tag:blogger.com,1999:blog-63354838068364140682024-02-29T00:42:30.332+01:00LöparLottas bloggVÄLKOMMEN!
Här skriver jag om träning, tävlingar och min familjLöparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.comBlogger849125tag:blogger.com,1999:blog-6335483806836414068.post-54690564524724244282023-11-06T22:21:00.002+01:002023-11-25T17:03:39.407+01:00The rain in Spain....<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">....stays mainly in the plain...</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Eller....?<br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwg1kVBFsEn8tQIG63s-55Ny8_Q_HOaHp2O368QTSJ2DFYXe-ulK_MdYkwjwXRCvH4lDBNUAJZKdYACW90aUEz0MlPuqfCWmrWvb7Fmhyphenhyphen09RZUfcYsFZEc7utNEQLPBqVL4QN-2HsCBdr6dqbJzNXQOEZF-ym572_Gx5xL0JaHYo7DNN7lO7TSyl2c8FyS/s4000/20231014_130039.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="3000" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwg1kVBFsEn8tQIG63s-55Ny8_Q_HOaHp2O368QTSJ2DFYXe-ulK_MdYkwjwXRCvH4lDBNUAJZKdYACW90aUEz0MlPuqfCWmrWvb7Fmhyphenhyphen09RZUfcYsFZEc7utNEQLPBqVL4QN-2HsCBdr6dqbJzNXQOEZF-ym572_Gx5xL0JaHYo7DNN7lO7TSyl2c8FyS/w480-h640/20231014_130039.jpg" width="480" /></a></div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">För ett par veckor sedan åkte jag till Mallorca och lämnade cykeln hemma för en gång skull.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Och som av en händelse gick Palma Marathon precis när jag hade bokat att åka dit.... Mycket märkligt sammanträffande. Eller kanske inte förresten...</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Nåväl slumpen eller inte... Jag tog dotter med pojkvän med mig och vi hade några dagar med fantastisk vackert väder och för första gången körde jag ner och upp för Sa Calobra MED BIL!!! Och visst... det var inte utan att jag glodde mögigt av avund på de cyklister som kämpade sig upp till Coll de Reis. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Det var ovanligt höga oktobertemperaturer och jag började nästan ångra mig att jag inte hade valt Växjö Marathon istället för Palma. För 27 grader och springa marathon är sådär.....</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Det kändes dock skönt att det "bara" var ett marathon och det enda jag behövde ha koll på var typ platsen starten skulle gå på och när... Jag behövde inte ha koll på däcktryck, transitionspåsar eller annat triathlontrams . Ett par löpardojjor och saken var biff.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Jag trodde mig ha ganska bra koll på läget. Men planen failade redan på hotellet kl 06. För den frukost jag hade blivit lovad bestod av en kopp kaffe och ett kakfat. Hur fasen ska man kunna springa ett marathon på två små chokladmuffins och två koppar kaffe?</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Men det var inte mycket att göra åt. Jag hade åtminstone en banan och några gel som jag stoppade ner innan jag gav mig iväg. Jag tog bussen in till Palma och hade följe med en engelsk tjej som jag träffade vid busshållsplatsen. När vi steg av bussen öppnade sig himlen och det var ett galet skyfall och åska. Det fullkomligen forsade vatten på gatorna. Vi skylade under viadukten vid katedralen och där anslöt även en tysk tjej. Vi var totalt dyngsura och vi stod i en fors av regnvatten blandat med en massa smuts. Vi skrattade åt hela spektaklet och konstaterade att det hade ändå inte gått att ligga på stranden idag och det var åtminstone inte 30 grader varmt och stekhett.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjE-w00itRTw9qqehm-YcDLgu7yujuFo7YXSeGxMY4-83NIt25KwD_VsYcVkFYRJQI6HtxfsrBx8JZqkhWI2Jgk-HLEFyGbmRszm9FRPDsei19Emzk_m656sn6_bxaERnYpCly5ym0yqj_o-OC_OKtxTIGOBVdWD2FX_t7KXJJm1R0WldY6r9yvqI_Pygzd/s4000/20231015_070745.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="3000" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjE-w00itRTw9qqehm-YcDLgu7yujuFo7YXSeGxMY4-83NIt25KwD_VsYcVkFYRJQI6HtxfsrBx8JZqkhWI2Jgk-HLEFyGbmRszm9FRPDsei19Emzk_m656sn6_bxaERnYpCly5ym0yqj_o-OC_OKtxTIGOBVdWD2FX_t7KXJJm1R0WldY6r9yvqI_Pygzd/w300-h400/20231015_070745.jpg" width="300" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLsPq4Z5MZ_ox7z0kz-hu6-DxDUZz41IAPueXDSOeRI70cazMF0QDOAeqFVY8OSQcj7i0kBkWwECfY00k0l4Rztn_diX-GWm1ypVcNgQjJg-ZFlIm-BTVq4YlF8t0HGYItZg-M4bz0tq8CKffsnsLzwORokhjNF773uiTl5TNYq3GokgdAqjlrJBBhMyT1/s4000/20231015_081626.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="3000" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLsPq4Z5MZ_ox7z0kz-hu6-DxDUZz41IAPueXDSOeRI70cazMF0QDOAeqFVY8OSQcj7i0kBkWwECfY00k0l4Rztn_diX-GWm1ypVcNgQjJg-ZFlIm-BTVq4YlF8t0HGYItZg-M4bz0tq8CKffsnsLzwORokhjNF773uiTl5TNYq3GokgdAqjlrJBBhMyT1/w480-h640/20231015_081626.jpg" width="480" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Det började ljusna och jag gjorde mig klar för start och lämnade in min överdragspåse. Men varför var det inte alls särskilt många vid starten. Klockan var ju 07:45 och starten skulle gå kl 08:00. Jag frågade någon var alla var och fick då reda på att starten var framflyttad en hel timme. <i>"-It has been written on Facebook. You must look there" </i>sa en spanjor som såg hur förvirrad jag var. F-siken också, det var då jag började känna att mina två muffins började gå ner för räkning och det var tveksamt om energin ens skulle räcka fram till start...</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">En timme och en gel senare gick äntligen starten. Vädret hade gått från skyfall till precis lagom löparväder. Ca 18 -19 grader och lite molnigt. Det var trångt i starten men jag hade inte bråttom. Jag hade gett mig sjutton på att jag skulle ha en hyfsat bra känsla hela vägen. Och som bekant så brukar tempo i dom flesta fall höra ihop med graden av bekvämlighet. Så sagt och gjort. Ingen stress. Jag skulle springa en mara kontrollerat, någorlunda smärtfritt och utan kramp!</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Det är alltid lite extra kul och kravlöst att springa ett lopp utomlands. Även om banan var knixig, kuperad och lite svårsprungen så var den rolig. Mil 2 och 4 gick mestadels uppe i Palmas gränder. <a href="https://www.palmademallorcamarathon.com/english/race-info/schedule-and-maps">Banan</a> började längs med kusten västerut förbi hamnarna och sedan tillbaka för att sedan vända upp i Palma centrum. På andra varvet öppnade sig himlen igen och det var en väldigt fuktig 3:e mil. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Som vanligt när man springer ett marathon har alla löpare energidippar och energikickar på olika ställen. Så den pigge löparen som så käckt springer om en och säger; <i>"-come on , vamos vamos, You can do it" </i>kan vara den man springer förbi ett par kilometer senare... Den enes bröd den andres död...</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Nåja, jag kom iallafall i mål utan att känna mig döende, och som jag konstaterade tidigare så kan det ha någonting med tempot att göra ....</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Och som med dom allra flesta lopp, så gör man nya lärdomar. Denna gången lärde jag mig att det går alldeles utmärkt att springa en mara på två små torra chokladmuffins och två koppar kaffe ;-)</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhN6PfRCRD9bNidolxkMLa2sH15WLrPmwI0zqx23mGCqmAjAUbUhuce-OdqoJOkpq9XCfGsyxHT6oFsIuimNUyKhmkEzhIrry0rZMKmkeFA96aAJ5DtGYbxfrb9zCqpokmwW89XJ3M8S7OwwGDiDHZnwBOt6GHP634FgPKe928RSx9oLoRDx16OAT0HjSPG/s1920/IMG_20231015_140405_060.webp" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1920" data-original-width="1080" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhN6PfRCRD9bNidolxkMLa2sH15WLrPmwI0zqx23mGCqmAjAUbUhuce-OdqoJOkpq9XCfGsyxHT6oFsIuimNUyKhmkEzhIrry0rZMKmkeFA96aAJ5DtGYbxfrb9zCqpokmwW89XJ3M8S7OwwGDiDHZnwBOt6GHP634FgPKe928RSx9oLoRDx16OAT0HjSPG/w360-h640/IMG_20231015_140405_060.webp" width="360" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div>/Peace Love and Löparskor<br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><p></p>Löparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6335483806836414068.post-62313223251784500022023-09-04T10:57:00.003+02:002023-09-04T10:57:56.691+02:00Testar man inte, vet man inte....<p>Vad händer om man tar nattkräm i ansiktet på dagen? Eller handtvål när man duschar? Eller... bevare mig väl.... fotkräm på händerna?</p><p>Ibland måste man våga prova för att veta vad som händer...</p><p>Så i helgen testade jag att springa ett marathon utan att vare sig vara riktigt återhämtad (ifrån förra helgens Vadstena triathlon Olympisk distans) eller för den delen tränad för att springa marathon....</p><p>Och nu vet jag att det inte går riktigt bra. Det är inte "bara" att springa ett marathon. Det är en konst från första steget. Fel i början blir BIG MISTAKE i slutet. Min marathonrutin har försvunnit lika fort som denna sommaren och jag gjorde typ alla misstag man kan göra...</p><p>Det var friskt vågat och närapå allt förlorat. Men jag ville så gärna springa Helsingborg Marathon och SM/RM Vadstena triathlon som bara låg en vecka innan. Helsingborg marathon har blivit ett riktigt stort marathon och är så ovanligt som en envarvsbanan. Men fyyyy satiken vilken bana. Det var ca 370 höjdmeter och de var i princip fördelade på de första 25 km. Det var allt från asfalt till grus och lite större stig. Jag gick ut alldeles för hårt (fort) och höll väl ungefär i lite mer än halva banan sen stod det en vägg... En ca 17 km tjock j-ä betongvägg. Det var inget annat än att stånga sig i den gång på gång eller bryta hela möget. Men jag är inte så lättknäckt av mig och hade jag brutit hade jag ju inte heller fått se omgivningarna... Även om det var en ganska smärtsam och inte minst krampartad sightseeing. </p><p>Men medaljen inhämtades och jag lägger detta passet till handlingarna, bryter ihop och går vidare.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhiUfoRJRYSK-T0LH5-RDSve3bohFi1A0oVSHVOxouMfjzpKfbWhA-zuvBKM5kc3pZ2UDhRi2tbkjoZL42xRlZkq7lBIePSuKqzJUxEivTHICsMB15kI10jPws2t0IiEKqu6We5n7HHgY6JMgvWnCSaD9tjIbSB4azYCtBLcLATsDYCmbI08H0y8vQoDGsj/s2944/20230902_184952.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2944" data-original-width="2208" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhiUfoRJRYSK-T0LH5-RDSve3bohFi1A0oVSHVOxouMfjzpKfbWhA-zuvBKM5kc3pZ2UDhRi2tbkjoZL42xRlZkq7lBIePSuKqzJUxEivTHICsMB15kI10jPws2t0IiEKqu6We5n7HHgY6JMgvWnCSaD9tjIbSB4azYCtBLcLATsDYCmbI08H0y8vQoDGsj/s320/20230902_184952.jpg" width="240" /></a></div><p><br /></p><p>By the way... idag går ÖtillÖ. Idag är det 7 år sedan jag gjorde denna bedrift. Jag kan knappt fatta att jag har varit där. </p>Löparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6335483806836414068.post-53818948940784542632023-07-25T22:49:00.004+02:002023-07-26T10:23:50.090+02:00En salig blandning av triathleter, pilsner och röa pölsor<p>Midsommar blev en torr tillställning kan man säga. För på midsommardagen drog jag till <a href="https://www.ironman.com/im703-elsinore" target="_blank">Ironman 70.3</a> (=halva Ironmandistansen 1900m/9 mil/21 km) i Helsingör och hämtade nummerlapp och den femtielfte ryggsäcken som det står IRONMAN på (som i särklass är dom dyraste väskorna jag äger...) </p><p>Jag har sagt det förut och säger det igen ... Ironmancirkusen har vett att ta betalt och vi triathleter har <u>inte </u>vett nog att låta bli att betala...Och så även jag...</p><p>Så ännu en gång betalade jag den dyra startavgiften och fick en hejdundrande fest (om man gillar att festa på energigel, mjölksyra och svett förstås). Festen började tidigt på morgonen närmare bestämt kl 08 så det fick spenderas lite pengar på boende, trots att jag bor ganska nära danskarna. Men eftersom jag anmälde mig så sent som 1½ vecka innan start så var alla rimliga boende i Helsingör slut. Så det fick bli en natt i Helsingborg vilket funkade okey, men krävdes lite planering med tidig utcheckning, packning av väskor, bilparkering och färjor fram och tillbaka några gånger extra. För när det gäller Ironmantävlingar känns det ofta som att själva tävlingen är den som behövs minst planering. Det är logistiken runt omkring som kräver mest.</p><p>Nåväl... Starten dvs simningen gick i den gamla hamnbassängen i Helsingör och banan var väldigt knixig med många bojar att runda. Man kunde se hela banan från kajkanten så det var bara att memorera den någotsånär kvällen innan Jag såg ett par brännmaneter från kajkanten och kände inte för att få ögonkontakt med en sådan heting.... Jag seedade mig som vanligt lite djärvt och startade sist i 33-36 minutersgruppen och jag såg verkligen framemot simningen. Det var en fantastiskt fin sommarmorgon och säkert 22 grader i luften redan kl 07 (17 i vattnet...).</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6lKhjq_fmaAOW0e1jLrh2qdCmaiGq67gMY4U5lVIJsXZx4tzzrIRFbyc6eyY-VKthJLlUK80vGTXXYbclplMA0NNKPd83AIFpKTUeysh7PKYv53Y7BtXnsh4DgV9YcWPjoVSQqFnqZAWlNoV8Mf80KWsTQfv8uoIXfvyJZ80pSkKNn0WG8lgiqMuklzO6/s4000/20230625_062629.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="3000" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6lKhjq_fmaAOW0e1jLrh2qdCmaiGq67gMY4U5lVIJsXZx4tzzrIRFbyc6eyY-VKthJLlUK80vGTXXYbclplMA0NNKPd83AIFpKTUeysh7PKYv53Y7BtXnsh4DgV9YcWPjoVSQqFnqZAWlNoV8Mf80KWsTQfv8uoIXfvyJZ80pSkKNn0WG8lgiqMuklzO6/s320/20230625_062629.jpg" width="240" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicgCEsVrABS-LmYJS9iuh4eSeg9ct4Wgudzl8b7xxCcANpxy15aaz7pAM_LRCOqFdbLXyz33IhCJbmeAWnA1xQB66VSwQDiZ9VmPVNCiemmXGitKkk2mPj51Fw0gc2Nq3r2uic25jFiHsMLJpDy_7rXDC495WwohjzWxIICymF2koZlby9fknn8cYAPxJc/s1280/VideoCapture_20230626-205340.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="1280" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicgCEsVrABS-LmYJS9iuh4eSeg9ct4Wgudzl8b7xxCcANpxy15aaz7pAM_LRCOqFdbLXyz33IhCJbmeAWnA1xQB66VSwQDiZ9VmPVNCiemmXGitKkk2mPj51Fw0gc2Nq3r2uic25jFiHsMLJpDy_7rXDC495WwohjzWxIICymF2koZlby9fknn8cYAPxJc/w640-h360/VideoCapture_20230626-205340.jpg" width="640" /></a></div><br /><blockquote style="border: none; margin: 0px 0px 0px 40px; padding: 0px;"><table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9MiwI8Apv-MkQGy_rUQvgps6074y2tTLf9yKOCyY8EKDnXALxnhQPCJdF_7k2W_cGE4YnBtGRWuz4i9ujORrQ0FRvaOTcWKkTCC2tclIRnogD3_X5Nor90DXMJ-hliVWVA6aIedGNxmKrviMUtOAswvqj6W7a4j-H7LieiJ6TNaR2rpthp-n1rrKzI-mo/s1024/ironman_703_elsinore_swim_large.webp" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1024" data-original-width="724" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9MiwI8Apv-MkQGy_rUQvgps6074y2tTLf9yKOCyY8EKDnXALxnhQPCJdF_7k2W_cGE4YnBtGRWuz4i9ujORrQ0FRvaOTcWKkTCC2tclIRnogD3_X5Nor90DXMJ-hliVWVA6aIedGNxmKrviMUtOAswvqj6W7a4j-H7LieiJ6TNaR2rpthp-n1rrKzI-mo/w283-h400/ironman_703_elsinore_swim_large.webp" width="283" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Simbanan</td></tr></tbody></table></blockquote>Simningen gick bra. Inga konstigheter förutom en box på läppen vilket kändes bättre än en brännmanet i ansiktet.<div>Jag höll inte riktigt vad jag lovade (33-36 min) men kom upp på 37,30 vilket får vara okey för att vara mig...</div><div><br /></div><div>Cyklingen var faktiskt en av de roligare halv IM cyklingar jag har gjort. Vacker lättcyklad bana och sååå varmt och skönt. Jag hade cyklat klart efter 2 timmar och 36 minuter.</div><div><br /></div><div>När löpardojjorna hade åkt på var det ännu varmare men dock inte längre så skönt.....Värmen tog ut sin rätt och det var otroligt tungt att springa. </div><div>Men... lika för alla så det var bara att bita ihop. Jag har utvecklat mitt energiintag de senaste åren och faktiskt blivit väldigt bra på det... det är stor skillnad från hur jag la upp tävlingarna innan. Numera tar jag minst en gel var 20:e minut och till denna tävlingen hade jag Vitargos gel som enligt osäker källa är den gel som ska ha högst saltinnehåll. Förutom gel och sportdryck har jag också alltid ett rör med flingsalt med mig. Och det har räddat mig många gånger kan jag säga. För efter att jag var sjuk i Guillaine Barre så har jag väldigt låg kramptröskel. Så jag gör vad jag kan för att hålla mig på rätt sida om tröskeln.</div><div>Löpningen var jobbig i Helsingör men banan var rolig. Nästan lika festligt som i Kalmar. Mycket publik på uteserveringar och parker och såklart en och annan svensk öldrickare som aldrig satt sin fot i en träningssko... Jag sprang in i mål på tiden 5,07 vilket resulterade i en 4:e plats. Jag missade pallen med tillräckligt många minuter för att inte behöva gräma mig att jag "skulle kunnat, om jag bara hade" osv... Jag hade helt enkelt inte vad som krävdes att springa snabbare denna dag (för löpningen är alltid den gren jag mobbar mig mest över...)</div><div>Men vad är en pallplats...jag fick ju en bal vid slottet (Kronoborg...)... och dessutom en rygga som kostade drygt 5000 spänn..Det får man väl vara nöjd med ;-)</div><div>Skämt å sido ...Kosta vad det kosta vill...Kul var det iallafall..</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghlHNoXxyhxXTySbN50VTrIOBXivFPXPjdNrVt4VHxdVus6Nm3nqwFwCHEnTssu-UIjrlZq88lPq_4j18KprcRlYHK98wgnkZksp56xgaSyozI6JcVDVfpdDIQYk5bN_qyb0pUchBomyRgMwg3CvlXc4VL78GyMg69E0CMrJwfBM7w2P2JMYGiTtkkmfyJ/s4000/20230625_062629.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="3000" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghlHNoXxyhxXTySbN50VTrIOBXivFPXPjdNrVt4VHxdVus6Nm3nqwFwCHEnTssu-UIjrlZq88lPq_4j18KprcRlYHK98wgnkZksp56xgaSyozI6JcVDVfpdDIQYk5bN_qyb0pUchBomyRgMwg3CvlXc4VL78GyMg69E0CMrJwfBM7w2P2JMYGiTtkkmfyJ/w300-h400/20230625_062629.jpg" width="300" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEht9IzbVnFirXTzQ_VKDjaNYoX8cdxKHCsJBTz1JisGJAv-AarbbSTLMZcNBNU23I4AUqXWgCdTw4VgrhZcG3VgNOSTbnTooTKc5GJMc3Q1LyZ6t4Mw4mHHWas2FFvT_GTsV2XC032G7aJQjldMVtodqg88PlRSf9Hgs4CoVQMhIqcBskSJ31lO5i-A5n92/s4000/20230625_154831.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="3000" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEht9IzbVnFirXTzQ_VKDjaNYoX8cdxKHCsJBTz1JisGJAv-AarbbSTLMZcNBNU23I4AUqXWgCdTw4VgrhZcG3VgNOSTbnTooTKc5GJMc3Q1LyZ6t4Mw4mHHWas2FFvT_GTsV2XC032G7aJQjldMVtodqg88PlRSf9Hgs4CoVQMhIqcBskSJ31lO5i-A5n92/w480-h640/20230625_154831.jpg" width="480" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuy6yonImR0y2AnzEnSL2IFQcT5-DhL3T6VgUUGjA-2N06pdg0Q7mR0OgDmjZpvRW7V1DqK7VRfU2gkzGWAAFVus_j6-aO2HQxAWjp5koCWMnVCzCZkmXYCEPpD9ecTw4CyigT3XeAjqLWYcz662x-iCqFCRXGBfEVHNKutafCqaLeNGX0K4S9nMfZBzIk/s4000/20230624_152146.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="3000" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuy6yonImR0y2AnzEnSL2IFQcT5-DhL3T6VgUUGjA-2N06pdg0Q7mR0OgDmjZpvRW7V1DqK7VRfU2gkzGWAAFVus_j6-aO2HQxAWjp5koCWMnVCzCZkmXYCEPpD9ecTw4CyigT3XeAjqLWYcz662x-iCqFCRXGBfEVHNKutafCqaLeNGX0K4S9nMfZBzIk/w480-h640/20230624_152146.jpg" width="480" /></a></div><br /><div><br /><p>/Peace Love and Löparskor</p><p><br /></p></div>Löparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6335483806836414068.post-8888233670192513572023-05-03T11:10:00.004+02:002023-06-30T11:04:13.892+02:00Teneriffa, lite mer än bara grisfester<p><span style="font-size: medium;">Om man vågar vägra Swift och ändå vill hålla sig i någorlunda cykelform under vintern får man köpa värmekuddar att lägga i cykelskorna eller resa till något ställe som åtminstone håller temperaturer som en dålig sommardag i sverige.</span></p><p><span style="font-size: medium;">Och var är det närmaste varma stället för oss svenskar under vintern....?Jo Kanarieholmarna....Detta ikoniska och ofta lite ironiska charterresemål...</span></p><p><span style="font-size: medium;">Så valet av att boosta cykelformen i år blev kanarieholmen Teneriffa. Den grönaste ön av dom alla och där Spaniens högsta berg Teide (3718 m) ligger. Vi valde att utgå ifrån Los Cristianos. Dels för att det är mest sol på södra delen och för att få lite semesterkänsla med allt vad det innebär. Och på Kanariaöarna innebär det verkligen<i> Sällskapsresan</i> In Real Life skulle man kunna säga. Tiden har liksom stått stilla i 30 år och svensk Charterresa gör verkligen skäl för sina fördomar på Kanarieöarna....</span></p><p><span style="font-size: medium;">Nu åkte vi inte riktigt charter, men flög däremot med ett chartrat plan från Malmö. Det är såååå smidigt att bara sladda in med bilen på Sturups flygplats, slänga av resväskor och cykelväskor 20 meter utanför ingången och 10 minuter senare är man incheckad och klar. </span></p><p><span style="font-size: medium;">Ytterligare 5 ½ timme senare landar man på Teneriffas södra flygplats. Kan det bli smidigare....?</span></p><p><span style="font-size: medium;">På flygplatsen blev vi vänligen men bestämt avvisade att stiga på lokalbussen med de stora cykelväskorna, men 2 minuter senare blev vi uppraggade av en taxichaufför som körde oss ända fram till hotellet för en väldigt billig peng. 30 EURO för ca 2 mils resa. Hade vi förbokat samma taxiresa på nätet hemifrån skulle det kosta minst 80 euro (eftersom vi utöver resväskor har stora cykelväskor också....). Så tänk på det! Alltid billigare att köpa taxiresa på plats!</span></p><p><span style="font-size: medium;">Att cykelträna på Teneriffa var helt okey. Men man måste gilla att cykla uppför. För det fanns inte många platta rutter. Dom få vägar som gick på "platten" var ett huller om buller med rondeller, motorvägar och stoppljus varannan kilometer. Så man får räkna med att dom fina vägarna att cykla på gå antingen bara uppför eller bara nerför. Från Los Cristianos cyklade vi bland annat en väldigt fin, lite lagom cykelrutt <i>"Los Cristianos- Granadilla-Vilaflor-Los Cristianos"</i> (ca 6 mil och 1400 höjdmeter). Alla höjmetrarna var upp till Vilaflor som verkar vara en "bikepoint" uppe i bergen. Där fnns ett populärt cykelfik och därifrån hade man tre olika vägval, ungefär som Col de sa Bataia på Mallorca. Så i Vilaflor fortsätter man antingen uppför till Teide eller ner till Los Cristianos eller tillbaka mot Granadilla.</span></p><p><span style="font-size: medium;">Vägarna uppe i bergen var verkligen fina och man cyklade bokstavligen igenom molnen uppe i bergen. Vi hade otrolig tur med vädret för jag kan tänka mig att det kan vara väldigt nyckfullt både med temperaturer och nederbörd.</span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-7yE_cGz2DkqqL1BGD2KAWGXo-qD9Nx2_7u2f3lsApX2_pEYt3I2yiTp4KIDxwHWxGKexLTPPjOaEPdDR4OEs7at0qDO1iSqQgNgWow0606R8kpH34fPH5rGJBUgH0M2-dGDMF057XN_-XcQqzrGiwtxDzRJp2z3vbZ0bjM48HnOFb_sZCu0W-OQ7Iw/s4000/20230306_131721.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="3000" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-7yE_cGz2DkqqL1BGD2KAWGXo-qD9Nx2_7u2f3lsApX2_pEYt3I2yiTp4KIDxwHWxGKexLTPPjOaEPdDR4OEs7at0qDO1iSqQgNgWow0606R8kpH34fPH5rGJBUgH0M2-dGDMF057XN_-XcQqzrGiwtxDzRJp2z3vbZ0bjM48HnOFb_sZCu0W-OQ7Iw/s320/20230306_131721.jpg" width="240" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-bCZShepFQloDuBSj44JO460ezAFgaoIDLKJyTLn-whHo9qIu6a9rOMBvo0Ci_g6QLKyMZFcQI1G3qz8F-TLrPe3RCOvFz-Qd87-iIKkbXigf7NFHqW5OX913fCVpUqbwmEUNA3XFV7feiCTrkuIg_qyhweT4NkOiJJKFAK_4mR2uHe_ex14jl9tndQ/s4000/20230308_125505.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="3000" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-bCZShepFQloDuBSj44JO460ezAFgaoIDLKJyTLn-whHo9qIu6a9rOMBvo0Ci_g6QLKyMZFcQI1G3qz8F-TLrPe3RCOvFz-Qd87-iIKkbXigf7NFHqW5OX913fCVpUqbwmEUNA3XFV7feiCTrkuIg_qyhweT4NkOiJJKFAK_4mR2uHe_ex14jl9tndQ/w300-h400/20230308_125505.jpg" width="300" /></a></div><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_0wrA4OE8KjKdJ3XVeR8AtpMyu9ptgI0aPf5cd39tMNkjjk3V4_EZJgI-IM1CjKAUIaGbx_Kg9h8QAQoiw0c9CwNxmLfuuBa8fel8_B_ezfql1UeXQKlpZCbp6PmDX8UYFdamsQn_5ffjBkp7nY9n69v4-sUcrPjM5aXn4xbQWG_irKBmK2I61r5MDA/s4000/20230308_135820.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="3000" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_0wrA4OE8KjKdJ3XVeR8AtpMyu9ptgI0aPf5cd39tMNkjjk3V4_EZJgI-IM1CjKAUIaGbx_Kg9h8QAQoiw0c9CwNxmLfuuBa8fel8_B_ezfql1UeXQKlpZCbp6PmDX8UYFdamsQn_5ffjBkp7nY9n69v4-sUcrPjM5aXn4xbQWG_irKBmK2I61r5MDA/w480-h640/20230308_135820.jpg" width="480" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Utsikten på 2100 meter över havet med Gran Canarias högsta topp <br />Pico de La Nieves i bakgrunden<br /><br /><p style="text-align: left;"><span style="font-size: medium;">Att cykla upp till Teide får man absolut inte missa. Med cykel kommer man dock inte högre än 2200 meter. Dom sista metrarna får man vandra (jag tog dock inte den utmaningen i cykelskorna). Förvänta dig dock inte någon hisnande utsikt. uppifrån Teide. Åtminstone inte på toppen, alltså där bilvägen är som högst. Där är det som att cykla i en blandning av vulkanlandskap och Vilda västern. Dock var det vacker utsikt på flera platser längs med vägen upp eller ner.<br /></span><br /><span style="font-size: medium;">Nästa rutt som man inte bör missa är Los Gigantes upp mot Santiago del Teide. Det var en väldigt fin klättring. Har man bra ben och inte minst bra bromsar kan man välja att cykla till Mascadalen från Santiago de Teide. Dessutom behövs ett sjuhelvetes tålamod... För denna vackra smala slingrande väg är full med bilar och turistbussar. Jag hade inte något av det så vi cyklade en bit ner i denna vackra dal innan jag insåg att det skulle inte gå att komma upp på ett vettigt sätt. Det skulle bli stopp i varje serpentinsväng pga bussar som fick stanna, backa och knixa sig runt i svängarna. Sedan var det dessutom så brant så att jag slirade med bakhjulet och hade svårt för att få stopp på cykeln trots full broms... Nej det var inte värt det. </span></p><div style="text-align: left;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEif4byr2Z1UY70uVCGQ2JlMLXbEULxZCkTf48YNR7OfDzJ2nG7_ty6MDYy8GG7bB1a12tAt_8WBTKC-pTZ7rCV0DDIitlws2AZYUBeNvrUm5oV65PgC03CjeDviJOqIJXVJd0V4GhPbBS9VXBjAhobZv40vRe90hZcvmJDrVnE2JFrfPa_uTXR86tPDZA/s4000/20230310_130122.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="3000" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEif4byr2Z1UY70uVCGQ2JlMLXbEULxZCkTf48YNR7OfDzJ2nG7_ty6MDYy8GG7bB1a12tAt_8WBTKC-pTZ7rCV0DDIitlws2AZYUBeNvrUm5oV65PgC03CjeDviJOqIJXVJd0V4GhPbBS9VXBjAhobZv40vRe90hZcvmJDrVnE2JFrfPa_uTXR86tPDZA/w480-h640/20230310_130122.jpg" width="480" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><p style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium; text-align: left;">Vägarna på Teneriffa var helt klart värda att asa med cykeln för. När det gäller simning så ligger Los Cristianos skyddat av vågbrytare så det var väldigt bra vatten att simma i. </span></p></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: right;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: right;"><br /></div></div></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsx_sLwCjaEEn5jYMWrQN3WuUOmljj4HLjKFGVgfQdR9NX1sLJfuE-MpXFeSbeVBhagl--0CNE-xLqzVtjKHoHpNuGUH4CnCJwdLyMzVhLE7PIDJ_5oU-MqZQln2D5cwKEt-644Ln3mQ3tn8lNhHVAA2ZT0RygNDDguurkWEJSnC5hACOgiMbjqHQbAw/s4000/20230311_082744.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="3000" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsx_sLwCjaEEn5jYMWrQN3WuUOmljj4HLjKFGVgfQdR9NX1sLJfuE-MpXFeSbeVBhagl--0CNE-xLqzVtjKHoHpNuGUH4CnCJwdLyMzVhLE7PIDJ_5oU-MqZQln2D5cwKEt-644Ln3mQ3tn8lNhHVAA2ZT0RygNDDguurkWEJSnC5hACOgiMbjqHQbAw/w300-h400/20230311_082744.jpg" width="300" /></a></div><div style="text-align: left;"><br /></div><p style="text-align: left;"><span style="font-size: medium;">Löparskorna hade dock kunnat få stanna hemma. Där vi bodde var det egentligen bara strandpromenaden som dög till att springa på. Och då var man tvungen att välja rätt tidpunkt typ tidigt på morgonen. För på eftermiddagen var det så trångt så att det vara bara ett kryssande mellan, alla människor som flanerade där.</span></p><div style="text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYWBXwoU2IqcCQraqZKvG9qG8U_fF5FwPDsvSXOlZ88GfhmAXmD3pz0OIU0mZ5c8a3-Q3wg4Z0a4IpuZ2RQbGi8x0yXDYGDa9CqRd-wykFy_le4sgHcWFJyDRKcG_5K66AQy6dljDXm4rFkoGJM97G8yM-8Rv_jWl5VL0LXKIbmcQP1Fw3V7FrWqF4DA/s4000/20230307_081754.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="3000" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYWBXwoU2IqcCQraqZKvG9qG8U_fF5FwPDsvSXOlZ88GfhmAXmD3pz0OIU0mZ5c8a3-Q3wg4Z0a4IpuZ2RQbGi8x0yXDYGDa9CqRd-wykFy_le4sgHcWFJyDRKcG_5K66AQy6dljDXm4rFkoGJM97G8yM-8Rv_jWl5VL0LXKIbmcQP1Fw3V7FrWqF4DA/w300-h400/20230307_081754.jpg" width="300" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFrr2Xv_Nt_uPkw5hn43HGl6W43CQMk1gIedum0wzqX84h36cfVyGI0fuIym5bp9HPlcNgOV02bEuCqzmhBr3EmDxM8cc075B8LS_hoMBE4weTJsDKpMktW6IPasPQt38IZFImnJkRIUj3IlmzSiG_4uPFGkxOhsc5uTWsUxleHApSnDvhhhvlLP7ZsQ/s4000/20230312_130848.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="3000" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFrr2Xv_Nt_uPkw5hn43HGl6W43CQMk1gIedum0wzqX84h36cfVyGI0fuIym5bp9HPlcNgOV02bEuCqzmhBr3EmDxM8cc075B8LS_hoMBE4weTJsDKpMktW6IPasPQt38IZFImnJkRIUj3IlmzSiG_4uPFGkxOhsc5uTWsUxleHApSnDvhhhvlLP7ZsQ/w480-h640/20230312_130848.jpg" width="480" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">/Hasta la Vista Teneriffa</div><br /><div style="text-align: left;"><br /></div></td></tr></tbody></table><br /><p><br /></p><p><br /></p>Löparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6335483806836414068.post-32339300966460120032023-03-17T16:56:00.004+01:002023-03-18T12:12:40.378+01:00Slutet på en 6 månader lång Racereport<p>Det här var nog den löjligaste och mest utdragna racereport i historien. Men jag lovar detta är sista delen och sedan lägger jag detta bakom mig och blickar framåt istället.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhSgRr_7zcvEkUZZeFZUFGonSW7LXNQQlDC-bbat0a-BBWvR_6JpGnlKAUOOH0koWXxEmvtIKX9-0WNWBC1yho_N0rO7tGbDn25FMP1_VOoa1DH0mfGpqd6QPF59hc0hyn5ZAnnIGA537CbMrjE6e4U9O0kMXwjLqGUGVRb-OihWOysIgCugMLouuzxg/s851/pain_management_FINAL_7.0-1.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="315" data-original-width="851" height="236" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhSgRr_7zcvEkUZZeFZUFGonSW7LXNQQlDC-bbat0a-BBWvR_6JpGnlKAUOOH0koWXxEmvtIKX9-0WNWBC1yho_N0rO7tGbDn25FMP1_VOoa1DH0mfGpqd6QPF59hc0hyn5ZAnnIGA537CbMrjE6e4U9O0kMXwjLqGUGVRb-OihWOysIgCugMLouuzxg/w640-h236/pain_management_FINAL_7.0-1.jpg" width="640"></a></div><p>CYKEL OCH LÖPNING</p><p>Cykelmomentet på Kona var en jobbig historia. Cyklingen har ca 1700 hm och det går knappt att beskriva hur dom heta vindarna snurrade runt en hela tiden ute på Queen K Highway. Landskapet var böljande och det fanns inte tillstymmelse till skugga någonstans. Av alla backar var den mest krävande upp till Hawi efter ca halva sträckan. Där rundar man en kon för att cykla samma väg tillbaka. </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9Z7wxu4M48YYoIeNlyDyAIFMokim6zOqUk1xuSGQmRsWOBRN3KHcGxOi9EUiimmNspCZSIrGFsO2bOEegWzpvSQi5owVlaXX4PpObe5_4Mn7y8_jml5zTTVfSFf6QbPdxg_qUV7Qn9BUdipRjdjU_5Yq6FOrSJEUrUUqL2h7PHPtD9BABu0T8xJLS6A/s647/Bike-Course.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="647" data-original-width="496" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9Z7wxu4M48YYoIeNlyDyAIFMokim6zOqUk1xuSGQmRsWOBRN3KHcGxOi9EUiimmNspCZSIrGFsO2bOEegWzpvSQi5owVlaXX4PpObe5_4Mn7y8_jml5zTTVfSFf6QbPdxg_qUV7Qn9BUdipRjdjU_5Yq6FOrSJEUrUUqL2h7PHPtD9BABu0T8xJLS6A/w490-h640/Bike-Course.jpg" width="490"></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">CYKELBANAN</td></tr></tbody></table><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></span></div><p>Och dom omtalade kastvindarna som kan vara obehagliga i samma backe utför, var denna dag väldigt snälla. Visst kände man att vinden tog tag i framhjulet men det var aldrig något problem. Och vindarna ja....dom mytomspunna, skräckinjagande hawaiivindarana som beter sig alltid mer eller mindre likadant på Hawaii. Det innebär att om man cyklar så långsamt som jag så hinner man inte med den lilla medvinden man ändå har möjlighet att få på "hemvägen" utan efter lunch har vinden stabiliserat sig till nästan bara motvind söderut. Och eftersom jag läst säkert 100 racereports innan så visste jag detta. Men inte hade jag kunnat föreställa mig att värme, vind och vätskebrist skulle kosta så enormt mycket. </p><p>Även om vindarna inte var fullt så hårda som dom kan vara, så var dom fruktansvärt varma. Det var inte särskilt fuktig värme utan "bara" galet hett. Efter 9-10 mil var jag så varm så att jag fick hälla vatten på fötterna. Det kändes som att pedalerna var glödande kolbitar.</p><p>Såklart uppenbarade sig negativa tankar när jag såg hastigheten gå ner och jag hade sjukt svårt för att hålla de 165 watt som var tänkt. Självförtroendet bokstavligen smälte bort i värmen och jag kände att alla andra var mycket bättre än jag. </p><p>Cykelbanan var tuff. Bland det tuffaste jag har cyklat. Vätskedepåerna var få och man behövde mer vatten än man fick plats med på cykeln. Mina ben var ångkokta när jag var framme i T2. Jag hade till och med svårt för att gå på fötterna och hur i hela fridens namn ska man då kunna springa en mara med samma fötter...</p><p>Men ge upp....? Nej det var aldrig något jag ens funderade på. Hur skulle det se ut? Jag har aldrig brutit innan och varför i herrans namn skulle jag då göra det på den viktigaste av dom alla...Nej, på med löpardojjorna och ut från den lilla skuggan som T2 tältet gav.</p><p>Sedan ut på löparbanan i publikhavet till stående ovationer...(överdriver såklart. De flesta var i skuggan och satt dessutom ner)</p><p>Fotsulorna brann fortfarande men det var bara att bita ihop. Förutom dom sista 500 metrarna på maran var den första milen roligast trots smärtan i fötterna . Banan gjorde en loop på den kända Alii's Drive inne i Kailua-Kona och det var mycket publik. Jag försökte få någon typ "pace" med de som jag kom ifatt men av någon outgrundlig anledning så gick det inte. Det var som om jag försökte springa ifrån värmen istället för att sänka tempot... Det slutade varenda gång med att de tjejer som sprang saktare än jag sprang om mig när jag sedan fick gå några steg för att inte svimma av värmeslag...</p><p>När jag sprungit den första milen så började den ännu varmare sträckningen ut på Queen K Highway.</p><p>Svart asfalt och en stekhet sol... Och 32 kilometer kvar. Det var glest med vätskedepåer. Färre än vad det varit tidigare enligt uppgift från de som varit där tidigare. Ja är det varmt i helvetet så kan Hawaii omöjligt vara ett paradis. För satan i gatan vad hett det var. Det hade tom lanserats en keps med någon form av stenar som skulle kyla ner huvudet. Den kostade typ 2500 kronor och många av elittriathleterna hade denna. Säkert såklart sponsrade... Och kan ni tänka er.. Jag gick INTE på det. Nix det var billigare att hälla en liter iskallt vatten över sig var 3:e kilometer</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXmdayxBX2Y915QwDiggcJ7N1hkNPjOQDEljWp6vc5KyXO9Vc_0GeFlKOKEK_NcwycI9cL0QCa6qOD73BMf1c5RFneKkU2M299CdCw9Js_zqOHRngNUQOCNDWtD9Z_nMcZZL9bUPtETUrBLS9LyCxboVSGebhqB3eUbuphd-EpipY83IqzjSxMC6P_2A/s1625/FB_IMG_1665812543423.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1625" data-original-width="1080" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXmdayxBX2Y915QwDiggcJ7N1hkNPjOQDEljWp6vc5KyXO9Vc_0GeFlKOKEK_NcwycI9cL0QCa6qOD73BMf1c5RFneKkU2M299CdCw9Js_zqOHRngNUQOCNDWtD9Z_nMcZZL9bUPtETUrBLS9LyCxboVSGebhqB3eUbuphd-EpipY83IqzjSxMC6P_2A/w426-h640/FB_IMG_1665812543423.jpg" width="426"></a></div><br><p>Efter ca halva sträckan så kom en skön utförslöpning ner till EnergyLab. Men eftersom sträckningen ute på Queens K är en vändbana så var det lite svårt att glädjas eftersom varje meter nerför skulle sedan springas uppför.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiH-HeuumVXv4kMTZsbMIyVOZOaTf1CcjCPthcZ2iEIRgqQBmu_O2RfvLXK93ter8BcSYcV2Humb97SwWjqARLYFaFHNhlPk9qrEBW9uDUmy1m_QPnY1nf-DNvSOAg64dnVrK5qi2uI8cyP_7odV7usZenAaN7oUMvgXX72MCutGlYix0GIpuyKjOg-3A/s1600/16790637604291073843167683567567.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiH-HeuumVXv4kMTZsbMIyVOZOaTf1CcjCPthcZ2iEIRgqQBmu_O2RfvLXK93ter8BcSYcV2Humb97SwWjqARLYFaFHNhlPk9qrEBW9uDUmy1m_QPnY1nf-DNvSOAg64dnVrK5qi2uI8cyP_7odV7usZenAaN7oUMvgXX72MCutGlYix0GIpuyKjOg-3A/w400-h225/16790637604291073843167683567567.jpg" width="400"></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Backen till EnergyLab</td></tr></tbody></table><p>Sträckningen till och från "EnergyLab" beskrivs som den tuffaste delen av löparbanan. Och själva EnergyLabområdet är ganska tråkigt och ser lite ut som ett industriområde. När jag rundade konen hade jag ca 12-13 km kvar och en låååång uppförsbacke tillbaka till Queens K Highway. Solen började gå ner och även graderna. Det blev faktiskt pyttelite behagligare. Jag insåg snabbt att det skulle bli en målgång i kvällsmörker. Och mörkret kom snabbt. Någon släckte lampan när jag fortfarande var ute på Queens K Highway. Sista 6-7 kilometrarna innan man kom in i stan var bitvis obehagligt mörka. Det var inte utan att man fick en viss styrka av att möta de hjältar med pannlampor som hade 3 mil kvar att springa.</p><p>När jag äntligen sprang in till Kailua (eller sprang och sprang.... vet inte om man kan kalla det för löpning...) så var jag helt slut... Fötterna värkte och benen var kokta. Men nu skulle belöningen komma. Nämligen att få springa på den berömda målrakan på Alii´s drive. Blåsorna under foten sprack i backen nerför Palanis Road och sedan var det dom längsta 2 kilometrarna jag nånsin sprungit (eller vad det nu var jag gjorde...) Men till slut... vände banan till höger på Alii`s Drive och den magiska tunneln av flaggor, människor, jubel musik och fest uppenbarade sig.</p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCALESX5dOIQDM_HiWXfs4w6xNivlZh7QFCnx9J3xdPrMy__zXM-0Z2T_CP-ViGpf6y2U49DXjnoQZPnpA31YagFVm2N9dezeIR3haFl-hsrA5mpItVoSVxWO6D_Q7J2ji0ewmgVdkBVcLJWZZiRHYLPxsYgGkUIxr3v3x05CyUhLdEnrFUtQuTRvAcw/s4032/20221008_191625.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCALESX5dOIQDM_HiWXfs4w6xNivlZh7QFCnx9J3xdPrMy__zXM-0Z2T_CP-ViGpf6y2U49DXjnoQZPnpA31YagFVm2N9dezeIR3haFl-hsrA5mpItVoSVxWO6D_Q7J2ji0ewmgVdkBVcLJWZZiRHYLPxsYgGkUIxr3v3x05CyUhLdEnrFUtQuTRvAcw/w480-h640/20221008_191625.jpg" width="480"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhwwkxoQGl5b1jR74jElPPjyPyPu5lF2CulFYDmd2kRMd1K_mfawcngoR8jIasoJXNmD95YUOlWAlfNCZjl4mh_dU6tMtQ49p1Lh17KkOLhXuxhyh1clFdffnK7Smwr0xanz-zFfDZWfDxTJmSYdhHQf_cSA40mMGgFyVM9LT3DAG0Ygtr9PsNt9DlrQ/s4032/20221008_171937.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhwwkxoQGl5b1jR74jElPPjyPyPu5lF2CulFYDmd2kRMd1K_mfawcngoR8jIasoJXNmD95YUOlWAlfNCZjl4mh_dU6tMtQ49p1Lh17KkOLhXuxhyh1clFdffnK7Smwr0xanz-zFfDZWfDxTJmSYdhHQf_cSA40mMGgFyVM9LT3DAG0Ygtr9PsNt9DlrQ/s320/20221008_171937.jpg" width="240"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi22gEiFeMDyDqhIg71XV6BR-SYNpO1rmoObBFJF1uQPmQHmR7bz8Yz_RY3j58gyYSzk6K4Y0aWV89USsT5dN1j2sfYbYC6WZVghNSyJhLDNjv_A07wNN9VlErMs5vMifmkx4LHWyhVguoO1dh_W-JzsSckLjr9AtTeBicwptsKeQVqlO2_b8T9_DB8sQ/s4608/20221008_171959.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4608" data-original-width="3456" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi22gEiFeMDyDqhIg71XV6BR-SYNpO1rmoObBFJF1uQPmQHmR7bz8Yz_RY3j58gyYSzk6K4Y0aWV89USsT5dN1j2sfYbYC6WZVghNSyJhLDNjv_A07wNN9VlErMs5vMifmkx4LHWyhVguoO1dh_W-JzsSckLjr9AtTeBicwptsKeQVqlO2_b8T9_DB8sQ/w300-h400/20221008_171959.jpg" width="300"></a></div><br>Och lilla JAG fick springa där! Jag hörde mitt namn och såg mina nära och kära som tjoade och viftade. Jag gjorde några High five och sprang sedan dom sista metrarna in i mål på den dyngsura röda matten.<p></p><p>Jag gjorde det till slut. Min 7:e Ironmantävling kvalade jag äntligen till Hawaii och nu var jag framme vid målet på World Championship Kona. Det var helt sjuuukt. Det var lite svårt att ta in faktiskt. Efter målgång stod jag en stund i strålkastarljuset och glänste i svett med mina två amerikanska personliga assistenter. Alla fick det... Två stycken som visade vägen, serverade dryck och hjälpte till att få tröja, energi och överdragspåsen. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJTobxcGo9Er4ic14WMjBQoSEVzRc1maWg24Y6H4AkTaGagMkgJPVZyactK0cPO7ERE1LcZluyrOTOtt8gDoAS1ORNOUD0Q4vQg6TdIH2PAYHDhYn7oAp50tNWZRjevig8MS5v8GHBBi51OXehFxbeu-zbU1misID5pHI3w5qcoBDargNQk5-k2dihCA/s1620/FB_IMG_1665812518099.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1620" data-original-width="1080" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJTobxcGo9Er4ic14WMjBQoSEVzRc1maWg24Y6H4AkTaGagMkgJPVZyactK0cPO7ERE1LcZluyrOTOtt8gDoAS1ORNOUD0Q4vQg6TdIH2PAYHDhYn7oAp50tNWZRjevig8MS5v8GHBBi51OXehFxbeu-zbU1misID5pHI3w5qcoBDargNQk5-k2dihCA/w426-h640/FB_IMG_1665812518099.jpg" width="426"></a></div><br><p>En flera års "resa" tog slut här. Efter målgången på Kona var det var nog den tuffaste "Ironmanblues" jag har gått igenom (jmf <i>babyblues</i> = nedstämdhet efter man fått barn). Jag vet faktiskt inte om jag har tagit mig ur känslan av tomhet, mållöshet ännu...</p><p>Kanske därav denna enormt utdragna racereport... Men nu är det här histora som jag ska bära med mig så länge jag lever. För det var inte bara första gången på Kona utan även sista. Jag skulle inte åka dit igen även om jag får möjligheten. Worldchampionship på Kona har nog gjort "sitt" nu. Organisationen förändrar upplägget och Herrar och damer kommer from nu att tävla var för sig. Ena året på Hawaii och nästa i Nice Frankrike.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOBn9SA8hN44ve2wEy_rDIMK79rqrGazjrZIaYAzHcRSiZ4X65dFtMBZtrWD7Bf0ox-g-SOS-g0XlSf-j4HEitDtY61p1YLCkNdr0infnvnFmcyZ2Tw34KV5XYaFb5KJiNL2D19L2-RGhe6nlFW_lXNa4MazVTsKBtB8rt9ijCmH0L2e3xkqXfc0ycyg/s4032/20221008_192623.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOBn9SA8hN44ve2wEy_rDIMK79rqrGazjrZIaYAzHcRSiZ4X65dFtMBZtrWD7Bf0ox-g-SOS-g0XlSf-j4HEitDtY61p1YLCkNdr0infnvnFmcyZ2Tw34KV5XYaFb5KJiNL2D19L2-RGhe6nlFW_lXNa4MazVTsKBtB8rt9ijCmH0L2e3xkqXfc0ycyg/w480-h640/20221008_192623.jpg" width="480"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div>Så nu får jag se vad som händer.<div>Jag säger som Pippi; <i>"antigen så kör jag en Ironman till eller så gör jag det inte"</i><br><p>/Peace Love and Löparskor 💛</p></div>Löparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6335483806836414068.post-59063094906070984092023-02-26T17:53:00.001+01:002023-02-26T19:26:04.302+01:00Ironman World Championship Simningen<p>Efter en flådig välkomstbankett och incheckning av cykel och påsar så kom äntligen tävlingsdagen med stort D! Som jag säkert nämnt tidigare så var årets tävling uppdelad på två dagar. Alla damer plus de yngsta och äldsta herrarna på torsdagen och Herrar elit och medelålders killarna på lördagen. </p><p>På torsdagsmorgonen blev jag inskjutsad till starten tidigt. Det är alltid lite extra nervöst när man ska ta bilen. Bilköer och annat strul kan bli förödande och man lägger onödig energi på sånt som man inte kan påverka. Men eftersom jag hade lyxen att bli eskorterad av min hejarklack så slapp jag sånt och blev släppt precis vid tävlingsområdet. Sedan kunde dom köra vidare och leta parkering. När vi skildes åt där var det inte utan att jag tyckte lite synd om dom. Det skulle ju bli en lååååång dag för dom och dessutom varm som attans.