag åtminstone ska kunna ta mig upp i bergen med hedern i behåll...
Nu ska den bara packas ner i väskan och förhoppningsvis sedan komma fram hel.

Nästa problem är att hålla vikten...I väskorna alltså...(Ja annars också för den delen. Ska inte nämna vad cykelträning gör med aptiten...)
Som man kan se så finns det ganska mycket "luft" i väskan. Det är väldigt enkelt att fylla dessa hålrum med "bra att ha grejor". Men risken är då att väskan blir lika tung som när jag reste till Barcelona för att tävla 2015. Då vägde den 39 kg och vi behövde vara två för att lyfta den....

/Peace Love och Cykelskor

Mountainbike, Ironman och Mallorca

Att cykla MTB har funnits i mina tankar länge. Framförallt för att slippa sitta inomhus under vinterhalvåret på trainern och slita bakdäck men även för att träna råstyrka i cykelbenen. Och nu finns det äntligen en blå skönhet i cykelparken. 

Äntligen är skogen tillgänglig även för den träning som sker på två hjul.

Att cykla MTB är dock förenat med ren livsfara och total glädje. Det går över stock och sten på smala stigar, i diken, i branta uppförsbackar och brant nerför och det går definitivt inte att cykla och tänka på vad man ska äta till kvällsmat eller hur dagen har varit. Nej det gäller att hela tiden planera sin väg och ha tungan rätt i mun. 

Och nu när jag ändå är inne på cyklar så håller jag på att uppgradera min racercykel. Jag vill ha lite högre utväxling och med lite tips och råd från cykelvänner har jag bestämt mig för att byta mina främre kedjedrev till 53-39. Det kommer att betyda att jag kommer att få en tyngre tyngsta växel och förhoppningsvis orkar jag trampa runt det också.

Såklart lyssnade jag på någon som sa:"-det är inga problem att byta , det är bara att ....." Ja ja ja snacka går ju.... Första problemet kom ju när man skulle beställa ...Det  finns verkligen en djungel av cykelprylar . Och jag kan avslöja att inte ens cykelhandlaren ville ta tag i en sådan beställning. Sen har väl i och för sig en cykelhandlare både vissa leverantörer och varken lust eller tid att leta efter såna grejor till en medelmåtta som mig...

Detta gjorde såklart mig ännu mer taggad att hitta delarna. Och till slut hittade jag (hoppas jag... dom är nämligen inte monterade än...) Kedjedrev fram, 10-delat, kompatibelt med Shimano, 110 mm mellan bulthålen, 5 bulthål.....53 taggar och 39 taggar...

Så med alla delarna är nu Meridan inlämnad till cykelhandlaren. Så får man se vad man får tillbaka och hur stort hålet i plånboken blir.

Helt galet... Ju mer insatt i cykelsporten man blir desto mer sanna blir fördomarna. Mycket pengar=bra material=bättre resultat...

Okey....träningen går inte att köpa för pengar

Och även om jag låter negativ så är jag inte det.....Cykling ÄR roligt OCH skonsamt OCH perfekt att kombinera med löpningen!

Och eftersom jag fortfarande inte har tröttnat på triathlon så är det mina stora mål i år. Och som vanligt är då cykelsadeln en plats för många timmars träning ett måste om man vill göra en bra tävling.

Om drygt 5 veckor startar jag i Ironman 70,3 på Mallorca (1900 m simning, 9 mil cykling, 21 km löpning)

Detta är en tävling som jag velat delta i ända sedan jag började cykelträna på Mallorca. Cykelmomentet går stora delar på de vägar och berg som jag har cyklat mycket i. Givetvis liknar det ingen annan halv Ironman med tanke på att det är 600 höjdmetrar på cykelbanan. Efter en veckas som cykelledare på Imorns träningsläger i Port Pollenca stannar jag och LottaJärnviljan kvar, vilar upp oss, dricker paraplydrinkar( ?) och laddar för en sjuhelvetes tävling i Alcudia den 13/5.