Nu sitter jag på bussen på väg upp till Stockholm för att springa Lidingöloppet.Funderar på varför jag plötsligt får en släng av hypokondri när ett (för mig) viktigt lopp stundar. Ove undrade igårkväll om jag inte hade ont på nåt mer ställe än dom 5 jag redan hade räknat upp? -JO DÅ, säger jag. - Jag har lite känningar i min vänstra höft oxå. Varför är det så här? För lite mental träning? Eller är det för att ha en ursäkt ifall det inte skulle gå som planerat? Nej NU jäklar! Jag SKA klara 2.38. Bara positiva tankar från o med nu! Tänk på att leva idag, imorgon kan det va försent! /Liselott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar