Var går gränsen...

Jag resonerar med mig själv just nu. Kanske är det snudd på idioti att ge sig på Utö SwimRun med tanke på den vattentemperatur som råder i Stockholms skärgård just nu. I informationsmailet som kom från arrangörerna häromdagen stod det att den längsta simningen (970m) hade tagits bort på grund av förväntad vattentemperatur på söndag kommer att vara 9-11 grader!!! Och väderprognosen är inte heller lysande.

Jag brukar inte tveka inför utmaningar men efter att ha pratat med en vän igår, började jag faktiskt att fundera. Under samtalet fanns det vissa hintar om att; "det kanske inte är så smart att ställa upp.....kanske inte ens så genomtänkt av arrangörerna att genomföra tävlingen.... max 15 minuter i 9 gradigt vatten sedan blir man farligt nedkyld...."

Men att kasta in handduken redan innan start finns inte på världskartan för Team 2XL8. Kan dom andra så kan vi! Vi kommer att veva på som torpeder i vattnet för att slippa vara där för länge, vi kommer att forcera terrängen som pansarvagnar och vi kommer att klara det!! Denna gången ska vi minsann inte bli snuvade på konfekten, utan vi ska springa över mållinjen vid Utö Värdhus någon gång på söndageftermiddag!

 Så det så!!



Bild från vår första SwimRun tävling 2013. Då var värmen ett större problem än kylan...

Vill man följa Utö SwimRun´s LIVE sändning så kan man klicka HÄR

Starten går kl 10:20 på söndag.

Håll en tumme för oss! Vi lär behöva det.....

Kalla fötter

Nu är det en vecka kvar till Utö Swimrun och jag har bokstavligen fått kalla fötter! Det går rykten om att vattnet i Stockholms skärgård håller en sisådär 10-12 grader. Jag fryser av bara tanken....
Men simsträckorna under tävlingen är korta, och löpsträckorna är så pass tilltagna att vi bör få upp bra värme när vi springer. Den längsta simningen är 970 m och de andra 14 simningarna är mellan 200 - 480m. Och med tanke på att vi är lite halvkassa simmare så bör detta vara en Swimrun som passar oss dvs mer löpning och kortare sim! Det tycker vi om!
Totalt är Utö Swimrun 31 km löpning och 5,5 km simning

Team 2xL8

 

Vi har hunnit träna SwimRun ett par gånger i sjön här hemma. Där har vi som vanligt väckt liteuppmärksamhet bland de trädgårdsarbetande villaägare och andra flanörer. De höjer lite på ögonbrynen när vi två gummiklädda barbamammor kommer springandes med badmössor och simglasögon på huvudet och dolmar runt benen.

Vattentemperaturen har nog legat på ca 12-13 grader i sjön här hemma och visst är det kallt, men ändå inte så farligt som man skulle kunna tro. Den springande punkten är ju löpningen emellan simningarna. Det är ju därför som det överhuvudtaget är möjligt att simma i den temperaturen. Men visst....efter några simningar i 12 gradigt vatten domnar ansiktet bort och det är svårt att prata för att man är helt stelfrusen om kinderna.

Nu tänker säkert någon...."är det någon som har tvingat oss till detta!?"

Nej, självklart inte! Hur konstigt det än låter så är det här kul! Det är spännande, utmanande och en otrolig naturupplevelse! Och gillar man vatten (kallt....) och tillika löpning så kan det ju inte bli så mycket bättre eller....

Nu väntar en vecka med återhämtning, mycket vila och uppladdning.
För på söndag blir det till att smörja in hela kroppen med ullfett, åla ner sig i barbamammadräkten och sedan njuta av att vi har privilegiet att kunna vara med i Utö Swimrun

Långt ifrån fingervarmt....

Port de Soller

Det sämsta med att åka iväg på träningsläger till Mallorca är att kontrasten att cykla här hemma i snålblåst, duggregn och kyla blir väldigt stor. Men nu är det minsann slut på sötbrödsdagarna.... Åter till verkligheten. Iskalla tår, ensamma cykelträningar, motvind i alla väderstrecken och inte en enda Cappucino....Om det är synd om mig..? Nej inte ett dugg!! Det är på träning man ska "stöta på patrull"! Då kan det förhoppningsvis bara bli bättre när det väl gäller.

Men för att återgå till Mallorca måste jag ju bara berätta om Port de Soller rundan. Det är en av alla klassiska cykelrundor på Mallorca.

Jag fick förmånen att cykla denna rutten på lägret och med en liten grupp på 4 personer. Det var jag väldigt glad över! 

Vi gav oss av tidigt på fredagsmorgonen från Port de Pollenca  för att först cykla de "platta" 75 km fram till Port de Soller. Det är nog just den långa cyklingen fram till Port de Soller från Port de Pollenca som gör rutten ganska respektingivande.
Innan man kommer till kusten dvs till Port de Soler når man Soller. Där ska man över berget ut till kusten. Då finns det två vägar att välja på, åtminstone om man är bilist. Den ena vägen går genom berget via en tunnel och den andra går upp över bergat på serpentinvägar. För cyklister finns det bara en att välja på! Och det är den som går över berget. Cyklister är nämligen inte välkomna i tunneln!

 

Den "lilla" stigningen på ca 5 km upp innan det vände ner till Port de Soller var riktigt fin. Nästan inga bilister alls. Dom flesta körde ju i tunneln. Utsikten över slätten var fin och man kunde se ända bort till Palma därifrån.

"

 

Port de Soller är en väldigt vacker by vid kusten. Den är bland annat känd för spårvagnen som går ända från Palma och hit. Tyvärr kändes det inte alls lika gästvänligt på serveringarna här som i dom små byarna mitt på ön. I Port de Soller var det minsann inte bara att flytta ihop bord och stolar så att alla fick plats. Nej då, det ogillades av krögaren. Men det var inte så långt till nästa hak så det var bara att säga "-Tack o hej, vi käkar hos din konkurrent här bredvid istället

 

 

 

 

Men nu åter till anledningen att vi var just där! För i Port de Soller börjar det roliga. Då ska man nämligen ta sig upp en 14 km lång serpentinväg till Mallorcas högsta topp, Puig Major ca 1440 möh. Klättringen, är som sagt 14 km lång och har en snittlutning på 6,2 %. Själva cyklingen uppför, tyckte jag nog inte var så tuff men det är klart att den totala längden på rutten, ca 13,5 mil gör ju att den ändå blir ganska jobbig. Men Sa Calobra-vägen tycker i alla fall jag, är mycket jobbigare trots att själva klättringen är 5 km kortare.

 

På slutet av stigningen finns en tunnel och på andra sidan uppenbarar sig Puig Major och flera alldeles blågröna sjöar. Sällan är väl ljuset i tunneln så välkommet....

 

Puig Major är väl kanske inte så spektakulär i sig. Det går inte att komma ända upp till toppen då området är avspärrat av militären. Men visst känner man att man är högt uppe!

 

 

Härifrån är det ca 4 mil härlig cykling som mest går nerför tillbaka till Pollenca. Först når man vägskälet till Sa Calobra där fortsätter man ner till Coll de Batalla och sedan vidare ner till Coll de Femenia och därefter ca 8 km utförkörning ner mot Pollenca igen.

 

För oss blev Port de Pollenca -Port de Soller- Puig Major- Port de Pollenca cykeltid på 6 timmar och 7 minuter plus lunchtid och några få korta stopp till. Det blev ca 2100 höjdmetrar och upplevelse som hette duga

 

Ja, vad ska man säga.... På Mallorca är cykling som bäst!

 

Men nu är det "back to basic". Nu ska det nötas gummi mot asfalt och stångas med motvinden här hemma. Så idag var det cykling som var lite grå, lite regnig, kall och blåsig. Helt enkelt cykling som den är mest...

/Cykla lugnt

 

 

 









50 nyanser...

....av grönt.

 

Oväntat besök ....

 

 

Herre gud, vad 3000 stackars meter kan vara jobbiga....Hjärtat dunkar så att man tror att det ska

hoppa upp i halsgropen och kroppen skriker STANNA!!!!

Som mitt förra inlägg avslöjade så hade jag (eller rättare sagt Mc Run-appen) en målsättning på 11,27 på dagens DM tävling 3000 m. Det skulle betyda 3,49 tempo och 1,31 per varv. När startskottet gick kom dock tävlingsdjävulen på besök och sa "TA RYGG, TA RYGG!!" Och djävulen, han lyder man, (åtminstone om man är som jag) så jag tog en rygg som kändes rimlig och den höll jag i 3½ varv. Och ärligt talat så tänkte jag under dom tre varven; "fy fanken vad smart jag är, hon framför mig får ta vinden, här ligger jag och lurpassar och snart går jag om......" Om jag tänkte på kilometertider eller varvtider?? Nej inte ett dugg....
Jag hade nog lite otur när jag tänkte och det straffade sig efter ca 3 varv. Det hade givetvis gått för snabbt för mig och mjölksyran var väldigt nära. "Ryggen" försvann och jag fick tunnelseende och blodsmak i munnen. Jag hade inte en suck att hänga kvar...
Men då ändrades min målsättning till att släppa ryggen framför och att hålla min egen fri...Och det gick ju bra i alla fall. Ingen sprang om mig och jag fick ett DM brons.
Det är bara att konstatera att Mc Run appen hade fel. Idag gick det inte snabbare än 11,38 vilket betyder ett snittempo på 3,52 /kilometer. Men trots allt dravvel här om tider hit och dit så är jag ju sjukt nöjd och tacksam. Man kan inte vara nåt annat!

Att springa bana är fruktansvärt nervöst. Man har ingenstans att "gömma" sig och allting verkar vara så proffsigt. Man får en alldeles egen tidtagare som ropar varvtider och även hur många varv man har kvar. Det finns verkligen inte så mycket annat att fokusera på än att just flytta benen och bara bita ihop. Dock är banlopp inte min melodi egentligen. Men jag har gjort det några enstaka gånger tidigare och det är utan tvekan kul att utmana sig att springa på den berömda gränsen och få känna sig lite som en proffsig friidrottare. Och den där "djävulen" gör att man kan pressa sig långt utanför de gränser som finns under ett träningspass.

Så summan av kardemumman är; bli vän med djävulen, våga testa nya grejer och för guds skull HA KUL annars är det inget roligt!!

På banan igen

På torsdag ska jag springa 3000 m på bana. Och idag kom det ett meddelande från en god vän som skrev "- Såg dig i startlistan. Sånt där brukar du väl inte du springa!?" Nej, just det. Tänkte inte på det....

Har funderat lite på hur sjutton jag ska lägga upp detta...3000 m är långt men ändå inte...Det gäller ju att våga "ta i" redan från början och hitta den där magiska tröskeln. Helt enkelt springa så fort det bara går, utan att få mjölksyra. Eller ja....helt enkelt, lär det ju inte bli.
Men för att ändå få en liten hint om vad jag ska ha för tempo så använder jag Mc Run:s app i telefonen. Där knappar jag in en aktuell tävlingsfart tex 5000m eller 10 km också omvandlar den det till ett tävlingstempo. I samma app kan man även få önskvärt tempo i sina olika intervallträningar. Genialiskt eller hur!

Så hur ska jag springa 3000 m om jag litar på appen? Jo, jag ska hålla ett tempo på 3,49 vilket landar på sluttiden 11:27.

Den som lever får se...

Sa Calobra

Jag är övertygad om att en av världens mest spektakulära och vackraste vägar finns på Mallorca. Det är vägen som slingrar sig likt en orm, på den nordvästra sidan av Mallorca, ner till en fantastisk vik som heter Sa Calobra. Under träningslägret var denna cykelrutten givetvis något som alla såg framemot. En del med lite fasa och andra med tävlingsinstinkt för att göra den 9,5 km klättringen så snabbt som möjligt.

Eftersom vi bodde i Port de Pollenca började vår rutt till Sa Calobra med ett par mils platt körning. Men man kan även nå Sa Calobravägen från andra hållet dvs från Port de Soller. För oss började den första stigningen upp till Col de Femenia. Den är ca 7 km med 7 % lutning (515 möh) och är den första utmaningen på resan till Sa Calobra. Efter att man har nått Col de Femenia så är det en fantastiskt fin cykling på bergsvägarna. Det går både mycket nerför och en del uppför. Det finns flera ställen som är värda att stanna på, för att knäppa några fina bilder! Ta dig tid till det! Dom bilderna är ljuvliga att plocka fram när novembermörkret kryper innanför skinnet....

Uppe vid Portalen efter ca 3 mil delar vägen sig mot Soller och Sa Calobra. Där finns det en liten kiosk där man kan förlusta sig med färskpressad juice och all annan tänkbar energi. Därefter fortsätter det uppför några kilometrar till till coll dels reis! Sedan uppenbarar den sig!! En väg som är helt makalöst vacker! Då bär det utför vill jag lova! I 9,5 km! Om man är lika feg som undertecknad lär bromsytorna på hjulen vara brännheta när du når havsnivån igen! Det är väldigt skarpa kurvor i serpentinerna bitvis, och det är ofta mycket trafik. Det finns tider mitt på dagen som man ska undvika att cykla här då det är massor med trafik. Minns inte exakt vad det stod på skylten men typ mellan 13:00-15:00. När man sedan har nått botten kommer man till en väldigt vacker vik och plötsligt slår det en att det finns bara en väg tillbaka! Nämligen uppför samma väg som man körde ner....

Vi stannade ju såklart där och åt en god lunch. Men innan paltkoman gjorde sig till känna hoppade vi på hojarna igen och stod inför lägrets största utmaning! Att cykla tillbaka upp till Coll de Reis, 9,5 km med 7% snittlutning och med en maxlutning på 12%. Där kan man minsann tugga styrlinda!!
Den är otroligt jobbig och tar aldrig slut! Har man tillika lite bråttom för att man har startat klockan vid startskylten, allt för att få en tjusig logg i Strava eller Garmin, så kan lätt Paellan smakas flera gånger kan man säga....

Men det är värt varenda mjölksyramolekyl. För att komma hem och säga att man varit på Mallorca och cyklat utan att kunna säga att man var där vore inte kul! Så det är bara att bestämma sig! Det går!

När man kommit upp de 9,5 km till Coll dels Reis så är det några kilometer ytterligare lite lättare stigning till, innan det bär utför till Portalen och vägskälet Soller och Pollenca.



Om man ska till Port de Pollenca, är det ca 3 mil skön cykling med ganska mycket utför härifrån. Hela cyklingen tur och retur Port de Pollenca till Sa Calobra blir ca 9 mil.

Att cykla denna rutten innebär mycket individuell körning. Det är svårt att hålla ihop som grupp när det går mycket uppför. Detta gjorde att det blev en extra utmaning att vara ledare. Skulle man vara först och visa vägen? Eller sist för att pusha och peppa den som kanske har den största utmaningen? Hur ofta ska man begära att alla ska stanna och vänta in de som kommer på efterkälken? Det blev inte bättre än att man fick loopa tillbaks och räkna med ett visst svinn....Nej jag bara skojade....Alla kom rätt till slut.

Sa Calobra är helt klart en av dom finaste, men även tuffaste cyklingarna på Mallorca! Men att få komma hem och säga "been there, done that"  kan hjälpa en att bita ihop när man är som tröttast och det fullkomligen brinner i låren i någon av alla serpentinsvängarna under den 9,5 km långa stigningen. 

Fortsättning följer....



Imorns träningsläger är slut...

...och det är jag med.

8 dagars träning har tagit ut sin rätt. Jag tror jag skulle behöva sova 5 kvart i timmen....

Men det är väl helt okey att vara trött när lägret blev så fantastiskt roligt och när alla var så nöjda! Vi fick perfekt väder även i år och med dubbelt så många deltagare så blev det också dubbelt så kul. Vi bodde på Hotel Duva i Port de Pollenca som är en väldigt trevlig, lugn och vacker by vid havet.

Lägret var fokuserat på cykling men vi hade också morgonjogg, brickpass och OpenWater simningar. Så dagarna var helt fullspäckade vill jag lova. Träningspassen var oftast inte slut förrän tidigast kl 17 på eftermiddagen och som ledare hade man ca en timme på sig att duscha och sedan var det dags för lite "breafing" bland ledarna om dagens händelser och för att spika nästa dags schema. Middagsbuffen på hotellet serverades kl 19:30 och jag försökte vara i säng vid 21:30, vilket inte alltid lyckades.

Cyklingen på Mallorca är något utöver det vanliga vill jag lova! Inte konstigt att det vimlar av cyklister och triathleter där vid denna tiden. Det är dock cykling som kräver en hel del styrka och uthållighet åtminstone om man ska uppleva de finaste bergsvägarna. För det är därför man åker dit.  För att träna och bli stark uppför och att bli bra på att köra fort utför.

 

 

Cap de Formentor

 

En av alla klassiska cykelrutter på Mallorca är den ut till den nordligaste fyren, Cap de Formentor. Den första klättringen börjar vid Port de Pollenca och är ca 5 km lång. Där uppe finns en fin utsiktsplats med lodräta stup rakt ner i havet.

 

När man kommit hit upp planar vägen ut och sedan bär det utför några kilometrar. Efter 3-4 km når man en av Mallorcas vackraste stränder, Formentorstranden. Den får man bara inte missa. Det är en liten strand med kristallklart grönt vatten. Vacker som ett vykort. Här hade vi förövrigt lagt en av OpenWater simningarna under veckan.

Angeliqa

 

Gruppen som jag körde med denna dagen blev "badgruppen". Alla slängde sig i böljan. Det gick ju inte att motstå!

 

 

 

 

Klipporna vid Formentorstranden

 

 

Efter stranden följer en ny klättring men även en del utförsåkning under ca 9 km upp till Fyren. Vägen är fin och nyasfalterad och det är fantastisk utsikt. Man kommer också cykla igenom en tunnel som man inte upplever som särskilt mörk när man kör in i den. Men mitt i tunneln blir det becksvart. Har man inte tagit av sig brillorna blir man snabbt varse om att göra det!

 

Väl framme vid fyren är det ofta ett kaos av bilar som parkerar, backar, vänder och stökar. Här gäller det att passa upp så att man inte sitter på en motorhuv rätt som det är.
Har du tagit dig enda hit så måste du sätta dig på caféet uppe vid fyren och njuta av en välförtjänt god kopp kaffe.

Från Port de Pollenca till Cap de Formentor och tillbaks blir det ca 4 mil så det är ett lagom pass att göra en förmiddag eller eftermiddag

 

Fortsättning följer....