Idag har jag varit och simtränat i denna lokala simhallen. Jag är oftast där på förmiddagarna eftersom jag jobbar oregelbundna tider och vid den tiden behöver man bara dela simbanorna med pensionärer och en och annan motionssimmare. Det är en lugn och avslappnad stämning i bassängen och jag känner mig oftast inte helt "tappad bakom vagnen" när jag simmar granne med en pensionär. Ända till idag....Bredvid mig simmade en herre i övre medelåldern med en spänst och fart som jag hade kunnat döda för. Han hade precis som jag, ganska lång insimning (uppvärmning) och sedan började han med intervaller. Precis samma intervaller som hade tänkt mig denna dag. 10 x 50m. Plötsligt hamnade vi vid samma bassängkant och startade vår intervall på "30" på klockan. I samma sekund som mina fötter sköt ifrån och lämnade kanten flög tävlingsdjävulen i mig och jag tänkte att nu ska jag fasiken simma om, eller åtminstone lika snabbt. Efter 3 meter var jag en halv manslängd bakom! Jag försökte och försökte komma ikapp men lyckades inte. Istället gav sig blodsmaken till känna och försprånget utökades av pensionären och när dom 50 metrarna var slut så var han långt före. När jag slog näven i kaklen dunkade hjärtat upp i halsgropen och det snurrade i huvudet. Men det var ingen fara, jag skulle återhämta mig på den minut jag hade bestämt mig för att pausa. Pensionären bredvid däremot, for iväg på nästa 50 metrar redan efter ca 30 sekundrar. Då höll jag på att få dåndimpen. Inte nog med att han simmar som en gud han ger sig iväg efter bara hälften så lång vila som jag hade.
När jag hade simmat mina 10 intervaller var han färdig för längesen och stod och tänjde sina armar vid kanten. När jag hyperventilerade och hängde som en lase i bassängkanten kunde jag inte låta bli att flämta fram hur imponerad jag var över hans teknik och styrka. Han berättade då att han var gammal friidrottare och simmade bara som "bisyssla". Jag kunde riktigt se och känna att han alltid hade tränat något och han avslutade vårt korta lilla meningsutbyte med att säga "-Sluta aldrig träna"
Dom sista längderna i bassängen simmade jag med ett stort leende. Vilken inspiration denna pensionär var för mig. Nej, jag ska aldrig sluta träna. För vad gör det att bli äldre? Ålder är bara en siffra och kan man inte göra det ena så får man väl göra det andra.
Det är just vad man gör när man sysslar med triathlon. Tränar man inte det ena så kan man träna det andra ....eller det tredje... Jag tror att det är just det som gör att kroppen klarar att träna och tävla på långdistans. Man tränar upp hela kroppen och varierar belastningen både under träning och tävling. Mina personliga mål 2017 blir Mallorca 70.3 (Äntligen!) och Ironman Kalmar. Sedan har jag också en biljett till Masters VM i Ironman 70.3 i Chattanoga i september. Får se hur stort hål det är i plånboken då om jag åker till USA eller inte...
Får nog först lära mig att simma snabbare än pensionärerna innan jag har på ett VM att göra .... :-0
Men springa kan jag fortfarande göra snabbare än dom flesta 70-åringar. Så därför startar jag i ett lag i Borås Swimrun.
Det kommer att bli en rolig säsong. Så nu gäller det bara att träna klokt, hålla sig skadefri, frisk och att inte glömma att vara ödmjuk inför livet.
/Peace, Love and Löparskor
