Fanken också!!!
Missade silvertiden med 47 sekunder på Lidingöloppet!! Men....."-jag é inte bitter" :-)
Dagsformen på lördagsmorgonen kändes urusel. Jag sov inte mycket på natten och kände mig yr och konstig i kroppen. Började redan då fundera över min målsättning och blev plötsligt väldigt nervös. Ångrade mig bittert över att jag vitt och brett berättat om mitt mål. Nu var jag ju tvungen att leva upp till detta.
Men jag bestämde mig för att jag skulle göra ett uppriktigt försök och hålla mig till planen ; 52 - 52 - 54. Planen sprack på ett sätt som jag absolut inte hade kunnat tro. Det blev 51,31 - 54,53 - 52,22. Var så otroligt förvånad över att sista milen gick snabbare än andra, med tanke på banprofilen.... När jag passerade 23 km skylten hade jag 35 minuter på mig för att klara silvertiden och då hade jag Aborrebacken framför mig. Även om jag inte tycker att det är den jobbigaste stigningen på banan så tickar sekundrarna där hur man än gör....
I vilket fall som, så var det riktig kul och som vanligt fick jag ett varmt och härligt välkomnande i mål av Karen och Folke. Fick ingen kramp, inga magsmärtor, inget ont efteråt, inga blåsor så vad gör det att medaljen är av brons.... Men....nästa år då jäklar!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar