torsdag 24 mars 2016

Vad är en vår utan löpning......?


Oj oj oj vad många fördelar det finns med att inte kunna springa! Tro det eller ej men jag kan skriva en hel lista med bra saker med att ha löpförbud :

  • Tvättkorgen svämmar inte över av illaluktande löparkläder
  • Det blir massor av timmar över då jag kan städa, tvätta och sitta och blänga på löparskorna
  • Cykeln kommer inte undan längre. Kanske kommer jag ifatt den nästan obefintliga cykelträningen på trainern i vinter nu när jag måste cykla istället för att springa. Och det passar ju väldgt bra eftersom jag snart ska flänga upp och ner på två hjul i bergen på Mallorca
  • Man behöver inte tvätta håret två gånger om dagen
  • Jag slipper fundera på vilken typ av intervallträning som ska pressa upp pulsen till en känsla av illamående
  • Jag slipper slita på mina fina nya NIKE tights som inhandlades i vintras

Ja ni förstår...

Jag vill ju kunna SPRINGA!! Nu har det snart gått 2 månader och jag har fått laserbehandling, massage, akupunktur, fått nacken knäckt, ryggen knäckt, fått benet röntgat, fått doktor att titta på det, kompression, TENS, vilat, rehabbat, tåhävningar (som ju är en universalbehandling till ALLT)....och fortfarande kan jag inte springa. Dock kan jag numera gå obehindrat.... och cykla, och simma!

Ingen vet riktigt vad det är.
Men de jag har träffat har haft vissa hypoteser.
Muskebristning? kanske, men stämmer inte riktigt då skadan inte uppstod plötsligt plus att den behandling som rekommenderats har förvärrat symtomen
Stressfraktur? Nix
Överansträngning? Ja troligtvis
Inflammation i sena? Ja kanske
Nervpåverkan? Eventuellt
Diskbråck? Nix
Blödning i muskeln? Kanske, men borde absorberats vid det här laget

I helgen hörde jag mig själv säga till en klubbkompis som också är skadad och befinner sig i samma situation. "-men herregud man ska ju vara tacksam att man är frisk, vi kommer ju att kunna springa snart igen, och man kan ju alltid cykla under tiden"

Efteråt undrade jag tyst för mig själv om det verkligen var jag som sa det...Det var ju en makalöst bra kommentar. Borde bara säga den till mig själv lite oftare...

Frossar i cykeltidningar medans löpardojjorna försöker locka på mig....









måndag 14 mars 2016

Jag vet inget om tur....

 
Äntligen har termometern letat sig upp till tvåsiffrigt...typ 5,5 grader (?)...och cykeln har gränslats utomhus för första gången. För mig är det  nästan som ett kosläpp och det är extra välkommet i år, då jag fortfarande inte är riktigt bra i min vad och löparskorna är "aja baja....". Vinterns träning har fokuserat på löpning och simning och därför har nötandet på den stillastående cykeln i det alldeles för röriga förrådet varit på tok för dålig. Vilket i och för sig varit målmedvetet då två stora SwimRun tävlingar är säsongens mål. Det som inte fanns med i planeringen var att jag skulle drabbas av en skada i min vad....Så just nu, efter nästan 4 veckors försök till återkomst, känns det som att jag har glömt hur man gör när man springer.. Hur var det nu....? Ja, just det så var det ju; flytta ena benet framför det andra och repetera, repetera, repetera.....

Simningen däremot, går bra. Jag har hunnit simma en hel massa Open Water redan...Jajamensan, på en kanarieholme...Öppet vattensimning är verkligen belöningen för alla tradiga, oglamorösa simpass i klorbassängen, där det enda man kan roa sig med är att följa kakelfogarna och räkna gamla plåster som flyter omkring. Nej, tacka vet jag havet och allra helst ett salt, glittrande hav i soluppgången. Då inser man hur tacksam man ska vara för att ha möjligheten. Möjligheten att kunna röra på sig, vara frisk och vara glad för det lilla.


 
 

Men trots att jag är tacksam och nöjd med att "bara" kunna träna så är det väl ingen som har ungått att förstå att jag gillar ju även att bli bättre, få höra ett startskott, springa över en mållinje och överträffa mig själv då och då. Och för att göra det krävs träning. Träning som inte alltid är så glamorös som ovan beskrivna. Dom allra flesta träningspass är ju trots allt ganska oglamorösa och det finns inga genvägar. Det är bara att göra. Och ju fler oglamorösa, skitjobbiga och tuffa träningspass jag lyckas genomföra desto mer glamour blir det definitivt på tävling.....

Så jag citerar Ingmar Stenmark;
"-Jag vet inget om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag...."

/Peace, Love and Löparskor