</p><p>Nåja dom skulle nog överleva... Dom hade ju både havet och Mia och Fredriks pool att svalka sig i. </p><p>I tävlingsområdet var det beckmörkt och klockan var inte mycket mer än 05:30. Jag följde strömmen av athleter genom den gången som alla skulle passera igenom för att komma ut till piren och växlingsområdet. Där fick man solskydd, hjälp med nummer tatuering och mycket beundran av alla hundratals funktionärer. Man kunde inget annat än att känna sig som en stjärna.</p><p>En stor skillnad från alla andra IM tävlingar jag har varit på var att man inte hade tillgång till sina påsar på tävlingsmorgonen. Dem hade man lämnat in dagen och hade alltså ingen möjlighet att lägga i något som man hade glömt. Så på morgonen var det bara att kolla cykeln och att preppa den med energi.</p><p>Allt på min cykel såg bra ut och mörkret började förvandlas till gryning</p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEia8eWumOdFuHBk8Vwy4UEPdylwZbmLGyaiLTgl6A-dHIE0c2SjT90MY5jQjE_rznknKY35zYwdBXkFnC3A055jbAXNeFKIvI6l91fFob9WqyLyPrGv-1NheXYYLK3xVjxf4Syt-c8eSg_bEoOQFIaWrRav5JoYx-ihmz9ElWuA_bJr1VdH_7mcLFQsZQ/s4608/20221006_052221.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4608" data-original-width="3456" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEia8eWumOdFuHBk8Vwy4UEPdylwZbmLGyaiLTgl6A-dHIE0c2SjT90MY5jQjE_rznknKY35zYwdBXkFnC3A055jbAXNeFKIvI6l91fFob9WqyLyPrGv-1NheXYYLK3xVjxf4Syt-c8eSg_bEoOQFIaWrRav5JoYx-ihmz9ElWuA_bJr1VdH_7mcLFQsZQ/w480-h640/20221006_052221.jpg" width="480" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbKYXAk9nlyRtDO0uHwTq0R3_4DQWgFwSTCOH76BnmASQTHVZhdbb1KhRcGc7eaQA6xlAKh0Nm0tghUZKP1F_T0sPqJ6xSk0jCtKIXqvfPzZBfq3kGHI2cs_r261vZPMSpQLOJs2LaQRfIUZXenDUDajaCDkywBPOEDonRC68N3w-B1WANhV8bOBkrjg/s4608/20221006_060501.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4608" data-original-width="3456" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbKYXAk9nlyRtDO0uHwTq0R3_4DQWgFwSTCOH76BnmASQTHVZhdbb1KhRcGc7eaQA6xlAKh0Nm0tghUZKP1F_T0sPqJ6xSk0jCtKIXqvfPzZBfq3kGHI2cs_r261vZPMSpQLOJs2LaQRfIUZXenDUDajaCDkywBPOEDonRC68N3w-B1WANhV8bOBkrjg/w480-h640/20221006_060501.jpg" width="480" /></a></div><br /><p></p><p>När jag hade fyllt på mina flaskor med min coctail av gel och sportdryck tog jag mig ut från växlingsområdet och tittade mig omkring för att eventuellt få en skymt av min hejarklack. Men det var omöjligt att hitta någon i dunklet och vimlet av athleter och publik. Jag snickesnackade med några amerikanska tjejer i toakön och försökte se lugn ut. De hade varit på Kona flera gånger och sa; <i>"This is soooo fuuun! And HOT!!</i>"</p><p>Alla tjejer såg galet tränade ut. Och jag försökte se lugn ut. Och faktum var, att jag var lugn.... kanske för lugn... Jag borde taggat till istället för att bara tänka att det här skulle bli kul. Jag skulle ju bara ta mig i mål. Men det skulle visa sig flera gånger att det var inte så "bara"</p><p>Jag hade valt att inte köpa någon swimskin utan tänkte bara simma i min tridräkt. Det kändes inte som att det var värt dom få sekunderna det skulle göra för min totala tid. Mitt mål med att starta på Hawaii var just att komma i mål och njuta a att ha tagit mig ända dit. Det kändes väldigt konstigt att inte ta på sig våtdräkten och jag kom på mig själv flera gånger att tänka att det måste vara något jag glömt.....</p><p>Vi skulle starta i våra åldersgrupper och jag tror att vi var ett 50-tal i min åldersgrupp. Det skulle förstås innebära betydligt större risk att jag inte skulle ha chans på så många fötter.</p><p>Det var så kallat vattenstart där vi 5 minuter innan start fick simma fram till en tänkt linje bakom ett antal SUP:ar. Det innebar förstås att trampa vatten en stund men vattnet var så salt så man flöt som en kork så det var inga problem. Vattnet var otroligt varmt och kändes fantastiskt mjukt och skönt utan våtdräkten. Jag tittade upp mot himlen och soluppgången hann bara tänka "-Nu är det äntligen min tur..." Sen small kanonskottet och hela gruppen började simma. Simbanan gick 1900m rakt ut i havet där man skulle runda en båt och sedan tillbaka igen. Havet var lite hoppigt men ändå helt okey. Det var en fantastisk simning och ju längre ut man kom desto mer magiskt blev det. Jag hade bra fötter att följa men fick verkligen koncentrera mig på att inte tappa fokus på att följa dom. För det hade varit lätt hänt. Det fanns ju så mycket annat häftigt att titta på. Längst ut vid båten var det väldigt klart och djupt vatten. Jag hade lätt kunnat stanna där ett tag bara för att njuta. Men nej... både cykeln och hejarklacken stod ju och väntade på mig.</p><p>På väg tillbaka till piren kom det "köldhål" som jag hade läst om i några andra racereports. Jag tror att man hade ca 500 m kvar när man kände den kalla strömmen. Jag vet inte sanningshalten i det, men jag hade uppfattat att fenomenet var återkommande och känt.</p><p>Simningen var över och för en gång skull så behövde jag inte skänka en tanke på att det skulle bli kallt på cykeln.... Jag lovar...inte en millisekund tänkte jag på det...</p><p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQb0zUhAAMWkpd4ju4IZ_9jO0Znxo3zDSXKm1Voc6Gp5Viqi2pyHey5mK_pyz0RWZV0B_l5N54uDFvCY0yP_HFd4v6M6efzR2ZfHeGjTj4Cmf5U02NR26Pcw2MlCa9C3hmLpgti7VllHn0uinNy8A6xKpTsodqZxZJZBEaMuyi7JApxNBYXEF-WPiEDQ/s1620/FB_IMG_1665812565013.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1620" data-original-width="1080" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQb0zUhAAMWkpd4ju4IZ_9jO0Znxo3zDSXKm1Voc6Gp5Viqi2pyHey5mK_pyz0RWZV0B_l5N54uDFvCY0yP_HFd4v6M6efzR2ZfHeGjTj4Cmf5U02NR26Pcw2MlCa9C3hmLpgti7VllHn0uinNy8A6xKpTsodqZxZJZBEaMuyi7JApxNBYXEF-WPiEDQ/w426-h640/FB_IMG_1665812565013.jpg" width="426" /></a></p><p>Jag tog mig upp för rampen längst in i hörnan vid piren. Det var definitivt inte mycket folk eller trångt. Jag sprang och tog min påse och fick på mig strumpor och cykelskor. Min hjälm hängde på cykeln vilket man inte heller ofta får på IM tävlingar. Småsprang med cykeln ut genom T1 och hann se en som var så exalterad över att se sin hejjarklack så både hon och cykel slog en kullerbytta innan hon ens var uppe på cykeln. Jaja man kan små le åt andras misstag ....men inte så länge för inom kort kom mitt misstag... eller rättare sagt mina misstag. När man hade "boardat" cykeln så följde några backar och knixiga kvarter inne i Kailua. Efter bara någon kilometer tappade jag min "ubåtsflaska" på styret. Där hade jag jag ju min superduper viktiga cocktail av sportdryck och gel. Så jag knep på bromsen och fick stopp på lokomotivet i nerfaörsbacken. Som väl var, fanns det en vänlig funktionär som kom med flaska till mig. Nästa misstag kom efter ytterligare någon kilometer. Då var det locket på speedboxen som hoppade upp. Där i hade jag mitt first aid kit vad gäller punka. Så då var jag tvungen att stanna igen.... Sååå trött jag var på mig själv... Varför i herrans namn hade jag inte tejpat locket? Detta hände ett par gånger till utmed banan och sista gånga stuvade jag om grejorna lite så att de inte slå upp mot locket. </p><p>Ganska snart var jag ute på den berömda motorvägen Queen K som till stor del IM banan går på.</p><p>Det skulle komma bli en lång och så här långt hade amerikanskorna rätt. Än så länge var det både kul och hett...</p><p>Fortsättning följer (på denna otroligt utdragna rejsreport.... ;-)<br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><p></p>Löparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6335483806836414068.post-60662283783894800052023-02-03T17:09:00.009+01:002023-02-04T05:36:49.040+01:00Hawaii Big Island, magiskt, varmt och sjukt dyrt<p>Fredrik och Mias försenade bagage kom redan dagen efter. Och det blev dessutom levererat ända till fram till boendet vilket ju faktiskt blev väldigt tacknämligt. För när man reser med cykelbagage stöter man på patrull var man än reser... Prova själv att få in cykelväska, resväskor och handbagage i en Renault Megane så förstår ni vad jag menar. Så när man har landat på resmålet gäller det att ha koll på hur man ska ta sig från flygplatsen till boendet med detta berg av bagage.... Som jag skrev i förra inlägget så fick vi otroligt nog in allt i vår hyrbil. Annars hade vi fått köra skytteltrafik eller tagit en sjukt dyr taxi</p><p>Jag hade valt att boka resan så att vi hade 6 dagar på ön innan min tävling. Och det var nog tur det, för jag var ganska jetlaggad faktiskt. Det tog några dagar att återhämta sig efter den långa resan. </p><p>Vädret på Hawaii var otroligt konstigt och omväxlande. Temperaturen var minst 30 grader oavsett sol, regn eller moln. Men det var mycket sällan blå himmel i 360 grader på himlen. Där vi bodde, i Waikoloa, var det dock solsäkert. Men det berodde på vilket väderstreck man tittade i. Så ofta var det molnigt på vår balkong men när man gick ut från hotellkomplexet på andra sidan var det soligt. Låter konstigt men så var det flera gånger. </p><p>Big Island är en väldigt glesbebyggd ö och ska jag vara helt ärlig....ganska ocharmig faktisk... En stor motorväg, Queen K Highway, sträckte sig över lavalandskapet så det fanns inte alls några mysiga vägar vid kusten mellan vårt resortområde och Kailua-Kona. Och skulle man till någon strand så fick man köra av Queen K på någon avstickare genom lavalandskapet och ner till havet. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjW4zLE9tcxg2U_T4mbuhrimCfOhrp30xrB0R1yQlYWkn_BzsH3TJTq0sfHrxce5rzwW3tusMuO9_K8ywcIx5Cvcc_LySie7gLN9jPeYh1aH4BvwIldWG-06KtdEfNAauv1YT4HQJqvK6XgIjXdVPAOem7C1oM1NmkTJY9aoBiGoZzQBfpNhMt6ov0lwQ/s4608/20221001_113256.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4608" data-original-width="3456" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjW4zLE9tcxg2U_T4mbuhrimCfOhrp30xrB0R1yQlYWkn_BzsH3TJTq0sfHrxce5rzwW3tusMuO9_K8ywcIx5Cvcc_LySie7gLN9jPeYh1aH4BvwIldWG-06KtdEfNAauv1YT4HQJqvK6XgIjXdVPAOem7C1oM1NmkTJY9aoBiGoZzQBfpNhMt6ov0lwQ/s320/20221001_113256.jpg" width="240"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbS4s3_1x6pJezLPo-i1XaD1FtKjtvE6B6y3-gqORz0soOOWDlMmECGvadJ3iSVuYgyEwU0UthonVedhZvffjBqLDxI4bl8faTBGDEcNY6ytR7WUleL01cCkA0nmEzrisMSVISbwANhlLz2oIg--BUs0pgki2T7DbygpCvwERR2qqZQ4jMhdm9neWFWg/s4608/20221001_112302.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3456" data-original-width="4608" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbS4s3_1x6pJezLPo-i1XaD1FtKjtvE6B6y3-gqORz0soOOWDlMmECGvadJ3iSVuYgyEwU0UthonVedhZvffjBqLDxI4bl8faTBGDEcNY6ytR7WUleL01cCkA0nmEzrisMSVISbwANhlLz2oIg--BUs0pgki2T7DbygpCvwERR2qqZQ4jMhdm9neWFWg/w640-h480/20221001_112302.jpg" width="640"></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div><div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3snchyy5z9ady-RnEvND-Ln2dvFRXWWi0LApkePjdh8ojCCkx1ono1UsHoV0qdvVU_lRqP46a1i41fV6YB3ye48dJ4HxFoB4em-78OD__-cGYb2k6Em3ZfBM1eH-66b4imXYZKfj9cYfX3IR9qZGg75qR4LLDoNWc14AS0vHbPDobIcN4A8SOnpKl5w/s4608/20221001_111814.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="4608" data-original-width="3456" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3snchyy5z9ady-RnEvND-Ln2dvFRXWWi0LApkePjdh8ojCCkx1ono1UsHoV0qdvVU_lRqP46a1i41fV6YB3ye48dJ4HxFoB4em-78OD__-cGYb2k6Em3ZfBM1eH-66b4imXYZKfj9cYfX3IR9qZGg75qR4LLDoNWc14AS0vHbPDobIcN4A8SOnpKl5w/w300-h400/20221001_111814.jpg" width="300"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div>Hawaii är, som alla säkert vet, en delstat i USA. Men för att reda ut begreppen så består delstaten Hawaii av många öar. Av dessa, faktiskt flera 100 öar, så finns det 8 huvudöar. Och för att krångla till begreppen ännu mer, så går den anrika Ironmantävlingen på den största av öarna som dessutom heter Hawaii. För att skilja den ön från hela delstaten så säger man ofta Big Island Hawaii. Men när triathleter pratar om Ironmanön på Hawaii så säger de flesta "Ironman på Kona". För så heter nämligen distriktet där största delen av tävlingen går. Byn där tävlingens centra ligger i heter Kailua. Och för att förtydliga det ytterligare så heter byn Kailua-Kona om man tittar på kartan. Troligen finns det fler orter eller distrikt med samma namn (verkar som att Hawaiianerna inte är så påhittiga med sina orts- och önamn). Men trots att Hawaii det vill säga "Big Island Hawaii" eller Kona för den delen är den största ön ( ungefär lika stor som Skåne till ytan) så är det inte huvudön. Honolulu är huvudstaden och ligger på den betydligt mindre ön Oahu.<div><br></div><div>Hawaii Big Island har flera vulkaner som dessutom är aktiva. Och även världens största vulkan , Kilauea som har varit aktiv sedan 1983. Om man är intresserad kan man komma riktigt nära och se ner i kratern. Detta ska man helst göra på kvällen när den glödande lavan syns allra bäst. Vi gjorde aldrig det. Det var faktiskt väldigt långa avstånd och man hade lätt kunnat sitta i en bil en hel dag för att transportera sig. Vi kände inte för det...</div><div><br></div><div>Nästa ocharmiga sak med Hawaii var att det var sjukt dyrt. Ett bröd kostade mellan 70-100 kronor och en kopp kaffe på något café kostade lätt 75 kronor. Man fick hålla hårt i dollarna</div><div><br></div><div>Men såklart var det alldeles magiskt att komma till Hawaii. Havet var fantastiskt varmt och härligt och naturen var minst sagt spektakulär! Men det bästa med Hawaii var förstå Ironman. Och alla triathleter. </div><div>och dessutom att vi var ett gäng som kände varandra sedan innan. Såååå kul att träffa likasinnade på andra sidan jordklotet.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrgmlGKA71tNCQSDCBe9r1CYlkDtVtiBDaQWO0F8EY-qSf-270bwaQfXA-ELThsb_oeq_B0faWszYIxt3f2s8TFVYxKgotIO41_mP8jpvHuRFPQiZYOZQWkIB4gF0Gk9NPTHe5Em4BmTah-PETELh-1jCuAe1Pq7jt5mirfkcsP6jLbcXpCuVUZA-ZoA/s4032/20221003_151359.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrgmlGKA71tNCQSDCBe9r1CYlkDtVtiBDaQWO0F8EY-qSf-270bwaQfXA-ELThsb_oeq_B0faWszYIxt3f2s8TFVYxKgotIO41_mP8jpvHuRFPQiZYOZQWkIB4gF0Gk9NPTHe5Em4BmTah-PETELh-1jCuAe1Pq7jt5mirfkcsP6jLbcXpCuVUZA-ZoA/w300-h400/20221003_151359.jpg" width="300"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhydjBhjcKcWlQrilR4YsC6kVMNsSIIT_h8Q1kesCFO-0PHz0CSCL3glbKuv8YWJUGEdcSeJwBAim7sUzQmY5PLZXY8DuNNpL_Xp6ZsxarGJrpDm0D4babzqVB0jePWwhIYazATmtu7gS64E7YSfzH6FiSs-Yf-M1u20NdSvuhuMLfE5AvOPkgyB0Frfw/s4608/20221003_154944.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4608" data-original-width="3456" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhydjBhjcKcWlQrilR4YsC6kVMNsSIIT_h8Q1kesCFO-0PHz0CSCL3glbKuv8YWJUGEdcSeJwBAim7sUzQmY5PLZXY8DuNNpL_Xp6ZsxarGJrpDm0D4babzqVB0jePWwhIYazATmtu7gS64E7YSfzH6FiSs-Yf-M1u20NdSvuhuMLfE5AvOPkgyB0Frfw/w300-h400/20221003_154944.jpg" width="300"></a></div><br><div><br></div><div><br></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSPvpkssrny4AGh-BFkYULU-XRPez-fty21-CRl-0bXd9hjJnRAw7rjiRKkyiFHfm9uNZW53DoEKJVaatOuaqqs4DHyPRck6fsaXuuUeLdY9CDhvBkROwvDQ8cGgXvJBzKnhEzwLdbb8uRSe3KR4zurowkTNue-Doxw6QbNY54n0ucZvhS1TukZ0Odgg/s4032/20221009_122018.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSPvpkssrny4AGh-BFkYULU-XRPez-fty21-CRl-0bXd9hjJnRAw7rjiRKkyiFHfm9uNZW53DoEKJVaatOuaqqs4DHyPRck6fsaXuuUeLdY9CDhvBkROwvDQ8cGgXvJBzKnhEzwLdbb8uRSe3KR4zurowkTNue-Doxw6QbNY54n0ucZvhS1TukZ0Odgg/w300-h400/20221009_122018.jpg" width="300"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglRaqAnTG8ewnrFoWGRWllVlxAlRL4Ki7UFAMp30oMKA0-p3gJVxTdcUkHPWdxYwBZCylYJKysaA9enxpLoBPEfhHMnOX3Y6uMCVrUbaIZyDUwz7bBFpV6QQW91eLBPLnTBKtX0StKcpdhvFsYYK0zsPJq4wcYtVV582jM_a_rb0xdI-ni6wAgJcEQZA/s4608/20221008_145651.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4608" data-original-width="3456" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglRaqAnTG8ewnrFoWGRWllVlxAlRL4Ki7UFAMp30oMKA0-p3gJVxTdcUkHPWdxYwBZCylYJKysaA9enxpLoBPEfhHMnOX3Y6uMCVrUbaIZyDUwz7bBFpV6QQW91eLBPLnTBKtX0StKcpdhvFsYYK0zsPJq4wcYtVV582jM_a_rb0xdI-ni6wAgJcEQZA/w480-h640/20221008_145651.jpg" width="480"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1PnvWLHRR6Gtu44O0D1exz1oj_T6ePiTElyIwCnRG3gOXWI3kAVxwYW1ITDfU2Qm2VHWcqKKkdFD0449iNFP8yRsH-P2SVr_-MDMQ9B16_G675iFnmuiDYJPSuAL1CHfSe2Qvychcd6cWbcwWjLXTfN1hAbyt8r9drj8uy2g_E5Fq81YO3rPpyJDCbQ/s1080/FB_IMG_1665193548984.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="1080" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1PnvWLHRR6Gtu44O0D1exz1oj_T6ePiTElyIwCnRG3gOXWI3kAVxwYW1ITDfU2Qm2VHWcqKKkdFD0449iNFP8yRsH-P2SVr_-MDMQ9B16_G675iFnmuiDYJPSuAL1CHfSe2Qvychcd6cWbcwWjLXTfN1hAbyt8r9drj8uy2g_E5Fq81YO3rPpyJDCbQ/w640-h426/FB_IMG_1665193548984.jpg" width="640"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgD5S3bJefflZccUEJjgA6S23wWqm6PnvJj0p4325xZ_iwB_PDOOAX2y3YEPPByAN2ac6FIDyRzey5h2eeDwUVfiPpy9wtumJSE0G16jQ4uudaKkIbyZ5ksWWqcRgRN_gKeuofvYQpVrwzMF2zOpKYBg7Drb-W10cwm00WWR5EETvSQclAOWsZoWPyPGg/s4032/20221002_091926.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgD5S3bJefflZccUEJjgA6S23wWqm6PnvJj0p4325xZ_iwB_PDOOAX2y3YEPPByAN2ac6FIDyRzey5h2eeDwUVfiPpy9wtumJSE0G16jQ4uudaKkIbyZ5ksWWqcRgRN_gKeuofvYQpVrwzMF2zOpKYBg7Drb-W10cwm00WWR5EETvSQclAOWsZoWPyPGg/w300-h400/20221002_091926.jpg" width="300"></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Utsikten från vår lägenhet med vulkan i bakgrunden</td></tr></tbody></table><br></div><br><div><br></div><div>Fortsättning följer...</div><div><br></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div><br>Löparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6335483806836414068.post-43396495005285296592023-01-10T16:49:00.003+01:002023-03-16T14:14:52.363+01:00Ironman World Championship Kona Hawaii. Resan dit<p>Det tar en stund att flyga till Hawaii....</p><p>Vår resrutt var Köpenhamn-Amsterdam-Los Angeles- Big Island Hawaii och den tog ca 24 timmar från det att vi lyfte i Köpenhamn.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhp2DU9pkRaxFx0k4H8lll-iAo2CezzaX4m4ODa8IixzW3HUoQKz84bngnm0_XOhisAJHYpQa20w4whMwLpTBvew18Z6jJeyI7Kf5or1GFKRk7HKMkb_2Mshx_P2YCX9lU3DuqDQ2R8_kKS8AWgUytY6RVNCMG50f-a8mTfTSvp9zJcHLNdrwJztYnmeA/s4032/20220929_032507.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhp2DU9pkRaxFx0k4H8lll-iAo2CezzaX4m4ODa8IixzW3HUoQKz84bngnm0_XOhisAJHYpQa20w4whMwLpTBvew18Z6jJeyI7Kf5or1GFKRk7HKMkb_2Mshx_P2YCX9lU3DuqDQ2R8_kKS8AWgUytY6RVNCMG50f-a8mTfTSvp9zJcHLNdrwJztYnmeA/w300-h400/20220929_032507.jpg" width="300"></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Tidig morse i väntan på tåget över Öresundsbron</td></tr></tbody></table><br><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="text-align: left;">Den långa flygningen mellan Amsterdam och Los Angeles tog ca 11 timmar och var inte så jobbig som jag hade föreställt mig. Däremot den sista flygningen ut till Hawaii var sjukt jobbig. Mitt huvud var inställt på att "Nu är vi strax framme" men de sista 5 ½ timmarna ut till ön var såååå dryga. Och dessutom var det ett litet och svinkallt plan med sjukt dålig service. </span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="text-align: left;"><br></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="text-align: left;"><br></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhb0k6g81z8Hv9Ht2mVrPztd2TiBJ6rOh1-D-NfHKDk6KEJ9d_5XwVhUQET6PnQ5jyFsG0Ta-1YLKcugPgGl6MDq0NFieO9kL0n0JEnNdQDU2t6ge7wRMZXSSWMTJVNo1fCV7tvtnlsOLsXhYtwDckDKt0zVyTHAL-oyPzwqZ8zS5gBV_tCC3pDLtcwQ/s4032/20220929_165607.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhb0k6g81z8Hv9Ht2mVrPztd2TiBJ6rOh1-D-NfHKDk6KEJ9d_5XwVhUQET6PnQ5jyFsG0Ta-1YLKcugPgGl6MDq0NFieO9kL0n0JEnNdQDU2t6ge7wRMZXSSWMTJVNo1fCV7tvtnlsOLsXhYtwDckDKt0zVyTHAL-oyPzwqZ8zS5gBV_tCC3pDLtcwQ/w480-h640/20220929_165607.jpg" width="480"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div><p><br></p><p>Under resan mellan Köpenhamn och Hawaii stod tiden stilla i 12 timmar. Så när vi landade på paradisön var det bara torsdagkväll. Vi hade startat vår resa på torsdagsmorgonen så för oss var det fredag morgon (svensk tid) när vi landade. Flygplatsen var pytteliten och såg ut ungefär som en större kiosk. Allt var i princip utomhus med lite tak här och där. Värmen var enorm. Trots att jag har rest runt mycket i sydostasien och i Europa har jag aldrig upplevt samma intensiva värme. Det var ganska mörkt och det mesta verkade öde. Det fanns bara en liten souvenirbutik öppen. </p><p>En av mina största farhågor var att min cykel inte skulle komma fram. Jag vet att det är många som får sina cykelväskor på villovägar på resan till Hawaii och eftersom jag gärna målar "fan på väggen" så skulle det inte vara konstigt om just min väska skulle hamna på en annan kontinent. Dock hade jag en "Back Up" i form av Mias cykel. Hon och Fredrik skulle också vara på plats. Fredrik skulle också starta och sedan skulle dom resa vidare till Utah för att också tävla i VM Ironman 70.3 (halva distansen) Så Mia hade sin cykel med men skulle alltså inte köra tävlingen.</p><p>Men alla våra väskor kom... Tack för det! Dock kom inte Mia och Fredriks väskor. Dom reste med ett annat plan...Men Fredrik hade min cykel som sin "Back Up" plan. Tävlingen i år var nämligen uppdelad på två dagar. så vi skulle inte tävla samtidigt... Damer och en del herrklasser på torsdagen och herrar på lördagen och Fredrik skulle starta på lördagen.</p><p>Vi hämtade bilen bredvid flygplatsen och hade egentligen trott att vi skulle behöva köra väskor och cykelväska i omgångar till hotellet. Men hur galet det än låter så lyckades vi få in en cykelväska, tre resväskor, tre handbagage och faktiskt 3 människor i en Toyota (sedanmodell) . Lagligt....? Njaeee kanske inte riktigt...</p><p>Fortsättning följer...</p><p><br></p><p><br></p>Löparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6335483806836414068.post-7184452854729285442023-01-10T15:17:00.000+01:002023-01-10T15:17:26.970+01:00Ironman World Championship Kona Hawaii. Förberedelser2022 har varit ett fantastiskt roligt och händelserikt år för mig så det är med visst vemod jag lämnar det bakom mig. <div>Det har varit allt ifrån badrumsrenovering till en kvalplats på Ironman Hawaii och förstås sjukt mycket träningstimmar för att nå ända dit</div><div>Men hur gick det då att ta sig till andra sidan jordklotet för att delta i denna åtråvärda och mytomspunna Ironmantävling. Jag kan säga att det var allt annat än lätt. Efter att jag kommit hem från Kalmar följde några veckor av förtvivlan över att planera ihop en resa med boende utan att behöva betala helt hutlösa priser. Jag kan ärligt säga att jag höll på att ge upp.... Jag låg vaken på nätterna och letade boende via Airbnb. Eftersom Kalmar är en av de sista kvaltävlingarna och att det dessutom var dubbelt så många startplatser i tävlingen så var alla vettiga boende redan uthyrda. Så det som fanns kvar var antingen på andra sidan ön eller så kostade det minst 120 000 kronor. </div><div>Efter många timmar av sömnlöshet hittade jag till slut en lägenhet i Waikoloa ca 4 mil norr om Kahliua-Kona där själva tävlingen hålls. En superfin stor lägenhet med både kök, tvättmaskin och ett fint poolområde. <div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEibc2ndK7TyhExAjAnhXayYJGfPrrjRm9Flg0fOY1IaZsNl0iSBaIY3P0uZ6JfqtCWOM3rim6pga8VLR6Qu04D4HOIx539P7MLdiunmDu8SD_StL2_5dU-gTt03uKzQ9Z-TbxF7qBx385_OTkFDoxCmVqB5ShwOdtNKi9nH7bXl4hcMg6J-U48WFVqSkg/s4032/20221005_101446.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEibc2ndK7TyhExAjAnhXayYJGfPrrjRm9Flg0fOY1IaZsNl0iSBaIY3P0uZ6JfqtCWOM3rim6pga8VLR6Qu04D4HOIx539P7MLdiunmDu8SD_StL2_5dU-gTt03uKzQ9Z-TbxF7qBx385_OTkFDoxCmVqB5ShwOdtNKi9nH7bXl4hcMg6J-U48WFVqSkg/w480-h640/20221005_101446.jpg" width="480" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0WjI2QAfweweRrXUSjjzKc3OfJM6YzQu2rq-ckAvU7-ptN-CIj0G9SfPaJlUkziLsc-6p9YiagMyBrTNK19s-wyMdifVygT4F1_y5w3mCFuUbRJn7dmO4MdNAcLauEwPGXUAGXDIrnnn_AUmpPIWAQHEtX4G5kGckM41OSlffXCozUHCpoTGzKZuoZA/s4608/20221002_091922.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4608" data-original-width="3456" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0WjI2QAfweweRrXUSjjzKc3OfJM6YzQu2rq-ckAvU7-ptN-CIj0G9SfPaJlUkziLsc-6p9YiagMyBrTNK19s-wyMdifVygT4F1_y5w3mCFuUbRJn7dmO4MdNAcLauEwPGXUAGXDIrnnn_AUmpPIWAQHEtX4G5kGckM41OSlffXCozUHCpoTGzKZuoZA/s320/20221002_091922.jpg" width="240" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhiIiHMq5wmPI-SnVY3qfCVVMtWI_Ig5LQt1GelIrFn7WEP0szjPCF7rgsgRiwK3rTstMsH2LMkjZfL8rdwhcHCoHsUnVwMTyYTxFpq3l3lNTXeRLCtGC6IB1jA8Ai6qlLyuyZaQAzGqaWWScSBSN5vx-7gsRJr9oMpiRS0FM-U7xAs_sxGhyQS6I2sBg/s4032/20221002_082154.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhiIiHMq5wmPI-SnVY3qfCVVMtWI_Ig5LQt1GelIrFn7WEP0szjPCF7rgsgRiwK3rTstMsH2LMkjZfL8rdwhcHCoHsUnVwMTyYTxFpq3l3lNTXeRLCtGC6IB1jA8Ai6qlLyuyZaQAzGqaWWScSBSN5vx-7gsRJr9oMpiRS0FM-U7xAs_sxGhyQS6I2sBg/w300-h400/20221002_082154.jpg" width="300" /></a></div><br /></div><div>Det innebar såklart också att vi var tvungna att ha en hyrbil.... Kollektivtrafik på Hawaii finns i princip inte. Så ännu en rejäl kostnad.</div><div><br /></div><div>Utöver detta var det en massa papper och ESTA visum för 400 kronor för att överhuvudtaget komma in i landet. Dessutom skulle den amerikanska motsvarigheten till Svenska triathlonförbundet ha en avgift för att få delta i tävlingen.</div><div><br /></div><div>Ärligt talat var jag ganska negativ under tiden mellan tävlingen i Kalmar och tills attvi äntligen kom iväg. Jag var irriterad på Ironmanorganisationen som hade dragit dit 5000 athleter utan att se de problem som uppstod med boende för oss som kvalade sent.</div><div><br /></div><div>Men när allt till slut var klart såg jag förstås framemot att resa till The Big Island och såklart delta i THE BIG COMPETITION.</div><div><br /></div><div>Fortsättning följer...</div>Löparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6335483806836414068.post-27075033310237866652022-09-08T12:22:00.002+02:002022-09-08T18:12:08.317+02:00Nu löper vi hela linan ut<p>Här kommer sista delen i Racereporten från Ironman Kalmar (om någon mot förmodan inte har tröttnat på att läsa denna följetong..)</p><p>Nu var det äntligen dags för löpning. Kastade ner mina cykelskor och hjälm i den röda "RUN" påsen och snabbt på med löpardojjor, keps och brillor. När jag sprang från T2:an och ut på banan hörde jag TP ropa <i>"-Skitbra cyklat, du ligger 6:a".</i></p><p>6:a tänkte jag....Skulle jag verkligen klara hämta in några placeringar och kunna få hamna på pallen på ett Ironman...? Och på hemmaplan dessutom. Det hade ju varit galet stort för mig.. Min bästa placering har varit 5:a.</p><p>Men jag tänkte att jag kan inte göra mer än att följa min plan. Åtminstone fram till 32-33 km och sedan känna hur kroppen känns. Och min plan var att springa 5,40 tempo. Och det kräver en hel del disciplin att inte bli stressad utan springa i sitt planerade tempo och lägga kilometer efter kilometer bakom sig. </p><p>Som vanligt var det en härlig stämning i Kalmar. Det finns INGEN annan tävling som går upp mot publikstödet i Kalmar. Dom är outtröttliga!! När jag hade sprungit genom stan och var på väg ut så stod dom där igen, mina klubbkompisar. Jag fick rapport om att om jag bara höll tempot skulle jag plocka placeringar. Jag hade ett par i min klass nära framför mig. Men jisses det var ju långt kvar. Vad som helst kan hända... kramp, maghaveri etc etc... Men vid närmare eftertanke så kan det ju hända mina konkurrenter också så jag började vända tankarna till positiva. Efter 6-7 km började det kännas bra i löparbenen. Ryggen, som varit en katastrof efter cyklingen började nu bli bättre och jag försökte springa så avslappnat jag kunde. Fasen det här var ju kul!! Inte alls samma känsla som jag haft under mina två senaste IM maraton.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSfQ1EwS5a5uGK52wAR8Pxgy69ii93HA3hxjaPlkwQ5GF5LuSO6nbJ6mFxgbzgAbXznARijEH6Y8vLnTS-DD8VcGituoRBTMqNlw5b85u4uFrAvhFKxcrMt8CpCnYj3yB2QYriAkhckoVzuDW2kgrUn4LFeFMZgLrpMylbCcto_RUfxGaA2RKGWLVEkw/s1600/received_1393882504435982.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSfQ1EwS5a5uGK52wAR8Pxgy69ii93HA3hxjaPlkwQ5GF5LuSO6nbJ6mFxgbzgAbXznARijEH6Y8vLnTS-DD8VcGituoRBTMqNlw5b85u4uFrAvhFKxcrMt8CpCnYj3yB2QYriAkhckoVzuDW2kgrUn4LFeFMZgLrpMylbCcto_RUfxGaA2RKGWLVEkw/w640-h426/received_1393882504435982.jpeg" width="640"></a></div><br><p>Jag tittade på klockan ofta och bekräftade att tempot låg på 5,30-5,40 och det kändes helt okey att springa. Jag fyllde på med en gel varannan vätskedepå. Ca var 4-5:e kilometer och massor av sportdryck. Mitt "saltkar" hade jag i handen så det saltade jag tillvaron med. </p><p>När halvmaran passerades så har man sprungit 1,5 varv. Då fick jag besked om att jag låg 4. Och nu var det bara att bita ihop. Inte tappa tempot och kämpa emot smärtan. Men när jag gav mig ut på sista varvet hade jag gått om och Jag fick besked om att jag låg trea och hade 10 minuter upp till andraplatsen!! Men va faaaan. 10 MINUTER!! Det är ju mycket. Men Jag fick också rapporten om att tvåan var trött och gick genom depåerna. Jag hade ett snabbare tempo. Så nu var det bara att kämpa på! Inte få kramp nu snälla!!! Jag hade inte haft några krampkänningar under hela loppet men nu började jag känna att det nöp lite i vaderna. Tog extra salt och tuggade i mig en halv saltgurka och spottade ut andra halvan. Jag roade mig med att tänka på Kona Hawaii. Tänk om......</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/YDeHO3KJb0Y" width="320" youtube-src-id="YDeHO3KJb0Y"></iframe></div><br><p><br></p><p>Jag visste att det skulle delas ut extra slots (kvalbiljetter) till VM Ironman Kona men jag hade bestämt mig för att bara tacka ja om jag hamnade på pallen och inte få min slot genom någon lång "roll down" där folk innan tackar nej. Jag räknade med att det skulle vara 2 kvalbiljetter i min åldersklass. Tänk om jag kunde komma 2:a...</p><p>Sista milen var tuff men jag hade skött transportsträckan dit så det var helt klart en hanterbar smärta. Jag njöt av att snart vara i mål och såg fram emot att springa inne i Kalmar sista gången innan den röda mattan och målet skulle erövras. När jag hade passerat 39 km så stod Mia och Fredrik där. Och då var det ord och inga visor längre! Nästan rakt i örat på mig skrek Fredrik <i>"-NU HAR DU 10 SEKUNDER FRAM TILL 2:AN. NU SPRINGER DU OCH SPARAR INTE PÅ ETT SKIT! SPRIIIIIING!!!!!"</i></p><p>Vaaaaa?!? 10 sekunder?? Med 2,5 kilometer kvar och dessutom den roligaste delen på banan. Jag tänkte att nu kör jag! Jag ska inte förlora 2:a platsen med några sekunder och känna att jag inte gjorde mitt allra yttersta. Så jag ökade farten och sprang. Jag sprang om många och löpare flyttade sig som om jag minst skulle vinna hela tävlingen. Jag kände att benen höll för fartökningen och jag tänkte att detta tempot ska hållas ända in i mål om jag så ska dö på kuppen.</p><p>Jag sprang på kullerstenen och äntligen var jag vid sista vänstersvängen där målet uppenbarar sig långt fram. Det var fullt med folk som hejjade och jag sprang så blåsorna under fötterna bokstavligen satte fyr på mina fotsulor.</p><p>När jag nådde den röda mattan var jag så otroligt glad! Jag visste att jag åtminstone hade kommit trea och det kändes helt magiskt.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/YJ_Ik4VbOng" width="320" youtube-src-id="YJ_Ik4VbOng"></iframe></div><br><p><br></p><p>Stod och hängde lite i cirkusmanegen efter målet innan jag tog mig vidare ut. Där stod min egen lilla hejjarklack och tjoade om att jag var 2:A!! </p><p>Herregud jag blev 2:a .... Trodde inte var sant. Jag visste inte min sluttid men det spelade ingen roll. Jag var 2:a och jag hade gjort allt som var i min makt och det var det ända som spelade någon roll.</p><p>I startledet innan starten på morgonen fick jag frågan om vilket tidsmål jag hade ljög jag lite och sa att det var under 11:10. Mitt inofficiella hemliga mål var under 11 timmar. </p><p>När jag träffade TP någon minut senare fick jag beskedet att jag kommit in på 10,57 och då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre. Jag lipade som ett litet barn och behövde bara några minuter i hans famn för att hämta mig. </p><p>Jag insåg att många månaders slit och planering hade gett resultat. Jag hade nått mitt mål. Jag kom under 11 timmar på Ironman Kalmar och det räckte dessutom till 2:a plats. Vad ska man säga...</p><p>Nu är det äntligen min tur...</p><p>IRONMAN HAWAII KONA Here I come!</p><p><br></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhEOXs2QnSXank8f4f_jE9iQnBbA_KN4YZ_qkIx2vCLDuaVGrkUuhHGH4Pek-zURe6zcCBuolWeQMla4--dgl8GOESJRMfCLzOZKJ-AKvx8HfHL6hVkoXasDHvO8SN_n2wAlTKN9wHSUgasqmWvjF84LQlCuJsuwwGS-SRHiITSxfWMlUsaIqsiMp_DgQ/s1560/received_599949448200205.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1560" data-original-width="1170" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhEOXs2QnSXank8f4f_jE9iQnBbA_KN4YZ_qkIx2vCLDuaVGrkUuhHGH4Pek-zURe6zcCBuolWeQMla4--dgl8GOESJRMfCLzOZKJ-AKvx8HfHL6hVkoXasDHvO8SN_n2wAlTKN9wHSUgasqmWvjF84LQlCuJsuwwGS-SRHiITSxfWMlUsaIqsiMp_DgQ/w300-h400/received_599949448200205.jpeg" width="300"></a></div><br><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGKk5_3WvdAIx_0-CW3V4GGt7AV-ErdIVEnauAu_RzItmgysq13iU8BgxI8xWn92sP95Gy9s17jyyO9TBERdxCSVbe7GerFspZ6ZUwHZS-5hftU3TbmAmzufQFfrK2Yiy0JHKHyDrNSzH0Rb0y3NA5H-DD0rwD9O1l01FihV0IFTwbx9cLedeJvVP0Mw/s4032/DSC_1108.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGKk5_3WvdAIx_0-CW3V4GGt7AV-ErdIVEnauAu_RzItmgysq13iU8BgxI8xWn92sP95Gy9s17jyyO9TBERdxCSVbe7GerFspZ6ZUwHZS-5hftU3TbmAmzufQFfrK2Yiy0JHKHyDrNSzH0Rb0y3NA5H-DD0rwD9O1l01FihV0IFTwbx9cLedeJvVP0Mw/w480-h640/DSC_1108.JPG" width="480"></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">Mitt resultat: </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><div class="summaryRow" style="align-items: center; background-color: #fafafa; border-top: 1px solid rgb(227, 226, 227); color: rgba(0, 0, 0, 0.87); display: flex; font-family: "Titillium Web"; font-size: 14px; padding: 15px 25px; text-align: left;"><p class="summaryHeading" style="font-size: 1.5em; margin: 0px; padding: 0px; text-transform: uppercase;">SWIM</p><p class="summaryTime" style="font-size: 1.5em; margin: 0px 0px 0px auto; padding: 0px; text-transform: uppercase;">1:16:06</p><a class="toggle detailsButton" href="https://labs.competitor.com/result/subevent/8BDF6429-96D0-4873-A5BC-DD5E9FB1B09E?displayedFilters=%7B%7D&filter=%7B%22%24search%22%3A%22liselott%20h%C3%A5kansson%22%7D&order=ASC&page=1&perPage=10&sort=FinishRankOverall#swimDetails" style="border-bottom: 3px solid rgb(153, 153, 153); border-right: 3px solid rgb(153, 153, 153); content: ""; height: 8px; margin: 7px 0px 0px 20px; transform: translateY(-50%) rotate(-45deg); transition: all 0.15s ease 0s; width: 8px;"></a></div><div class="toggleContent detailsRow" id="swimDetails" style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.87); font-family: "Titillium Web"; font-size: 14px; height: 0px; overflow: hidden; text-align: left; transition: height 0.15s linear 0s;"><h4 style="color: black; font-size: 17px; text-transform: uppercase;"></h4><div class="table"><div class="tableRow tableHeader"><div class="wrapper" style="border-bottom: 1px solid rgb(227, 226, 227); border-top: 1px solid rgb(227, 226, 227); color: black; display: -webkit-flex; flex-direction: row; font-size: 17px; text-transform: uppercase; vertical-align: middle; width: 874.156px;"><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 190.531px;"></div><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 190.531px;"></div><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 190.531px;"></div><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 190.531px;"></div></div></div><div class="tableRow tableFooter"><div class="wrapper" style="background-color: #fafafa; border-bottom: 1px solid rgb(227, 226, 227); color: black; display: -webkit-flex; flex-direction: row; font-size: 17px; text-transform: uppercase; vertical-align: middle; width: 874.156px;"><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 190.531px;"></div><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 190.531px;"></div><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 190.531px;"></div><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 190.531px;"></div></div></div></div></div><div class="summaryRow" style="align-items: center; background-color: #fafafa; border-top: 1px solid rgb(227, 226, 227); color: rgba(0, 0, 0, 0.87); display: flex; font-family: "Titillium Web"; font-size: 14px; padding: 15px 25px; text-align: left;"><p class="summaryHeading" style="font-size: 1.5em; margin: 0px; padding: 0px; text-transform: uppercase;">BIKE</p><p class="summaryTime" style="font-size: 1.5em; margin: 0px 0px 0px auto; padding: 0px; text-transform: uppercase;">5:34:05</p><a class="toggle detailsButton" href="https://labs.competitor.com/result/subevent/8BDF6429-96D0-4873-A5BC-DD5E9FB1B09E?displayedFilters=%7B%7D&filter=%7B%22%24search%22%3A%22liselott%20h%C3%A5kansson%22%7D&order=ASC&page=1&perPage=10&sort=FinishRankOverall#bikeDetails" style="border-bottom: 3px solid rgb(153, 153, 153); border-right: 3px solid rgb(153, 153, 153); content: ""; height: 8px; margin: 7px 0px 0px 20px; transform: translateY(-50%) rotate(-45deg); transition: all 0.15s ease 0s; width: 8px;"></a></div><div class="toggleContent detailsRow" id="bikeDetails" style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.87); font-family: "Titillium Web"; font-size: 14px; height: 0px; overflow: hidden; text-align: left; transition: height 0.15s linear 0s;"><h4 style="color: black; font-size: 17px; text-transform: uppercase;"></h4><div class="table"><div class="tableRow tableHeader"><div class="wrapper" style="border-bottom: 1px solid rgb(227, 226, 227); border-top: 1px solid rgb(227, 226, 227); color: black; display: -webkit-flex; flex-direction: row; font-size: 17px; text-transform: uppercase; vertical-align: middle; width: 874.156px;"><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 190.531px;"></div><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 190.531px;"></div><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 190.531px;"></div><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 190.531px;"></div></div></div><div class="tableRow tableFooter"><div class="wrapper" style="background-color: #fafafa; border-bottom: 1px solid rgb(227, 226, 227); color: black; display: -webkit-flex; flex-direction: row; font-size: 17px; text-transform: uppercase; vertical-align: middle; width: 874.156px;"><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 190.531px;"></div><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 190.531px;"></div><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 190.531px;"></div><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 190.531px;"></div></div></div></div></div><div class="summaryRow" style="align-items: center; background-color: #fafafa; border-top: 1px solid rgb(227, 226, 227); color: rgba(0, 0, 0, 0.87); display: flex; font-family: "Titillium Web"; font-size: 14px; padding: 15px 25px; text-align: left;"><p class="summaryHeading" style="font-size: 1.5em; margin: 0px; padding: 0px; text-transform: uppercase;">RUN</p><p class="summaryTime" style="font-size: 1.5em; margin: 0px 0px 0px auto; padding: 0px; text-transform: uppercase;">3:59:46</p><a class="toggle detailsButton" href="https://labs.competitor.com/result/subevent/8BDF6429-96D0-4873-A5BC-DD5E9FB1B09E?displayedFilters=%7B%7D&filter=%7B%22%24search%22%3A%22liselott%20h%C3%A5kansson%22%7D&order=ASC&page=1&perPage=10&sort=FinishRankOverall#runDetails" style="border-bottom: 3px solid rgb(153, 153, 153); border-right: 3px solid rgb(153, 153, 153); content: ""; height: 8px; margin: 7px 0px 0px 20px; transform: translateY(-50%) rotate(-45deg); transition: all 0.15s ease 0s; width: 8px;"></a></div><div class="toggleContent detailsRow" id="runDetails" style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.87); font-family: "Titillium Web"; font-size: 14px; height: 0px; overflow: hidden; text-align: left; transition: height 0.15s linear 0s;"><h4 style="color: black; font-size: 17px; text-transform: uppercase;"></h4><div class="table"><div class="tableRow tableHeader"><div class="wrapper" style="border-bottom: 1px solid rgb(227, 226, 227); border-top: 1px solid rgb(227, 226, 227); color: black; display: -webkit-flex; flex-direction: row; font-size: 17px; text-transform: uppercase; vertical-align: middle; width: 874.156px;"><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 190.531px;"></div><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 190.531px;"></div><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 190.531px;"></div><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 190.531px;"></div></div></div><div class="tableRow tableFooter"><div class="wrapper" style="background-color: #fafafa; border-bottom: 1px solid rgb(227, 226, 227); color: black; display: -webkit-flex; flex-direction: row; font-size: 17px; text-transform: uppercase; vertical-align: middle; width: 874.156px;"><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 190.531px;"></div><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 190.531px;"></div><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 190.531px;"></div><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 190.531px;"></div></div></div></div></div><div class="summaryRow overallRow" style="align-items: center; background: rgb(255, 255, 255); border-bottom: none; border-top: 1px solid rgb(227, 226, 227); color: rgba(0, 0, 0, 0.87); display: flex; font-family: "Titillium Web"; font-size: 14px; padding: 15px 25px; text-align: left;"><p class="summaryHeading" style="font-size: 1.5em; margin: 0px; padding: 0px; text-transform: uppercase;">OVERALL</p><p class="summaryTime" style="font-size: 1.5em; margin: 0px 30px 0px auto; padding: 0px; text-transform: uppercase;">10:57:41</p></div><div class="detailsRow" id="transitions" style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.87); font-family: "Titillium Web"; font-size: 14px; text-align: left;"><h3 style="color: #dc0025; font-size: 18px; text-transform: uppercase;">TRANSITION DETAILS</h3><div class="table"><div class="tableRow tableHeader"><div class="wrapper" style="border-bottom: 1px solid rgb(227, 226, 227); border-top: 1px solid rgb(227, 226, 227); color: black; display: -webkit-flex; flex-direction: row; font-size: 17px; text-transform: uppercase; vertical-align: middle; width: 874.156px;"><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 409.078px;">T1: SWIM-TO-BIKE</div><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 409.078px;">T2: BIKE-TO-RUN</div></div></div><div class="tableRow tableFooter"><div class="wrapper" style="background-color: #fafafa; border-bottom: 1px solid rgb(227, 226, 227); color: black; display: -webkit-flex; flex-direction: row; font-size: 17px; text-transform: uppercase; vertical-align: middle; width: 874.156px;"><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 409.078px;">00:03:48</div><div class="text" style="flex-grow: 1; padding: 5px 14px; text-align: center; width: 409.078px;">00:03:55</div></div></div></div></div></div>Löparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6335483806836414068.post-3551289032347968062022-09-04T16:28:00.000+02:002022-12-26T17:09:32.157+01:00Cykelen e nyckelen....<p>Del 2 Ironman Kalmar 2022<br></p><p>Cykelmomentet</p><p>I år kunde jag för en gång skull ge mig ut på cykeln utan att frysa. Det kändes otroligt skönt att slippa vela om man skulle våga köra utan vindjacka. När jag sprang mot min cykel var det faktiskt många cyklar kvar i T1:an. Det kan berott på att jag lite djärvt hade valt att starta i 1,10 gruppen på simningen. Nåja, det kändes ändå som att jag var i rätt grupp och inte allt för mycket i vägen för de snabbare simmarna. Jag sprang mot rack O och in ingefär på mitten och där hängde den. Och luften i däcken var kvar... Tog cykeln och sprang med den åt fel håll mot utgången. Blev tillrättavisad av en funktionär och fick vända om. Jag lämnade T1:an och hoppade på ( eller snarare steg på) cykeln vid startlinjen och hörde mitt namn från någon i publiken. Sedan bar det iväg genom en tunnel av publik som hejjade på. Det skulle bli en bra dag. Det kände jag på mig redan där.</p><p>Som vanligt är det svårt att hålla avstånd till de andra tävlande så tidigt på banan. Många kommer ut på cyklingen samtidigt och det finns ingenstans att ta vägen. Men det är inget att göra åt. Det är bara att stanna i kön och dra lite nytta av att vi är många cyklister som är på samma ställe. För om man ska följa drafting regeln fullt får man stanna cykeln.... och det går ju inte. </p><p>Jag hade noga tänkt igenom mitt race denna gången och speciellt cykelmomentet. Det är nämligen där det kan avgöras hur resten av loppet går. Jag har tränat med WATT-mätare ett tag nu och hade som plan att hålla ett snittwatt på 160-165 under de 18 mil som en Ironmancykling består av. Och absolut inte gå över 210 watt i uppförsbackar eller omkörningar. </p><p>Jag höll mig till planen. Det gick ganska lätt att cykla och jag tänkte "nemas problemas" det här blir en enkel transport till T2:an.</p><p>Njaeee det blev det ju såklart inte. Det är sällan en "walk in the park" att cykla 18 mil i triposition. Men den dryga tvärvägen från öst till väst på Öland efter ca 9 mil har aldrig varit så enkel att cykla. Varför ? Det var ju fortfarande motvind som alla år. Jo därför att jag brydde mig inte ett dugg om hastigheten. Hade inte ens den framme på cykeldatorn. Det var liksom med i planen. Max 165 watt var det sagt, och så fick det bli! Sedan att motvinden gjorde att det bara gick 26 km/h var jag helt ostressad och ovetande över.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1MoUOgS6jBEosX1AQZhmPr6sGoHuDu_WinyCqdpuTY5je9K-M9BzkmlupwY_98PAbt8VCcH-_415-OJL9106DEwcT1nJ-d-O0pireZVOWhW66yl77QkLx8ysnuB3KW-5Bh9dCVnhj5B8d10QpmhjnpPbrn9UOSuWi25fSNtC0PE6zzNNWbiaPPXah4A/s3003/8262_20220820_090337_241562662_original.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2002" data-original-width="3003" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1MoUOgS6jBEosX1AQZhmPr6sGoHuDu_WinyCqdpuTY5je9K-M9BzkmlupwY_98PAbt8VCcH-_415-OJL9106DEwcT1nJ-d-O0pireZVOWhW66yl77QkLx8ysnuB3KW-5Bh9dCVnhj5B8d10QpmhjnpPbrn9UOSuWi25fSNtC0PE6zzNNWbiaPPXah4A/w640-h426/8262_20220820_090337_241562662_original.jpg" width="640"></a></div>Energin på cykeln bestod som tidigare beskrivet av 10 st Hallongel (Umara) + 3 skopor sportdryck+ 1 Uhydrate brustablett uppblandat med vatten till ca 750 ml. Utöver detta tog jag minst 1 Maurtengel i timmen, sportdryck så mycket jag orkade och så mycket salt jag kunde utan att må illa. Salt tar jag i form av flingsalt och saltkapslar.<div><br></div><div>När jag kom in till den berömda rondellen i Kalmar och gjorde ett ärevarv så kändes det riktigt bra. Drygt 12 mil var avklarade och kroppen kändes fortfarande fräsch. Jag hörde mina goa vänner Mia o Fredrik från MIND vråla mitt namn och jag vinkade hej vilt. Det var magiskt att få känna sig lite utvald i den stora skaran.<br></div><div><br></div><div>Ungefär 10 minuter senare upphörde magin. Det var nästan 6 mil kvar och och jag började bli lite uttråkad. Cyklingen på fastlandet är dessutom jobbigare. Inte bara för att man har hållit på länge utan även för att banan är lite trixig med smala och backiga vägar. Men det var bara att bita ihop och försöka tänka på allt som var positivt. Vädret, energiintaget, känslan i kroppen osv. Tiden gick och plötsligt var jag tillbaka i Kalmar. Jag trampade in mot rondellen och mötte flera som var på väg ut. Denna gången fick jag äntligen köra rakt igenom och in till transition. Cyklingen var slut och jag hoppade av och sträckte ut ryggen. Försökte småspringa in i T2 genom portalen men det blev mest som någon slags "funny walk/jogg". Det gjorde ont....och det gör det alltid vid denna övergången. Det går också över.. Det gör det alltid men inte förrän efter 4-5 km i löparskorna... </div><div>Lämnade cykeln efter 5 timmar 34 minuter. Nu var det bara ett Maraton kvar. Och eftersom "cykelen e nykelen" till ett någorlunda hanterbart Ironmanmaraton så var jag glad över att ha känslan av att ha använt rätt cykelnyckel som jag låst upp de 18 milen med...</div><div>Fortsättning följer...</div><div><p><br></p><p><br></p></div>Löparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6335483806836414068.post-38506449535801528982022-09-01T16:40:00.005+02:002022-09-02T14:23:44.132+02:00Ironman Kalmar 2022<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSYBpVmnVRv3fiP0o97IQtDFflwXgVWUNzzG1I5RBkovzwieUFO6KVfCBYmA_oIHfjZg21xZKJZhiqjPIptbkRXAAkVE2l2pAR8Fvj4jL-t1LppwM7mUYbydVvRB5RD7hIQCj6gxJVe7dLu2lrpW6uRyTFbnF-2orbFF7dDfl276tkokYWHXpI4f7cfA/s1800/Header_-_Kalmar.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="1800" height="134" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSYBpVmnVRv3fiP0o97IQtDFflwXgVWUNzzG1I5RBkovzwieUFO6KVfCBYmA_oIHfjZg21xZKJZhiqjPIptbkRXAAkVE2l2pAR8Fvj4jL-t1LppwM7mUYbydVvRB5RD7hIQCj6gxJVe7dLu2lrpW6uRyTFbnF-2orbFF7dDfl276tkokYWHXpI4f7cfA/w400-h134/Header_-_Kalmar.jpg" width="400" /></a></div><br /><p></p><p>Alla som har gjort en Ironman eller något annat stort vet att man ofta efteråt drabbas av nedstämdhet och mållöshet. Det man har tränat för i många månader har plötsligt försvunnit och festen är slut. Vi som håller på med triathlon kallar det för Ironmanblues.....(motvarigheten till "babyblues" hos en nybliven mamma). Det är precis så jag känner mig nu. </p><p>Jag hade tänkt att årets stora fest i Kalmar skulle vara min avslutning på en låååång och intensiv träningsperiod. Träningen började nämligen "stå mig upp i halsen" eftersom all vaken tid har i princip handlat om just träning. Och triathlon kan man träna i princip hur mycket som helst.</p><p>Nåja nu blev det inte riktigt avslutning på säsongen efter Kalmar...... Den intensiva träningen har gett resultat och jag kvalade till Kona ... Så det är bara att ladda om batterierna. ALOHA Hawaii!</p><p>Men först lite samlade minnen ifrån racet i Kalmar</p><p>STARTEN och SIMNINGEN</p><p>Det hotande oväder som det hade varnats om visade sig komma som en regnskur på natten innan raceday. Så förutsättningarna för ett bra race var perfekta. Det var varmt 20-22 grader, 3-4 sekundmeter och lite molnigt. Dagen innan var det 35 grader och tropisk luftfuktighet och det hade inte varit roligt att köra en IM i. Vi bodde på Hotel Best Western ca 5 minuters promenad från start och transition. Så det var hur smidigt som helst. När jag kom till växlingsområdet på morgonen så stod ungefär 50% av alla triathleter i vanlig ordning och pumpade sina cyklar. Jag har ALDRIG "morgonpumpat" min cykel... Jag fattar inte varför man ska behöva det. Speciellt eftersom ALLA vet att det alltid smäller ett antal punkor när solen går upp och tempen stiger. Det var till och med upprättat ett pumphotel inne i transition där alla pumpar skulle förvaras. Nåja, var och en gör som den tycker är bäst. För mig funkar det bäst att ha allting klart dagen innan. Det är bara energin som jag häller i mitt dryckessystem och lägger i mina påsar samma morgon. Numera häller jag 10 gel blandat med mycket koncentrerad sportdryck i en av flaskorna på cykeln. Detta testade jag på Jönköping 70,3 (halva Ironmandistansen) tidigare i somras och det fungerade toppen! Dock får man stå ut med en djävulsk halsbränna.</p><p>När jag lämnade växlingsområdet flr att gå ner till Kattrumpan och starten kom jag på att jag hade glömt att klämma på däcken. Där fick jag, för att jag gjort narr av alla triatleter som har en pumpfetisch...</p><p>Jaja inget att göra åt, och varför skulle däcken ha släppt luft denna natten när dom aldrig gör det annars. Väl nere vid havet såg man solen gå upp och det var en magisk lite spänd stämning i startområdet. Jag fick rysningar längs med ryggraden och fick nypa mig i armen. Jag kände en enorm tacksamhet över att få vara delaktig i denna cirkusen ännu en gång. </p><p>Jag hann heja och småprata med lite folk man har lärt känna under åren och träffade även flera klubbkompisar från Kristianstads Triathlon. Jag bjöd också på morgonens gapflabb när en klubbkompis undrar varför jag i herrans namn har lånat TP:s tävlingsdräkt? "<i>-Vad menar du</i>" säger jag och tänker att hon är ju knäpp... Varför trodde hon det? Min är ju likadan...</p><p>"<i>-DET STÅR JU PETERSON PÅ DEN! </i>" säger hon . Jag tittar ner på magen och bryter ihop i ett hysteriskt NÄÄÄÄÄÄÄ</p><blockquote style="border: none; margin: 0px 0px 0px 40px; padding: 0px;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkar7KB8Paf7J6P7SopPPHEO9m8oGt_o-r3efwgs6rcW0afBlwcQSa4_03DcapJFtV0qfm71l3kd99HZBvKUJ0PpvSa1qJ13boa4j39oC04GRKM92KqEQJ2izxSTFSg8dMslyHm9DDp5hFlk1Kn3liLvLmnPJYt670Tq8PriBiktF_3XI-CAEkRkt7pw/s1560/received_449172566945142.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1560" data-original-width="1170" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkar7KB8Paf7J6P7SopPPHEO9m8oGt_o-r3efwgs6rcW0afBlwcQSa4_03DcapJFtV0qfm71l3kd99HZBvKUJ0PpvSa1qJ13boa4j39oC04GRKM92KqEQJ2izxSTFSg8dMslyHm9DDp5hFlk1Kn3liLvLmnPJYt670Tq8PriBiktF_3XI-CAEkRkt7pw/s320/received_449172566945142.jpeg" width="240" /></a></div></blockquote><br /><p>Jag hade fått med mig fel dräkt hemifrån, och tagit på mig den utan att märka det.. Förbannar mig själv men skrattar mest. Det var inget att göra åt så det var bara att släppa Jag fick helt enkelt tävla som Petersson och i en dräkt med gällivarehäng (vilket senare skulle ge sig till känna i "<i>södra Thailand"</i> för att citera Morgan Pålsson i Hipp Hipp)</p><p>Men nu till själva simningen. Jag hade bestämt mig för att starta i 1,10 gruppen (det vill säga med de som har en förväntad sluttid runt 1,10 ). Jag simmar inte 3800 m på 1,10 men jag vet att jag har blivit pyttelite snabbare på simningen. Jag vet också att om man hittar en bra grupp och fötter under simningen så går det fortare. Det är lite som att ligga på rulle på cykeln.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4kyowgXeFHGEE1sy006_LQyZgnt6i4Fk5vFgzubJtnBQxqn9NKvYhrCXxR8udofgtw3Nj0HslYKQpFVEksRKC_2HCE887df0xl8IcZysOkZzz-1quS-O6gzpEoSHtN7NCxTScU__jD0O1gdhZlFozwEZCFFHRjvayfmP2Yf0Qz9h0Ve6qTM-7na2SSg/s1800/Header_-_swim1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="1800" height="214" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4kyowgXeFHGEE1sy006_LQyZgnt6i4Fk5vFgzubJtnBQxqn9NKvYhrCXxR8udofgtw3Nj0HslYKQpFVEksRKC_2HCE887df0xl8IcZysOkZzz-1quS-O6gzpEoSHtN7NCxTScU__jD0O1gdhZlFozwEZCFFHRjvayfmP2Yf0Qz9h0Ve6qTM-7na2SSg/w640-h214/Header_-_swim1.jpg" width="640" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p>När starten gick så tog det ca 10 minuter tills jag var framme vid startrampen. Det var flera som dök i före mig så jag tog chansen att se lite rutinerad ut och dök med huvudet före...;-)Vattnet var kallare än jag hade förväntat men otroligt skönt. Jag gissar att tempen i vattnet varierade mellan 19 - 23 grader. Simningen kändes väldigt bra. Lite trångt i början men helt okey. Jag lyckades undvika att få på flabben och inte heller några större kallsupar. Det var emellanåt lite svårt att navigera pga att solen bländade men jag litade på de jag hade runt mig. Det var dock lite trångt och stökigt längs med kajkanten och under bron vid båthamnen. Dessutom smakar vattnet bensin och illa där inne. Jag förstår inte varför banan måste dras in där. De sista 200 metrarna in i kanalen så var det sjukt varmt vatten och möjligen lite mindre jordigt än tidigare år. När jag nådde rampen så var jag berudd på kramp baksida lår eftersom jag nästa alltid får det. Men icke.... Det måste ha betytt att min ändrade uppladdningsstrategi hade funkat....</p><p>Simningen var över och jag kände mig oförskämt pigg och varm. Drygt tre minuter i T1:an och sedan mot cykeln ....</p><p>Fortsättning följer</p>Löparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6335483806836414068.post-86671502122533906712022-06-17T11:03:00.003+02:002022-06-17T11:03:19.975+02:00Ladies room<p>Är det bara jag som är gammalmodig eller är jag inte ensam om att tycka att det här med könsneutrala offentliga toaletter är en jäkligt onödig grej. Jag kan verkligen inte förlika med mig att gå in på Ladies room tillsamman med en bunke karlar. VARFÖR behöver vi ha detta konstiga påfund? Jag har förstått att anledningen är att den som inte riktigt vet vad den är, ska inte känna sig bortkommen och vilsen, och inte veta om "Hen" ska gå in på damernas eller in på herrarnas. "Hen" slipper alltså välja.... Men jag då? Jag som vet vad jag är. Varför kan inte jag få välja? </p><p>Jag kan verkligen inte vänja mig vid att öppna dörren och gå in på en blandad toalett. Jag vågar knappt titta upp utan har blicken sänkt i golvet när jag stiger in. Tänk om dom har glömt att plocka bort pissoarerna ???!! Jag smiter alltid in och ut kvickt som attan utan att göra det den där lilla checken i spegeln om mascaran har runnit eller om några snorkråkor har flugit ut och sitter på olämpliga ställen.</p><p>Och nu ska jag avslöja något som inte är till det motsatta könets fördel.... Det ÄR mindre fräscht på herrarnas... Det luktar nästan alltid urin och jag hatar att behöva börja mitt besök med att fälla ner en sittring på en porslinskant som man vet vad den har blivit uttsatt för, på i bästa fall ½ meters avstånd. Och i sämsta fall ännu längre avstånd ;-).</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4RuTIS86WnvT7-9a9AK36kg3hHbYiB2xG3vACBShFm1Ry8aCMvqQ8NtRkjZ21hIXrkb3Gu7FlrIlc8MbSZPSTAz842SNz_AMygv48gEY6PwCz384sRD8RWNhA8ncFeQlKofwEOCfaawq15f71UEpAQ8wL1K6QIqngXuDk6G1BLtb1l8s3GwcroUOV3Q/s617/canvastavlor-roliga-offentlig-toalett-concept-ikon-symbolsignal-pictogram.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="617" data-original-width="608" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4RuTIS86WnvT7-9a9AK36kg3hHbYiB2xG3vACBShFm1Ry8aCMvqQ8NtRkjZ21hIXrkb3Gu7FlrIlc8MbSZPSTAz842SNz_AMygv48gEY6PwCz384sRD8RWNhA8ncFeQlKofwEOCfaawq15f71UEpAQ8wL1K6QIqngXuDk6G1BLtb1l8s3GwcroUOV3Q/s320/canvastavlor-roliga-offentlig-toalett-concept-ikon-symbolsignal-pictogram.jpg" width="315" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Nej, gå tillbaka till vad det var innan. Låt hon vara hon, han vara han och hen är helt enkelt välkommen var som. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Peace Love and Löparskor</div><br /><p><br /></p>Löparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6335483806836414068.post-24405122537573862992022-06-17T09:41:00.000+02:002022-06-17T16:22:29.562+02:00Javisst ja.....<p> .....jag har ju en blogg</p><p>Jag har inte riktigt haft ork, tid eller eller lust att skriva här. Jag har sagt det förut och säger det igen ; jag ska prova ge denna bloggen lite ord igen och försöka skriva om lite andra saker än bara träning. Så på med gummistövlarna, nu kastar jag mig ut i bloggträsket igen....</p><p><br></p>Löparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6335483806836414068.post-75312988122562222142022-01-05T11:32:00.005+01:002022-01-13T11:41:50.998+01:00Slutpunkter 2021<div style="text-align: left;">Nu sätter jag punkt för 2021 med denna listan av mina högst personliga slutpunkter.<br>Så här kommer den. Min egen årslista 😉</div><div style="text-align: left;"><br><b>Årets uppvaknande:<br></b>Att jag levt i ett halvt decennium och jag känner mig äldre än nånsin...😱</div><div style="text-align: left;"><br></div><div style="text-align: left;"><b>Årets "sanning med modifikation"</b><br>Alla skönhetsfilter på diverse mediaappar. Nu kan man äntligen se ut som 25 årig fotomodell helt utan knivar, botox och fillers 😜. Livet ser bättre ut genom ett filter helt enkelt. Så det var inte bättre förr....bara mer äkta </div><div style="text-align: left;"><br><b>Årets bästa nya ord:</b><br><i>"Svinna" </i>som<i> </i>betyder "slänga något som egentligen hade gått att använda" . Jag kan bara konstatera att jag har ett mål som inte är helt rätt ur ett miljöperspektiv. Men träningsbyrån svämmar fullständigt över och Myrorna vill nog inte ha mina avdankade gamla träningskläder.</div><div style="text-align: left;"><br><b>Årets mest omtalade ämnen:</b><br>COVID 19 !!</div><div style="text-align: left;"><br><b>Årets personliga kovändning:</b><br>När jag bytte halva Ironman distansen i Jönköping till en hel Ironman på Mallorca 5 veckor innan start, när väderprognosen för Jönköping visade sju rockar kallt</div><div style="text-align: left;"><br><b>Årets jobbigaste</b>:<br>Ovan nämnda kovändning</div><div style="text-align: left;"><br></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiCfyu0adK_kX2C2PP-vZME6I359q-dqZAqfjACwzL6oveYrMIqJHefjuTRo_GM4ZdFgkab8eT3g1TSV0RxkoO3OhO9IywXwhVDxyocPJNrmFxkrw0BKE8QwWBZct-H7r2iFCDYQn0vNy-jcoTgGsaUlMdqCr-pRv1C-k9U4u7Ng6ymB3S6L0hvxlslrw=s3200" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3200" data-original-width="2133" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiCfyu0adK_kX2C2PP-vZME6I359q-dqZAqfjACwzL6oveYrMIqJHefjuTRo_GM4ZdFgkab8eT3g1TSV0RxkoO3OhO9IywXwhVDxyocPJNrmFxkrw0BKE8QwWBZct-H7r2iFCDYQn0vNy-jcoTgGsaUlMdqCr-pRv1C-k9U4u7Ng6ymB3S6L0hvxlslrw=w426-h640" width="426"></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">IRONMAN MALLORCA 2021</td></tr></tbody></table><br><div style="text-align: left;"><b>Årets resupplevelse:</b><br>GOTLAND. Har aldrig satt min fot på Gotland tidigare. Sveriges eget Mallis...Blev lite av en besvikelse då jag trodde att Gotland skulle haft lite mer än bara Visby som imponerade. Men Visby var fantastiskt (och Högklint)!</div><div style="text-align: left;"><br></div><table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgRLuxWvXghn9Jocp9x_Tqla7wyBLk7BYxeJGFjOC426WQUOew4DPeRVO3nM2UArAhUiJoceW08Z7QVDwDQMc1Qr1eZYYl7D3H31j6PCBbG-sXhyeAYIFz-bwAaNtIQA12p_ytlxSsrC3uQteaAFLg3ontP7wMC67EMI2g79onKFl30pvIp2RqtEWyn6Q=s1500" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1500" data-original-width="1125" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgRLuxWvXghn9Jocp9x_Tqla7wyBLk7BYxeJGFjOC426WQUOew4DPeRVO3nM2UArAhUiJoceW08Z7QVDwDQMc1Qr1eZYYl7D3H31j6PCBbG-sXhyeAYIFz-bwAaNtIQA12p_ytlxSsrC3uQteaAFLg3ontP7wMC67EMI2g79onKFl30pvIp2RqtEWyn6Q=w480-h640" width="480"></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Högklint Gotland</td></tr></tbody></table><br><div style="text-align: left;"><br><b>Årets mest irriterande röst:</b><br> <i>"Just nu är det många som ringer, du har plats 342 i kön. Beräknad väntetid är 19 timmar och 22 minuter. Tack för att du väntar"</i>. Så in i helsikes många kan det väl ändå inte vara som ALLTID ringer samtidigt som jag ringer!! Går telefonissorna och fikar och sätter på telefonsvararen eller?? Det var bättre förr ....</div><div style="text-align: left;"><br><b>Årets bästa regelbrott:</b><br>När det norska damlandslaget i beachvolleyboll bröt mot den sexistiska klädregeln och tog på sig bekväma tights istället för den obligatoriska bikinitangan. De fick böta 15 000 kronor per spelare!! Artisten PINK erbjöd sig att betala! Det kallar jag systerskap! Bra gjort Norge och PINK också för den delen.<br><b><br></b></div><div style="text-align: left;"><b>Å</b><b>rets finaste ögonblick:</b></div><div style="text-align: left;">När barnen och T fick komma komma och hälsa på mig på Intensiven efter 2 veckor på sjukhus. Obeskrivligt !!</div><div style="text-align: left;"><br><b>Årets dubbelmoral:</b><br>"<i>-Sååå mycket folk det var när jag var på shoppingcentret idag. Helt otroligt att folk inte följer restriktionerna bättre".... </i>Många stenar har kastats i glashus detta året...