2,38,47

Fanken också!!!

Missade silvertiden med 47 sekunder på Lidingöloppet!! Men....."-jag é inte bitter" :-)

Dagsformen på lördagsmorgonen kändes urusel. Jag sov inte mycket på natten och kände mig yr och konstig i kroppen. Började redan då fundera över min målsättning och blev plötsligt väldigt nervös. Ångrade mig bittert över att jag vitt och brett berättat om mitt mål. Nu var jag ju tvungen att leva upp till detta.

Men jag bestämde mig för att jag skulle göra ett uppriktigt försök och hålla mig till planen ; 52 - 52 - 54. Planen sprack på ett sätt som jag absolut inte hade kunnat tro. Det blev 51,31 - 54,53 - 52,22. Var så otroligt förvånad över att sista milen gick snabbare än andra, med tanke på banprofilen.... När jag passerade 23 km skylten hade jag 35 minuter på mig för att klara silvertiden och då hade jag Aborrebacken framför mig. Även om jag inte tycker att det är den jobbigaste stigningen på banan så tickar sekundrarna där hur man än gör....

I vilket fall som, så var det riktig kul och som vanligt fick jag ett varmt och härligt välkomnande i mål av Karen och Folke. Fick ingen kramp, inga magsmärtor, inget ont efteråt, inga blåsor så vad gör det att medaljen är av brons.... Men....nästa år då jäklar!!!

Några dagar efter Veberödsrundan

Sprang Veberödsrundan i lördags. En halvmara som jag har sprungit två gånger innan. Hade bestämt mig för att ta det lugnt och att jag skulle springa för att få en bra känsla inför Lidingöloppet. Känslan infann sig och det gick bättre än förväntat. Vid ca 12 km insåg jag att det fanns resurser för att "trampa på gasen" och vid 18 km började jag snegla på klockan...Hade mycket god draghjälp av en dansk kille som hade farthållaren inställd på klockan och det var inte många meter som felade när hans klocka larmade vid kilometerskyltarna. När 19 kilmeterskylten passerades insåg jag att det fanns en liten chans att komma i mål under 1.40. Så sista två gick i "190". Dansken blev avhängd vid 20 km och jag missade tiden med 58 sekunder. Men ändå nöjd. Förstod efteråt att det var för sent att göra underverk med tiden utan konstaterade istället att jag kunde hållit ett betydligt högre grundtempo när jag kunde springa dom två sista kilometrarna 4,10 fart. Tiden räckte iallafall till ett DM brons i K-35 och det var riktigt KUL.

Sista långpasset innan Lidingö är avklarat idag. Nu ska jag trappa ner och börja ladda för nu är siktet inställt!!! 2,38 2,38 2,38 2,38 .........

Linn blev kattbiten i helgen. Det blev rejält svullet och rodnat. Vi var på Vårdcentralen igår och hon fick pencillin i 7 dagar. Katter är lömska djur...läste att 50% av alla kattbett blir infekterade. Oftast av en bakterie som heter Pasteruella multocida. Nåja, hon är bättre idag men nu har hon istället hudutslag av medicinen. STACKARS LINN.

Sensommardag vid havet

Den sista sommardagen på stranden hade vi troligen den 1 september. Det var en riktigt härlig dag. Det märks att det börjar gå mot höst. Luften är "högre" och vindarna är lite kyliga. Men varje dag av sommarkänsla vill man försöka bevara så länge som möjligt.

Lidingöloppet närmar sig med "skrämmande steg"..... 3 veckor kvar. Som väl är, känns träningen väldigt givande just nu. Förra veckan blev det drygt 7 mil och självförtroendet blir bättre och bättre. Kanske, kanske kan man lyckas med 2,38.....

Däremot så blir det väl högst sannolikt att man plockar med sig Svininfluensan hem från Lidingö (om man nu inte drabbas innan och isåfall kan man ju säga ajöss till Lidingöloppet). Nej förresten tänk positivt!!! JAG E INTE RÄDD JAG KAN FLYGA...(eller jag menar springa):-)