Äntligen är jag en 'riktig' löpare

Jag minns en gång för ett par år sedan när jag stod i ett omklädningsrum efter en gemensam träning med Ryssberget. En av tjejerna fick då syn på mina tår och utbrast; -Du har ju inte en enda blå tånagel! Du är ingen riktig löpare förrän du har blåa tår!' Sedan analyserades det vitt o brett varför jag inte hade det. Dom enades ganska snabbt om att jag hade för stora skor varpå jag påpekade att det var dom som hade för små:-). Nåja jag kom över det där, hur jag än hoppades på en liten liten ljusblå skiftning när strumporna åkte av efter en halvmara eller nåt annat långt, så fick jag acceptera att tånaglarna aldrig hade en skråma. ÄNDA TILLS I LÖRDAGS efter Lidingöloppet! Då uppenbarade sig en tånagel som höll på att lyfta till himlen. Och igår hände det äntligen. Hela nageln for hädan och jag jublade och kan nu äntligen kalla mig för en 'Riktig löpare'. Så nu har jag bestämt mig för att fortsätta ett tag till. Virkningen får vänta!

/Liselott ,
numera med en tånagel fattigare och glad o lycklig