</div><div style="text-align: left;"><i><br></i><b>Årets mest skräckslagna upplevelse:</b><br>Att bli sjuk i Guillaine Barre och känna att funktion efter funktion i kroppen slutar fungera.... Och att dessutom inte riktigt bli trodd av sjukvårdspersonal. "Brukar du ha panikångest ?" var tex en fråga jag fick av en undersköterska....</div><div style="text-align: left;"><br><b>Årets bästa upplevelse:</b><br>Att bli utskriven efter 12 dagar på IVA och inse att jag kommer att kunna gå och kanske tom springa igen</div><div style="text-align: left;"><br><b>Årets värdefullaste lärdom i mitt yrke som sjuksköterska:</b><br>Hur otroligt mycket det betyder att få hålla en hand, få håret tvättat och att bemötas med vänlighet</div><div style="text-align: left;"><br><b>Årets sorgligaste händelse:</b><br>Att pappa lämnade oss den 5:e februari. Hastigt, oväntat och helt utan förvarning ♥️. </div><div style="text-align: left;"><br><b>Årets svåraste accepterande:</b><br>Att vi, pga pandemin, inte fick lov att träffa vår pappa efter att han hade flyttat till ett särskilt boende. Det kändes som att vi lämnade honom där, låste in honom och kastade bort nyckeln. Vi bönade och bad om att åtminstone få komma dit och gå ut och gå en runda. Men NEJ! Men i början av januari smugglade vi ut honom. Jag skyllde på ett bankärende, och tog visir och munskydd på mig, hämtade honom i bilen och körde till ett cafe där syrran väntade. Där satt vi och åt fastlagsbullar och var lite rädda att vi skulle bli upptäckta. Jag tackar högre makter för att vi gjorde det. 3 veckor senare var han borta...(Och nej pappa blev aldrig smittad av Covid...)</div><div style="text-align: left;"><br><b>Årets dyraste <i>"must have"</i></b><br>Elen såklart.... Den mörkaste tiden på året har blivit ännu mörkare här hemma och kaminen glöder...</div><div style="text-align: left;"><br><b>Året bästa prestation:</b><br>Satte nytt pers på Halvmaran på EKO½maran i Skanör ;-)</div><div style="text-align: left;"><br><b>Årets konstigaste upplevelse:</b><br>Att vara inlagd på sjukhus, känna att kroppen försvinner och bokstavligen be om att bli förflyttad till mitt jobb på Intensiven. Och sedan ligga i ett rus av Propofol oförmögen att prata, med en trachealtub i halsen och försöka styra och ställa. Det kan inte varit enkelt att ha mig som patient (men tro mig det var väldigt tryggt att vara patient )</div><div style="text-align: left;"><br><b>Årets kamp:</b><br>Att börja springa efter Guillaine Barre och inte riktigt känna var jag satte fötterna. Meeeen man måsta ju chansa för att vinna</div><div style="text-align: left;"><br><b>Årets ( eller rättare sagt alla års) värdefullaste:</b><br>Mina barn och familj</div><div style="text-align: left;"><br></div><div style="text-align: left;">Nu bommar jag igen 2021 och ser framemot 2022</div><div style="text-align: left;">Jag önskar att ALLA får möjligheten att få ett grått nytt hår och därmed också ett Gott nytt år.</div><div style="text-align: left;">/</div><div style="text-align: left;">Peace Love and Löparskor</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div><p style="text-align: left;"><br></p><p style="text-align: left;"><br></p><p style="text-align: left;"><br></p><p><br></p><p><br></p><p><br></p>Löparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6335483806836414068.post-33527432537210529412021-12-21T19:34:00.001+01:002021-12-21T19:34:14.422+01:00Spekulationer och mutationerSARS CoV 2 har muterat....igen....<div>Denna gång kallas mutationen Omicron. Förra mutationen fick namnet Delta. Och detta är bara början...Det kommer fler tyvärr...</div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvuiXev48qwnz0ythIjJwgxU3Kl433o7gojL2mCm3-C8LihLS6ov-EO-WPguK2K1k7hSSYPIGJNKlBvMQ98Xn3rYkhMBzYusDCKpqV0n41PqG0DYkRKs8kv-w7JXvPYn1vjQnFmGpuzBrw/s1600/1639638187866292-0.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvuiXev48qwnz0ythIjJwgxU3Kl433o7gojL2mCm3-C8LihLS6ov-EO-WPguK2K1k7hSSYPIGJNKlBvMQ98Xn3rYkhMBzYusDCKpqV0n41PqG0DYkRKs8kv-w7JXvPYn1vjQnFmGpuzBrw/s1600/1639638187866292-0.png" width="400" />
</a>
</div><br /></div><div>Men varför muterar ett virus egentligen? </div><div>Virus är ett av de lägst stående varelser i näringskedjan. Virus lever, men ändå inte kan man säga. Virus har nämligen ingen egen cellkärna och inte heller någon ämnesomsättning men ändå en arvmassa. Virus är helt enkelt beroende av en värd för att överleva och föröka sig. Virus finns runt oss och på oss hela tiden utan att vi märker det. De allra flesta gör oss nämligen inte sjuka. För det är det mest naturliga för något som vill överleva.... nämligen att vara rädd om den hand som föder dig....</div><div>Därför kan man enkelt säga att ett virus ändrar sig (muterar) för att inte vara alldeles för aggressiv mot sin "värd". För viruset vill inte ta död på sin värd egentligen... För då överlever ju inte viruset heller. </div><div><br /></div><div>En mutation gör ofta att ett virus blir lite mer smittsamt. Viruset har ändrat på något, som gör att det fäster lite bättre. Men i denna hopplösa pandemivärld måste vi ändå tänka att den nya mutationen troligen är lite mindre viral (dvs gör oss mindre sjuka) så den är kanske tom lite snällare mot oss. Däremot är den mer överlevnadsbenägen.</div><div><br /></div><div>De virus som inte muterar, eller de som är alldeles för farliga för oss, sprider sig sällan. Kommer ni ihåg SARS viruset, 2003 (Severe acute respiratory Syndrome)? Det var så infernaliskt aggressivt så att i stort sett alla som drabbades, hamnade på sjukhus. Därför spred sig inte det viruset alls på samma sätt som SARS CoV 2 gör. Eller ta Ebola, blödarfeber, som härjade i byar i Afrika. Det viruset är så sjukdomsframkallande att det tar död på sig själv genom att värden oftast dör innan viruset hunnit sprida sig. Men innan man hade kunskap om vad blödarfebern var, så kunde det dock sprida sig där befolkningen varken hade resurser eller kunskap om hur farligt det var att hantera kroppsvätskor ifrån Ebolasjuka människor. Idag sprids inte Ebola lika lätt då man med kunskap och enkla medel kan skydda sig.</div><div><br /></div><div>Men vårt helvetesvirus SARS CoV 2 hade de bästa förutsättningarna att gå World Wide.... Och det gjorde det verkligen och det gick snabbt. SARS CoV2 sprids bokstavligen med snor som vi hostar eller nyser ut och som stannar i luften några sekunder innan det faller på marken och dör. Det är ett idealiskt sätt för ett virus att smitta. För innan det faller på marken och dör så står det kanske en ny värd där och andas in virusdropparna. Man kan också tänka sig att virus som sprids med droppsmitta, smittar lättare på vintern på grund av att luften är torrare, kallare och lättare. Därför stannar snordropparna någon millisekund längre i luften innan de faller till marken. Dessutom går vi inomhus och fler personer vistas samtidigt i trängre utrymmen. Därför är det helt naturligt att influensan kommer just på vintern och att topparna av Covid 19 kommer vid denna årstiden.</div><div>Kort sagt kan man säga att virus vill egentligen inte jävlas med oss. Det är oftast inte viruset i sig, som gör oss sjuka utan vårt eget immunförsvar som går till attack och då får kroppen lida...</div><div>Men VI måste fortsätta jävlas med viruset. Och det kan vi göra genom att fortsätta vaccinera oss. Och genom att göra det, kommer vi att skydda varandra och givetvis oss själva från svår Covid. Sen tror jag att vi i världen kommer för alltid att ha Covid som en typ en säsongsinfluensa. De som har haft Covid 19 kommer att ha superbra antikroppar och inte få sjukdomen igen på kanske 10 år. Men just nu är vaccination vårt enda sätt att hålla jordklotets människor på fötterna . </div><div>Så med dessa spekulationer vill jag bara säga:</div><div> <i><b>"Take Care, take a shut"</b></i></div><div><i><b><br /></b></i></div><div><i><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhhU-C1LZErd6sFATQhq-aL-pcHLR2hiF673b6s3ifO6_1fmsVDqbKpItY-ZUCD-ayPwWyULlRxbtUXmVbrsvFwxlKlJdTLiiqalLoerFVIMwQS3_7ee3E50PxkyBdGZTaV3-l3kZG1RU1Gy39cVf4z8eFLbyCf0L-5dNM93vvjpsf5GozKJmZAG6Vwhg=s1200" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="627" data-original-width="1200" height="167" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhhU-C1LZErd6sFATQhq-aL-pcHLR2hiF673b6s3ifO6_1fmsVDqbKpItY-ZUCD-ayPwWyULlRxbtUXmVbrsvFwxlKlJdTLiiqalLoerFVIMwQS3_7ee3E50PxkyBdGZTaV3-l3kZG1RU1Gy39cVf4z8eFLbyCf0L-5dNM93vvjpsf5GozKJmZAG6Vwhg=w320-h167" width="320" /></a></div></i></div><div><i><br /><b><br /></b></i></div><div><br /></div>Löparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6335483806836414068.post-71305248295882949162021-10-29T12:37:00.004+02:002021-11-24T06:33:28.307+01:00Plötsligt i Alcudia....I lördagsmorse stod jag i våtdräkt, munskydd och barplatt i denna kalla sanden på Platja Alcudia. Jag var nervös, förväntansfull och hade faktiskt lite dåligt samvete. Det är ju för sjutton en pandemi. Och jag hade rest ända till Mallorca, i denna virusvärld, med allt vad det innebar med risktagande tester intyg osv...<div><br></div><div>Men hur blev det så här? Jag skulle ju startat i den redan uppskjutna Ironman 70,3 i Jönköping för en månad sedan. Nähä då..... jag fick en snilleblixt och gjorde ett försök att byta min start i Jönköping till fulldistansen på Mallorca. Trodde nog egentligen att det inte skulle vara möjligt, men döm av min förvåning.... Det gick! Och då fanns det ingen återvändo. </div><div><br></div><div>Men jag kände mig nog egentligen ganska redo. Och jag ville så gärna ha ett kvitto på att kroppen klarar av distansen trots allt som hände mig i vintras.</div><div><br></div><div>Och det var smärtsamt....galet.....apjobbigt ....och alldeles alldeles underbart.</div><div><br></div><div>Starten för Ironman Mallorca gick i Port Alcudia. Simningen var en 2 varvsbana med en så kallad Australian exit. Det betyder att varvningen sker uppe på stranden. Vi startade i egenseedade startgrupper och jag ställde mig i 1,20. Några minuter innan start åkte munskyddet av och plötsligt var jag framme i fållan och jag hörde de 5 pipen och tre triathleter släpptes i vattnet var femte sekund..... Sedan var det bara att kasta sig ut i havet i soluppgången. Och det var minst sagt magiskt och man hinner liksom tänka på så mycket när man simmar. Efter en stund i havet jag såg jag solen gå upp och trots att det var riktigt varmt i våtdräkten fick jag rysningar. Simningen gick utan problem men som vanligt alldeles för sakta. Men jag höll iallafall vad jag hade seedat mig till... 1,20. </div><div><br></div><div>Cyklingen var från början envarvsbana men ändrades några dagar innan start, och det lades till en 2 varvsloop på 4 mil på slutet istället. Cykelbanan började upp till Col De Femenia och vidare upp till Sa Bataia, den så kallade mackabacken ;-) . Sedan var det nerför till Caimari och mot Selva, Campanet osv.</div><div><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi719_zApQPTq7XCv_FoEmq54W-ang2SKaK7WBiJX7oF4fsthOnJQDYaZv10A9O7uBVJycLI0KfZDdXTOkzXqv-keHb6V1mZiHnzraDlLTjn_TNZu1E2Jgk6cePbVIqQoASfXr4_ZZHriTj/s841/IM_Mallorca_Bike_V121021.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="595" data-original-width="841" height="452" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi719_zApQPTq7XCv_FoEmq54W-ang2SKaK7WBiJX7oF4fsthOnJQDYaZv10A9O7uBVJycLI0KfZDdXTOkzXqv-keHb6V1mZiHnzraDlLTjn_TNZu1E2Jgk6cePbVIqQoASfXr4_ZZHriTj/w640-h452/IM_Mallorca_Bike_V121021.jpg" width="640"></a></div><br></div><div>Det var en galet jobbig bana. Drygt 1700 höjdmeter. Och det visste jag förstås redan innan. Klättringen upp till macken i Sa Batia har jag gjort hur många gånger som helst och jag tyckte inte den kändes särskilt jobbig. Men det var förstås tidigt in i racet. Det var betydligt jobbigare senare ute på slätten i de långdragna uppförsbackarna. Och som alla vet är drafting inte tillåten i triathlon vilket innebär "ensamcykling" i 18 mil. Om man följer reglerna förstås.... Man möttes flera gånger utmed cykelbanan och tyvärr var det ganska tydligt att många inte följde de reglerna. Jag såg motorcyklisterna blåsa i visselpipan flera gånger men jag såg ingen som fick straff. Straffet för drafting är 5 minuter stillastående i straffboxen. Och det är många ligger och klungkör och riskerar hellre att få ett straff för att kunna gå av cykeln på relativt pigga ben. Synd tycker jag.</div><div><br></div><div>När jag gav mig ut på loopen den andra gången hade jag sjukt ont mellan skulderbladen. Efter 14-15 mil började tempoställning på cykeln ta ut sin rätt. När jag dessutom kört fel i en rondell började jag mest tycka synd om mig själv. Jag var trött och allt började kännas meningslös. Mitt smågodis hade tagit slut för flera mil sedan och Maurtengelen var så tråkig så jag skulle kunna kastat den i backen... Jag hade helt enkelt ingenting att trösta mig med. Jag förstod också att sluttiden på cyklingen skulle bli en bra bit över 6 timmar vilket jag tjurade lite över. Och som vanligt så dök tankarna upp i huvudet "-varför gör jag det här egentligen...Vad håller jag på med, det är ju inte ens roligt....Jag ska aldrig mer göra en Ironman..."</div><div><br></div><div>Men de negativa tankarna försvann när jag kom till Can Picafort och så småningom Platja de Muro. Nu, äntligen, var denna djävulska cykling snart över. När jag kom in i T2:an var det trångt med cyklar. För till saken hör att Ironman 70,3 gick i samma tävling och transitionområdet i Alcudia var världens längsta. Och långt var det... Jag hann bli trött i löparbenen redan innan jag var ute ur T2:an ...</div><div>Men nu skulle det springas. Jag hade tänkt springa i 5,42 fart vilket skulle betyda 4 timmar i sluttid på maran. Men med facit i hand, efter den tuffa cyklingen, så skulle de förstås bli svårt att klara (läs omöjligt...) Men ut ur transition kom jag och när jag sprang ut på den långa strandpromenaden i Alcudia var det en magisk känsla. Det var fullt med folk, grymt publikstöd och solen sken. Bättre än så här blir det inte på en Ironman. Jag njöt av att få vara stjärna för en dag och jag var lite rörd och tagen av att jag klarat ta mig så här långt 8 månader efter att jag skrevs ut från sjukhuset.</div><div>I början sprang jag som vanligt för snabbt. Varenda gång jag tittade på klockan så stod det 5,20, 5,25....(Åtminstone de 7 första kilometrarna ;-) Sedan var det på andra hållet... varenda gång jag tittade på klockan så stod det 5,55 , 6,00 :-o .... </div><div>Skämt å sido , jag hade kommit över de negativa tankarna. Jag fick rapport utmed banan att jag låg 5:a och kort därefter fick jag kramp. Ja, ni förstår .... Ironmandistansen är verkligen speciell... Det gäller att bara streta på... Ena sekunden känns det bra och nästa sekund så händer något oförutsett. Jag behövde salt! Mitt urinodlingsrör (!) med Himalyasalt hade hoppat ur fickan under det stökiga cykelavsnittet så det hade jag inte kvar. Vätskedepåerna var både alltför sällan och dåliga. Där fanns inget alls som var salt. Funderade till och med om att be om ett saltkar av de som satt på uteserveringarna längs med strandpromenaden. Men det var ju lika otillåtet som att drafta. Men plötsligt ser jag någon...var det inte T P som sprang en bit framför mig....? Jodå... Han borde ha ett urinodligsrör med salt. Och mycket riktigt. Han hade sitt saltrör kvar och jag hällde i mig så mycket jag vågade utan att kräka. </div><div>Och vips krampen återkom inte.... Vi pratade och hade följe en bit. Han hann berätta att han haft dubbelpunktering på cyklingen och jag försökte peppa med hur starkt det var av honom att inte ge upp! Efter en stund kom vi ifrån varandra.</div><div>När jag passerade målet för 4:e gången så hade jag ett varv kvar... Och det började kännas kul igen! Benen återkom någorlunda och jag stoppade i mig gel minst var 20:e minut och sportdryck, cocacola och Red bull. Det började bli mörkt och det kändes nästan skönt. Jag visste ju att det skulle bli en målgång i lampornas sken och det betydde att det började närma sig. När jag hade ca 2 kilometer kvar började benen pinna på av sig själva. Dock lyftes dom inte högre än att jag höll på att stå på öronen när foten slog i en pytteliten vägbula i asfalten. Jag lyckades nätt och jämt parera och få benen under mig utan att behöva syna asfalten på riktigt nära håll. Puuuuhhhh ....kunde nästan känna hur ont asfalten skulle kännas mot ansiktet i den halva sekund jag var säker på att jag skulle falla.</div><div><br></div><div>FYYYY FASEN vad skönt det var att komma ut på strandpromenaden och få svänga vänster in på röda mattan! Med armarna i luften och tårar i ögonen var jag äntligen i mål!</div><div>Det var en av de jobbigaste cyklingarna jag har gjort på en Ironman. Men den här var också den Ironman som jag känner mig mest glad över att ha klarat! </div><div><br></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div><br><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh91_ZdrbCkIcG5e3tL3nZ68hfIyZt9cHyM0NWs9fCcwZIBkusNNqUOYKa9SUlsLA0Ng-_M68_r9vOy9ic3bsE4cnAY1mKlR-Fa_7jAls2C_hCDPnDJ8ilK2qOv4zwJ4b6qE3z9LavqeVa1/s3200/18_m-FPIX-70-01016818-DIGITAL_HIGHRES-4385_059371-6292541.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3200" data-original-width="2133" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh91_ZdrbCkIcG5e3tL3nZ68hfIyZt9cHyM0NWs9fCcwZIBkusNNqUOYKa9SUlsLA0Ng-_M68_r9vOy9ic3bsE4cnAY1mKlR-Fa_7jAls2C_hCDPnDJ8ilK2qOv4zwJ4b6qE3z9LavqeVa1/w426-h640/18_m-FPIX-70-01016818-DIGITAL_HIGHRES-4385_059371-6292541.JPG" width="426"></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfgEg7m8wlXSLL4BSIcrxV3eK4li7HYJOr2ZTEmCU7dURzzGRQejSKTi0PgjQuqL1xTFLmcWZ4hNrvtTIZYh9kAC5UCm_uNC4ynauzhVlyDGk2y_G71ZJ4LWnSviDDTWKGDu70rhtaZEyl/s3200/31_m-FPIX-70-01016818-DIGITAL_HIGHRES-4385_090091-6292554.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3200" data-original-width="2133" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfgEg7m8wlXSLL4BSIcrxV3eK4li7HYJOr2ZTEmCU7dURzzGRQejSKTi0PgjQuqL1xTFLmcWZ4hNrvtTIZYh9kAC5UCm_uNC4ynauzhVlyDGk2y_G71ZJ4LWnSviDDTWKGDu70rhtaZEyl/w426-h640/31_m-FPIX-70-01016818-DIGITAL_HIGHRES-4385_090091-6292554.JPG" width="426"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcfPRnYJMc3V0_Nt4wk-1twrAg9IAfteG4WE0iTz8Y54n6e38w_hyphenhyphenyXF8_KNlCm9WaBUYvvhHw6apvQdDLt2voTah6vOdMh7IuvnoDjx5OkPtbwqm4q5lpkvt-vy_MK-Xkj6kN-fuIMGBu/s3200/35_m-FPIX-70-01016818-DIGITAL_HIGHRES-4385_105039-6292558.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3200" data-original-width="2133" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcfPRnYJMc3V0_Nt4wk-1twrAg9IAfteG4WE0iTz8Y54n6e38w_hyphenhyphenyXF8_KNlCm9WaBUYvvhHw6apvQdDLt2voTah6vOdMh7IuvnoDjx5OkPtbwqm4q5lpkvt-vy_MK-Xkj6kN-fuIMGBu/w426-h640/35_m-FPIX-70-01016818-DIGITAL_HIGHRES-4385_105039-6292558.JPG" width="426"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Om någon mot förmodan skulle vara intresserad av mitt resultat så ser det ut så här:</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJkudRZlfioupSdbYK4C5SFrSSbH3I-DPqjm1JNy7bEwunquooSa8KgNE7w5pCtQ11M2AA_vJxyz2-zkThSi93UZlB3Te8nOroU8LBikwvMWcRCYPifiryykBYAt44USdnvp-AvzeebJp0/s584/Sk%25C3%25A4rmbild+2021-10-29+120846.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="393" data-original-width="584" height="269" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJkudRZlfioupSdbYK4C5SFrSSbH3I-DPqjm1JNy7bEwunquooSa8KgNE7w5pCtQ11M2AA_vJxyz2-zkThSi93UZlB3Te8nOroU8LBikwvMWcRCYPifiryykBYAt44USdnvp-AvzeebJp0/w400-h269/Sk%25C3%25A4rmbild+2021-10-29+120846.png" width="400"></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div>Att göra en tävling utomlands har många fördelar. Förutom att det är såklart alltid är kombinerat med lite lyx som hotell osv, så får man också nya bekantskaper bara på grund av att man är svensk. Man lär känna folk och finner en gemenskap eftersom man är där av samma anledning. Så förutom vårt lilla gäng på 4 personer så träffade vi en del andra svenskar som bodde på samma hotell.<div><br></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiaeGYWjj8E0Dluo5hKaifMXsxQfAs7yRsw_ZdnMYzIPDHaHRd5qQMxgHy_btfMcGObKrGRaNoqyKdiUBC4uYl0r82pjVizoQYSHHxyDfUQ4oPTb4h-doNbFyb0nl4RpBndkoQBgBoKOxI/s2048/received_1030199861099869.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiaeGYWjj8E0Dluo5hKaifMXsxQfAs7yRsw_ZdnMYzIPDHaHRd5qQMxgHy_btfMcGObKrGRaNoqyKdiUBC4uYl0r82pjVizoQYSHHxyDfUQ4oPTb4h-doNbFyb0nl4RpBndkoQBgBoKOxI/w640-h480/received_1030199861099869.jpeg" width="640"></a></div><br><div>Efter Ironmantävlingen blev det lite chill. Men är man på Mallorca då cyklar man.... oavsett om man har en Ironman i benen eller inte. Och ett stopp på torget i Petra hör till. Det är sedan gammalt......<br><div><br></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Nu ska jag bara ta det lugnt... Läka ihop och titta lite i tävlingskalendern....</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">/Peace Love and Löparskor</div><br><div><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div></div></div>Löparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6335483806836414068.post-90429269386765564882021-09-29T13:24:00.000+02:002022-03-28T14:28:43.908+02:00Restriktioner och spekulationer<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjoiR-DkSRt_DDRB10NmCPVPMdbMMJJiRcRu-uFOKGNVCWpd7ykaRO-iUkR7rQ7aG-jqhfzCIbkXbDcsEceJjV2jRTQwDgE4Au8Qi3qbsiAaLNwjroFZiDPQqVYvscvhNrTpUE6k0uZ0P6g/s1024/istockphoto-1061027342-1024x1024.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1024" data-original-width="1024" height="283" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjoiR-DkSRt_DDRB10NmCPVPMdbMMJJiRcRu-uFOKGNVCWpd7ykaRO-iUkR7rQ7aG-jqhfzCIbkXbDcsEceJjV2jRTQwDgE4Au8Qi3qbsiAaLNwjroFZiDPQqVYvscvhNrTpUE6k0uZ0P6g/w283-h283/istockphoto-1061027342-1024x1024.jpg" width="283"></a></div><br>När jag var liten var jag rädd för att det skulle bli krig.... Jag minns speciellt en gång, jag stod vid min mamma när hon lagade mat och jag var ledsen och rädd för att det skulle komma soldater och börja kriga mot oss. Jag minns så tydligt mammas svar och ord till mig då. Hon sa ;<i>"Du behöver inte vara rädd, lilla Liselott. Det kommer inte bli krig hos oss. Men världen är sån, att krig och farsot kommer då och då. Det är för att vi inte ska bli för många på jordklotet....." </i>Aldrig trodde jag väl då att jag skulle få uppleva ett Farsot.<p></p><p>Idag släpper Sverige på restriktionerna.... Vi har nåt en så pass stor andel vaccinerade plus att smittoantalet per dag sjunker. Är det rätt, är det fel? Är det för tidig? Kommer det att bli ett bakslag? Jag kan inget annat än att tycka och tro att det är rätt tid nu. För det finns betydligt fler sidor av detta mynt än att få folk att överleva Covid 19. Folk ska kunna få överleva andra sjukdomar också, som man antingen inte sökt för eller som har prioriterats långt ner på listan pga den höga belastningen på sjukvården. Att leva i en pandemi under 1½ år är helt enkelt en påfrestning för hela mänskligheten. Människor har inte "bara" dött, eller fått livslånga komplikationer utan andra har även förlorat sina företag, inkomst eller livsglädje. </p><p>Men hur ska vi gå vidare egentligen? Många beteende som vi har fått under pandemin har satt sig djupt. Och det är i och för sig bra. För min egen del känns det väldigt motigt att tex börja hälsa med handslag igen. Inte för att jag är orolig för själva handslaget i sig, utan mer av lathet för att jag måste sprita händerna efteråt. Sedan kommer jag personligen fortsätta att hålla avstånd och se barn och ungdomar som ovaccinerade potentiella virusbomber....💣. Vilket dom i och för sig är.... Jag har ju faktiskt inte fått lov att ta den andra sprutan av Covidvaccinet på grund av att jag var sjuk i Guillaine Barré i vintras. Man säger nämligen att man ska vänta i ca 1 år innan man tar någon vaccination överhuvudtaget om man har varit sjuk i GBS. Så det är bara att lyda.... Dock är min tid lika värdefull som alla andras och jag tänker inte tillåta mig vara föremål för någon samhällsmobb där man tycker att som ovaccinerad ska stanna hemma och skylla sig själv. Nej jag vill också börja leva.... jag har inte valt detta själv...Och det jag har saknat mest av allt i denna pandemin är att resa och att uppleva saker.</p><p>Jag hoppas innerligt och tror faktiskt att vi inte kommer att ha en ny våg av Covid19 i Sverige. Åtminstone inte nu, så länge vaccinet är motståndskraftigt. Men däremot kommer säkert patientflödet av Covidsjuka finnas för alltid (om än på en låg nivå). Åtminstone tills någon knäcker nöten med ett antiviralt läkemedel som kan bota. Men vi får inte glömma att vi nu har vi haft en tid av distans som faktiskt inneburit att vi har blivit mindre smittade av de vanliga förkylningsvirusen och bakterierna. Immunförsvaret har helt enkelt legat på latsidan. Så risken finns att det kommer en höst och vinter där vi kommer att bli sjukare än vanligt i detta. De där förkylningsantikropparna som jobbar i vanliga fall sover nämligen en djup törnrosasömn....💤👑 Men nu är det dags...Wakie Wakie...... Upp och hoppa ...... För nu är det fest och alla virus är bjudna 😜🥂💃🎉</p><p>/Peace Love and Löparskor</p>Löparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6335483806836414068.post-43635520864744212021-07-29T11:17:00.000+02:002021-09-15T06:22:01.526+02:00Där fick man så man teg<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-kTmwsOI_sDDOaEudrzdSlPeK43dmIZGW8Ao6X1Jp2mrQxDHW9pu0ouTCXR8LulbfU7Ck2toBwJg5cYZ61NmfmBPgWgbhC7pjw2mQUbm-a8LSdb-9im6V1QHKYZm0E-RQJBgztCAFs4if/s1280/YouCut_20210724_170734862_exported_11533.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="1280" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-kTmwsOI_sDDOaEudrzdSlPeK43dmIZGW8Ao6X1Jp2mrQxDHW9pu0ouTCXR8LulbfU7Ck2toBwJg5cYZ61NmfmBPgWgbhC7pjw2mQUbm-a8LSdb-9im6V1QHKYZm0E-RQJBgztCAFs4if/w640-h360/YouCut_20210724_170734862_exported_11533.jpg" width="640"></a></div><br><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhetI4C2ltA5AnMRo_dM3wpeiMFhMBwLmJtmUoysEt-KOjdqvjPMsgjNqrebXlW4Sry-W8PFnUDxphC-XbtA49Js6eQanWuGWyBU5ZP8o9bvL8p9TrsQUEIfNJT7qcjnw4RPPBCmcQOa_jO/s1083/received_502029521088952%257E2.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1083" data-original-width="599" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhetI4C2ltA5AnMRo_dM3wpeiMFhMBwLmJtmUoysEt-KOjdqvjPMsgjNqrebXlW4Sry-W8PFnUDxphC-XbtA49Js6eQanWuGWyBU5ZP8o9bvL8p9TrsQUEIfNJT7qcjnw4RPPBCmcQOa_jO/w221-h400/received_502029521088952%257E2.jpeg" width="221"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div><br>Eftersom mitt minne är sämre än min tilltro till min träning så frågade jag TriMia för några veckor sedan om hon ville Swimrunna med mig i 2XU Island Challenge i Karlshamn. Jag har ju nästan förträngt att jag låg halvt om halvt förlamad i Guillaine Barre för 6 månader sedan. Men Swimrun är en så sjukt häftig tävlingsform, så när det till slut blev klart att tävlingen skulle bli av så var jag ju bara tvungen att vara med. Och Mia... hon har en galen vinnarskalle och kan ta ut sig till bristningsgränsen när det väl gäller. I lördags tog hon ut även mig....<p></p><p>Idag, 4 dagar efter rejset, kan jag gå någorlunda normalt...</p><p>Men för att ta det från början så är Mia lite av en rookie på det här med Swimrun. Det var dock inget som oroade mig. Hon hade koll iallafall. Innan start tränade vi några gånger tillsammans för att testa med eller utan lina, paddlar dolme osv. Mias enda problem var hennes opererade axel som fick alldeles för mycket stryk med paddlar så vi bestämde att hon skulle köra utan paddlar och ligga på linan bakom mig i alla simningarna. Vi fick helt enkelt springa in den tid vi eventuellt skulle förlora i simningarna. För trots allt så ÄR paddlarna en fartväxel. </p><p>Tävlingen 2XU Island Challenge är en krävande Swimruntävling. Man startar inne på Eriksbergs Hotell och Safaripark och de första 3 kilometrarna springer man mitt bland Visenter, Mufflon och vildsvin. Tävlingen är ca 26 km lång varav ca 4000 m är simning. När man läser raceinfon kan man tycka att det är bara korta och lätta simningar och den längsta är 440 m. Men det man inte tänker på är de många växlingar och väldigt korta och tekniska löpningar emellan. Det är definitivt en krävande Swimruntävling.</p><p>Innan start hade vi bestämt för att gå ut hårt och ta in tid på den första långa löpningen. Vi gjorde som vi hade sagt och vi sprang fort . Vi sprang om lag och höll fart. Jag såg en lång tävling framför mig och fick bromsa Mia flera gånger. <i>"-hååååll igeeeeen Mia, det är en lååååång dag"</i> flämtade jag flera gånger. Jag tyckte att jag snubblade i den enkla terrängen och benen var inte riktigt med mig. Mitt korta minne blev plötsligt väldigt tydligt och tankarna befann sig för en stund i en säng på intensiven 6 månader tillbaka i tiden....Men vi sprang på. Framme vid första simningen så var vi bra med i startfältet. Snabbt i och iväg på ett drygt 100 m första sim. Vattnet var varmt och väldigt stilla åtminstone i början av tävlingen. </p><p>Första uppstigningen och jag tyckte att jag fumlade och benen var ostadiga. Hala klipphällar med lite yrsel är ingen bra kombo. Jag fick en hand i baken flera gånger av Mia som puttade upp mig och jag blev plötsligt varse om att det fanns saker som jag inte har kunnat träna mig på efter Guillaine Barrén i vintras....</p><p>Varenda uppstigning och nerstigning på de första 2/3 av banan är i princip klättringar/ålningar och balansgång och varende en slet hårt på mig. Jag kände mig klumpig och svag i klättringsmusklerna och jag började dissa mig själv med negativa tankar som <i>"-jag har inte här att göra och borde kanske ägna mig åt asfaltslöpning eller solskenscykling istället..."</i></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><i><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidimbN7XtVqxF5A8cmRTZuzRJnc6YmbTCJo7RbWCjfytqKeDxmvYnR2sqlJtOJ9RJCtqkXuzZGVoceeriAOGHz-Hbp0InOThvGcr-p4ItqhFWbVrUmGX7Oai1M_oZVTDkkInNC6Qh6EvB-/s1170/received_542924247063972.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="849" data-original-width="1170" height="290" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidimbN7XtVqxF5A8cmRTZuzRJnc6YmbTCJo7RbWCjfytqKeDxmvYnR2sqlJtOJ9RJCtqkXuzZGVoceeriAOGHz-Hbp0InOThvGcr-p4ItqhFWbVrUmGX7Oai1M_oZVTDkkInNC6Qh6EvB-/w400-h290/received_542924247063972.jpeg" width="400"></a></i></div><i><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj854dsjo5zdva7BwGAhNd_j8FO26nKbf67PsYmkgm15FVn1nNpLddWXUD1S2znuUT1nLucqfpFu1DATvR5yS10mYMnlr0rrdyugPHeJj_eocPK4g7kxRhljLwlU3VfMNIfPYSLgi740rd0/s640/received_501717927557821.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="480" data-original-width="640" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj854dsjo5zdva7BwGAhNd_j8FO26nKbf67PsYmkgm15FVn1nNpLddWXUD1S2znuUT1nLucqfpFu1DATvR5yS10mYMnlr0rrdyugPHeJj_eocPK4g7kxRhljLwlU3VfMNIfPYSLgi740rd0/w640-h480/received_501717927557821.jpeg" width="640"></a></div><br></i><p></p><p>Men i samma takt som vi sprang om lag kom jag på lite bättre tankar. Mia drev på tempot och ville springa om så fort vi kom ikapp. Jag låg bak och vi hade linan påkopplad. Mia är snabb och mycket bättre än jag på att springa i terrängen. Jag såg ett skräckscenario framför mig varje gång vi sprang om, där jag skulle snubbla och fälla alla som käglor. Men jag gjorde ingen touchdown.. Åtminstone inte i samma ögonblick som vi sprang om. Däremot ett par gånger ute på stenhällarna. Det kostade ett blått finger och lite annat smått men herregud vad gjorde det.... Är det något man inte behöver på en swimrun så är det ett finger. Däremot behöver man en olycksfallsförsäkring ;-)</p><p>Två timmar in i tävlingen var jag sliten. Jag hade fått i mig alldeles för lite energi. Och det var nästan halva sträckan kvar. Fick i mig lite gel och i samma veva började banan ändra karaktär från klipphällar till stugområde med lite gräs-och grusvägar. Nu kunde jag återhämta mig lite och få till ett löpsteg igen. Mia var pigg hela tiden och var en grym tävlingspartner. Vi hade damlag runt oss och fick lägesrapporter från vårt supporterteam (och tillika filmteam ;-) utmed banan. Vi visste att vi låg någonstans 6-7:e plats och att pallen var ouppnåelig. Men då ändrar man bara mål från pallplats till att komma före de lag som vi fightades med. Vårt problem var bara det att de simmade om oss och vi sprang om dom igen.. Det betydde att vi var tvungna att ha ett försprång inför varje simning de sista etappperna för att överhuvudtaget ha en chans. Och h-lvete vad vi sprang... Vårt stackars suporterteam hade köpt cocacola och choklad som vi slet ur händerna på dom och hann inte ens säga tack förrän vi rusade iväg som om det gällde ett OS guld..</p><p>I år var den sista simningen ändrad och man simmade aldrig ut till Kastellet och därmed inte heller den sista långa simningen längs med piren. Men tävlingen skulle fortfarande avgöras på den sista simningen. Det vill säga det lag som når stegen först kommer först i mål. För väl uppe från stegen är det bara spurten in till mål kvar. Jag och Mia hade sprungit till oss ett litet försprång på den relativt korta löpningen som var innan sista simningen. Vi var först i och vi simmade allt vad vi kunda. Mina armar var som spaghetti och det vara ett skvalpigt vatten. Och mycket riktigt när jag tittade upp till höger efter drygt halva simningen så var en av det andra lagets tjej där.... Faaaaan osså..... Men vara var den andra tjejen? Stegen började närma sig och tjejen som jag sett på höger sida stannade plötsligt i vattnet vid stegen....Jag tänkte TACK ... "<i>Hon måste mena ålder går före skönhet och låter oss klättra upp först".</i></p><p><i><br></i></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><i><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiO2oeWg2-GAwiyiJLIg5fxPJZYQydEXzK49IKU2IZeNmPSO6PeXBvkHmr8DiRlrdB4JsPArysaCvVrwkB0lSik5KIYzLhO1Cyna5ti91t0xFyqYfn9frwTgsEeHWJuygLlcEyDr8A1c5hU/s720/VID_451150802_191941_496_exported_11600.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="720" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiO2oeWg2-GAwiyiJLIg5fxPJZYQydEXzK49IKU2IZeNmPSO6PeXBvkHmr8DiRlrdB4JsPArysaCvVrwkB0lSik5KIYzLhO1Cyna5ti91t0xFyqYfn9frwTgsEeHWJuygLlcEyDr8A1c5hU/w400-h400/VID_451150802_191941_496_exported_11600.jpg" width="400"></a></i></div><i><br></i> Men nej riktigt så var det inte, även om dom både var yngre och snyggare... Hennes lagkamrat simmade nämligen efter oss och hann inte till stegen innan både mig och Mia. <p></p><p>YEEEES där satt den. Kampen om stegen var vår denna gången. Vi klättrade upp och sa <i>"- Do you MIND</i> if we go first?" Team <b>Do you MIND </b>sprang in som segrare! Åtminstone i kampen om 5:e platsen ;-)</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiuNtSr2Hak_oN2l7iPbHZu5vnRCjNeo2Vpra8XHZW7LhmtV3ZqthQHxC9aGjCVlDYIU4t2ISMotJex8xazsYH8wi8LUJNpAi96-88WfRFeXOKbB6DYE344QiYBl-kSQvzR4f6y4Jl4Ipkf/s720/VID_451150802_002800_402_exported_5066.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="720" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiuNtSr2Hak_oN2l7iPbHZu5vnRCjNeo2Vpra8XHZW7LhmtV3ZqthQHxC9aGjCVlDYIU4t2ISMotJex8xazsYH8wi8LUJNpAi96-88WfRFeXOKbB6DYE344QiYBl-kSQvzR4f6y4Jl4Ipkf/w400-h400/VID_451150802_002800_402_exported_5066.jpg" width="400"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg36a7edJD2DA755Jc96dtOhxCfIlCWrFklYhNEoQLk4_aVdqTIdNbG_90IZqXAHiytzM3FRG89DyiJa7XGsJ2Qd4g5TbFxNyxN1SWzvXsntZyyw04XNyP6nMP839CHCHaJKd0qpYSn_01K/s720/VID_451150802_002800_402_exported_7133.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="720" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg36a7edJD2DA755Jc96dtOhxCfIlCWrFklYhNEoQLk4_aVdqTIdNbG_90IZqXAHiytzM3FRG89DyiJa7XGsJ2Qd4g5TbFxNyxN1SWzvXsntZyyw04XNyP6nMP839CHCHaJKd0qpYSn_01K/w400-h400/VID_451150802_002800_402_exported_7133.jpg" width="400"></a></div><br><p><br></p><p>Och jag fick så jag teg! Mia körde hårt med mig! Men jag är henne evigt tacksam för att hon fick mig att våga satsa så hårt! Framtänder, armar och ben var ju hela ända in mål. Så trots allt är jag är nog inte riktigt färdig med det här med swimrun än... </p><p>Ska bara läka ihop lite sargade muskler och ett blått finger först ....</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsSJAJd7kXebsgsrCU2zrXhsLwfCtInUNq02wQBK11rZAX9yXcU9suZ9wT9WHL3i_xApWUF38ISoxUteRjUUzMVu3u-ZBrciI249rSmRjwdr7aqsC4VvK_oVqPrB4nQdQbnUgpDipU0_9B/s1169/received_140026551602180.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1061" data-original-width="1169" height="290" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsSJAJd7kXebsgsrCU2zrXhsLwfCtInUNq02wQBK11rZAX9yXcU9suZ9wT9WHL3i_xApWUF38ISoxUteRjUUzMVu3u-ZBrciI249rSmRjwdr7aqsC4VvK_oVqPrB4nQdQbnUgpDipU0_9B/s320/received_140026551602180.jpeg" width="320"></a></div><br><p>/Peace Love and Löparskor</p>Löparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6335483806836414068.post-55166444319585961122021-06-07T16:13:00.000+02:002021-06-10T06:06:55.658+02:00Förstå sig på<p>Herre gud vad denna pandemitiden har fött många "förståsigpåare". Alla sociala medier och även traditionella medier är fullproppade med människor som vill säga sin åsikt och inte minst klaga på andra som sagt något och som visat sig inte stämma helt. </p><p>Men kom igen..... Vem kunde veta vad som var rätt eller fel i mars 2020. Folkhälsomyndigheten bad oss göra det som de trodde var det bästa. Sverige stängde ner lite lagom och vi skyddade våra äldre. Samtidigt såg vi andra länder som hade husarrest och Lock down. Folk klagade... Varför gjorde vi inte si eller varför gjorde vi inte så..... Sveriges modell användes som skräckexempel i vissa länders medier. Men vem vet hur väl andra länders siffror stämmer? Görs statistiken lika noggrant som i Sverige? Nej, jag tror inte det....Vi är ett land av ordning och vi är också "Landet Lagom" Vi ska inte göra för mycket och inte heller för lite...</p><p>Och vi är också ett land av yttrandefrihet. Vilket såklart är väldigt väldigt bra! Men yttrandet tar ibland sig väldigt stora former och ibland onödiga. Alla kan vi vara efterkloka när man har facit i hand. Och kan man hänga någon så gör man gärna det. "<i>-se nu här som det blev bara för att du sa att vi skulle göra så" . </i></p><p>Men jag vill hävda att vi är långt ifrån facit. Det krävs flera år till innan vi kan se vad som var rätt strategi. Om vi ens nånsin kommer att kunna göra det. För det finns alltid två sidor av ett mynt. Och kanske även flera sidor av siffror... Men jag tror dock, att det är inte många i Sverige som haft Covid 19 utan att ha fått en egen liten pinne i statistiken....</p>Löparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6335483806836414068.post-10398582198433384972021-05-04T10:00:00.004+02:002021-06-10T06:13:13.013+02:00Det var bättre förr<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAhtjYsLMBdWcWB_elbf6baaTTY3pYaVojE0c7QKoL803Sv41YGdxows4eoXWlF4e7ugNZWvK_S-HUUAE9nGWiUplCQ9D7K1TtakDdMtLT3H9XGQAj6JB_pbVWjCdHVwpJatW4uEze6Fgf/s752/5b549fcec28fef9056f2b3106af9a50b.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="752" data-original-width="564" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAhtjYsLMBdWcWB_elbf6baaTTY3pYaVojE0c7QKoL803Sv41YGdxows4eoXWlF4e7ugNZWvK_S-HUUAE9nGWiUplCQ9D7K1TtakDdMtLT3H9XGQAj6JB_pbVWjCdHVwpJatW4uEze6Fgf/s320/5b549fcec28fef9056f2b3106af9a50b.jpg"></a></div><br>Den gamla klyschan <i>"Det var bättre förr"</i> har aldrig stämt så bra som nu. Det var bättre innan Pandemin. Covid 19 orsakar katastrofer som man inte riktigt förstår. Åtminstone inte jag. Och varför får vissa bara en liten förnimmelse av symtom och andra blir fruktansvärt sjuka. Hur kan en del som delar hushåll, säng och tom pussar med en som är Covid19-positiv klara sig från att själv bli smittad. Varför drabbas män oftare av svår Covid19 i än kvinnor. (Kanske finns det ändå en sanning bakom det lite nervärderade uttrycket <i>"Man cold"</i> .... ) I Indien är det en ofantlig katastrof. Över 300 000 döda enligt den trovärdiga källan Aftonbladet ;-). Och då är garanterat inte alla räknade. Det rapporteras om syrgas som är slut och att det dör så många att man inte hinner ta hand om kropparna. Fy satan.... <p></p><p>USCH.... Detta är en mardröm som man inte vaknar ifrån. Frågan är om det någonsin kommer att bli som förr. Själv är jag tveksam.</p><p>En del saker kommer nog aldrig att återuppstå efter pandemin. Och vissa saker är förstås bra att slippa och andra väldigt tråkiga. Framför oss har vi ännu en sommar där allt, åter igen, ställs in. Man frågar sig förstås hur många organisationer och arrangemang kommer att överleva 2 säsongers paus.... Kommer till exempel Ironman att överleva pandemin? Hoppas det....</p><p>Men ibland undrar jag hur man tolkar restriktionerna... Häromveckan gick vi ut och åt lunch. Då fick vi, som normalt sitter vid samma middagsbord varje dag, inte sitta vid samma bord på restaurangen.... Vi skulle sprida ut oss och sitta vid olika bord. Det ledde i sin tur till att vi hamnade närmare andra okända människor.... Restaurangens personal gick runt och vaktade så att ingen bröt mot reglerna. Vid buffén däremot, var det fritt fram för alla att härja samtidigt... Ingen såg till att det var begränsat antal som hämtade mat samtidigt. Inte heller byttes besticken som man tog med ur buffén. Några dagar tidigare intogs lunchen på en annan restaurang som istället hade separerat borden med längre avstånd emellan gästerna. Det vill säga att de som kom dit tillsammans fick sitta tillsammans. Rimligt tycker jag. Men jag är kanske naiv som tror att de flesta själva kan bedöma vilka som är lämpliga att dela bord med. Det vill säga de man normalt sätt delar hus, bil eller kafferum med.... Men jag kan ha fel...</p><p><br></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8aH_KWjdpXuesBtcGaSYFoJ5ubfDFXw-NLAPvb5-VsnviQfeRBSVc-dZUg88txcQ7IGudX-NNEJQVGTGYg2WIFrPuYCMNiAotViadQr3-oLuqOMg_BQ3-ry3BRUKpI3yXPWOsCofrErsE/s3840/Screenshot_20210504-101438.png" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3840" data-original-width="1644" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8aH_KWjdpXuesBtcGaSYFoJ5ubfDFXw-NLAPvb5-VsnviQfeRBSVc-dZUg88txcQ7IGudX-NNEJQVGTGYg2WIFrPuYCMNiAotViadQr3-oLuqOMg_BQ3-ry3BRUKpI3yXPWOsCofrErsE/w274-h640/Screenshot_20210504-101438.png" width="274"></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Dagens statistik i Sverige<br><br>FUCK COVID</td></tr></tbody></table><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br></div><br><p></p>Löparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6335483806836414068.post-25638937609191801462021-04-22T10:46:00.003+02:002021-05-04T17:06:34.540+02:00Friskgymnastik<p>Det finns Sjukgymnastik, men varför i herrans namn finns det inget som heter Friskgymnastik? Jag menar enkla simpla övningar som man inte vet att man behöver förrän man gör dem och upptäcker hur svåra dem är. Tex balansövningar. Prova bara att stå på ett ben och blunda i 30 sekunder. Lätt? Prova då med andra benet ..... Eller föreställ dig en lina på golvet och ställ ena foten framför den andra, med tårna mot hälen och blunda.... Det är svårt både med och utan Guillaine Barré och perfekt träning både för huvudet och för fötternas små muskler.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWqTCAMr_csEyxHMqrRwoEa63a8okKIvSG6tfGCBk7kiegQfYcpBpWMVFIWVxnX-Pe2zfpK-dUSRevCKMqNtsdeXZKPj3mcEp2nAshObQ0dXJeNZLev0TYyXDINYlCf4Vq_Qrk4H-sN0dV/s1125/4ed7e6cf66b7944c6ed84fa496f93458.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1106" data-original-width="1125" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWqTCAMr_csEyxHMqrRwoEa63a8okKIvSG6tfGCBk7kiegQfYcpBpWMVFIWVxnX-Pe2zfpK-dUSRevCKMqNtsdeXZKPj3mcEp2nAshObQ0dXJeNZLev0TYyXDINYlCf4Vq_Qrk4H-sN0dV/s320/4ed7e6cf66b7944c6ed84fa496f93458.jpg" width="320"></a></div><br><p><br></p><p>Min egen, så kallade gymnastik går bra. Jag tränar på och är nästan i full gång med både cykling och löpning. Det är exakt tre månader sedan jag kände de första symtomen på att något inte stod rätt till i kroppen. Det står fortfarande inte helt rätt till i kroppen....Trots att jag vet att det har gått alldeles för kort tid för att säga något om bestående men så börjar jag ändå ställa in mig på att jag kanske får leva med stickningarna i ansiktet och händer som är domnande. Men som väl är så hindrar det inte mig särskilt mycket. Jag blir mest bara irriterad när jag fumlar och tappar saker, eller när jag inte kan skruva av korkar som sitter hårt. Eller när hörseln kommer och går när jag spänner käkarna. </p><p>När folk frågar hur jag mår så hör jag mig säga; <i>"-jag är så tacksam över att allt har gått så snabbt och jag är lyckligt lottad och bla bla bla...... " </i>Innerst inne så säger jag <i>"- h-vetes, j-vla, skit.... BITTER är mitt förnamn...."</i></p><p>Men som tur är så är, så går de tankarna över. Jag är mest positiv. Jag har så mycket att vara glad över och för två månader sedan hade jag ärligt talat aldrig trott att jag skulle cykla med cykelklubbens första fartpass. Det gjorde jag i tisdags....</p><p>Och ibland behöver man sig en käftsmäll för att uppskatta de annars så självklara sakerna i livet. Och inte minst för att sluta mobba sig själv. Men inte utan att jag funderar på om jag varit så infernaliskt trög så att jag behövde en sån här jäkla rak höger ....</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhl3pIwT_ZqDQ-2_RywQpUZhrsAaCJZ9TRFwPDdxi5S3kVm5ckNpMR2BMq0Ad67ac48iem3kR7FMrH01Esvhtq7QNvHPB_WhMsueG8Ljrsd40z5FPN5H9nlkt3cQChO4aXLra94qh_AV23Z/s504/5c7379ca-4820-4a67-aa3c-0739f44b20b0.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="369" data-original-width="504" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhl3pIwT_ZqDQ-2_RywQpUZhrsAaCJZ9TRFwPDdxi5S3kVm5ckNpMR2BMq0Ad67ac48iem3kR7FMrH01Esvhtq7QNvHPB_WhMsueG8Ljrsd40z5FPN5H9nlkt3cQChO4aXLra94qh_AV23Z/s320/5c7379ca-4820-4a67-aa3c-0739f44b20b0.jpg" width="320"></a></div><br><p></p>Löparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6335483806836414068.post-53058076770530043782021-04-06T14:47:00.001+02:002021-05-04T10:03:11.285+02:00Varför just jag<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUVFOODsovdiXJw2ow4xbM8fRry_yhYUrFkGBIKXnIVnPb3yDLRaHWsokjioisZm0VPM7vrqPPUbtaYy0ZmDctirfYODtQ2mgHSXBJdylj8aDAkKvfbMPYcpUmiNlJx8pxYNY3gdfRiFIB/s1600/1617713238426196-0.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUVFOODsovdiXJw2ow4xbM8fRry_yhYUrFkGBIKXnIVnPb3yDLRaHWsokjioisZm0VPM7vrqPPUbtaYy0ZmDctirfYODtQ2mgHSXBJdylj8aDAkKvfbMPYcpUmiNlJx8pxYNY3gdfRiFIB/s1600/1617713238426196-0.png" width="400" />
</a>
</div><p>Varför skulle just jag få detta möget.... ? Vad var det egentligen som utlöste Guillaine Barré i slutet av Januari? Jag får frågan av andra och frågar mig själv ofta samma sak. Jag kommer troligen aldrig få svar. Google har en del statistik där man såklart kan gå efter sannolikhetsprincipen eller så får man helt enkelt gå efter spekulationsprincipen....</p><p>Vanligaste orsaken till att Guillainé Barré utlöses är att man har drabbats av någon form av bakterie- eller virusinfektion. Oftast en maginfektion orsakad av Campylobacter. Därefter kommer en rad olika virus som Cytomegalvirus, Epstein Barrvirus och Influensavirus som trolig orsak. Vissa sorters vacciner kan också utlösa GBS (Guillaine Barré). Men litteratur och statistik har visat att det är lika vanligt att få GBS av en genomgången Influensa som av influensavaccinet i sig, så man kan tom säga att vaccinet kan ge ett skydd både mot influensa och GBS. Så hur man än tänker så har man ändan bak...</p><p>Med enkla ordalag kan man säga att det som händer i kroppen när man drabbas av Guillaine Barré är att immunförsvaret går bärsärkargång på det egna nervsystemet. Kroppen själv startar en inflammation mot de perifera nervtrådarna och nervimpulserna påverkas. Så det är alltså kroppen själv som orsakar skadorna och inte viruset/bakterien/vaccinet i sig. Därför säger man att GBS är ett så kallat autoimmunt tillstånd.</p><p>Under denna pandemitiden har jag känt mig väldigt förskonad från förkylningsvirus och andra infektioner som man annars brukar drabbas av lite då och då. Jag hade inga som helst infektionssymtom innan jag fick de första symtomen på GBS. Jag hade inte heller Covid19. </p><p>Nio dagar innan symtomen började hade jag fått Pfizers Comirnaty´s m-RNA vaccin. Det är dock ingen som har sagt att det var vaccinet som utlöste min Guillaine Barré och det kommer heller aldrig att kunna säkerställas till 100%. Men för varje sak som kan uteslutas så ökar såklart sannolikheten. Och oavsett vilket så får jag inte ta andra dosen av vaccinet. Så det är klart att jag är lite bitter. Inte bara över att ha haft oturen att drabbas av GBS utan även över att jag går bet på alla dom åtråvärda antikropparna mot Covid 19.....</p><p>Jäkla mög....😡</p>Löparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6335483806836414068.post-50901139185487576072021-03-23T09:47:00.002+01:002021-04-08T20:20:27.300+02:009 veckor senare<p>Nu har det gått 9 veckor sedan jag kände de första smygande symtomen på Guilaine Barré. Det har varit en omtumlande tid minst sagt. Ena sekunden är jag enormt tacksam för att rehabiliteringen går så bra och och nästa sekund är jag ledsen över allt i kroppen som är förlorat och som jag måste bygga upp igen.</p><p>Många har någon anhörig eller vet någon som har haft GBS (Guillaine Barré Syndrome). Det är nämligen inte så ovanligt som man kan tro. Jag hör historier om de som suttit i rullstol i månader, om restsymtom som sitter kvar efter 25 år osv. Då inser jag att jag har haft tur. Även om insjuknandet blev allvarligt för mig så verkar tillbakagången gå relativt snabbt. Enligt litteraturen så sker en förbättring under de första 6 - 12 månaderna. Så jag försöker att inte misströsta över att jag inte är återställd än.</p><p>De symtom som besvärar mig nu är framförallt domningar och svaghet i händerna och pulserande "burrningar" i huvudet. Det är väldigt svårt att förklara hur det känns i huvudet men ungefär som när man går för nära en radio med en mobiltelefon på sig eller är nära stora kraftledningar. Jag kan få det att sluta om jag koncentrerar mig på att slappna av. Det är inget som gör ont, mer än att jag får huvudvärk ganska ofta, men det är sjukt innerverande. Jag har inga problem med balansen längre och har varit utan smärtstillande i ett par veckor (Lyrica). </p><p>Jag rehabbar med att träna upp de muskler som försvann totalt på tre veckor. Jag tränar på cykeln och i löparspåret på blytunga ben och kropp. Det är såååå trögt men det är bara att göra.... När jag anstränger mig sticker det i hela ansiktet och jag blir såklart infernaliskt trött efteråt. Men symtomen förbättras stadigt ändå och Hur ska jag annars komma tillbaka, om jag inte pressar mig lite alltså? Jag vill ju kunna sätta en nummerlapp på magen igen och springa så att mjölksyran känns ända ut plomberna...</p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIeXjkGnLzbqXgM5XvU3yn9PGB-Lt7052eIqxPUxrgmhnUea-omZ66JDut3mwgrsmuSCsfNZl6i__DeZj98lXHT3EhvGm4Re5YreE39E4-D6TmwL1Sy7FWwqLkMuXK_AdDZj9hsaXmQWYW/s4032/DSC_0413.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIeXjkGnLzbqXgM5XvU3yn9PGB-Lt7052eIqxPUxrgmhnUea-omZ66JDut3mwgrsmuSCsfNZl6i__DeZj98lXHT3EhvGm4Re5YreE39E4-D6TmwL1Sy7FWwqLkMuXK_AdDZj9hsaXmQWYW/s320/DSC_0413.JPG"></a></div><br>Inget fel att gilla mjölksyra....eller ...<p></p><p><br></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div><br><p></p>Löparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6335483806836414068.post-20037799909908798662021-03-05T17:00:00.005+01:002021-04-15T11:13:46.427+02:00Att tappa fotfästet<p>VARNING FÖR LÅNGT OCH TRÅKIGT INLÄGG.....</p><p>Jag har nämligen bokstavligen tappat fotfästet och tänkte berätta om hur det gick till. Och jag ska inte göra det till en snyfthistoria....</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJSYiR2SZLaKVRvDmJOPwoHaO1DhLY6gVi_cJofaJwbx6JoYnHdztEB7ro7XGkSplZkzvJY732B7pRA6DEUNTIEaYpZvYeXJ0SxYeBzoB08RF6M7I2SnPUFDvIPJF77jRDRzSM61vQJW_s/s4032/DSC_0446.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJSYiR2SZLaKVRvDmJOPwoHaO1DhLY6gVi_cJofaJwbx6JoYnHdztEB7ro7XGkSplZkzvJY732B7pRA6DEUNTIEaYpZvYeXJ0SxYeBzoB08RF6M7I2SnPUFDvIPJF77jRDRzSM61vQJW_s/w240-h320/DSC_0446.JPG" width="240"></a></div><br><p></p><p>Den 27 januari blev jag akut inlagd på neurologen pga att jag hade fått domnade fötter, händer och tunga. Jag hade även en väldigt konstig smärta i bröstryggen. 4 dagar innan detta började hade jag sprungit ett träningspass på 21 km och allt kändes helt normalt.</p><p>Alla symtom togs på allvar och jag gick igenom alla möjliga undersökningar. Jag hade min egen teori om vad det kunde vara men mina mardrömmar var förstås ALS, MS eller andra kroniska nervsjukdomar. </p><p>Det gjordes CT thorax, MR hjärna och ryggmärg, ryggmärgsprov och alla möjliga blodprover togs. Inget visade egentligen något som kunde förklara symtomen, som dessutom ökade för varje dag jag låg inlagd. Domningarna spred sig uppåt genom kroppen och jag började få väldigt svårt att gå. Dessutom blev smärtan i thorax och armar bara värre och värre och efter 5 dagar krävdes det morfinpreparat intravenöst. Men alla vitala parametrar var bra. Efter 5 dagar började jag tappa både fattningen och fotfästet.... Jag var förtvivlad över att jag bara blev sämre och sämre och sjukvårdens åtgärder och kontroller blev glesare och glesare. För alla vitala parametrar var ju bra sas det..... Ingen feber, blodtryck bra, vilopuls ca 55 (vilket egentligen är lite hög... ;-), och syresättning på 100 %.</p><p>Undersökningarna hade inte visat något men vid det laget var "arbetsdiagnosen" ändå det jag hade trott från början. Nämligen Guillaine Barré Syndrom. Men det behövdes en Neurografi i Lund för att säkerställa diagnosen. Men trots att denna var bokad först på tisdagsmorgonen (dag 6 efter inskrivningen) så påbörjades ändå behandling med Immunoglobuliner mot Guillaine Barré på kvällen innan. Då tyckte man att mina symtom var så uppenbara så att man satte in behandlingen på vitalindikation (dvs utifrån symtomen)</p><p>Och visst var det Guillaine Barré. Neurografin i Lund visade ett resultat som var förenligt med just GBS</p><p>Behandlingen hade redan startats och den ges intravenöst 1 gång dagligen i 5 dagar. Men sjukdomsförloppet verkade redan ha tagit fart. På tisdagskvällen var jag så dålig och utmattad av smärtor att jag inte orkade mer. Jag hade inte ätit något på två dagar och jag hade dåliga krafter att andas med och sväljningsreflexen höll på att försvinna. Jag kunde knappt gå utan fick köras i rullstol till och från toaletten. Jag hade tom fallit av sängen pga att jag inte kunde hålla emot med mina ben. Det jag hade fasat för vid inläggningen var nu ett faktum. Jag behövde nämligen flyttas till Intensiven, min egen arbetsplats.... Men vid detta läget ville jag inget hellre. Jag orkade inte kämpa längre.</p><p>Det var ingen mardröm att komma till IVA. Det var istället en otrolig lättnad att komma dit, där jag visste att jag kunde få hjälp med allt när jag inte längre klarade av det själv. Det var så skönt att bara överlämna sig själv i vad jag visste var trygga händer. </p><p>Det tog inte så lång tid innan det bestämdes att jag skulle sövas och intuberas. Och faktum är att jag nästan bad om det. Jag var helt slut. Jag minns att jag skickade några meddelande på telefonen och sen är allt svart....</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFUsY8cPAlpH4Rs_auEJ0RzfmJKUz6Ek2_VhmGKs9FMUW4B-8PnA4yGlmj0BNYB2vOCMPUziAfFssr4sPZ7Q1QzEkDGQxkEpxcfrdrPYdG2GGQJXqyg3RmgLF3WvcWBoxcxHYkRX8Wnv15/s4032/DSC_0340.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3024" data-original-width="4032" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFUsY8cPAlpH4Rs_auEJ0RzfmJKUz6Ek2_VhmGKs9FMUW4B-8PnA4yGlmj0BNYB2vOCMPUziAfFssr4sPZ7Q1QzEkDGQxkEpxcfrdrPYdG2GGQJXqyg3RmgLF3WvcWBoxcxHYkRX8Wnv15/s320/DSC_0340.JPG" width="320"></a></div><br><p></p><p>Efter intubationen steg tempen till 40 grader och syndromet påverkade förmodligen också autonoma nervsystemet. Hjärtfrekvensen gick ner till 18 vid ett tillfälle och jag hade även några sekunders stillastående hjärta. Som väl var, så behövdes ingen HLR utan hjärtat slog snabbt om till normal rytm igen</p><p>Jag väcktes efter två dagar (det är mitt första minne efter intubationen). Då hade jag ytterst lite stöd från respiratorn och man beslutade att jag skulle extuberas (dvs andningstuben skulle tas ut från luftvägen och jag skulle andas utan stöd från respiratorn).</p><p>Det höll i ca 10 timmar. Då fick jag åter intuberas .....</p><p>Sedan följde flera dagar i olika vakenhetsgrader där jag ibland kunde vara vaken och delaktig och ibland sövdes jag pga hosta och obehag av andningstuben.</p><p>Under de perioder jag orkade vara vaken måste jag ha varit världens jobbigaste IVA patient. Tänk er själva....dels att vara personal som vårdar en kollega och dessutom en kollega som skulle ha koll på allt och gärna vara med och bestämma..... Inte konstigt att dom ibland ökade Propofolet så att jag somnade.</p><p>Skämt å sido. IVA är världens bästa ställe. Jag fick den bästa vården man kan tänka sig. Och jag var definitivt inte särbehandlad utan alla får lika professionell vård. Men fattas bara.... Annars hade det inte hetat Intensivvård. För det är precis vad det är; ett intensivt jobb mot överlevnad på de patienter som svävar mellan liv och död.</p><p>När man är intuberad kan man inte prata. Så ser ni någon film där en patient med andningstub i munnen som pratar så vet ni att regissören är dåligt påläst ;-). Jag kommunicerade med block och penna. Det gick sådär..... Ibland var jag så påverkad så det blev bara krumelurer...</p><p><br></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEieaRM2vFxz2GWIUvesia8yGwRpl9l5yhXG7UpzZHRvBS2ez9qF7riWjtWvBjvj41L1HZ-5OfEPMsz1BTDqKwpwShPLPLgVAPzk8UbR02aVtX9QqzaM_tPyMPsQny5jizOlcyMvQlEyO0ws/s4032/DSC_0439.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEieaRM2vFxz2GWIUvesia8yGwRpl9l5yhXG7UpzZHRvBS2ez9qF7riWjtWvBjvj41L1HZ-5OfEPMsz1BTDqKwpwShPLPLgVAPzk8UbR02aVtX9QqzaM_tPyMPsQny5jizOlcyMvQlEyO0ws/s320/DSC_0439.JPG"></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhY0dqJty8HGhVJtPJP27eyeL52-0VOn3IxBUubUxaPGXMjbh8QGNucpzuVo1VvoWxZgp8ATKKlo91vwyTOvYTrHEYOtMq8mkAadB_FXb4Lk1bozxntAX5ssABVr6TVD6utKPE_NIkBoNYU/s4032/DSC_0440.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhY0dqJty8HGhVJtPJP27eyeL52-0VOn3IxBUubUxaPGXMjbh8QGNucpzuVo1VvoWxZgp8ATKKlo91vwyTOvYTrHEYOtMq8mkAadB_FXb4Lk1bozxntAX5ssABVr6TVD6utKPE_NIkBoNYU/w240-h320/DSC_0440.JPG" title="Det tog en stund innan jag kunde tyd va jag hade skrivit. Men det står; Slår ni om till tryckunderstöd kan ni lika bra dra tuben och låta mig dö" width="240"></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Det tog en stund innan jag kunde tyda vad jag hade skrivit just på detta bladet, men det står; "Jag är inte redo för tryckunderstöd. Då kan lika bra dra tuben och låta mig dö"....( Jag var tydligen en riktig "dramaqueen" som IVA patient ☺ )</div><br></div><br><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqy4E-UG54e2F1ShA-GDZrscTeKa5SnUBFd35Q-P22ezWljLZ9GzKtQHcY3RgHDwkjWKqR-60Xxo8nEtFvlStnOl45LOlaNghca378ddbCAuOpnn4wO5bvx9MliC8qULstGJbCls2v5AUk/s4032/DSC_0441.JPG" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqy4E-UG54e2F1ShA-GDZrscTeKa5SnUBFd35Q-P22ezWljLZ9GzKtQHcY3RgHDwkjWKqR-60Xxo8nEtFvlStnOl45LOlaNghca378ddbCAuOpnn4wO5bvx9MliC8qULstGJbCls2v5AUk/s320/DSC_0441.JPG"></a></div><div><br></div>Ja ni förstår.....<div>Kommendoran....</div><div> </div><div>Jag extuberades den andra gången efter totalt 9 dagars respiratorbehandling. Då hade 5 dagar passerat sedan den sista behandlingsdagen av Immunoglobuliner. Då klarade jag att andas själv. Vilken lättnad. Jag hade mycket hosta och behövde ytterligare ett par dagars intensivvård. Benen var svaga och balansen väldigt dålig. Men jag förbättrades väldigt snabbt. Så från att bara kunna gå ett par steg med ett gåbord till att efter tre dagar nästan gå obehindrat.</div><div>Efter tre dygn på neurologen och totalt 3 veckor på sjukhus ville jag hem. Jag höll på att bli knäpp av att inte få besök och inte heller få lämna våningsplanet pga Covid 19. Jag vet inte hur många rundor i korridorerna runt hissarna jag gick för att träna upp mig.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-ALPqDdxCx2P5o_UykfKFhN6P_r2qrGsylfnhglMaWIZcNJsj-YZTCOmgubObRr4K20COkjYT355D_UfE9Qf0RNd_21rfvxNyUYpG8wsUKT_2GYEMtV3kNkD8Ap75xOaUIXhLPci7-Eh3/s3264/DSC_0324.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3264" data-original-width="2448" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-ALPqDdxCx2P5o_UykfKFhN6P_r2qrGsylfnhglMaWIZcNJsj-YZTCOmgubObRr4K20COkjYT355D_UfE9Qf0RNd_21rfvxNyUYpG8wsUKT_2GYEMtV3kNkD8Ap75xOaUIXhLPci7-Eh3/w300-h400/DSC_0324.JPG" width="300"></a></div><br><div><br></div><div>Nu är jag hemma igen sedan 2½ vecka tillbaka. Jag är inte återställd men jag fungerar... </div><div>Jag är så otroligt tacksam för att det var Guillaine Barré och inget annat. Det här ska gå över. Det har jag bestämt mig för. Jag har redan tagit några stapplande löpsteg med underben som jag inte riktigt känner. Varje dag balanstränar jag med mitt sjukgymnastikprogram. Jag står på ett ben när jag borstar tänderna. Jag går baklänges i vardagsrummet titt som tätt och tränar mig på att stå med ena foten framför den andra samtidigt som jag blundar.</div><div><br></div><div>Fötter och händer är fortfarande domnade och jag har stickningar i hela ansiktet. Dagtid är det numera något som jag faktiskt kan glömma bort ibland men däremot på kvällarna känner jag av symtomen. Jag har fortfarande smärtstillande medicin som är under urtrappning. </div><div><br></div><div>Jag har lovat mina barn och mig själv att jag ska komma tillbaka till vad jag var förut. Jag är nämligen inte riktigt färdig med det jag höll på med innan ....</div><div><br></div><div><br></div><div>Om man vill läsa mer om <a href="https://www.internetmedicin.se/behandlingsoversikter/neurologi/guillain-barres-syndrom-gbs/" target="_blank">Guillaine Barré</a> så klicka på namnet. Även om det oftast inte är något man har hört talas om så är det inte helt ovanligt. Det är ca 1/100 000 per år som drabbas .</div><div>Varför just jag drabbades är inte klarlagt. De håller på att titta på tidigare prover på mig för att ev hitta en orsak. Den allra vanligaste orsaken till att man får GBS är att ett virus utlöser det. Och nej.....Jag har inte haft Covid 19... </div><div><br></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjtZIy1X4tsPZ5kIm-fXI5QTNm1sUi9usTJAtKSmBZxmKroDpAFWZzvrL4Xf2VSYCox6AHiaQtObYVBwdiLW860NNQI6nUidw5-b5-G7FedNyGNSmEUy9KX18pDTjQbNQNTnu0-XAOSHSF/s4032/DSC_0318.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjtZIy1X4tsPZ5kIm-fXI5QTNm1sUi9usTJAtKSmBZxmKroDpAFWZzvrL4Xf2VSYCox6AHiaQtObYVBwdiLW860NNQI6nUidw5-b5-G7FedNyGNSmEUy9KX18pDTjQbNQNTnu0-XAOSHSF/w300-h400/DSC_0318.JPG" width="300"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">Det känns som att jag har fått en andra chans och en påminnelse om att inte skjuta upp saker och ting.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">Så gör inte DU det heller..... LEV IDAG för man vet aldrig hur morgondagen ser ut.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjps2WuqTSKjqzTzJWXXtkSTfj59KMp32oyZuXofbHuZX9-CcIvTwO-Kguqnfyj3NU_QFfd4qQxIznflV8u_acjCx9ThcKgtaA55jqCxEegxkaXAO-UlyD0uPlhIkwb7SNmaX5ZlwluH2tc/s4032/DSC_0454.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjps2WuqTSKjqzTzJWXXtkSTfj59KMp32oyZuXofbHuZX9-CcIvTwO-Kguqnfyj3NU_QFfd4qQxIznflV8u_acjCx9ThcKgtaA55jqCxEegxkaXAO-UlyD0uPlhIkwb7SNmaX5ZlwluH2tc/w480-h640/DSC_0454.JPG" width="480"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div><br><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br></div><br><div><br></div>Löparlottahttp://www.blogger.com/profile/03495483770051379561noreply@blogger.com0