Morgonen började med huvudvärk och lite stela ben efter att ha sprungit elljusstafetten i Hässleholm på fredagskvällen. Men när starten hade gått var huvudvärken borta och efter ca en halv kilometer hamnade jag brevid en tjej som jag höll jämna steg med. Vi snackade om allt möjligt. Det var hennes första mara och vi bestämde oss för att hjälpa varandra i mål. Vi fick mycket hejarrop utmed banan och det var riktigt roligt! Vi stärkte o peppade varandra. Det var en helt fantastisk höstdag och jag njöt för fulla drag. När vi hade 2 km kvar så var det bara 'pannben' som gällde. Då flöt det på och jag kände mig hur stark som helst. NÖJD OCH GLAD KOM JAG I MÅL PÅ TIDEN:
03:48:57
Jag tror jag har funnit tjusningen med att springa marathon. Ingen jäkt, ingen stress bara mala på i mil efter mil efter mil.....
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar